Semantik hur trängselskatten används??

Om intäkterna från trängselskatter ska användas till kollektivtrafik eller inte är bara en semantisk fråga. Ja, det tämligen makalösa uttalandet hävde Centerpartiets Sven Bergström ur sig under dagens riksdagsdebatt om kollektivtrafikfrågor. Stockholmarnas besked i folkomröstningen betyder uppenbarligen ingenting för det nya, mer moderatorienterade centerpartiet. Trots en bred uppslutning hos väljarna för satsningar på kollektivtrafiken väljer centern att lydigt följa med i det moderata kopplet. Vi har tidigare sett centerpartisveket om enhetstaxan i kollektivtrafiken. Före valet var beskedet att centern ställer upp på den. Efter valet...rätt gissat. Man väljer moderatfållan och sviker väljarna och sitt vallöfte. Med dagens uttalande från riksdagscentern måste man ställa sig frågan om det finns någon inom det partiet som har kvar ett miljöengagemang där inte bara trafikleder ingår i listan över investeringsobjekt....


Andra bloggar Intressant om: politik, trafik, trängselskatter, centerpartiet

En ljus socialdemokratisk framtid?

Socialdemokratin har en ljus framtid att möta under ett nytt, modernt ledarskap. Det är Lotta Fogdes slutsats i dagens DN-krönika och jag kan i stort dela hennes analys. Det är ett värdefullt bidrag till den socialdemokratiska framtidsdebatt som helt enkelt måste få engagera alla medlemmar och sympatisörer. Det är en debatt som bör och måste får ta större plats än vad som medges vid en extrakongress, där nu mer av grupparbetsfrågor och tämligen intetsägande texter ska vara utgångspunkten inom två områden. Jag inser att det är mer av planeringsskäl än andra...

Däremot kan jag, även om jag i sak inte har några invändningar mot Lotta Fogdes resonemang, se andra områden som måste få ta stor plats i våra diskussioner. Av hennes tre områden delar jag helt och fullt den första. Precis som alla de som vi gärna vill ska rösta på oss måste vi har fokus på välfärdens kvarvarande brister, otillfredsställda behov och ha lösningar om detta mer än att debattera driftsformer. Däremot finns det områden, som tex vad gäller akutsjukvården, där driftsformen verkligen avgör tillgängligheten och där andra intressen gärna vill se ändringar. Och där ska vi vara beredda att försvara ALLAs rätt. Vi måste också kunna göra som Odd Engström ofta betonade. Hålla två saker i huvudet samtidigt. Under vårt tid vid makten på olika nivåer har vårt fokus ofta varit på antal platser, antal kronor och antal barn i kö eller äldre som väntar på boendeplats. Viktigt för att möta behov men där har vi ibland tappat samtalen om kvalitet och innehåll när vardagens aktuta problem har måst hanteras. Och som LF också lyfter fram. Vi måste ut från systemförsvarandet som ibland sätter en alltför stark prägel på våra samtal.

Visst är partiets framtidslösningar mot fusk och för bättre företagarvillkor angelägna. Däremot skulle jag hellre se en annan av krönikans meningar som vår utgångspunkt. I stället gäller det att formulera en egen berättelse om vad ett socialdemokratiskt Sverige av i morgon handlar om. Här finns några områden där jag gärna ser en sosseoffensiv inför framtiden:

Alla ska med. Det går bra för Sverige. Hög tillväxt. Vi får mer resurser till ökad välfärd, om vi fördelar den så. Däremot är det inte självklart att alla, jag menar just alla, får plats på resan. Där har socialdemokratin ett särskilt stort ansvar. Att bryta storstädernas segregation, att bryta inkomstskillnader och skillnader i hälsa, att bekämpa diskrimineringen i samhället och att ta fler och snabbare steg i jämställdhetsarbetet måste vara centrala uppgifter för oss.

Det gröna folkhemmet. Att gå vidare med den gröna visionen är förvisso miljöpolitik men vi ska inte slarva bort den styrka som ligger i helheten. Där miljöomställningen driver tillväxt och företagande. Där vi lyfter upp samhällsplaneringen, av städer och bostadsområden, till något större och finare än vad det ibland setts som. Och gärna för mig: Väck upp kvinnoförbundets "Kvarteret framtiden" igen... som av någon anledning "dödats" av tidens gång. Bostadssektorn påverkar nästan alla miljömål och berör nästan hälften av energikonsumtionen. Därför får vi inte tappa den samsyn som är så viktig mellan energi, miljö- och klimat och bostadsfrågorna.

Delaktighet och inflytande: Var och när dog partiets intresse för hur inflytandet och delaktigheten ska stärkas på arbetsplatserna? Det var länge sedan vi var tydliga på det området. Kanske det kraschade i eftersvallet av löntagarfondsdebatten eller i krisbekämpningens tidevarv. Möjligen så. Men det hindrar inte att frågor om hur människor, alla, ska få större delaktighet och inflytande på sina arbetsplatser, i sitt bostadsområde eller som aktiva i politiken, tillhör det som måste vara bärande delar i den socialdemokratiska framtidsberättelsen.

Det finns en avgörande skillnad mellan det socialdemokratin nu måste göra och det moderaterna har genomfört. Vi gör det med utgångspunkt från de värderingar och idéer vi har och alltid har stått för men som ska moderniseras. Moderaterna gör det efter en insikt om att de egna idéerna inte har stöd hos väljarna. Eller med Reinfeldts ord: Tidsskalan är mycket viktigare än höger-vänsterskalan. Vi ger fel signaler när människor tror att vi vill riva upp allting genast". (svd 10/10-2003) För visst är vår egen dröm om framtiden det som ska styra. Men den blir tydligare om den kan ställas emot det som är motståndaren. Och även om motståndaren nu talar med samma ord så ligger andra intressen bakom i skuggorna. Det ska vi också lyfta fram.
P
(för den intresserade har jag tidigare skrivit om partiets framtidsdebatt, bla här och här.

Andra bloggar Intressant om: politik, socialdemokraterna,

Moderatanalytiska kommentarer?

Om några timmar, onsdag morgon, vid 10-tiden, ska moderaterna under ett seminarium berätta om sin valanalys. Sällan har väl en moderat ledning haft ett lättare uppdrag. Varken medier eller medlemmar kommer att ha något speciellt att ställa de ansvariga till svars för. Därför blir det i stället ett utmärkt tillfälle att bekräfta den nya partiberättelsen och försöka befästa vunna segrar. Tonläget kommer att brinna av optimism, trots de opinionsmässiga motgångarna. Nu är det Sverige som gäller. Valretoriken upprepas och valstrategin ska gå vidare nu med sikte på 2010. Vi får höra om hur folket först var nyfikna på de nya moderaterna, ett intresse som övergick till stöd på valdagen när politiken, som också sades vara ny, hade presenterats. Tröttheten på Socialdemokraterna tillsammans med moderat politik för att bryta utanförskapet, bekämpa arbetslösheten, vårdköerna och brotten lyfts säkert fram. Och som pricken över i:t "Fredriks allians" i jämförelse med "Görans söderregerade kartell".

Ett antal saker kommer inte att sägas. Tacksamheten över att ha återfått folkpartister lär tonas ner. Att det som en gång kallats det dukade bordet nu verkligen står där kommer inte att belysas. Jobben som kommer, resurserna som växer till välfärdssatsningar, och en rad initiativ tagna av socialdemokrater som nu kan lanseras av moderata ministrar, kan beskrivas som resultat av moderat intåg i regeringskansliet. Den mediala tafattheten och tendensen att rapa upp borgarnas budskap i stället för att kritiskt granska det (det journalistiska uppdraget således) kommer inte att ges som förklaring till framgångarna. Inte heller att en delvis för tillfället okoncentrerad socialdemokrati ägnade alltför mycket tid till prat om "icke-frågor" som fastighetsskatten under vissa avsnitt av valrörelsen.

Det finns all anledning för den politiskt intresserade att ta del av moderaternas valanalys. Själva kampanjen som ett skolboksexempel. Resultatet som, om inte kan betecknas som skräll, så ändå seger. Man nådde den makt man så hett åtrådde och som så förträffligt kompletterar den ekonomiska makt borgerlighetens företrädare alltid har innehaft. Att det slår hårt mot vanligt folk i Sverige är dock faktorer för valanalytiska insatser som får anstå till efter nästa val...

p
Andra bloggar Intressant om politik, moderaterna, alliansen,

Så sakta har förfallet börjat...

Vi är många som minns hur det alltid har varit. De tämligen kortvariga borgerliga regeringar som har fått förtroendet att styra Sverige har alltid havererat i ett moras av inre stridigheter. Det har dock föregåtts av att principen "alla ska få allt" har tillämpats. Både sänkta skatter och ökade utgifter oavsett hur stort utrymmet för detta har varit. Just därför är borgerligheten så sällan vid makten. Man kan inte hantera den. Väljarna har underkänt regeringsdugligheten i val efter val.
När de nu får chansen igen kunde man förstås tro att denna ingrodda och välmotiverade skepsis skulle mötas med all kraft av borgare som ändå framstår som enade. Men ..trots vällovliga ambitioner om enighet, rapporterar SvD idag om regeringsarbetet med budgeten. Skattestriderna verkar pågå för fullt. Ska de välbeställda i Lidingö, Danderyd och Vellinge få sina efterlängtade sänkningar av inkomstskatterna, det som i retoriken kallas för att skapa jobb? Eller ska samma skattebetalare nu äntligen bli av med det förbannade skatten på förmögenheter, så fort som det bara går? Eller är det viktigast att, åter för i princip samma grupper, ta bort fastighetsskatten? Eller ska andra skatter måhända upp eller ner?

Här har de fyra borgerliga partiernas förhandlare ett rejält dilemma utöver själva budgeteringen av förändringarna. De måste också balansera mot sina besked till väljarna innan valet. Och de måste balansera mot retoriken de själva använda mot socialdemokratin. Om det var så att "sossarna driver människor från hus och hem" med fastighetsskatten så kräver den politiska moralen att detta, om det skulle vara sant, åtgärdas skyndsamt. Om det skulle vara så att jobben kommer bara direktören Djursholm får sin sänka skatt är det viktigast.

Det ska onekligen bli spännande att följa skattedebatten inom den s.k alliansen. När det sedan följs av reformbråket kan det bli riktigt underhållande. Om det inte varit för att det riskerar att sätta Sverige i en väldigt svår situation igen...

P

Andra bloggar Intressant omregeringen, samhälle, alliansen, moderaterna, ekonomi

Fortsätt Knutssons moderatlista

I utfrågningen av moderaternas Fredrik Reinfeldt, före valet, ställde SvT:s Mats Knutsson en fråga som förtjänar att uppmärksammas, hållas i minnet och fyllas på. Reinfeldt fick frågan vad det säger om ett parti som lägger förslag om att sänka a-kassan och försämra biståndet till världens fattiga. En fråga som går rakt in och granskar partisjälen. Där svaret också kan synliggöra intressen, särintressen, som står bakom och visar i de politiska korridorernas skrymslen. Tyvärr gled man iväg från nuvarande statsministerns svar på frågeställningen. Möjligen hade en djupare diskussion faktiskt kunna leda till ett annat valresultat. Väljarna röstar som bekant inte främst efter det politiska alternativ som ger den egna plånboken det största tillskottet. Värderingar och idéologi betyder mer.

Det vi nu kan kalla "Knutssons lista" bör räcka i sig för att ge en tydlig bild. Men om syftet är att spegla moderaternas verkliga mål, om vi vill se igenom muren av retorik och verbala förförelseförsök, så kan den gärna kompletteras varefter regeringsförslagen läggs. Så växer bilden fram ännu tydligare för var och en.

Knutssons lista
Vad säger bilden av moderaterna när de lägger förslag om att:

1. Biståndet till världens fattiga ska sänkas.
2. Akassan ska sänkas för den som inte får något jobb.
3. Allt arbete med att försöka hitta lösningar på ungdomars bostadsproblem avbryts.
4. Vidareutbildningen av, oftast kvinnor, i äldreomsorgen stoppas.
5. Ambitionerna om en större andel elever i högskolan dras ner.
5. Förtidspensionerna sänks.
6. Förslag om att stärka hyresgästernas inflytande kastas i papperskorgen.
7. Också akutsjukhus ska kunna säljas ut och bli objekt för börsen.
8. Facket försvagas genom av regeringen framtvingade avgiftshöjningar
9. Komvux, som ger en ny chans i livet för många, får färre platser.

Så kan listan fyllas på. Bilden blir allt tydligare men också allt mer skrämmande. Och rad för rad ger den en helt annan bild än den som målades före valdagen. Eller med Matteusevangeliets så talande ord.
"Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er. ....Ni kan upptäcka dem genom deras handlingssätt, på samma sätt som man känner igen ett träd på dess frukt...Det träd, som bär frukt som smakar bra, bär aldrig oätlig frukt. Och det träd som ger dålig frukt kan inte samtidigt ge god frukt. ..."Det är alltså på frukten man känner igen ett träd eller en person."

Eller, bör kanske tilläggas, ett politiskt parti.
P

Andra bloggar Intressant om: politik, moderaterna, regeringen

Moderater på väg in i politisk kampanjpsykos?

Efter att ha tagit del av moderaternas remissförslag till handlings- program måste man fråga sig om inte den politiska psykosen har slagit till inom det (forna?) högerpartiet. Upplyfta av höstens valsegernoja, som bekant ledde ändå från Mynttorgets riksdagslokaler till andra sidan strömmen, fortsätter man ambitiöst och målmedvetet arbetet med att försöka stärka sin ställning. Direkt efter valet beordrades partimedlemmarna därför att nu se till att moderaterna blev en folkrörelse. Det följs nu upp av ett programarbete, där ambitionen är att hela folket ska få delta. Man må ha stor sympati för ambitionerna. Men redan nu börjat det märkas att man trasslat in sig och inte riktigt vet vad som tillhör det nya och det gamla partiet.

Ett parti som ska vara trovärdigt och framtidsinriktat kan helt enkelt inte sakna miljöpolitik. Det har man insett, det har man säkert mätt väljarnas uppfattning om. Därför ligger det nu som en inledande rubrik och till och med som en underrubrik till det låt vara i övrigt lite väl dissonanta namnet "det nya arbetarpartiet". Den som sedan läser avsnitten om miljön ser att partiet trevar, försöker hitta "rätt" i den överlevnadsfråga man så ofta negligerat och vänt sig bort från.

Om miljöpolitik får representera det som ska vara nytt, så återfinns partiets själ i avsnittet om skatterna. Här är man tydlig. Svenska skatter (dvs de pengar vi gemensamt kan använda för att betala för skola, vård och omsorg) ska sänkas till den nivå som gäller i andra europeiska och, som man säger "jämförbara" länder. Låt oss anta att det ligger i ungefär samma, lägre nivå som gällt tidigare. Det skulle innebära att moderaterna i sitt handlingsprogram fortfarande står för uppfattningen att sådär 250 miljarder av skatteintänkterna försvinner. En teoretisk beräkning. Måhända. En gissning och uppslattning? Ja, visst. Men oavsett dess exakthet är riktningen tydlig. Oavsett slutmålet i kronor och ören så blir idéerna som styr tydliga. Och inte ens den mest kampanjfokuserade moderat kan förneka att varje skattekrona som minskar kräver minskade utgifter och därmed omöjliggör ett ordentligt program för välfärden.

Det är samma politik som förr men förklädd i den medvetna kampanjskruden för att locka, inte skrämma. Men det ska bli rysligt spännande att följa moderaternas diskussioner om sitt handlingsprogram för framtiden...Det kan bli riktigt roligt.

P
Andra bloggar Intressant om: politik, moderaterna,

Bra Filippa, men trovärdigt?

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt anger färdriktningen för sin politik för barnsjukvården på dagens Brännpunkt i SvD. Budskapet är väl i sak inget nytt, och ambitionerna finns det en bred uppslutning om i landstinget. Om ambitionerna som uttrycks också får styra politiken är det en linje som mycket väl följer den som vi sossar drev under fyra år. Men även om det verbala till ytan är lockande, så måste alltid politiken utvärderas utifrån handling. Granskningen måste mer se till vad man gör än vad man säger. Då blir bilden en helt annan, och till nackdel för alla barn som behöver en god sjukvård i Stockholms län.

Om Filippa Reinfeldt hade tryckt på knappen för socialdemokraternas förslag när budgeten beslutades för i år hade sjukvården haft 300 miljoner kronor mer till bland annat barnsjukvård. Hon och andra i den moderatledda alliansen tryckte dock på fel knapp, utifrån barnens perspektiv. Därmed blev det mindre resurser till vården.

Om Filippa Reinfeldt verkligen såg en kris i vården så hade redan nu förslag presenterats för beslut. Men tvärt om så senareläggs en ny närakut vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Inte för att behovet finns senare. Nej, anledningen är att den med all nödvändighet måste vara privat. Upphandlingen gör därför att barnen får vänta onödigt länge på sin nya akut.

Om Filippa Reinfeldt och moderaterna hade ställt sig positiva till socialdemokratiska förslag så hade barnkompetensen nu varit högre i närsjukvården. Och på Astrid Lindgrens barnsjukhus...
Dessutom hade barnens besök på akuten också från halvårsskiftet i år varit avgiftsfri. Så blir det nu inte. I artikeln sägs att barnsjukvården ska stärkas genom omfördelning från andra verksamheter. Jag ser med stor spänning, och inte utan viss oro, fram emot hur de konkreta förslagen om omfördelningar kommer att se ut. Är det de äldre som får mindre? Är det kronikerna? Blir det mindre resurser till psykiatrin?

Men vid sidan av detta är det, trots Filippa Reinfeldts positiva beskrivning av framtiden de mer långsiktiga förändringarna i sjukvårdspolitiken som oroar. Om länets 13 närakuter avvecklas drabbas i hög grad barnen. Om de ambitioner som moderaterna har att påbörja omfattande skattesänkningar blir den inte mer, utan mindre över, till barnsjukvården. Där oroar både de ambitioner moderaterna har i landstinget men också när partiets rikspolitik ska genomföras. När skatter ska sänkas till genomsnittlig nivå i Europa handlar det om ofantliga belopp som oundvikligen kommer att tas från vården. Och sist men inte minst kan man få ont i magen för mindre, än av de förändringar för vården som den nya landstingsledningens politik att sälja ut akutsjukvården och skapa "vårdgallerior" kommer att få. Jag är ganska orolig för hur det blir med barnsjukvården i ett sådant system som inte utgår från vårdbehov utan från expansionssugna privata vårdföretag som äntligen ser en gigantisk marknad växa fram. Där det är skattebetalarnas pengar man tillåts spela med...
P

Andra bloggar Intressant om: politik, sjukvård, moderaterna, socialdemokraterna,

Bostadsskymning för ungdomar med alliansen vid makten

Bostadsskymning.....inte för alla..

I mitt parti delar vi ibland ut flygblad för att berätta vad vi tycker. Den uppgiften kan partierna i den borgerliga alliansen kosta på sig att avstå från när DN finns. Hela ledarsidan är idag som ett enda långt flygblad till försvar för alliansens väg att avveckla all bostadspolitik, nu senast genom att avbryta bostadssamordnarens uppdrag. Men vare sig DN eller regeringspartierna verkar ha tänkt igenom vad det innebär. I stället tycker man sig ha sett den röda fanan och socialismens spöke i bostadssamordnarens arbete. Det gör man samtidigt som många ungdomar står helt förtvivlade i bostadsköer (om det finns några vill säga. Arbetet med den lagen har regeringen också avbrutit). Många får inget besked om att de fått en lägenhet, samtidigt som regeringen kraschar förutsättningarna för att bygga nya billigare hyresrätter som unga kan efterfråga. Tanken med bostadssamordnarens roll var inte, som DN anför, att komma på nya bidrag. Ett exempel: I kommuner som har lediga lägenheter har unga svårigheter att få bostäder trots det positiva läget. Ibland beror det på att värden är rädd för att inte få in hyran. Ibland handlar det om rena fördomarna om hur ungdomar är och uppför sig. Det här området skulle belysas, tillsammans med en rad andra perspektiv. Allt för att få fram förslag som kan göra det lättare för en ungdom att få den där efterlängtade första egna bostaden. Men tji fick dom...

Ur direktiven...

En nationell bostadssamordnare utses med uppgift att under
en treårsperiod arbeta för att ta fram förslag på konkreta
åtgärder i syfte att underlätta ungdomars inträde på
bostadsmarknaden. Samordnaren skall kartlägga hinder för
ungdomar att skaffa sig ett eget boende. Samordnaren skall
även kartlägga och sprida kunskap om framgångsrika
initiativ, såväl privata som kommunala. Vidare skall
samordnaren se över behovet av nationell övergripande
information om lediga bostäder och överväga i vilken form
en sådan tjänst kan utföras. I uppdraget ingår också att se
över vilka insatser som behövs för att stimulera omflyttning
och därmed få igång flyttkedjor.

Andra bloggar Intressant om: bostadspolitik, politik, regeringen, hyresrätter,

Göran Hägglund bekräftar: Utförsäljning av universitetssjukhus helt okey

Sjukvårdsskymning...

Den nuvarande statsministern Reinfeldt fick sitt ämbete bland annat därför att han innan valet var tydlig: Sjukhus ska inte säljas ut! Det är inte otroligt att ett antal tveksamma väljare efter det beskedet kände sig trygga att byta till det gamla högerpartiet. Efter valet började Reinfeldt svänga. När han i början av
december hade sin månatliga frågestund svarade han att det inte var hans sak, utan landstingens. Samtidigt aviserade han att man avsåg ta bort den regel, stopplag, som förhindrar försäljning av våra viktiga sjukhus till privata vinstintressen.

Nu går det snabbt vidare: I en intervju med tidningen Stockholms City den 5 december har biträdande sjukvårdslandstingsrådet Lars Joakim Lundquist (m) hävdat att det till och med vore lämpligt att överföra delar av Karolinska universitetssjukhuset i privat regi. Och alldeles nu bekräftar socialminister Hägglund i Ekot att det är helt ok att sälja ut sjukhusen nu när lagen avskaffas. OCkså universitetssjukhus ska kunna säljas.

Det är omtumlande besked. Dels måste det tillhöra ett av svensk valhistorias mest omfattande valsvek. Det innebär ett grundskott mot en solidarisk och rättvis sjukvård. Och det riskerar att helt rasera våra möjligheter att fortsätta vara världsledande i medicinsk forskning och utveckling. Och det för att, efter år av väntan, kunna genomföra beställningen från starka kapitalintressen som ser vården som en jättelik lönsam marknad.

Man undrar vilka statsråd som har aktieintressen i vården....

p

Andra bloggar Intressant om: moderaterna, politik, regeringen, sjukvård, utförsäljning

Leijonborg - en förnimmelse av forntid.....

Med koppen påfylld med ett starkt, välbryggt kaffe satte jag mig tillrätta vid bordet och slog upp tidningen. Ett moln av damm slår upp mot mitt ännu morgontrötta ögonfäste och genom min hjärna pulserar en plötslig förnimmelse av forntiden, en känsla av att helt plötsligt och oväntat ha transformerats bakåt till en annan tid. Ja, att läsa alster av folkpartiledaren Lars Leijonborg alltför tidigt på morgonen kan leda helt fel. För det första är den otroligt och olidligt tråkig och verkar skriven av någon överbeläst sakkunnig som under sina studier har irriterats på att i sin omgivning se och höra elevkamrater som egentligen inte borde få vara där. Och visst har "leijonkungen" mycket av det gamla och förgångna i sig när han på DN debatt resonerar kring hur den där oförskämda spridningen av högskolekunskaper till allt fler ungdomar som den så förhatliga sossepolitiken har skapat ska kunna korrigeras. Med inspiration från statsrådskollegan Maud vill folkpartiets ännu sittande ledare göra högskolan smalare men vassare, uppenbarligen.

Att han slår till mot skoterutbildning får väl vara en källa till konstruktiv debatt med Sverige ovanför Dalälven. Detsamma gäller andra områden som är föremål för den högste utbildningsministerns påhopp i DN-inlägget. Det allvarliga för mig är de värderingar som artikeln bygger och det signaler som ges. Att det i Sveriges högsta politiska ledning finns en övertygelse om att hårdare tag, skarpare regelverk och piska i stället för morot ska vara vägledande. Att stora grupper som idag får möjlighet att plugga vidare nu ska avvisas för att "på golvet" lära sig hantverket och sen bidra till produktionen. Att det INTE är den enskildes drivkrafter, intressen och drömmar som ska styra hur just JAG vill att mitt livslånga lärande ska se ut. Det ska folkpartiet göra. Med inslag som knappast är framtidsinriktade, moderna eller stärkande för Sverige. Egentligen borde vi göra mer för att minska den sociala snedrekryteringen ännu mer. Fler måste få plugga! Inte färre. Men det allvarliga i inläggen är nog frånvaron av framtid, oviljan att utveckla den högre utbildningen i en värld som förändras och där kanske andra meriter än just tyska språket kan vara väl så angelägna. Och som en stark drivkraft ligger där också målet att tidigt dela upp unga i teoretiker och praktiker. Att tidigt sätta några i studier och andra till att jobba med händerna. "Då behövs inte det teoretiska. Arbetare föddes du- Arbetare ska du förbli och var stolt över det".

I artikeln betonas också att Komvux ska inte vara del av ett livslångt lärande utan uppenbarligen en kvalificeringsfabrik för alla dem som stötts bort av den liberala högskolepolitikens praktiska utformning. Och självklart får den regel som värderar erfarenhet av liv och arbete en dolkstöt. Det har alltid varit högerns hatobjekt nummer ett, tillsammans med målet att högskolan ska ge i alla fall hälften av eleverna en högskoleutbildning. Här bubblar den djupt inneboende folkpartistiska vreden över att det har funnits ambitioner att öppna den högre utbildningen för fler. Och visst går den på många liberaler en isande rysning nedför ryggmärgen om man nämnder högskola och universitet i samma andetag som förskola...Det livslånga lärandets väg kan inte vara lika bred hela sträckan, är den djupa övertygelsen.

Jag betalar tillsammans med andra skattebetalare varenda krona av de medel som Leijonborg har att leka skola med. Precis som för vården om de äldre, för förskolan och en bra kollektivtrafik gör jag och andra det med ganska stort mått av stolthet. Men den utestängsningspolitik som högerregringen nu för på alla områden drar onekligen ner viljan att vara med i det systemet.

Det kan möjligen vara en källa till plågsam smärta att undertecknad har fräckheten att reagera på frågor om högre utbildning. En skribent med enbart en patetisk 10,5-poängare, offentlig kommunikation vid Gotlands högskola på kurs arrangerad av en sosseriksdagsgrupp i bagaget.
En person som ju egentligen borde tillhöra den folkpartistiska produktionsbasen, finnas på fabriksgolvet, producera för de redan väl etablerade. En i och för sig engagerad samhällsmedborgare som dock inte hade så stor lust att öppna tyskaböckerna alltför ofta under de fem år som detta enligt min mening förhatliga ämne fanns på schemat. Men som möjligen hade någon form av potential inom andra ämnesområden som dock förblev i sin linda...
De är synd att dagens unga som bär på sina livspotentialer som inte råkar vara Leijonborgs favoritämnen ska få dörren slängd i ansiktet och förnekas en utbildning utifrån sina förutsättningar och intressen. Dagens inlägg av L.L är extremt torrt, tråkigt och bakåtsträvande Som blundar för att Sverige, ett litet land med höga ambitioner att vara en högskola för många, faktiskt lyckas alldeles strålande inom forskning, teknisk utveckling och i konkurrensen med omvärlden. Som nästan alltid kan vi bli bättre. Därför borde inte dagens DN-debatt någonsin ha skrivits....

Andra bloggar Intressant ompolitik, högskola, folkpartiet, leijonborg, regeringen

Tydlighet i bostadspolitiken - bättre sent än aldrig...

allas rätt till en bostad...bestäms här

Det är alldeles utmärkt, och för övrigt helt nödvändigt, att regeringens syn på bostadspolitiken diskuteras flitigt. Där finns i och för sig en betydande utmaning efter regeringsskiftet: att de borgerliga är helt ointresserade av att alls ha en bostadspolitik. Det är svårt att förhålla sig till något som inte finns. Samtidigt ska ibland avsaknad av initiativ leda till kritik. I dagens SvD har Hyresgästernas bas Barbro Engman ett viktigt inlägg. om behovet av hyresrätten i ett moderns samhälle som är beroende av människors rörlighet och av jobb. Det har också projektledaren för nätverket Jagvillhabostad.nu som i ett inlägg tar upp avvecklingen av den nationella bostadssamordnaren.

Även om jag i sak ställer upp på de båda inläggen reagerade jag på en del i Sofia Larssons budskap. Jag blir lite förundrad över att hon tycker att "Nedläggningen av bostadsutredningen förblir ett mysterium.." För oss som har följt bostadsdebatten borde det inte vara så. Snarare får man väl rakt och uppriktigt erkänna att den borgerliga så kallade alliansen hade sina tydligaste budskap för just bostadspolitiken. Den behövs inte, var huvud- inriktningen. Undantag de två rader som fanns med i såväl valmanifest som regeringsförklaring om att sälja ut allmännyttan. (och en helt obegriplig rad om att "stärka hyresrätten.." som inte kopplades till några åtgärder)

De borgerliga partierna har länge föreslagit avveckling av bostadspolitiken, också av bostadssamordnaren. Hennes arbete har varit oerhört viktigt och har handlat om att kartlägga de ungas problem på bostadsmarknaden och komma med förslag till hur unga lättare ska kunna få bostad. Men de borgerligas reservationer i bostadsutskottet har gång på gång innehållit motstånd mot samordnarens insatser. (ex i BoUs "budgetyttrande förra året)

Det är rimligt, logiskt och alltigenom positivt att svenska folket nu markerar i sina opinionsyttringar, som i dagens SIFO, att de redan har tröttnat på den reinfeldtska regeringen. Tyvärr är det inte till någon större tröst för landets bostadssökande ungdomar som nu inte får den uppmärksamhet i regeringsarbetet som krävs. Med stopp i byggandet av mindre hyresrätter som unga kan ha råd med, avskaffad bostadssamordnare, skrinläggning av planer på bättre förmedling och utförsäljning av allmännyttans bostäder blir det svårare för ungdomarna. Det är bra att debatten tar fart nu. Jag kan inte låta bli att gräma mig något över att den inte kom före den 17 september förra året. Det hade kunnat påverka valresultatet.

P

Andra intressanta bloggar om Andra bloggar om: bostadspolitik, regeringen, politik, hyresrätter,

Svik inte folkhälsoarbetet, borgare!

I veckan presenterade Folkhälsoinstitutet en viktig rapport. Det var i och för sig inte några nyheter. Snarare bekräftades att Sverige och Stockholmsregionen fortfarande har brister i välfärden att ta itu med. Men trots det en oerhört angelägen bild av dagens Sverige som tyvärr verkar ha drunknat i mediebruset. (googlande antyder att "bara" SvD och "Flamman" har skrivit om det (!)

Folkhälsoinstitutet pekar åter igen på att, det man kallar "hälsans mest entydiga mått – medellivslängden" - visar stora olikheter mellan olika stadsdelar och kommuner i bland annat Stockholm. Genomsnittsnivån ligger högt. Men en iakttagelse man gör är att de sämst ställda områdena har "ungefär samma nivåer som genomsnittet för Kuba eller USA." Man visar också att "det är bara fyra kilometer fågelvägen mellan Östermalm och Skarpnäck, eller nio tunnelbanestationer. Men på den sträckan minskar den förväntade medellivslängden med 2,7 år för kvinnor och 3,5 år för män."

Varje insats vi gör är viktig. Då talar jag allmänt, i hela samhället. Men i bostadsområden med redan hög ohälsa är särskilt. Mer motion, nyttigare mat, mindre alkohol och droger, rökstopp för fler är några fält där mycket mer behöver göras. Ansvaret ligger på den enskilde, föräldrar, skola och förskola. Landstinget har av tradition väntat med sina insatser tills det friska har övergått till sjukdom. Den inställningen har förändrats till det bättre. Nu gör också landstingen mycket för en bättre folkhälsa.

Men på samma gång som MER behöver göras, föreslår nu de borgerliga i Stockholm MINDRE till folkhälsoarbetet. Därför har jag nyligen lagt en interpellation till landstingsrådet Birgitta Rydberg, fp. Jag vill veta hur den nyvalda landstingsledningen egentligen ser på behovet av att göra mer för att minska folkhälsoklyftorna mellan människor. Tycker landstingets ledning att behovet av insatser har minskat? Inser man att det man föreslår får negativa effekter? Jag vill också veta vilka prioriteringar man gör i folkhälsoarbetet.

Hur är det då med sjukvården? Möter den behoven? Finns den där den mest behövs? Ja, på grund av att vi i Sverige har en gemensamt betald sjukvård där vinstintressen har hållits på långt avstånd så stämmer det i huvudsak. Undantag finns. Det ser vi i effekterna av den fria etablering som inte minst moderaterna hyllar så högljutt. Logiken borde säga att där de största ohälsoproblemen finns, där finns också vården i tillräcklig omfattning. Men var finns landets största koncentration av privata specialistläkare? Jo, på Östermalm. Så omvänd är världen ibland. Och värre blir det om man saknar kraft och vilja att vända utvecklingen. Det får inte hända!

Du kan läsa mer i Folkhälsoinstitutets rapport "Hälsan på spåret".

Andra intressanta bloggar om politik, hälsa, sjukvård, moderaterna

Till försvar för det kollektiva...och för miljön

Politik är, det ska medges, ibland en märklig företeelse för den som inte dagligen lever i den. Det är sällan man får veta hela sanningen, får de djupa analyserna eller kan se de bakomliggande värderingarna i debatten. Möjligen är frågan om trängselavgifter/-skatter en sådan fråga. Det är lättare när man innifrån ser mer än ytan. Därför är det för mig ganska naturlig och rimligt att de socialdemokratiska representanterna i Carl Cederskiölds grupp om trafikfrågor i Stockholmsregionen gjorde som de gjorde: sa ifrån tydligt och bestämt om hur pengarna ska användas. Inte bara till motorvägar. Också till tåg, bussar och pendeltåg. Det vi i vardagligt tal kallar kollektivtrafik. Agerandet är lätt att förstå och lätt att försvara om man just har helhetsbilden. Inte bara får sin bild förmedlad genom mediernas åsiktssidor. På DN:s ledare kallas agerandet för en "skenfäktning". Och helt utan förvåning avslutas SvD:s ledare med slutsatsen att det nu bara är att "..strunta i att införa dem, då."

Men så enkel är inte verkligheten och därför inte heller politiken. Allt är inte svart eller vit, dumt eller klokt, rätt eller fel. I alla fall är det något som inträffar tämligen sällan. Det mesta är inte heller frikopplat den omvärld som finns runt omkring orden och debattutspelen. Ska livet fungera för människor i Stockholmsregionen behövs kollektivtrafiken. Då krävs pengar för investeringar. Då behövs också politiker som i grunden ser kollektivtrafiken som den pulsåder den är för samhället. Det gör inte moderaterna. Möjligen har några av deras samarbetspartier en positivare syn men också här blir de övermanglade av den moderata ångvälten.

I böran av veckan gällde det vilka taxor som ska gäller för att åka buss, pendel och tunnelbana. Vi sossar ville ju ha en rättvis, låg taxa. De borgerligas förslag är att höja, och för en södertäljebo kommer det med deras nya avgifter vara mer lönsamt att ta SJ:s förstaklassvagnar in till Stockholms än att åka pendeln. Hur det blir för oss Huddingebor är svårt att säga. De borgerliga vet inte riktigt hur zonindelningen ska vara och tycker inte heller att det är en politisk fråga.

Inga trängselskattspengar till kollektivtrafik. Kraftigt höjda avgifter för den som vill eller måste åka kollektivt. Mer till rika, mindre till fattiga. Där hänger politiken ihop. Där går den i samma, orättvisa riktning. Det är säkert en tillfällighet att debatten om trängselskatter går vidare i hög ton samma dagar som den tidigare statsminister Göran Persson får ta emot ett ansett miljöpris, Sofiepriset, för sina insater för det gröna folkhemmet och en bättre miljö. I morgontidningarnas kommentarer är häpnadsväckande nog miljön totalt frånvarande i kommentarerna, något som självklart måste komma in i Stockholms trafikdebatt. Att fler stimuleras till kollektivt resande är en viktig miljöfråga. Det perspektivet är också viktigt i trängselavgifsdebatten. Där blir också de borgerligas kalla inställning till tåg, bussar och pendeltåg ett absurt perspektiv, inte minst för alla dem som tagit del av de senaste rapporterna om vår globs miljömässiga tillstånd.

Det är anmärkningsvärt att de som nu styr i landet och de som styr i landstinget inte ser sambanden. För detta förtjänar inte minst moderaterna skarp kritik. Men den vassaste kritiken bör kanske riktas som de som faktiskt ser, de som faktiskt vet och de som till och med har egna förslag, men som gömmer undan dem av maktpolitiska skäl. Som exempelvis Centerpartiet, som gick till val förra året på enhetstaxa i kollektivtrafiken men som nu sviker för att inte reta moderaterna. Så oförklarlig kan politiken faktiskt vara ibland....

P
Andra intressanta bloggar ompolitik, miljö, regeringen, trängselavgifter, kollektivtrafik

Nej, Brors. Bostaden ska fortfarande vara en rättighet...

När DN:s Henrik Brors i sin kolumn jämför bostadspolitikens förr och nu, Mona och Hans, Pär och Ants så är väl "storyn" i stort sett riktig. Måhända skulle också en beskrivning av den räntemiljö som stödsystemen har funnits i varit värdefull. Förr: höga räntenivåer och kris i statsfinanserna. Nu dess positiva motsats. När sedan Brors fortsätter sitt resonemang så sätter han dock punkt lite för tidigt när han skriver att "s-regeringens tjänstemän hade utarbetat förslag om hur de (statliga stöden) helt skulle avvecklas". Om Brors varit helt korrekt hade han också fortsatt en bit till. Exempelvis med "-...och ersätta det med ett modernare stöd som bättre stimulerar nyproduktion av hyresrätter". Om Henrik Brors därtill hade haft ambitionen att ge en fullgod konsumentupplysning hade han också skrivit till "till skillnad från den nu sittande regeringen som efter valet med stor frenesi fullföljer avvecklingen utan att ersätta det med något annat."

Kanske kan man inte önska sig allt. Men här kunde beskrivningen ha fortsatt med ett par ytterligare klartgörande meningar: "Företag som Skanska och Wallenstam har haft stora ambitioner att bygga hyresrätter. Inför valet deklarerade företagen däremot att det skulle bli en omöjlig uppgift med den borgerliga nedmonteringen av bostadspolitiken som aviserats. Så sker nu också, därför att det utan stöd blir alldeles för dyra hyror i det nybyggda beståndet".
Eller något sådant?

Och i drömmarnas värld kan man önska sig allt. Då hade H.Brors också beskrivit hur socialdemokratin verkligen såg boken "Rättighet eller handelsvara" som ett värdefullt dokument också idag. Som kunde ligga till grund för att återuppväcka "samhällsplaneringen" (ja, jag vet att det i vissas öron låter fult) Dvs hur ser våra bostadsområden ut? Hur utvecklar vi våra städer med integrerade arbetsplatser, fungerande service, smidiga transporter osv.
Och tänk om Brors också hade hunnit med att nämna "bostadsförmedling så att man lätt kan få en lägenhet, kamp mot diskrimineringen, upprustning av miiljonprogrammet, bättre tillgänglighet för funktionshindrade, snabbare och smidigare planförfaranden och införandet av Sahlinaren, dvs den tidigare friggeboden som i stället kunde var 15 kvadrat i stället för 10.

Hans Anderssons och Ants Nuders bok "Rättighet eller handelsvara" kan fortfarande inspirera...

P

Andra intressanta bloggar om bostadspolitik, regeringen, politik

Bilen, biffen och bostaden - tre centrala klimatområden

Dagens kolumn i DN av Niklas Ekdal pekar på att kossornas liv, uppväxt, och kanske framför allt dess död, är ett centralt område när vi gör det vi måste för att ställa om vår konsumtion och produktion till långsiktigt hållbart. Det var ett område där Sverige under den socialdemokrat- iska regeringens tid fanns med centralt i det internationella arbetet. Inte minst gjorde Sverige betydande insatser inom ramen för arbetet i FNs hållbarhetskommission och var drivande i den så kallade Marrakec- processen. Då var hållbar konsumtion och produktion placerat högt upp på dagordningen. Att förändra vårt ohållbara (eller i alla fall vi i den rika världens) konsumtionsmönster sattes upp som en svår men nödvändlig uppgift där politiken hade en viktig uppgift. Att få förändringar i det lilla och det stora. Både i vardagsrummet, på matbordet och genom arbetet i Förenta nationerna och EU. I Sverige, både nationellt, regionalt och lokalt. Genom mål och handlingsplaner men också genom att tänka miljö, tänka klimat och tänka grönt i alla politiska beslut. Ett arbete för en hållbar värld som inrymer allt från en global omställning till förnybara energislag till att få oss själva (i delar av världen som har TV) att få oss att avstå från den där stand by-funktionen som sammantaget slukar energi i nivå med vad en kärnreaktor producerar.

I en statlig utreding, som var minst lika läsvärd och spännande som en skönlitterär roman, lade Stefan Edman ett sextiotal förslag inom tre områden. Hur vi äter, hur vi bor och hur vi reser. Bilen, biffen och bostaden. Riksdagen antog handlingsplanen strax före sommaren 2oo6.
Sedan dess har Sverige tyvärr fått en ny regering. Det har redan märkts och kommer att märkas ännu mer på miljö- och klimatarbetet.

En signal får vi genom regeringens eget "styrdokument" som presenteras för riksdagen. I Göran Perssons regeringsförklaring 2005 hette det att "Småskalig livsmedelsproduktion underlättas. Den ekologiska produktionen av livsmedel ska öka. Krav och tillsyn skärps i hela livsmedels- kedjan. Ursprungsmärkningen utvidgas. Konsumenternas trygghet ska öka och hållbar konsumtion prioriteras. Ett år senare lästes samma slags dokument igen, inför riksdagen den gången av den nyvalde statsministern Reinfeldt. Då var det utan några som helst ambitioner att sätta frågor om konsumtionens påverkan på miljö och klimat på dagordningen. Jag är väldigt nyfiken på hur man nu kommer att arbeta vidare med de frågorna, som till en del handlar om kossorna.

Att klimatfrågan är viktig för vår överlevnad inser allt fler. Bara en snabb genombläddring av dagens tidningarna visar att frågan lyfts rejält. Rolf Gustavsson i SvD frågar appropå detta
"när kommer Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt ut på banan? Samma fundering har jag själv.
Den förstnämnde, statsministern, har i uttalanden i bland annat SvD tidigare visat att regeringen menar att det är andra länder som ska bedriva klimatarbetet. Att miljöfrågor och klimatfrågor ses som något som är andras ansvar och inte Sveriges visar också regeringens beslut och uttalanden i en hel radda sammanhang. Bara för att peka på något har man bestämt sig för att lägga ner Hållbarhetsrådet, som bland annat har en viktig uppgift att stimulera det lokala och regionala arbetet med hållbar utveckling. Begrunda också moderata företrädares uttalanden så ges en ganska bra bild av ointresset. Ett exempel från en moderat reservation i lagutskottet när handlingsplanen om hållbar konsumtion behandlades: Vidare anser vi att konsumentpolitiken inte skall utnyttjas för att styra konsumenternas val i en viss riktning. Ett flertal av de av regeringen redovisade insatserna har en sådan ambition.

Vad beträffar utrikesministern och oljehandlarens engagemang är väl frågan man måste ställa vad han själv prioriterar: klimatarbetet eller det egna oljeletandets möjligheter till lönsamma affärer. Hittills har det senare ju stått i förgrunden i de svala rummen i Arvfurstens palats. Och av Aftonbladets uppgifter i dag framgår tydligt att miljö- och klimatpolitiken har en tämligen undanskymd plats i utrikesministerns medvetande, i alla fall när det gäller de egna och det svenska arbetet. Att den nytillträdda regeringen också skrotar de så framgångsrika klimatinvesteringsprogrammen är ytterligare en spik i miljöarbetets kista som inte bådar särskilt gått inför framtiden.

Det finns all anledning för både krönikörer, redaktörer, politisk opposition och miljöengagerade individer och organisationer att stärka musklerna i klimat- och miljödebatten för att ha krafter att släpa fram den reinfeldtska regeringen till de miljöpolitiska arbetsbänkarna. Där är kossorna, precis som Niklas Ekdal skriver, viktiga, men också bilen och bostaden. Och en hel del annat.

P

Andra intressanta bloggar om regeringen, klimat, miljöpolitik, politik

Socialdemokraterna och framtiden -

Den så viktiga eftervalsanalysen får ett perspektiv värt att notera genom dagens kolumn av PC Jersild i DN. Låt vara att rubriken möjligen lockar till ett tämligen menlöst lyckodrömmande om vad som hade hänt OM valet i september hade varit valet i november. Men det innehåller samtidigt beståndsdelar som är viktiga när socialdemokratin fortsätter att diskutera sin framtid. En central utgångspunkt är naturligtvis analysen av valförlusten.

Undertecknad har precis som många andra tidigare skrivit ner några blygsamma tankar för den intresserade. Som alltid grundades förlusten av bilden av verkligheten snarare hur denna verklighet defacto var. Vi talade i väljarnas ögon och öron, som också kommer att framgå av partiets valanalys, alldeles för lite om jobben. I och för sig har socialdemokratin talat jobb och kamp mot arbetslöshet i varje val sedan 1889 medan det var första gången för moderaterna. Att bilden blev som den blev och gav det resultat som det gav beror nog på den mycket medvetna strategin från de borgerliga partiernas "dolda strateger" som lyckades få företrädarna att använda jobben för de mesta av syften. Sänkta skatter för de rika i Täby, Danderyd och Vellinge motiverades in detta val inte med argument som "öka friheten", "kan själv" eller med hårda, verbala slag mot välfärden utan i stället med jobben. Sänkt a-kassa lät som en självklar åtgärd eftersom det är "bättre med hundra procent i stället för 80". Det var en valrörelse där moderaterna verkade tala utanförskap mer än sossarna. Och framför allt ett val där ett ledande parti, moderaterna, lyckades med konststycket att kasta hela sin politiska historia i skräphögen för att i stället använda sig av goda socialdemokratiska argument. Och detta utan något större kritiskt mediadrev.

Om det PC Jersild beskriver hade hänt så hade socialdemokratin vunnit sitt fjärde val. Det hade varit en bravad utan like och utan jämförelse i den demokratiska världen. Och visst var det självklart för de borgerliga att använda den positiva utvecklingen för egna syften. Väljarna ,eller i alla fall en tillräckligt stor andel, vågade satsa på det som upplevdes som nytt, oprövat och kanske till och med spännande. Det skulle ju bara bli bättre, tryggare och samtidigt fler jobb och sänkta skatter...för alla och mest för de med låga inkomster.

Socialdemokratin kan med gott mod dra slutsatsen att partiet inte behöver någon genomgripande, politisk revision, som den Reinfeldt genomfört inom moderaterna. (och obs...att den förnyelsen tog sin grund i hur man skulle nå MAKTEN, inte förändra värderingar. Allt enligt den analys som Reinfeldt skrev redan i början av 90-talet. Se vidare mina tidigare blogginlägg här)

Men självklart ska en socialdemokrati som förlorat vara beredda till omprövningar. Enligt min mening handlar det mer om att tydliggöra än att på djupen förändra. Att dra fram tidsperspektivet så att dagspolitiken också får en tydligare vision om framtiden. Att partiet blir tydligare på några stora områden: Det gröna folkhemmet med en offensiv miljöpolitik där också tillväxt och jobb ingår. Att bryra utanförskapet och segregationen. En mycket tydligare politik för jämställdheten som måste klara både fler anställda i vård och omsorg OCH höjda löner för desom jobbar där. En gemensam sektor med välfärdsjobb som mycket bättre tar tillvara personalens kunskaper och idéer. Vi behöver en delaktighetsvision som bättre än idag möter människors engagemang i politik och samhälle. Det måste också gälla när det handlar om de anställdas inflytande på arbetsplatserna där partiet inte har haft en tillräckligt hög svansföring de senaste åren. Allt detta förtydligande och mer av drömmar i socialdemokratins vision kan nu också göra utan prövning och synpunkter från finansens "opolitiska" budgetavdelning, vilket inte alls är oviktigt.

Den slutliga valanalysen borde väl också gå igenom några av de ämnen som var mediadominerade. Kanske en slutsats att det var ett misstag att ägna så vansinnigt
mycket tid till debatten om fastighetsskatten. Kanske, i alla fall i Stockholmsregionen, notera att något som viktigt som människors rätt till boende och en bostad inte kom upp på dagordningen. Kanske att bilden av familjepolitiken blev fullständigt fel när det verkade som de borgerliga partierna hade både bättre och mer jämställd föräldraförsäkring, mer satsningar på förskolan och större valfrihet än oss. Kanske suckade också någon väljare djupt när vi talade maxtaxa samtidigt som väljaren egentligen tyckte att det viktigaste var att minska barngruppernas storlek. Möjligen gick också en och annan väljare i fällen och trodde att sjukvården skull bli bättre samtidigt som skatterna skulle sänkas. Jag gissar att en och annan väljare också hade hoppats att vi skulle vara mycket tydligare i att företräda människor, snarare än vissa systemlösningar och organisationskulturer!.

Om socialdemokratin hade vunnit ett val som hållits i november eller ej kan vara en övning som är nyttig som en del i den psykologiska bearbetningen av en valförlust som kan tyckas vara alltför orättvis. Nu gäller det att acceptera läget, se framåt, finslipa politiken och ta ett stort demokratiskt ansvar genom en tydlig oppositionsroll. I detta behövs något av en organisatorisk revolution i partiet. Mer om detta vid annat tillfälle. Där finns kloka debattinlägg att läsa av exempelvis Jonas Morian eller av Tage G. Peterson .

Partiets uppdrag måste vara att med fina verktyg, snarare än med den skrällande tryckluftsborren eller stora grävskopan, mejsla, pensla och slipa fram politiken för en oskriven framtid. Uppdraget handlar också om att partiet som organisation ska bli starkare folkrörelse, inte rasa ner till en funktion av att vara en renodlad nomineringsapparat. I allt detta finns det anledning att påminna sig om att utgångsläget, trots valförlusten, är ganska gynnsamt. För vad kan väl vara ett bättre erkännande än när huvudmotståndaren gör allt för att se lika lockande ut som originalet?

p

ps: Att opinionsmätningar inte ska vara vår utgångspunkt är viktigt. Men det är roligare med uppgångar än dess motsatser...
Andra intressanta bloggar om: politik, ideologi, socialdemokraterna, valet 2006

Låt inte skräckscenariot bli verklighet i sjukvården

Ska vi sälja ut våra högspecialiserade akutsjukhus? Ska vi öppna sjukhusens väggar för en "mångfald" av aktörer som kan bjuda ut sina sjukvårdstjänster till hugade och möjligen något krassliga köpare? Ja, det är en viktig och i högsta grad aktuell fråga som förtjänar mycket debatt. Dagens Brännpunkt har ett viktigt inlägg som är värt att uppmärksammas. Där varnar bl.a. Karolinska institutets rektor för en sådan utveckling.

/Som högsta chefer för landets enda medicinska universitet har vi inga synpunkter på om sjukvård drivs i allmän eller privat regi. Däremot är vi oroliga för att lagändringen kraftigt försämrar förutsättningarna att bedriva konkurrenskraftig medicinsk utbildning och forskning i vårt land/

Men hur var det nu? Var inte utförsäljningshoten bara ett socialdemokratiskt skrämskott inför valet? Var det inte en fråga där moderatledaren gång på gång försökte ge tydliga besked till
väljarna? Jo, visst lovade han det Men sen visade sig som det gör ibland. Rädslan att tappa väljare hade fått försvarsmekanismerna i den politiska hjärnan att pumpa lite för mycket. Visst. Riksdagen skulle inte genom ett beslut skicka över Karolinska, Huddinge, Akademiska och andra sjukhus till ivriga börsspekulanter. Men den lag som hindrade landstingen skulle
avskaffas. Det var i sig ingen nyhet i sig, att de borgerliga varit motståndare till stopplagen i sedan till tillkom. Oron har varit stor hos många vad som nu ska hända. Därför ställde Mona Sahlin en fråga i riksdagen den 7 december. Statsministern svarade:

Låt mig först bara skilja på begreppet galleriasjukvård och detta med att sälja hela akutsjukhus. För det förstnämnda är ju hela idén att man under ett och samma tak, som är offentligt ägt, kan ha såväl offentligt som privat driven sjukvård under samma tak. Det brukar man ibland kalla för galleriasjukvård, och det menar jag att man bör kunna öppna för utan att man därför har nått den punkt där det handlar om att sälja hela stora universitetssjukhus./

Där kommer dagens artikel på Brännpunkt också in. De båda skriver att: ett skräckscenario är att våra ­stora universitetssjukhus styckas upp och förvandlas till vårdgallerior med olika aktörer för varje specialitet.

Det som enligt statsministern är något önskvärt och positivt betecknas av proffessionen som skräcksenario. Kanske är det därför som han gärna betonar att det inte är riksdagen som beslutat om frågan. Det är landstingen. Därmed lämnar han över frågan till andra sidan köksbordet för att vi ska få svar. Det är inte han själv, utan hans hustru tillika landstingsråd för sjukvården i Stockholm, som ska avgöra. Vad säger då hon? Ja, det återstår att se. Tidigare har tongångarna varit positiva till att fullfölja det moderata uppdraget att ge privata vårdaktörer en rejät växande marknad för sitt agerande. Därför har också den nyvalda moderatdominerade majoriteten i Stockholms läns landsting beslutat att se över "andra driftsformer för akutsjukhusen" och ge den som så önskar rätt att när de vill försöka köpa upp vårdgrenar genom så kallad utmaningsrätt. På tisdag svarar Filippa Reinfeldt på en interpellation i landstinget från socialdemokraternas Ingela Nylund Watz. Förhoppningsvis får medborgarna då ett tydligt svar på vad som gäller.

P

Andra intressanta bloggar om: akutsjukhus, regeringen, privatiseringar, sjukvård

Regeringens nya slag mot hyresgästerna förvånar inte...

Den moderatdominerade regeringens nya slag mot landets hyresgäster var väntad. Det följer helt den ideologiska linje som driver dess företrädare, som man alltid har stått för men som man i det senaste valet tonade ner. Det nya steget i avvecklingen av bostadspolitiken är att man stoppar den översyn av hyreslagen som den socialdemokratiska regeringen tog initiativ till. Utgångspunkten för översynen var att hyresgästen inte helt plötsligt ska kuna få en chockhöjd hyra efter genomförda renoveringar. Den som hyr måste kunna påverka i förväg och få inflytande över de åtgärder som genomförs. Eller som Mona Sahlin uttryckt det: Makt åt hyresgästerna vid upprustning så att inte stambytet blir fastighetsägarens sätt att byta ut hyresgästerna.

Nu har regeringen stoppat arbetet med översynen av lagen. Tragiskt för landets hyresgäster i sak. Men beslutet ska också ses i två andra, och större perspektiv som skrämmer än mer. Det första är att bostadspolitiken skrotas helt. Avvecklat stöd till byggandet av hyresrätter, utförsäljning och ombildningar, slut på bostadssamordnarens arbete för att hitta vägar så att ungdomar lättare ska få en bostad, tvärstopp för förslag om bostadsförmedlingar och åtgärder mot diskriminering. Med mera...

Den andra dimentionen är större än så och handlar om vilka intressen och vilken ideologi den nya regeringen innerst inne företräder. I retoriken en "arbetarregering, ett nytt moderat parti" som fått stöd i valet. I praktiken samma gamla höger, med samma gamla politiska syn som varit väldigt duktiga på kampanjandets ABC. Men de framgångarna svider rejält i baken på löntagare, arbetslösa, förtidspensionerade, sjukskrivna och hyresgäster... och detta är bara början.

P
Andra intressanta bloggar om bostadspolitik, regeringen, hyresgäster

Lys upp de mörka delarna av politikens rum...

Ännu en dag går över i natt. En ny står för dörren. Med mig till kudden tar jag snart ett huvud vars insida grunnar över läget i Sverige. TV:4-granskningen av Sverigedemokraterna och deras framgångar har bitit sig fast i hjärncellerna som en törstande blodigel på naken hud. Hur kan idéer som så tydligt utgår från att människor har olika värde få stöd av så många? I ett Sverige, och ett Huddinge, där svenskar och invandrare sida vid sida drar lasset för att få ihop till välfärden? I ett Sverige som har så höga ambitioner om jämlikhet och solidaritet. Och som faktiskt tillhör de rikaste och mest välmående nationerna i världen.

Inslaget rullar på. Sverigedemokrater på konferens i Karlskrona. Ett par hundra har samlats. Nästan bara män. Ledaren, också han med ett digert brottsregister undervisar sina partikämpar hur en politiker ska uppföra sig. "Man ställer sig upp när man hälsar på någon", inpräntar ledaren i församlingen, där uppe på den scen som är dekorerad med den svenska flaggan men som lika gärna kunde varit prydd med bruna. Och visst är det helt ok att partier som Sd undervisar företrädare om hur man för sig och uppträder. Det är värderingarna, fördomarna och de mål man har med sitt parti och med sin verksamhet som är det allvarliga.

Förmodligen är partiet mer aktivt i andra kommuner än vad man är här i Huddinge. Det enda som man ännu lagt fram i vårt fullmäktige är att också en Sverigedemokrat ska få bli oppositionsråd. Intresset ljuger aldrig, inte ens när det kommer till ett parti som fått sympatier när man velat framstå som någon "bättre och renare" än de etablerade partierna...

En ny, ljus dag väntar oss efter nattens mörker. Låt det också lysa upp i de mörka skrymslena av politikens rum så att vi verkligen ser vad som gömmer sig där borta, allra längst in till höger….

P

Andra intressanta bloggar om: Sverigedemokraterna, främlingsfientlighet, politik

Regeringens arkiv - ett hopp för bostadssökande

Även i den bästa av världar finns det brister. Dit måste vi fortfarande räkna vårt Sverige som ännu har kvar det mesta av de kännetecken som präglar det socialdemokratiska folkhemmet.
Till de mer ruttna grenarna på vårt stabila samhällsträd tillhör att människors diskrimineras därför att de kommer från, eller kan antas komma från, länder en bit härifrån. Ja, möjligen med undantag av länder som gärna ses som tillhörande vår egen kulturkrets, som vi verkar tycka att vi har starkare band med. Företrädesvis består den kretsen av engelskspråkiga, västligt belägna nationer.

Diskrimineringen finns som bekant överallt. Varje dag får någon ett nej till ett jobb, inte på grund av bristande kompetens eller att andra sökande är mer kvalificerade. Det räcker med att namnet ger en antydan om något osvenskt. Möjligen också om utseendet inte stämmer in i den normativa karta som verkar ligga till grund för många anställningsintervjuer.

På bostadsmarknaden samma skrämmande företeelse. I går toppade Rapport sin halvåttasändning med att berätta om Hyresgästföreningens rapport som visar att bostadsföretag ena minuten inte kan hyra ut (om en person med utländskt namn frågar) och sedan helt plötsligt kunna det (om förfrågan är "svensk").

Att frågan lyfts upp i ljuset igen är naturligtvis alldeles nödvändigt. Men det får inte verka som om problemet är något som upptäckts nu efter årsskiftet! Den förra, socialdemokratiska, regeringen jobbade hårt med konkreta förslag för att bekämpa all diskriminering i samhället, inte minst diskrimineringen på bostadsmarknaden. Förslagen handlade både om att bygga mer för att få fler lägenheter att förmedla men också om öppna och transparanta regler vid förmedling av bostäder, om bostadsförmedling i alla kommuner och en ordentlig kampanj i Sverige för att komma tillrätta med eländet.

Vad kommer den nu sittande regeringen att göra med frågan? Förslagen finns och har varit på remiss. Men i den propositionsförteckning som statsminister Reinfeldt presenterade i januari finns tragiskt nog ingen uttalad prop om åtgärder mot bostadsdiskrimineringen. Däremot proposition om villkor för deltagande i hästtävlingar.

Förhoppningsvis leder Hyresgästföreningens rapport till att statsrådet Odell, som möjligen är bostadsminister, letar igenom högarna med viktiga förslag som hade genomförts om valresultatet blivit ett annat. Förslag på viktiga samhällsområden som nu förpassats till de stora arkiven, alla stämplade "utan åtgärd". På bostadsområdet är ett sådant agerande självklart för en borgare som överlag tycker att bostadspolitik är fult och onödigt och som har en enda punkt på dagordningen: att sälja allmännyttans lägenheter.

Men för alla dem som möter ett nej i stället för ett ja till en bostad eller ett jobb är varje försening av a åtgärder mot diskrimineringen inte något önskvärt alternativ. Gör något nu, är deras mycket berättigade krav på politiken. I just den här frågan har regeringen det väldigt bekvämt. Det är bara att rota fram rätt papper ur arkiven eller returpapperskonteinern och lägga fram de för riksdagen.

Mina egna förhoppningar att det kommer att inträffa är inte stora. Här finns nämligen något ganska tragiskt i politiken. Oviljan att se goda idéer utanför den egna inre kretsen. Behovet att visa sig duktig som ibland gör att man börjar från noll när problemanalysen är klar och förslagen redan finns. Och på det, mediedramaturgin, som naturligtvis inte lägger in en sakupplysning om det som redan gjorts, utan ger tittare och lyssnare intryck av att samhällsbristen är politiskt ouppmärksammad. Det spelet riskerar i det här fallet att förlänga den omänskliga plåga som många idag utsätts för när födelselandet eller ens namn leder till att man blir förnekat något så grundläggande som en bostad. Eller ett jobb.

P

Andra bloggar om: Regeringen, bostad, diskriminering