Lundinaffärer, oljepengar och Carl Bildt på twitterskola

Bild från Expressen 30 maj

Den 30 maj skickar Folksam ett pressmeddelande som av många har mottagits med viss lättnad:

De rapporterade händelserna förknippade med Lundin Petroleum och tidigare Lundin Oil kan vara ett brott mänskliga rättigheter och därmed mot de kriterier som Folksam ställer på de företag som vi investerar i. Företrädare för Lundin Petroleum har tillbakavisat påståenden om att företaget, dess ledning eller styrelse på något sätt, direkt eller indirekt eller genom underlåtenhet att handla, varit involverat i några missgärningar i Sudan.

Och Folksam avslutar:

Möjligheterna för att Folksam fortfarande skulle kunna göra en insats för att bolagets styrelse ska kunna övertalas att utreda och verifiera Lundin Petroleums verksamhet i Sudan och Etiopien bedöms som mycket dåliga. Företagets attityd och styrelsens vägran att vederlägga de anklagelser som framförts av intresseorganisationer leder fram till ett beslut om att avinvestera från Lundin Petroleum, trots att Folksam skulle kunna fortsätta att påverka Lundin Petroleum att arbeta med att utveckla sitt företagsansvar.

Viktiga ägare upphör alltså att vara ägare därför att Lundin Petrolium lägger på locket på affären. Marknadsaktörer som försöker stärka sin profil av att agera efter höga krav på moral och etik i affärer tröttnar därför att bolaget inte är beredda till större öppenhet. Frågan handlar om anklagelser om folkrättsbrott. En fråga i detta är om det under perioden då folkrättsbrotten ska ha skett, "det finns enskilda personer med anknytning till Sverige som kan misstänkas för inblandning i brott" som det formulerades i Internationella Åklagarkammarens pressmeddelande.

Om Folksam nu säljer aktier så är Utrikesminister Carl Bildt, en gång styrelseledamot i det bolag som granskas, mycket mer avslappnad. Som alltid. Under hela den period som ett visst medialt fokus tidvis har riktats mot oljeföretagets verksamhet har Bildt, så långt det har gått, hållt sig borta från kommentarer. Han har, som politisk "ikon" nämligen en sådan rätt, i en anda av någon slags medial hänsyn, ja kanske till och med vördnad. Nära nog samtidigt som beskedet från Folksam kommer kör han en Twitterskola på en av landets "ledande" kvällstidningars arrangemang.

Carl Bildt har vare sig twittrat eller bloggar särskilt mycket om det som nu granskas, som delvis handlar om tidpunkter då han själv har varit ledamot av företagets styrelse. När jag tidigare har letat kommentarer från Bildts blogg, "Alla Dessa Dagar", så hittade jag ett inlägg: Där avvisar Bildt alla påståenden med en länk till Lundins egen promemoria om affären. I kommentaren skriver han:

En mycket bra redovisning av verksamheten och genomgången av debatten publicerades 2003 och borde vara av intresse för de som har ett genuint intresse av denna fråga. Den organisation som nu återkommer med olika anklagelser har sedan mycket lång tid försökt att få västliga oljeföretag att lämna landet, och i allt väsentligt har detta nu också skett.

Folksam säljer aktier. Åklagare utreder folkrättsbrott. Tidpunkten kan vara densamma som när Bildt hade ansvar för företaget. Bildts källa för att allt är rent och vitt är Lundin, det företag som nu Folksam säljer akterna i. Bildt kör twitterskola. Medier och sociala medier-agerande kommunikatörer bländas av Bildts gärningar på nätet. Världen är helt upp och ner.

Mer: DN, SvD, Dagens Arena, AB, Lena Mellin,  Mina Betraktelser, Göran Johansson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lundin petrolium, folksam, carl bildt, sudan,

I arbetslöshetens tuffa fotspår

Tveklöst är barnfattigdomens stora tragik att så många barn lever i utsatta situationer och under fattigare förhållanden än andra barn. Det är den fattigdomen och de växande klyftorna som ska vara  politikens fokus, inte försöka förklara bort det med att det är en "vänstervriden" retorik eller "bara finns i Afrika".

Samtidigt är barnfattigdomen också en illustration av något som gått fel, något som inte  lyckats. Sifferexcercis och debatter om definitioner av arbetslöshet verka var det som dominerar debatten. Är det "massarbetslöshet" eller "bara vanlig" arbetslöshet? Fokus bör ligga på hur politiken ska utformas för att både på kort och lång sikt få fler i jobb, öka tryggheten, minska klyftorna och stärka förutsättningarna för de med tuffast utgångsläget.

Det politiska löftet har varit tydligt. Ur det perspektivet är det faktum att arbetslösheten ÄR där avslöjande i sig. Alliansregeringen vann val 2006 och 2010 på en retorik som utställde ett Sverige befriat från arbetslöshetens gissel. Man vann den debatten bland annat på att sätta bilder av läget som ett Sverige med massarbetslöshet och man gjorde det i tider när jobben trots allt började komma. Arbetslösheten är högre än då. Det är fakta. Det stora sveken är inte marginalen mellan arbetslöshetssiffror i mars eller september 2006 och nu. Det stora sveket ligger i att arbetslösheten alls behöver diskuteras.

Ivern att försvar den egna politiken var det som gjorde att Reinfeldt uttalade sina berömda ord om "etniska svenskar mitt i livet". I stället för att stå till svars för det man själv definierade som "massarbetslöshet 2006, blev sedan försvarsretoriken att man hade lyft fram ett samhällsproblem. Men rimligen borde väl en allians som pratade jobb 2006 inte kunnat missa att arbetslösheten slår olika i olika grupper? Rimligen är arbetslösheten ett problem i sig, oavsett den etniska bakgrunden i de grupper den slår mot?

Igår var det #Barpol och debatt mellan Carin Jämtin (S) och Kent Persson (M) som handlade om jobben. Det verkar av nyhetsförmedlingen att döma inte ha kommit fram särskilt mycket nya saker. Men möjligen borde ansvarsutkrävandet vara ännu skarpare mot en allians som faktiskt i retoriken lät som dom skulle ha fått bort arbetslöshet om de fick makten. Så har det inte blivit. Långt ifrån. Gårdagens kommentar från professor Lars Calmfors var att den politik som har förts är "omoralisk". Jag håller verkligen med när jag ser klyftorna öka och arbetslösheten bita sig fast.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobb, lars calmfors, regeringen, val 2014, kent persson, carin jämtin, fredrik reinfeldt, barnfattigdom

Vi hyllar Loreen - Men topp i Sd beklagar segern

Idag är vi många som hyllar och gratulera Loreen, efter segern i Baku. Europa tog Euphoria till sina hjärtan och skickade samtidigt över nästa års arrangemang till Sverige. En femte seger där Loreen nu går in isegrarnas klubb" tillsammans med ABBA, Carola, Herreys och Charlotte Perrelli. 372 poäng, nära rekordet och med bara Italien som avstod från att ge Sverige något. Visst firar vi och visst gäller det även för oss som ibland utbrustit i ord som "lägg ner skiten" när en eller annan B- eller C-låt har vunnit eller vi själva blivit utskåpade av andra länder. Vi firar men ledande Sverigedemokrater surar.

Björn Söder är inte vem som helst i det främlingsfientliga riksdagspartiet. Han är gruppledare i riksdagen och partisekreterare. På facebook uttalar han sig om vinsten och betecknar kvällen som "tråkig för Sverige". Någon i hans flöde tycker att det är positivt att Sverige har vunnit. Söder svarar frågande. "Sverige"? Bilden sprids också på Twitter. Där upprörs senare Söder av att journalister "feltolkar" honom och i ett senare tweet tycker han att tävlingen är en helig ko som inte får kritiseras. "Ungefär som mångkulturalismen alltså".

Man kan förstås välja hur man tolkar det. Man kan ta det som en kulturpolitisk fråga och be om svar från Sd hur man ser på kulturfrågorna och svenskt engagemang i exempelvis ESC. Den frågan till ett riksdagsparti är befogad. Samtidigt har säkert ett rent och klart "lägg ner skiten-förslag" stöd av en hel del som tröttnat på tävlingen eller inte gillar musikformen. Den kritiken har var och en naturligtvis rätt att föra fram. Som riksdagsparti bör dock Sd få frågor om sin kulturpolitik efter utspelet.

Tävlingen har hållits i ett land som SvDs Claes Arvidsson betecknar som en "dynamisk diktatur", med inskränkt pressfrihet, val som kritiseras hårt av valobservatörer, med politiska fångar och korruption. Loreen har med sitt deltagande också valt att uppmärksamma det, något som nästan diskade henne. Regimen ville ha en "ren och snygg" bild av sitt land i samband med ESC och den som såg alla filmsnuttar från landet i samband med varje tävlade låt, vet vad jag menar. Nästan av Nordkorea-modell.

Var och en får döma om Söders uttalande enbart står för en negativ syn på schlagertävlingar i TV eller om annat ligger som grund för åsikten. För mig är det solklart när först ett ifrågasättande om det verkligen är "Sverige" som har vunnit och sen en jämförelse med "mångkulturalismen" kommer. Det är mer än musiken som mannen i Sd-toppen inte gillar.

Expo om Björn Söder,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, loreen, esc, melodifestivalen 2012, azerbajdzjan, sverigedemokraterna, björn söder

LO-kongressen samlas

Uppe tidigt. Ska packa bärbar dator, se till att iphonen är superladdad och plocka ihop allt material. Vid lunchtid börjar LOs kongress i Stockholm. Jag kommer att blogga en del på LO-bloggen, sköta LOs twitterkonto och Facebook-sida, och "rodda" lite annat från kongressen. Det ledarskifte som är på gång har varit i mediernas fokus under lång tid. Men kongressen kommer också att ha en rad viktiga debatter. Huvudfokus är full sysselsättning och jobb. I det ingår också frågor om lönebildning, om trygghetsförsäkringar, om arbetsmarknadspolitik och utbildning och mycket annat. Måndag kväll lär LO ha en ny ledning och en rad nybeslutade krav att driva under fyra år framöver.

En av de viktigaste debatterna handlar om LOs roll och uppgifter framöver. Några tunga förbund har motioner om att "stöpa om" LO till att vara mer av opinionsbildare än förhandlande organisation, "ungefär som Svenskt Näringsliv", som det uttrycks i motioner. Styrelsen menar att båda vägarna är viktiga. Kollektivavtalen är centrala för den svenska modellen. I det ligger också starka parter, både arbetsgivare och arbetstagare. Ibland kan man tycka att det låter  alltför byråkratiskt men egentligen är det enkelt: En facklig organisation som har många medlemmar och som tecknar avtal, garanterar arbetsfred när avtalet är påskrivet. Detta utöver att avtalen är en "deal" mellan anställda. "Det här ska gälla för att vi tar ett jobb, och vi använder inte sänkta löner och sämre arbetsvillkor för att konkurrera om jobben". Det där borde fler än facken själva uppmärksamma. Svensk arbetsmarknad har under lång tid präglats av få konflikter i jämförelse med andra länder just därför att kollektivavtalen ses som viktiga från båda parter.

Jag är ledsen, Svenska Dagbladets ledarsida. På en kongress där medlemmarna genom sina förbund har motionsrätt finns inte de konkreta krav ni påstår när det gäller den facklig-politiska samverkan mellan LO-förbunden och (S). Den motion ni idag skriver om föreslår inte att "LO behåller pengarna". Motionen 15,9 som för övrigt inte är från hela "Byggnads" utan från distriktet i väst, tar upp frågan och det är alltid viktigt att göra. I motionstexten nämns också den självklara saken att så mycket som möjligt av medlemsavgifterna "behålls". Kraven i motionen är att att LO-kongressen tar upp en diskussion vad man får ut av det ekonomiska stöd som man ger till Socialdemokraterna samt att LO-kongressen kräver att Socialdemokraterna ger besked om vilken politik man tänker föra i framtiden, bland annat när det gäller skatternaoch EU-politiken. 

Något om att skrota den facklig-politiska samverkan finns inte att behandla. Däremot är det mycket möjligt att debatterna kommer att utveckla former för påverkan. Det som kallas facklig-politisk samverkan är en sak och utgår från värderingar och synen på samhällsutvecklingen. Den andra uppgiften, att påverka dagspolitiken oavsett vem som sitter vid makten, är delvis en annan sak, behöver säkert utvecklas och vara lika självklar och kan också handla om att göra gemensam sak med exempelvis tjänstemännens organisationer.

LO-kongressen är en samling med ombud från 14 olika förbund med en och en halv miljon medlemmar. De kommer att lägga fast LOs gemensamma syn i många frågor, alldeles oavsett politiska partier, något som en del har svårt att ta till sig. Frågor om minskade löneskillnader, bättre arbetsmiljö, krav på högre kvalitet i arbetsmarknadspolitiken, en bättre a-kassa och sjukförsäkring och mycket annat diskuteras utifrån medlemmars förslag till kongressen. En del handlar om att driva i förhandlingar. Annat kräver politiska beslut.

LO är heller ingen "vanlig" medlemsförening utan består av 14 olika förbund med olika storlek, från stora Kommunal eller IF Metall till ett mindre "Musikerförbundet". LO som organisation jobbar med det som förbunden själva bestämmer ska samordnas och lösas gemensamt i LO-organisationen.

En sak är solklar: När LO-kongressens ombud samlas, så gör man det i en tid då motparten, Svenskt Näringsliv är mycket samlade och agerar med mycket högt tonläge. Det är ingen tillfällighet. En borgerlig regering, deras motsvarighet till facklig-politisk samverkan, ger arbetsgivarna ett ganska högt självförtroende. Mot detta behövs en stark och samlad fackföreningsrörelse. Men en sådan behövs också FÖR en rad saker. Det handlar om arbetslivets villkor, om människors trygghet som anställda och om hur en sammanslutning med 1,5 miljoner medlemmar ska agera för att påverka samhällsutvecklingen i rollen som löntagare. Man må skriva ner LOs betydelse i borgerlig media, på bloggar och twitter eller på Näringslivets Hus på Östermalm i Stockholm. Det är trots allt en helg som berör väldigt många som nu inleds.

Mer: Leines blogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lo, lo-kongress. facket, svenskt näringsliv, jobb, wanja lundby-wedin, karl-petter thorwaldsson

S går uppåt och M går nedåt

Opinionsvindarna har åter igen kartlagts, idag av Novus /TV4. Socialdemokraterna fortsätter på framgångsvågen, om än i förminskad hastighet. Det är en naturlig följd av att ligga allt högre upp i "tabellerna". Partiet får 36,6 procent. Moderaterna minskar till 28,3. Kanske förklaringen till det syns på andra allianspartier? Kd släpar sig över riksdagsspärren till 4,2, Annie Lööfs Centerpartiet fortsätter dock nedåt mot den spärren, nu med 4,5. Folkpartiet ökar till 6,2. Totalt får den regerande alliansen 43,2 och de rödgröna 50,9. Nu kan också hoppet om att Sverigedemokraterna ska trilla ut ur riksdagen öka. De får nu 4,6. Skulle dagens siffror ha varit valresultat skulle de rödgröna fått egen majoritet. Alliansen får 153 mandat och de rödgröna 180 mandat. Sd tappar sin vågmästarroll.

För Socialdemokraterna är uppgången ett trygghetskvitto på att utvecklingen av den egna politiken inte behöver köras fram i panik. Det går att lägga tid på att lyssna, fånga upp förslag, ta de ideologiska debatterna och slipa på den skarpa politiken med självförtroende. Nu finns också ett starkt förtroendekapital för Stefan Löfven som ska vårdas.

Det verkar som om de skrämselskott som har kommit om att "S-förslag hotar jobben" inte har lockat över väljarna. Alldeles oavsett vilka siffror som Moderaterna och alliansen har använt. Väljarna verkar inte heller gå på talet om "splittrad opposition" utan fattar att partier kan samverka utan att ha skapat en gemensam logga. Kanske är opinionsmätningen också ett uttryck för att Reinfeldt snubblade bort sig när han skulle förklara bort arbetslösheten med att den är låg bland "etniska svenskar mitt i livet".

Men, som vanligt: Det är långt långt kvar till valet och mycket kan hända. 
Mer; Tord Oscarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, novus, opinionen, opinionsläget, val 2014, moderaterna, socialdemokraterna,

Schlingmanns nya uppdrag: Att återföda "nya moderater"

Han har kallats "Propagandaminister", efter att Reinfeldt inrättade en tjänst åt honom som statssekreterare med just kommunikation som huvudansvar. Före det moderat partisekreterare och en av arkitekterna bakom de så kallade "nya Moderaterna". När Schlingmann nu entledigas från jobbet hos Reinfeldt och i stället blir strateg i partiet så ska det inte ses som en petning nedåt. I valrörelser är det partiet som "äger". Men för regeringar blir det lätt en maktkamp och organisatorisk oordning mellan parti och regeringskansliet, det sistnämnda trots allt den del av politiken som driver sakfrågor löpande. Att Schlingmann får uppdraget på partihögkvarteret kan likaväl beskrivas som ett lyft. Målet: att de "nya" moderaterna ska pånyttfödas. Här finns förstås en stor risk för krockar mellan den förre partisekreteraren och den nya, Kent Persson.

Schlingmann har ett jobb att göra. I de första faserna bestod "förnyelsen" i en retorisk del och en politisk: Det sistnämnda i att rensa bort det som var helt ohållbart i de tidigare moderata förslagen om ekonomisk politik. Men det förstnämnda blev större: Reinfeldt talade om att stänga skattessänkarboden och om "myntets baksida i form av välfärd". Det blev 100 miljarder i sänkta skatter med usel fördelningsprofil. Finansieringen i form av sämre sjukförsäkring och a-kassa var en av förklaringarna till att (M) tappade riksdagsmajoriteten. "Arbetslinjen" blev först nedmontering av en aktiv arbetsmarknadspolitik och schyfflande av människor mellan förmedling och Försäkringskassa. Bostadspolitik blev ett sågat förslag om avdrag för andrahandsuthyrning och den stora "jobbpolitiken" blev...sänkt moms på krogen.

Gissningsvis får Schlingmann ett omfattande mandat. Allt gäller en tredje mandatperiod. Kanske sjösätts nya retoriska spetsfundigheter och kanske kommer ny politik:

* "Näringslivet är inget särintresse" - Reinfeldts uttalande återtas redan idag av Kent Persson.
* "Vi har haft en skev och alltför negativ syn på trygghetsförsäkringar. Vi har kallat det lite föraktfullt för "bidrag". Nu omprövar vi och ser det som viktiga system i svensk välfärd".
* "Vår arbetslinje funkade inte i praktiken. Vi behöver återupprätta arbetsmarknadspolitiken så att den stärker människor. Med utbildning och praktik till schyssta villkor".
* "Vår syn på valfrihet har varit alltför enkelspårig. Det är rätt att människor ska välja men vi har varit dåliga på att parera de negativa effekter i vård och skola som kan uppstå.
* "Vi har uttryckt oss alltför föraktfullt mot arbetslösa och sjuka. Självklart är de välkomna att rösta även på de nya moderaterna".
* "Vår skolpolitik har inte lyckats eftersom resultaten inte blir bättre. Vi behöver fler lärare och andra vuxna i skolan. Då måste vi också få inte skattepengar till deras löner."
* Vi erkänner att det finns barnfattigdom i Sverige! Det är inget "vänstervridet påhitt", inget som bara gäller Afrika. Där har oppositionen haft goda förslag som vi studerar". 

Schlingmann ska återföda de nya moderaterna som har fastnat i regerandets vardagsharvande. Vad det konkret betyder i politiken är väl oklart, förutom att vi säkert får se en del nya slogans. Om det räcker för att Reinfeldt ska vända alliansen uppåt får väl framtiden utvisa. Men jag betvivlar.

mer: DN, Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, alliansen, fredrik reinfeldt, per schlingmann, kent persson,

Ett nytt inlägg om Miljöpartiets vägval

"Miljöpartiet kommer inte att ingå i en borgerlig alliansregering, meddelade Gustav Fridolin igår. "Alliansregeringen har blivit ett problem i svensk politik. Vi kommer att till val på att få en ny regering och en ny politik". Tydliga besked. Det oroar förmodligen i det borgerliga lägret. Redan valet 2010 tappade alliansens sin majoritet i riksdagen, förmodligen på frågan om den försämrade sjukförsäkringen. Med de väljaropinionsvindar vi nu ser är det för den som vill ha fokus på politiken kanske trist med dessa formfrågor. Men det är ofrånkomligt. Och det avgör faktiskt i vilken riktning Sverige går efter nästa val. Därför är inte minst borgerliga ledarsidor nervösa. Sanna Rayman i SvD skriver om frågan. Och DN-ledaren verkar om möjligt ännu mer ivrig att hålla fast Mp i ett borgerligt hägn.

Igår skrev jag också ett inlägg om Miljöpartiet och de diskussioner som nu har börjat om det parlamentariska läget efter valet 2014. Då gällde det utspel om ett från allianser fristående Mp som samtidigt säger att man ska sätta hårt mot hårt om Reinfeldt försöker sitta kvar på sin post även utan att ha ett stöd i riksdagen. Det där var ju ett stenhårt krav från Moderaterna när Göran Persson var statsminister. Där skulle det inte krävas något misstroendevotum utan statsminister skulle självklart avgå automatiskt efter ett val.

Det ligger säkert en lockelse hos de borgerliga att få in oppositionen i det läge som under många år präglade de själva: inför varje val kunde S-regeringen kort fråga om det samlade alternativet. Splittringen blev tydlig. Regeringsdugligheten gav fortsatta S-regeringar. Med en allians där Moderaterna dominerar totalt och bestämmer politiken men där småpartierna ändå garanterar stöd, är det omvända en självklar strategi. Att utmåla oppositionen som splittrade.

Men trots allt röstar väljarna i första steget på politiken. Där har Mp både egna val och ett eget risktagande att ta ställning till. Vill man köra förhandlingsspelet fullt ut och inte ge besked före valet om man stödjer Reinfeldt eller inte? Kommer Sverige efter 2014 att tvingas fortsätta med Reinfeldt vid makten? Och med Reinfeldts politik?

När Johan Tjerneng skriver på Huddingeperspektiv om detta är det lätt att känna sympati för den gamla Mp-linjen om att "vara ett eget alternativ, fritt från höger- och vänsterblock". Men på en punkt missförstår han mig. Det är inte min egen uppfattning när jag påminner om hur bastant Miljöpartiets egna väljare i de senaste valen har markerat sig till vänster på den politiska skalan. Det är Miljöpartiets egna väljare, direkt efter att ha röstat i vallokal och sedan besvarat SvTs stora valundersökning. Över 70 procent av partiets väljare har sedan 2006 sagt sig stå "till vänster". Redan 1998 gick den "vänsterprägeln" över 50-procentsstrecket. Som Anders Sannerstedt formulerar det: "Höger-vänsterskalan är sedan allmänna rösträttens införande den dominerandepolitiska dimensionen i Sveriges politiska liv".

Det är inte konstigt att Fridolin gör det utspel han gör.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, val 2014, alliansen, socialdemokraterna,

Zooma in din blogg i bloggarnas universum

Unionen och Johan Ulvenlöv har jobbat föredömligt med sociala medier och bloggutveckling. Senaste bidraget till rapporten om de politiska bloggarnas utveckling är de här fyra "molnen" av bloggar för utvecklingen 2008-2011. Finns din med?

Läs mer på Unionen Opinion. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, unionen, bloggar, bloggosfären, sociala medier

Annie Lööf och Centern släpper fackmotstånd och LAS-frågan?

Det sista politiska "värnet" mot starka fackliga organisationer - är det på väg att falla? Det har ju varit Centerpartiet som länge har haft en negativ inställning till "fackets makt", som drivit krav på sämre anställningstrygghet och nu senast på sänka löner för unga. I TCO-tidningen intervjuas Annie Lööf som signalerar en ny inställning från Centerns sida. Man vill "nyansera" partiets inställning till facket. Och i intervjun tar Annie Lööf avstånd från sitt ungdomsförbunds syn på fackliga organisationer som kanske bäst har uttryckts i "Fucka facket"-kampanjer.

Men det är inte bara ungdomsförbundet som har haft en negativ syn på fackliga organisationer. Annie själv har i blogginlägg varit mycket kritisk mot "fackpampar som motarbetar jobb.. och som organisationer som "krossar företag".

Men nu handlar det om att bredda väljarbasen och då är TCO- och SACO-medlemmar viktiga målgrupper. Nu får man väl hoppas att näringsministern inte faller i fällan att särskilja fackliga organisationer efter egna valtaktiska överväganden. Det går knappast med den positionen som Annie Lööf har att påstå plus om tjänstemannafack och minus om arbetarnas motsvarande fackliga organisation i LO-förbunden. Om man en gång har köpt den svenska modellen så borde man inte avgränsa efter hur det egna partiets potentiella väljargrupper ser ut? Eller?

Annie Lööf tar avstånd från CUF.

– Jag står inte bakom den kampanjen. Jag har varit med i facket sedan 2003 och ser för min del ett stort värde i att gå samman och driva gemensam sak i vissa frågor. Den svenska modellen är uppbyggd kring arbetsmarknadens parter. Jag tycker att språkbruket som CUF använde är väldigt olyckligt.

Men den andra raden kan göra mig betänksam.

– Men jag har i samtal med CUF förstått varför de drev den här frågan. Det var för att de såg att framför allt LO inte tog perspektivet unga människor.

Fackligt engagemang eller ren partitaktisk manöver av Annie Lööf? En uppdelning där fackliga organisationer är okey och till och med lovvärt när det gäller tjänstemän men inte när det gäller arbetare? Nu är ju handling mer tydligt än prat. Hur Centerpartiets nyuppväckta fackliga engagemang tar sig uttryck i den politiska förslagen framöver ska sannerligen bli spännande att följa.


Mer: Dagens Arena,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, annie lööf, facket, lo, tco, saco, las, centerpartiet, centern

2014- Ett val utan allianser och Mp ut som "höger"?

Det parlamentariska spelet inför valet 2014 uppmärksammas idag eftersom Miljöpartiet markerar oberoende. Partiet tänker inte före valet ansluta sig till något "läger" utan går till val själva. Jag vet inte vilket parti på den vänstra sidan av blockgränsen som inte vill göra så. Det är bra för demokratin och bra för väljarna. De får tydligare besked av vad partierna vill än när de grötas ihop i allianser och göms undan bakom större partiers skynken.

Hur Miljöpartiet gör är det partiets ensak. Jag tror inte heller på någon upprepning av det rödgröna, även om jag var stakt anhängare av tanken förra valet. Socialdemokratin har tack vare Löfvens ledarskap lyfts ur det politiska träsket då siffror om väljarstödet gick nedåt 20 procent (dvs ändå ett dubbelt Mp....) Det återstår mycket av arbetet med den konkreta politiken. Närmast en budget i höst, sedan en partikongress och så valmanifest. Även (S) behöver ett internfokus med blicken och öronen riktad mot väljarna.

Även om jag känner respekt för Mp:s inställning kan jag fundera på hur de tänker. I SvD-artikeln säger Jämtlands Anna Hildebrand: "Vi är verkligen både och; vi har både vänsterpolitik och högerpolitik". Samtidigt är partiets väljare ganska tydliga i SvTs stora valundersökning. Över 70 procent av partiets väljare säger sig vara "vänster" på den politiska skalan. Och för Mp är det politiskt risktagande att närma sig stöd till Reinfeldts politik och allians.

Frågan är föresten om den kommer att finnas kvar 2014? Det är långt till valet. Samtidigt som Moderaterna dominerar totalt ligger partier som C och Kd under eller i närheten av spärren till riksdagen. I någon mätning nyligen drogs även Folkpartiet nedåt. Trenden för Kd är oerhört allvarlig. Fram till 2010 hade partiet legat runt spärren utan vid något tillfälle då man var under. Sedan dess tvärtom: Man har endast vid något tillfälle varit över. Inte konstigt att Reinfeldt har sneglat på Mp.

Gissningsvis kommer de små allianspartierna att markera för Reinfeldt att de behöver friare spelrum. Allt för att synas och profilera sig. Med det följer otydlighet och oklarheter om riktningen för hela borgerligheten. En utveckling som riskerar att förstöra ansträngningarna att få ett ökat väljarstöd, något som Reinfeldt måste kamma hem om han ska kunna fortsätta regera.

Risken för Mp med dagens utspel är att man delvis presenterar sig som "högerparti". Väljarna kommer möjligen att fundera över i vilka situationer som partiet är beredd att rösta Ja till Reinfeldt som fortsatt statsminister för Sverige. En dyster tanke...

Mer: DN,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpartiet, alliansen, socialdemokraterna, val 2014