Ett jobb är bättre än inget?

Allianspartiernas dyra metoder att skapa jobb har föredömligt granskats av min favoritblogg Storstad. Marika skriver om exempelvis sättet att skapa jobb genom lägre arbetsgivaravgifter för unga:

Regeringen har halverat arbetsgivaravgiften för unga under 26 år. Det finns inget som tyder på att det skulle ha ökat sysselsättningen för unga (ungdomsarbetslösheten är skyhög). Regeringen själv räknar dock med att sänkningen ska ge 10.000 nya jobb, till en kostnad av 9,5 miljarder kronor. Det innebär alltså att varje nytt jobb kostar skattebetalarna 950.000 kronor – om reformen skulle lyckas, vilket verkar högst osäkert. Återigen: för den summan hade man kunnat betala lön och sociala avgifter för två personer genom direktanställningar!

Det här slöseriet borde göra vilken sansad människa som helst förbannad och upprörd. Att skvätta runt med statens skattekista så att mynt och sedlar virvlar ut i luften i fritt fall är inte okey. Men en politisk kraft som Svenska dagbladets ledarsida / Maria Eriksson tar i tag försvarsrollen för det sättet att använda pengarna.

Mest provocerande är dock rubriken som på samma sätt avslöjar mycket om det som driver dagens alliansregering. Det bekräftar varför regeringskansliet har papper som talar om nu lönerna måste ner och det berättar om de intressen som verkar bakom den politik som drivs igenom. Devisen "Ett jobb är bättre än inget" blir motiv för sämre anställningsskydd, för lägre löner, för omfördelning av makt och inflytande och en del annat. Ganska avslöjade för vad som händer i dagens Sverige så länge denna regering får styra. 

Mer: Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, svenska dagbladet, arbetsrätt, alliansen,

Reinfeldt slåss för skattetrycket i nya retoriska piruetter

Min gissning är att valforskarna så småningom kommer att visa att årets val var något av skattevalet. Det verktyg för hur saker vi bestämt att vi ska lösa tillsammans ska betalas är nu mer än verktyg när det läggs som bottenplatta för hela samhällsdebatten. Välfärden och tryggheten som förut var utgångspunkten blir bisaker. Det jobbskapande som var 2006 års debatt hamnar i skuggan. Det senare förstås inte märkligt eftersom arbetslösheten har ökat.

I denna miljö av skattediskussioner har socialdemokratin aldrig trivts. Det tidigare gällande "normen" har varit en bastant uppslutning kring skatter som ett sätt att finansiera vård, omsorg och olika trygghetssystem. Sverige förändras.

Alliansregeringens grund lades när moderatledaren förnyade partiets retorik. Bo Lundgren finns sparken. Han hade försatt moderaterna i en helt orimlig situation med tal om skattesänkningar på 130 miljader. På den tiden kopplades skatter direkt till den välfärd det betalar för. Reinfeldt tog över och varnade för den moderata "skattesänkarboden" och talade om "myntets andra sida" som besod av välfärd. Det var valvinnande. Reinfeldt började nu sänka skatter och kom upp i nivå med det som företrädaren hade tvingats avgå på. Den här gången med total tystnad om "myntet" och skattesänkarboden."

Idag svänger Reinfeldt om skatter, verkar det. Redan tidigare i år har han hunnit med piruetter i frågan. Ena veckan ska de fortsätta sänkas. Veckan efter ska välfärden komma först. Veckan därpå är vi tillbaks till startpunkten. Och i dagens DN säger sig Reinfeldt vara nöjd med skattetrycket. Jisses!! OM jag hade tid skulle jag gräva i den hög av tidigare uttalanden, i borgerliga blogginlägg och annat som talar om detta på ett helt annan sätt. Reinfeldt själv stoppade skattefokuseringen i Almedalen och började tala "välfärd först". Det ändrades och framme vid sommartalet blev skattesänkningar åter det centrala.

Idag, en vecka före valet, gissar jag att Reinfeldt tolkar mätningar som i alla fall att den moderata basen är "säker". Därför kan han fly tillbaks till tipset från ungdomens böcker. "I Sverige vinner man val bara om man låter som en sosse": Därför talar Reinfeldt så gott om skatter idag och så väl och välfärd. Dagen efter valet ställer han sig åter i sin nyöppnade skattesänkarbod och delar ut gåvor, mest till de som redan har. Han är retoriskt ganska fräck.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val 2010, fredrik reinfeldt, skatter

"Jag kommer att rösta på Socialdemokraterna"

 
När högerledaren Reinfeldt blir pressad kommer hans verklig svaga ögonblick. Han glider tillbaks några år i karriären, tillbaks till MUF-tiden och, möjligen, retorikutbildningen på Gimo Herrgård. Före det har han i debatten mot Mona Sahlin kört det nu "gamla" racet om de "nya moderaterna": Använt "sosseord". Tagit fram sina teorier från 90-talsböckerna med slutsatsen att man inte kan nå makten utan att prata som en sosse. Med det har han också vunnit makten och använt sig av den. Men praktiken blev den motsatta än de vackra orden.

I kvällens debatt mot Mona Sahlin ryser jag flera gånger av Reinfeldts fullständigt hämningslösa sätt att tala på ett sätt som så totalt bryter mot den politik han för. En av punkterna svarade Sahlin på: Uppdelningen av Sverige i "de som arbetar" och "de som lever på bidrag". Svaret från Sahlin följde kommentarer från moderatledaren som hävdade att uppdelningen var så farlig. Precis det han själv står för. Värderingsdebatten blev därför inte det den skulle kunna bli. På så sätt var det enklare förr då höger också lät som höger. Möjligen ska man med viss tillfredställelse notera att det inte finns någon som idag vill stå för de gamlar härskande teorierna inom borgerligheten. Det är bara praktiken som lever. Att notera från kvällens Kvällsöppet där också Carin Jämtin i kamp med Anna Kinberg Batra fick slåss om väljarstödet från en osäker väljare genom att ge svar om fastighetsskatten vid en rödgrön seger. Inslaget slutade med ett klokt och förnuftigt beslut av väljaren. "Jag röstar på socialdemokraterna".

Mer att läsa: DN, Exp, Alliansfritt Sverige i två videoklipp. Håll tillgodo och se det som ett stöd i valet av färdriktning för Sverige.

Fler som bloggar.
S-buzz: Direktbloggning.
- Peter Johansson,
- Peter Högberg




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
IntressantLäs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, fredrik reinfeldt, moderaterna, mona sahlin, kvällsöppet, fastighetsskatt,

Schlingmanns otvättade retorik bör granskas

Den här valrörelsen är inte över än på en vecka. Men redan nu har den haft ett innehåll som är trist för svensk politik. För första gången som jag ser, med aktivitet inför val alltsedan 1979 års val, har direkta lögner dragits upp på valaffischer. Och utöver de tidigare trista inslagen jag har skrivit om tidigare, kan vi idag tillfoga det generalen för skitkastningen själv, Per Schlingmann, bidrar med. Som flera bloggare har uppmärksammat gör han i dag "mosa-Mona"-temat till sitt eget. "Det största hotet mot den ekonomiska uppgången och jobben i Sverige är Mona Sahlin".

Påminner i tonen om moderaternas man i valstugan: "Rösta på oss så vi blir av med Sahlin". Kanske inte lika fult som moderatkvinnornas rapport om Mona Sahlin som en djävul. Och kanske Littorin och Odells med flera om "Tobleronepolitik" inte alls hade något att göra i sammanhanget? Allt detta med stöd av borgerliga heluppslag i tidningarna och förstasidor med samma ton, första-sidor som påminner om aktiv kampanj för att underminera (S) förtroende.

De rena, råa lögnerna om (S) nej som i själva verket är ett JA till Förbifart Stockholm, de rena råa lögnerna om det nej som egentligen är ett JA till patientens rätt att välja vård, har i Stockholms stadsmiljöer suttit uppe bredvid gigantiska bilder av moderatledaren Reinfeldt. Det finns ingen som helst etisk gräns för det stora högerpartiet.

Moderaterna är idag makten i Sverige. Den granskning som makten borde tåla görs inte, annat än med de begränsade resurser som den politiska oppositionen besitter. Här krävs faktiskt också en överträdelse av det oskrivna förbud som råder i nationen. Att kritisera och granska Fredrik Reinfeldts regering. Det andra förbudet, att kritisera mediers uteblivna arbetsinsats, försvåras förstås en öppen debatt.

Nu ska makten lämnas ifred. Att jobbpolitiken har misslyckats är förbjudna ord. Bluffen med hur det så kallade utanförskapet ska räknas får nog inte nämnas. Och inte minst, regeln för de stora medierna: att Sverige nu går igenom omfattande förändringar i grunden för hela samhället och en kraftig förflyttning av makt till väldigt många vanliga anställdas nackdel ska inte berättas. Denna mediala tystnad ackompangerad av Schlingmanns egna bidrag till politikens verkliga gödselstack är oerhört trist för demokratin och för det Sverige som borde kunna präglas av mycket samförstånd och gemensamma krafttag mot samhällsproblem. Det är inte aktuellt.

Jag hoppas att statsvetare och andra efter valet kommer att belysa i detalj hur partiernas olika budskap har påverkat valutgången. Att moderaterna på allvar för in skitkastandet i debatten, om än inte första gången,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, negative campaigning, karl rove, moderaterna,

Ett elände varje dag - med ljusglimtar

Forskare och politiker har ibland fört fram tankar på ett direkt förbud mot att publicera mätningar de närmaste veckorna före valdagen. Har själv varit mycket tveksam men frågan är om inte frågan borde upp till debatt igen efter valdagen. Affärsmässigt är det förstås en mycket attraktiv marknad för opinionsföretagen. Tidningarna kan med rätt vinklingar på rubriken sälja lösnummer. Frågan är hur det påverkar det demokratiska samtal som borde vara valrörelsens huvudsak.

Aftonbladet gör mätningseländet till ett dagligt dito. Resultatet fångas upp av andra medier. Och i stället för politik och en granskning av valdagens vägval speglas valet i termer av "vinnare" / förlorare", som en boxningsmatch ungefär. Kritiken till trots kan jag väl nämna att dagens mätning visar att det är jämnt mellan blocken. Bara att köra på med kampanjen, alltså. Ända in i kaklet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen,

Maktspekulationer

I raden av artiklar och nyhetsrubriker från den borgerliga pressen gör Svenska dagbladet i dag ett ytterligare försök att underminera det rödgröna samarbetet. I artikeln är det ganska uppenbart att också regionala företrädare för Mp sluter upp bakom det rödgröna samarbetet. Det blir förstås inte huvudvinklingen. I stället ska Reinfeldt räddas till varje pris, även om Sverigedemokraterna tar platser i riksdagen. I stället för den majoritetsregering mellan de rödgröna och kanske C eller Fp, vill tidningen hylla ett infogande av Mp i den moderata maktborgen.

Spekulationer som får tas i skarpt läge efter valdagen, möjligen. Men värt är att notera vad Mp:s Magnus Johansson säger till TT, något som också flera journalister har försökt få klarhet i det senaste året.

– Statsminister Reinfeldt har tydligt deklarerat att han kan tänka sig att sitta kvar i en minoritetsregering med indirekt stöd av Sverigedemokraterna.

Jag tror inte beskeden om detta blir särskilt mycket klara fram till valdagen. Tyvärr.

Mer: DN, SVD1, SvD2, SvD analys,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, alliansen, moderaterna, sverigedemokraterna, fredrik reinfeldt

En finansministers tomma tyckande

[uppdaterad] Finansminister Borgs inlägg på DN debatt är helt väntat, oavsett retorikens svagheter. Mannen som har skött pengarna de senaste fyra åren hävdar att den rödgröna regeringsplattformen är underfinansierad. Argumenten är lika hypotetiska och konstlade som Borgs egna kalkyler för jobbeffekter av sänkta skatter. Den som läser plattformen hittar konkreta förslag, också vad gäller finansieringen. Och frågan är om svenska väljare går på Borgs bluff. Möjligen vet man att Borg fick ärva en ekonomi i ordning och ett inflöde av nya jobb och således knappast själv kan gör anspråk på något medalj för hanteringen. Den egna presationen tycker jag att Marika "avrättar" på ett strålande sätt i ett inlägg om den svindyra och mycket osäkra "jobbskaparpolitiken".

Att använda ett politiskt ESS som att låta en finansminister med trovärdighet hos allmänheten avrätta motståndarnas kalkyler är en självklar giv. Men när man, som Borg, själv har underpresterat jämfört med de löften han och moderatledaren Reinfeldt ställde ut till väljarna 2006, finns risker att sticka ut näsan. Det största sveket, missen med jobben, borde debatteras och utvärderas mer de dagar som återstår fram till valdagen.

Fler bloggar. Hållplats Hådén,
 Alliansfritt, Johan Westerholm, Annika Högberg, Bo Holst, S-buzz, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, rödgröna,

Maud Olofsson och det förvirrade budskapet

Missade åter en partiledarutfrågning men ser analyserna i medierna. Centerledaren Maud Olofsson verkar ha förvirrat svenska folket på flera punkter i gårdagens utfrågning. Mest "snurr" var tydligen hennes obekräftade siffror om hur många jobb som kan skapas med ett uppluckrat anställningsskydd. 10.000 nya jobb lär det handla om men Olofssons uppgifter verkar vara stående på väldigt lös kvicksand.

Annars är utfallen mot socialdemokratin och vänsterns Lars Ohly inte förvånande men lika ledsamt att se. Olofsson som i Almedalen vräkte ur sig om "Nordkorea och Kuba" dömde i går ut samarbete för att styra Sverige och placera de främlingsfientliga Sverigedemokraterna utanför inflytande. Maud Olofsson verkar ha tyckt att kampen mot kommunismen är viktigare än att SD inte ges inflytande i svensk politik, något som förstås är häpnadsväckande men - i det här fallet - föga förvånande.

Centern gör ansträngningar för att ses som "alliansens gröna röst". Därför är det för Maud Olofsson säkert plågsamt att Naturskyddsföreningen har dömt ut den politik som den regering hon sitter i för: Eller för att upprepa:

I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt

Det påstås i en del väljarundersökningar att Maud Olofsson kommer att ha chans att få fortsätta regera. Det är att beklaga. Å andra sidan verkar osäkerheten vara stor hos en tredjedel av väljarna. Det tala om "katastrof" som några hänfaller sig åt kan på valdagen visas sig vara minst sagt förhastade slutsatser.

Mer att läsa: AB1, AB2, Exp1, Exp2, SvD1, SvD2, SvD3
Fler som bloggar: Katarina Nyberg Finn, Mats Engström,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, val 2010, maud olofsson,

Det är kört för förorten i Reinfeldts Sverige

Ja, jag erkänner utan omsvep: Det hade varit oerhört värdefullt att ha det inspelat. Det hade nu inte killen från högstadieskolan i Solna som igår berättade om det blå partiets åsikter om segregerade bostadsområden. "De är körda" var tydligen den moderata valarbetarens uppfattning. Killen verkade vara ganska upprörd över det svar han fått och jag förstår honom. Om moderater mer eller mindre generellt ser storstädernas utsatta bostadsområden som "körda" vet jag inte. Nu är det ganska många år sedan partiet stämplade områden som Flemingsberg, Rosengård och Rinkeby som "Ghetton". Och på tal om Rinkeby...

Idag släpper socialdemokraterna i Stockholms stadshus en rapport om hur just Rinkeby har utvecklats de senaste fyra åren. Carin Jämtin skriver om detta i Dagens Arbete och för den som önskar ett Sverige och ett Stockholms län där klyftor minskar och livschanser förbättras för alla, är det en dyster läsning. Det mest tragiska är att resultatet som redovisas är effekterna av en medveten politik, en medveten omfördelning och ett medvetet bortval av ambitioner för förorten. Rapporten handlar konkret om Rinkeby men vad gäller utvecklingslinjerna torde samma förhållanden gälla i fler segregerade stadsdelar och bostadsområden.

Om utvecklingen i Rinkeby under Reinfeldts tid vid makten skriver Jämtin:

Hälften av de vuxna i Rinkeby saknar ett jobb att gå till. Hälften av barnen växer upp i fattigdom. Ingen annanstans i Stockholm är ohälsan så hög som i Rinkeby, och skolresultaten hör till Stockholms lägsta. Detta är också de stockholmare som drabbats hårdast av den borgerliga politiken.

Så sent som i går upprepade Filippa Reinfeldt i landstinget sin envetna uppfattning att människor i utsatta bostadsområden har fått en bättre vård med hennes vårdval. "Besöken har ju ökat", säger hon och vägrar se att förklaringen kan ligga i att vården nu tar en "krämpa" åt gången. Allt för att kompensera i pengar för det man har förlorat på vårdvalet. I dagens rapport om Rinkeby berättas att vårdcentralen har fått i det närmaste en halvering av personalstyrkan, från 36 anställda 2007 till 20 anställda 2009, i ett område drabbat av ett av länets högsta ohälsotal.

Reinfeldt (Fredrik) talar om "jobbpolitik", något som inte har märkts i Rinkeby. Arbetslösheten biter sig fast och det särskilt kraftigt i områden som Rinkeby. Carin Jämtin beskriver det:

Mellan 2006 och 2008 försvann 409 arbetstillfällen i Rinkeby, en minskning på hela 19 procent – samtidigt som antalet arbetstillfällen i Stockholm totalt ökade. Vi ser nu att arbetslösheten ökar betydligt snabbare i Rinkeby än i Stockholm totalt.

 Reinfeldt talar om "bidrag" med förakt i stämman. Många av oss beskriver det hellre som en del av tryggheten om man råkar hamna i en svår situation. Och vår statsministers ord faller särskilt tungt på de som bor i Rinkeby och andra utsatta stadsdelar. Medelförvärvsinkomsten i Rinkeby nåter inte ens hälften av vad den är för genomsnittet i staden. Realinkomsten sjunker medan den ökar i andra stadsdelar. Varför? Ja, den borgerliga regeringen använde trygghetssystemen för att skrapa ihop finansiering till sina sänkta skatter. I områden som Rineby har försämringarna av a-kassa och sjukförsäkring slagit särskilt hårt. Här är det genomsnittliga antalet sjukdagar per år mer än dubbelt så högt som i Stockholms innerstad.

Framtiden då? Kanske kan dagens unga stärka Rinkeby och andra områden? Bli en positiv kraft som får använda alla de inneboende styrkor och färdigheter som trots svårigheterna ändå frodas hos unga? Tveksamt. Grunden för de ungas framtid läggs ju i skola och förskola. Den politik som har förts har slagit direkt mot skolor i stadsdelar som Rinkeby. Där man egentligen behöver mer resurser per elev för att nå målet "lika möjligheter" har man fått mindre.

Carin Jämtin berättar om effekterna av politiken:

År 2006 blev 75 procent av niorna på Bredbyskolan behöriga att läsa på gymnasiet. År 2009 hade andelen sjunkit till 60 procent.

Den moderata valarbetaren i valstugan tyckte att Rinkeby och andra stadsdelar är "körda". Ett ord som med skärpa illustrerar synen på förorten i det gamla högerpartiet. Det värsta är dock inte enskilda ord som råkat slinka ur moderata tungor i en valstuga. Det värsta är att politiken ger de här effekterna för människor i förorten. Det tragiska är den totala avsaknaden av vilja att med politiken som verktyg ge människor bättre livschanser på samma sätt som gäller för andra. Men på punkt efter punkt går utvecklingen i motsatt riktning. En lämplig åtgärd är att byta regering och ledning för Stockholm och landstinget den 19 september.

Fler som bloggar.
Johan Westerholm,
- Peter Johansson om borgerlig politik mot skolor i Skåne.
- Peter Högberg om ett delat land.
- Marika Lindgren Åsbrink om a-kassans utveckling.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, rinkeby, val 2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, sjukvård, vårdval, segregation, carin jämtin, na" rel="tag">socialdemokraterna,

Bra med ärlighet om moderata lögner

På morgonen fick jag en liten avhyvling av min moderatgranne i landstingssalen. Skälet var en annons i lokaltidningen med rubriken "Moderaterna ljuger". Hmm, tänke jag. Hade ju själv gett en befogad skarp kritik i ett par inlägg. Det är helt enkelt inte okey att säga att (S) är emot Förbifart Stockholm när (S) är för. Det är inte okey att påstå att (S) är emot rätt att välja läkare när (S) är för. Det är också något moderaterna vet. Att då trycka affischer med moderatledaren som kommunikatör för sådana budskap är lika med stor och medveten lögn. Trist.

Så i morse verkar ett erkännande ha kommit. Moderaternas kandidat till riksdagen, Maria Abrahamsson, verkar enligt bloggar som S-buzz och Alliansfritt, ha erkänt lögnkampanjen. Två veckor före valet och när kampanjen har genomförts får man möjligheten säga "bättre sent än aldrig". Men de glömde devisen "ärlighet varar längst":



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, moderaterna, negative campaigning