Jag följer inte den allsvenska hockeyn särskilt väl. Men i helgen lyclades jag i alla fall se ett inslag om Bofors hockey, som spöade mitt favoritlag sedan barnsben, Leksand. Det slog mig direkt: Socialdemokratin bör, som en del bloggare ibland tar upp, ligga lågt i användningen av olika konsulter, i alla fall i tron att detta löser partiets problem. Det är annat som måste till på den politiska fronten, och delvis när det gäller kulturen. De senaste dagarnas händelser bekräftar den bilden.
Stefan Bengtzén har i många år byggt upp ett lag i Karlskoga som nu har tagit sig upp till en andraplats i allsvenskan. Lite resurser men ett "djävlar anamma", en krigarinstinkt, målmedvetenhet och ett team där alla spelar för laget.
Om nu Bofors är på väg uppåt så kan inte samma bedömning göras om mitt parti. För ett par dagar sedan anade jag en möjlighet att äntligen bryta dödläget. Programkommissionen som handlar om att jobba vidare med partiets idébas och värderingar och de mer breda perspektiven skulle nu igång. En stor möjlighet. Men dagens morgontidning genombläddrad och jag ser tre helsidor med "S-kris-tema" igen, får mig att känna dysterhet igen. Östros, som jag såg i helgens Agenda, ville inte uttala något förtroende för Juholt. Partiet betecknades som en "popcorn-maskin" av ständigt uppflygande små politikdelar utan sammanhang eller mål.
I dessa dagar svarar såväl kritiker som företrädare för partiet att skälet till de offentliga avsågningarna av varandra beror på "högt i tak". Det där är vad som måste sägas. Det är möjligtvis inte takhöjden som är det stora problemet. Framgångslaget lever på öppenhet i dialog men inte på knivar i ryggen. Framgångslaget har ett hägrande mål, inte ett ständigt uppskjutande av formuleringen av detsamma. Framgångslaget blir ett bottenlag om enskilda spelare vräker ur sig skit om ledaren offentligt eller i interna grupperingar, något som ofta sker om klimat och kultur "förbjuder" diskussion. Diskussion kan bidra till växten ja, men inte offentliga avrättningar.
Det avgörande är trots allt att detta läge förhindrar partiet från att prata politik. Men vad ska då pratas? Ardalan Shekarabi pekar i DN på hur snett hanteringen gick efter valförlusten, med en alltför sent förlagt partikongress där politikutvecklingen har lidit. Det var, säger Ardalan, ett misstag att förlägga kongressen så sent som 2013. Jag instämmer och menar att det snarare ha varit förtroenderådet nästa vecka sosm spikade en "katalog" med politik. Nu verkar det i stället bli startskottet, i bästa fall.
Det sägs saker som kanske måste sägas men som "alla" vet är lite av desperation. "Långt kvar till valet", "vi har högt i tak" och till och med "politiken ligger fast". Men det går utan tvekan att vända! Och möjligen ska partiet avstå från en del konsultinköp men ett sådant borde ledningen fundera på. Ta in Bofors Stefan Bengtzén som inspiratör. Låt honom och Juholt köra Sverigeresa om politik och lagarbete. Å andra sidan har jag ingen aning om vad Stefan Bengtzén står politiskt. Däremot vet jag att socialdemokraterna fick 46.31 procent av rösterna i riksdagsvalet i Karlskoga år 2010.
DN, SvD, SvD, analys, SvD2,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt,
