Det här är ingen regering i människors vardag!

Det är så man dånar, uppriktigt sagt. Möjligen har det hänt förr. En del menar ju att just frågan om sjukförsäkringen var det som gjorde att allianspartierna inte fick riksdagsmajoritet 2010. En läxa? Det verkar inte så. När ansvarig minister för sjukförsäkringen idag påstår att "sjukförsäkringen tryggare idag än tidigare" så bekräftar Ulf Kristersson den avgrund det är mellan folket i Rosenbad och det folk som har röstat fram regeringspartierna.

Uttalandet är i sig så botten det kan vara. Sätter man sen in det i sammanhanget blir det ännu värre, ännu mer verklighetsfrånvänt. Uttalandet kommer när regeringen kommenterar en rapport från Socialförsäkringsutredningen som visar att Sveriges trygghetsnät för sjuka, arbetsskadade och arbetslösa har försämrats kraftigt i jämförelse med andra länder. (bloggade om det i morse)

Det är nog med försämringarna i sig som hårda slag på dem som är arbetslösa eller sjuka. Att regeringen och statsråd också fortsätter med retoriska slag och rena hån mot dem som drabbas är över gränsen. Men det säger en sak. Det är sannerligen inget gäng med förankring i människors vardag som uttalar sig så.

Fler: Alliansfritt, Markus Mattila,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, sjukförsäkringen,

Agenda med Reinfeldt och om ett skolval

Gårdagens Agenda hade två särskilt "tunga" inslag. Dels en intervju med Reinfeldt och dels ett inslag om skolan och skolval där S-förslaget om mer "blandade grupper" i skolan togs upp.

Reinfeldt fick prata om krisen i Europa men också om sitt uttalande nyligen. Han höll sig till den "talregel" som kom redan på senkvällen den dag som de så uppmärksammade orden sades. "Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet". Här gäller talregeln från moderaterna i regeringen att vrida frågan till att handla om att regeringen vill uppmärksamma ett problem. Att arbetslösheten är högre i grupper med utländsk bakgrund än för personer med svensk bakgrund. Senare läggs också på ett påstående att andra vill tala tyst om detta medan regeringen är "modiga nog" att "prata om det".

Det är mycket tydligt, för den som läser uttalandet, att det handlar om att påvisa en lägre arbetslöshet. "Det är inte alls som dom säger", är budskapet "därför att"...och så orden med "etniska svenskar mitt i livet". Igår påstod Reinfeldt igen att det ser bättre ut nu än då. Det är politiskt oerhört viktigt att sätta den bilden eftersom hans finansminister talade om "massarbetslöshet". Om det begreppet var korrekt då så är det än mer korrekt att använda nu. Därför går Reinfeldt i sina jämförelser tillbaka till mars 2006. Då var det ännu ett halvår till maktskiftet men tidsmässigt befann sig Sverige i en början av uppgång med fler jobb och lägre arbetslöshet. Genom att räkna därifrån, när alliansen ännu inte hade börjat regera, kan man räkna hem en positivare utveckling.

Skolvalet och (S) förslag att möta den alltmer uppdelade skolan med "blandade grupper" var kvällens andra stora ämne i Agenda. En rad rapporter har den senaste tiden tagit upp de växande skillnaderna mellan elever. En del ifrågasätter rätten att välja skola. Här blir svaren från allianspartierna den helt motsatta jämfört med den om att "lyfta fram samhällsproblem" som sägs gälla för arbetslösheten. Bilden jag får efter att ha följt debatter på Twitter om skolan är att det på det område gäller spika debatten helt och fullt till försvar av skolvalet, inte ett ögonblick lyfta fram ett samhällsproblem.

Grundproblemet är dock oerhört mycket äldre än rätten att välja skola. Att föräldrars utbildningsnivå påverkar och kanske avgör elevers studieresultat är ett betydligt mer komplicerat problem än så. Skolan är tveklöst en del av klassamhället. Det första steget ligger i att man erkänner problemet och att man vill göra något åt det. Det andra är åtgärderna och där har (S) talat om att ge samma uppdrag till grundskolan som till högskolan: att skolan har uppgiften att försöka åstadkomma blandade grupper. Jag tror inte det kan eller får ses som en enskildhet. Därför är det utmärkt att (S) tidigare har presenterat fler punkter på området, som bland annat handlar om resursfördelning, lärarna och förskolans betydelse.

I Agenda avförde Ibrahim Baylan kvotering som en framkomlig väg för att öka likvärdigheten. Det är bra. Och även inom ramen för ett skolval, där i alla fall en del av svårigheterna består i att boendesegregationen slår igenom i skolan, borde också skolval kunna användas offensivare för att stärka skolor i alla områden, inte minst där utmaningarna är som störst. Därför har skolvalets försvarare all anledning att kliva ett steg framåt i stället för att låta debatten handla om skolval eller inte. Det var ju inte riktigt där själva problemet låg, men möjligen något som förstärker problemen om man inte använder det som ett verktyg till en mer jämlik skola. Jag tror att det, som en punkt av många, är möjliga framgångsvägar.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, agenda, fredrik reinfeldt, arbetslöshet, skolval, skola,

Sverige rasar i välfärdsliga

"Sverige har rasat...". Det är inledningsorden i en artikel i SvD som berättar om en rapport till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen. Där analyseras utvecklingen av sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna i Sverige i ett internationellt perspektiv. Rapporten visar att "den svenska modellen" gröps ur alltmer. Ersättningsnivåerna har sjunkit i Sverige i samtliga tre socialförsäkringar. Den tidigare goda tanken att alla omfattas av välfärden och får ut något av den när man hamnar i svåra situationer verkar rämna. För a-kassan är försämringarna störst: Där är Sverige nu på en sämre plats än Danmark, Italien och Belgien. I dag får bara 12 procent av de arbetslösa en a-kassa som ger 80 procent av den faktiska lönen.

När det gäller den mörka utvecklingen av a-kassan i jämförlse med andra OECD-länder handlar det om en lång tids försyndelser som går tillbaka till krisåren på 90-talet och S-regeringen. Jag minns Sundsvallskongressen, där jag var ombud, då (S) skulle ta de första stegen att renovera de brister i välfärden skapades när de stora besparingarna genomfördes i början av 90-talet, då av en borgerlig regering. Välfärden med definitionen välfärdsverksamheter skulle komma först. Socialförsäkringarna fick vänta. Det blev inte mycket till "återställare" ens när ekonomin blev bättre.

Men trots att är det det Reinfeldt kallar "vår arbetslinje" som har orsakat raset och botten på staplarnas utveckling. "Vår arbetslinje" innehöll en medveten försämring i a-kassa och sjukförsäkring. Det var ju så jobbskatteavdragen skulle betalas. Det kunde få väljarstöd på det sätt som Göran Eriksson i SvD beskriver bra i en analys. Med att sätta bilden av någon slags "politisk excess" där pengar rann ut till ("typ") arbetsovilliga svenskar som hellre levde på ersättningar än jobbade. Den bilden byggdes upp och gjorde motståndet mot försämringarna mycket mindre.

Idag slår detta verkliga systemskifte hårt mot enskilda. "Trygghet i förändring" är ett minne blott. Och några tecken på att nuvarande makthavare ska förändra utvecklingen finns väl inte. En svag förhoppning kanske man ändå kan ha: Precis som för mig måste det vara uppenbart för allianspartierna att man ligger risigt till i opinionen. Man måste också ha kännedom om att den senaste valrörelsens sista vecka möjligen, efter sjukförsäkringsdebatten, var det som orsakade att man tappade majoriteten i riksdagen. Valvinst som lockar och att säkra makten kan kanske vara en faktor som får Reinfeldt att närmare valet uttala ord som "En god a-kassa och sjukförsäkring är viktiga inslag i vår arbetslinje". För trots allt är politik det möjligas konst.

Fler: Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, a-kassa, sjukförsäkring, välfärd, socialförsäkringsutredningen, alliansen, fredrik reinfeldt,

Skolinspektionens kritik bör öppna ögonen på Huddinges ledning

Ekot rapporterar idag om en fråga som har varit min "käpphäst" under många år. Att elever som inte har en diagnos men som trots det behöver särskilt stöd för att klara skolgången inte får det. Och ibland funderar vi på varför utvecklingen går åt fel håll, varför de sociala skillnaderna och föräldrars utbildningsbakgrund verkar slå igenom ännu tydligare i skolan. Det borde rimligen gå att göra mer för att minska skillnaderna och stärka de elever som har det tuffast. Det första är väl insikten om hur läget ser ut.

Lärarnas tidning har undersökt hur det ser ut med stödet till eleverna. Bra är att det i 76 procent av fallen inte verkar ställas krav på diagnos för att man ska få stöd. Men det betyder också att var fjärde elev utan diagnos men som ändå har behovet riskerar att stå utan detta.

När jag söker på elevstöd på Huddinge kommuns hemsida ser jag också en ny rapport från Skolinspektionen som har granskat vår gymnasieskola. Det verkar som vi uppenbarligen behöver göra mycket mer! Rapporten från Skolinspektionen pekar bland annat på följande:

- "Anmärkningsvärt är att endast 64 procent av eleverna fullföljer sin utbildning inom fyra år."
- "Vid skolan bedrivs inte ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av elever."
-  Särskilt stöd ges inte i den omfattning och på det sätt eleverna behöver och har rätt till.
-  Alla elever erbjuds inte utbildning och resurser i enlighet med författningarna. Skolan har inte rutiner för att tillse att eleverna deltar i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen

Skolinspektionen har också granskat förskola och grundskola. Hinner just nu inte söka efter själva rapporten, några finns här, och en sammanfattning finns på kommunens hemsida. Tyvärr vet jag inte hur man ska ställa sig till analyserna. I fullmäktige fanns en interpellation från Mp om hur kritik från Skolinspektionen blir till ganska positiva texter när kommunen själv skriver det offentligt. Men även här är stöd till elever som har behov av särskilt stöd en kritikpunkt. Om detta ska jag återkomma.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, elevstöd, huddinge, huddinge kommun, huddingegymnasiet

Statistiska påhitt ger inte fler jobb

Jobbpolitiken verkar i alla fall ha lyft som debattfråga sedan moderatledaren Reinfeldt talade om "etniska svenska mitt i livet." Det är förstås utmärkt och nödvändigt men borde förstås ha varit fallet även utan det oerhört trista uttalandet. Ska fler få jobb eller genom utbildning få möjlighet att stärka sin kompetens inför jobbsökandet behövs både debatt, skarpa förslag och politisk handling.

Den statistiska diskussion som en del gärna lägger krut på riskerar att låsa sig just där och svaren om politiken framöver uteblir. Sen ska man komma ihåg att det inte bara är en siffer- och diagramdebatt. Ytterst handlar det om trovärdighet och förtroende för politiken. För regeringen blir det viktigt att visa sig "duktiga" samtidigt som man helt enkelt måste bort från en del tidigare uttalanden. När Anders Borg i september 2006 kallade läget för en situation med "massarbetslöshet" och när nu arbetslösheten är något högre än det, kan det vara en överlevnadsfråga att sätta "rätt statistik".

De två diagrammen ovan tycker jag illustrerar en hel del. De är hämtade från SCBs arbetskraftsundersökning som kom 24 april. Du ser den där kurvan uppåt på sysselsättningen och nedåt på arbetslösheten som börjar någonstans tidigt år 2006? Det var det som dåvarande statsministern Göran Persson talade om i ett mindre bra uttalande som i och för sig byggde på korrekta uppgifter. "Jobben är ingen valfråga" och med det menade Persson att det började tuffa på ganska bra. Konjunkturinstitutets pressmeddelande i augusti bekräftade och kunde vara som ett strålande faktaunderlag till S-flygblad. Det blev valförlust trots det, och möjligen därför att bilden av ett Sverige i "massarbetslöshet" som allianspartierna hade satt fortfarande fanns hos väljarna.

Därför är det viktigt för regeringsanhängare att flytta utgångspunkten så långt det är möjligt vid den där uppgångens början, till vänster. Därmed räknar man helt fräckt in en uppgång under 2006 till positiva effekter av den egna politiken som i övrigt inte kan sägas vara någon större hit. Detsamma med arbetslöshetens nedgång under detta år.  Smart? I inlägget igår hade jag samlat lite av den kritik man kan ha mot alliansens så kallade jobbpolitik. Trots kritiska analyser av till exempel TCOs utredare slår man i från sig kritik och vill framhålla att allt har lyckats.

Möjligen tar partisekreterare Kent Persson en halvt steg framåt i ett blogginlägg i går där han skriver om ett behov som moderaterna har att "utveckla sin politik". Det gäller nu frågor om företagandet, inte minst på kommunal nivå. I grunden är det en klok tanke. Däremot måste man fråga sig vad det i all  världen står för? Är ett "nästa steg" i politiken, efter 5,5 år vid makten verkligen att först nu uppmärksamma företagandets villkor? Varför i herrans namn har det inte gjorts förut? Har inte det påståtts vara en bärande idé länge?

Sen kan jag bli ganska uppgiven. Det Kent gör på ett bra sätt är att erkänna brister i dagens politik. När jag har försökt uppmärksamma det i min kommun, Huddinge, så har svaret blivit att "vi gör redan allt", "vi gör redan bäst" och därför behövs inget mer göras. Att ha moderaternas partisekreterares stöd för tankarna är förstås positivt och jag betvivlar verkligen inte den ärliga uppriktigheten och seriositeten i tankarna. Däremot är jag ganska övertygad att inlägget just nu mer handlar om att försöka styra bort från huvudfrågan: Att arbetslösheten nu är något högre än när Reinfeldt blev statsminister. Att statsministern har försökt räkna sig till ett bättre läge genom att lyfta ut grupper med högre arbetslöshet när den beräknas. Att få av de åtgärder man har haft mot arbetslösheten har visats sig vara några underverksmediciner.

Fler: Parkstugan,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen, jobb, arbetslöshet, kent persson, företagande,

Vad döljer sig i de hemliga strategiska planerna?

Vad är det som händer på svensk arbetsmarknad egentligen? Vad döljer sig i hemliga strategier och kommunikativa planer där på Svenskt Näringslivs kontor på Storgatan, Östermalm? Och hur hänger det ihop med att Sverige nu styrs av en borgerlig, moderatledd regering? Och hur används den höga arbetslösheten för att pressa tillbaka löntagarna?

Den senaste i raden av händelser som får mig att fundera är en del medierns vinklingar av fallet med den utvisade pizzabagaren Hüseyin Kizilca. Så sent som i går körde Nyheterna ett inslag där Hotell-och restaurangfacket pekades ut som orsak till en utvisning (!): "Facket vill utvisa på grund av 216 kronor för låg lön", var budskapet. Nyheterna har det inslaget nära en månad efter att HRF redan har bemött felaktigheterna i lokala medier. Facket har först agerat, när lönen låg 2000 under avtal. En ny ansökan har inkommit och då har HRF inte haft invändningar. Migrationsverket tar inte hänsyn till det, och Nyheterna anklagar facket. Löntagarbloggen berättar i ett inlägg att uppgifterna till Nyheterna har lämnats av Företagarna.

När HRF skulle förhandla om löner på sitt stora avtal för 65 000 medlemmar varade första träffen i 31 minuter innan arbetsgivarna begärde "frivillig medling". Det sättet att i praktiken vägra förhandla, att inte respektera motparten och att lämna sina stolar tomma vid förhandlingsbordet är illavarslande för alla som tror på den svenska modellens styrkor. Agerandet har enat LO-förbunden. Samtliga avtalssekreterare protesterar i ett inlägg i Arbetet mot arbetsgivarnas sätt att uppträda.

Det finns mycket mer i den riktningen. HRF skriver om sina upplevelser här. Byggnads har fått veta att den konflikt de är inne i är "kränkning av föreningsrätten" och har av arbetsgivaren anmälts till AD. Men friats. Och den nästan overkliga uppgiften finns, att Svenskt Näringsliv lägger sig i branschförhandlingar, ja till och med försöker styra medlare. Så har det sett ut. Sensommarens utspel att facket inte har någon legitimitet. Skambuden även när IF Metall i höstas körde igång sina avtalsförhandlingar.

Politiken har väl inget med det här att göra? Förhoppningsvis inte när det gäller förhandlingarna i sig. Men förutsättningarna påverkas när klyftorna ökar och tryggheten minskar för löntagarna. En hög arbetslöshet gör det lättare för arbetsgivaren att köra ett tuffare "race". När marginalerna för människor blir allt mindre tvingar det ibland fram att man är beredd att acceptera sämre villkor bara man får jobb för sin försörjning. I samma läge för en del partier fram krav på sänkta löner och på sämre anställningsskydd.

Union Busting, metoder att på ett tufft eller mer finurlig sätt underminera de fackliga organisationernas ställning finns i Sverige. Det är en känslig balansgång även för arbetsgivarna som har all anledning att för arbetsfredens skull vara måna om kollektivavtalen och den inbyggda fredsplikten som där finns. Det förutsätter att facket är representativt för de anställda. Men att slå lite lagom, stärka sin egen position och minska styrkan i "rimlig omfattning" är nog ett ganska hett efterlängtat mål.

Om en vecka börjar LO-kongressen. Fyra dagar på temat "Jag vill jobba" där målet full sysselsättning står i fokus. Men också val av ny ledning och diskussioner om framtidens fackliga rörelse. En viktig "tillställning" som inte minst behövs därför att den motpart som facket möter är samlade och målinriktade. Om detta återkommer jag i andra inlägg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, svenskt näringsliv, hotell- och restaurangfacket, HRF, facket, löner, kollektivavtal, avtal 2012, LO-kongress,

Ställ undan den skeva kulramen och retoriska ordmaskinen

"Det finns ingen som vet hur moderaterna har definerat utanförskapet när man påstår att det minskar. Det handlar om amatörmässigt hemsnickeri med statistik". 

Orden är Essbecks och kommer från kommentarsfältet i ett inlägg där Kent Persson, Moderaternas partisekreterare, skriver ett småhurtigt inlägg om att "se och bekämpa samhällsproblem". På temat siffror och statistik skriver också S-gruppledaren i riksdagen, Micke Damberg i SvD, Brännpunkt. MD beskriver hur statistiken riskerar att bli viktigare att debattera än själva huvudfrågan om jobben och har uppmaningen:

Om en sak borde råda samsyn i den svenska politiken. Det är att alla är vinnare när politiken utgår från verkligheten och där det politiska samtalet inte reduceras till ett sifferkrig om statistik.

I sin iver att komma bort från begreppet "massarbetslöshet" och de frågor som därmed blir oerhört svåra för regeringen, används siffror och statistik vårdslöst. I det befängda uttalandet under veckan om en låg arbetslöshet i gruppen "etniskt svenskar mitt i livet", finns samma iver eller panik att rätta till en bild som enligt alliansen är fel och farlig inför valet 2014.

I veckan fick jag också en önskan uppfylld: Jag har efterlyst en granskning av hur moderaterna använder siffror när man beskriver S-förslagen. SvDs Faktakoll gav gult ljus för påståendet att "S-politiken hotar 14 000 jobb". Hade man inte använt ordet "hotar" utan i stället "försvinner" hade det blivit rött för Kent Persson. Möjligen är faktiskt hotbegreppet i politisk retorik skarpare än rena faktaframställningar. Ännu saknas också uppgifter om hur siffran kunde öka till 18 500 i alliansens rapport några dagar efter. I samma tankar går jag om påståendet om "bidrag" i S-budgeten. Samma siffertrixande finns i det Micke Damberg beskriver i SvD, om sysselsättningens utveckling.

Det är ovärdigt sätt att försvara Reinfeldts klantighet som nu har pumpats ut i det moderata kampanjmaskineriet. Att "propagandaministern" själv satt och twittrade mitt i natten efter Reinfeldts olycksaliga uttalande säger väl det mesta. Något intern PM skrevs kanske, med orden: "Vrid debatten till att Nya Moderaterna lyfter ett samhällsproblem som inte oppositionen pratar om". Att arbetslösheten är högre i gruppen "utländsk bakgrund. Även dom ska omfattas av arbetslinjen".

Det är ju inte sant. Även om S-budgetmotionen kunde vara tydligare på den punkten utan mer har fokus på ungdomsarbetslösheten så har väl S-regeringar i alla tider och S-majoriteter i kommunerna  drivit frågan om hur arbetslösheten ska pressas ner i grupper med högre andel arbetslösa. Det är självklart för mig. Det är Fredrik Reinfeldt, inte Stefan Löfven, som har försökt styra bort från den totala arbetslösheten till att välja ut grupper där den är låg för att påvisa sin egen förträfflighet. Eller som S-motionen formulerar det:

Från att ha toppat på 9 procent under våren 2010 uppgick den säsongsrensade arbetslösheten i mars i år till 7,3 procent. Det innebär attarbetslösheten är på en högre nivå än i augusti 2006 (7,0 procent) då situationen på arbetsmarknaden av den dåvarande borgerliga oppositionen beskrevs i termer av massarbetslöshet. Även den säsongsrensade sysselsättningsgraden är enligt den senaste arbetskraftssundersökningen något lägre jämfört med augusti 2006.

Om siffertrixandet skriver Micke Damberg när det gäller Reinfeldts egen användning:

Som om det inte räckte med att använda ett missvisande räknesätt plussade statsministern på 100 000 jobb i den senaste partiledardebatten – jobb som faktiskt hade tillkommit under den förra socialdemokratiska regeringen. Reinfeldts påstående om 300 000 nya jobb gav därför utslaget ”falskt” i Aftonbladets faktagranskning ”lögndetektor” (AB 120507).

Det finns underlag för en lång lista på beskrivningar av hur alliansens så kallade jobbpolitik inte har fungerat. En bra illustration till en sådan ger Roger Mörtvik, TCO-utredarnas blogg, där han beskriver analyser av en av de riktigt stora "reformerna", jobbskatteavdraget. Men det kan stå som bild på hela regeringens "arbetslinje" och retorik och det är formulerat av Reinfeldt / Borgs eget finansdepartement: Beräkningarna är

”inte är signifikanta och bör tolkas med stor försiktighet”. Översatt till vardagssvenska betyder det: ”alla slutsatser är rena gissningar”

Jobbskatteavdraget där regeringen inte har räknat med effekter av utbildningsnivån för sysselsättningen, en satsning med 5,4 miljarder på en krogmomssänkning med oklara jobbeffekter och en ovärdig försämring för arbetslösa och sjuka och där ett bollande av människor mellan förmedling och Försäkringskassa, allt i syfte att kunna berätta om "fler i jobb. En sänkning av arbetsgivaravgiften för unga som inte är färdigutvärderar men som tycks vara mycket dyr och mycket ineffektiv. Den har kostat skattebetalarna över 51 miljarder. Jobbcoacher är ingen hit och inte ens när samlade effekter blir en rejäl rea på unga långtidsarbetslösa är det tillräckligt för att få arbetsgivare att anställa.

Det är solklart: Om man efter åtta år vid makten går till val med en högre arbetslöshet eller ens i närheten av det man själva kallade massarbetslöshet så blir det problem. Man lovade ju nästan i retoriken att arbetslösheten skulle vara historia och borta, efter den "jobbpolitik" man talade om. Definitioner och statistik kan alltså handla om hela regeringsmakten för Reinfeldt och Alliansen. Men arbetslösheten handlar om människor av kött och blod, inte om siffror. Det handlar om hur vi får upp tillväxten så att välfärden kan betalas. Då behövs också politik som fungerar i verkligheten, inte nya retoriska innovationer som bara handlar om att sätta bilden av en egen förträfflighet. Ställ undan den skeva kulramen som producerar "hitta på siffror" och ställ undan den retoriska ordmaskinen. Återkom med politik som verkligen bryter arbetslösheten.

Mer: Utredarna med ännu en analys av jobbskatteavdraget.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobb, arbetslöshet, mikael damberg, val 2014,

Reinfeldt och #Svenskarmittilivet - Inte ens regeringens hemsida är uppdaterad

Debatten pågår för fullt efter moderatledarens utspel om #Svenskarmittilivet. Uttalandet som handlade om att styra bort journalisternas frågor om massarbetslöshet eller inte blev i Reinfeldts mun en politisk affär. Försvaret av honom har satts på högvarv. Det kan behövas. När man, vilket är uppenbart, vill tona ner arbetslösheten som problem därför att "etniskt svenskar mitt i livet" inte i lika stor utsträckning är arbetslösa, har man redan gått över gränsen. Det är inte en viktig analys av tillståndet som Reinfeldt gör utan ett försök att rädda bilden av alliansens "jobbpolitik". I hettan försöker nu Reinfeldts stödtrupper sätta bilden av att man lyfter ett samhällsproblem. Förnekelsen är total av att man spelar främlingsfientliga krafter i händerna. Men Jimmie Åkesson är nöjd.

Regeringen, som säger sig vilja detta "lyftande av problem" har en hemsida, "Ta vara på kompetensen". Där säger sig regeringen vilja göra mer:

Regeringen har tagit ett initiativ till att samarbeta kring hur fler utrikes födda ska komma i arbete. De tre ansvariga ministrarna för migration, integration och arbetsmarknad, Tobias Billström, Erik Ullenhag och Hillevi Engström, har under hösten 2011 åkt på en jobbturné för att lära mer och få idéer om hur kompetensen från utrikes födda bättre kan tas tillvara och få fler att komma i arbete.

Hemsidan är uppdaterad senast den 11 december 2011.

I vårbudgeten förstås en del, men sannerligen inte särskilt mycket av skarpa förslag. En framtidskommission (eller utredning) är ett inslag:

"Utredningen ska studera vilka faktorer som är avgörande för att Sverige kan bli ett land som låter människor med invandrarbakgrund snabbt komma i arbete, som förmår attrahera arbetskraft och ta till vara både kvinnor och män på arbetsmarknaden". 

Där finns också analyser om problemens orsaker.

Det kan då vara svårt för arbetsgivaren att bedöma personens kompetens. Detta i kombination med höga ingångslöner och ett strikt anställningsskydd kan minska benägenheten att anställa personer ur gruppen. 

Ser vi månne en signal här om att Centerpartiets tankar om sänkta ingångslöner också gäller gruppen arbetslösa med utländsk bakgrund? Och man frågar sig vad analysen om det "alltför starka" anställningsskyddet" innebär för förslag framöver?

Om vi väljer att för en stund bortse från Reinfeldts avsikter med uttalandet och i stället se på försvarsargumenten så är det oerhört ihåligt. I många twitterinlägg och av Reinfeldt själv i gårdagens Rapport, påstås att andra debattörer försöker förneka och gömma skillnaderna på arbetsmarknaden som finns mellan olika grupper. Påståendet är direkt löjligt. I raden av exempel på "motbevis" finns den rapport som LO nästa vecka ska kongressbehandla. I rapporten "Full sysselsättning" beskrivs bland annat skillnaden i sysselsättningsgrad. Rapporten ger också en del förslag till åtgärder. LO skriver i rapporten om detta:

Sammanfattningsvis är utbildningsnivå en delförklaring till invandrares lägre sysselsättningsgrad. För att komma tillrätta med detta finns verktyg iform av befintliga utbildningssystem och arbetsmarknadspolitik. Men kompetensbrist räcker inte som förklaring. Här finns ett behov av ytterligare kunskap. Det är uppenbart att invandrare och deras barn diskrimineras på arbetsmarknaden.

En tom regeringshemsida. En vårbudget utan skarpa förslag men dock en utredning. En statsminister som menar att vi inte ska tala om massarbetslöshet på samma sätt som hans regering  gjorde i opposition och bland annat inledde den allra första budgetdebatten med. Som Anders Borg formulerade det:

Alliansregeringens arbete kommer att präglas av kampen mot massarbetslösheten. Svensk ekonomi står stark. Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Förklaringen till det som då var massarbetslöshet men nu, med högre arbetslöshet, inte ses så, förklaras utifrån analysen att "etniska svenskar mitt i livet" faktiskt inte är så mycket arbetslösa. En tolkning utöver den så hett debatterade skulle också kunna vara att Reinfeldt för att räkna hem en låg arbetslöshet väljer bort de unga. "...svenskar mitt i livet".

Jag har, som en del debattinlägg också för fram, svårt att tro på en inneboende rasist i statsministern. Skulle avsikten vara att, som i den del länder, rida på högerextrema vågor? Jag tror inte på det som huvudförklaringen. Att sedan Sd och andra använder debatten för egen vinnings skull är som "på beställning". Därför kan inte Reinfeldt frias moraliskt från ansvar efter just det uttrycket. Samtidigt finns det något som skrämmer mig om man lägger ihop fler saker. Debatten om barnfattigdomen som Reinfeldt menade var "vänstervriden. Något av "för oss" går det bra. För dom går det sämre" Ett Sverige med en statsminister som inte är ledare för alla utan bara för "oss". Reinfeldt har faktiskt varit mycket tydlig med det också.

Fråga: Människor som inte har något jobb eller människor som är förhindrade att arbeta, hör de också till de nya Moderaterna? Svar: – Jag misstror det här med att alla ska rösta på ett parti. Jag vill bara markera att Moderaterna är det naturliga valet för dem som jobbar.

Mer: Dagens Arena, Ledarbloggen,
Bloggar: Thomas Böhlmark, LO-bloggen om arbetslösheten, Johanna Graf,  Rasmus Lenefors, Fanny, Göran Johansson, Mattias Lundbäck, Krassman, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, svenskarmittilivet, jobb, arbetslöshet, integration, alliansen, regeringen,

Reinfeldt får rött ljus i SvDs faktakoll för etniskt svensk-uttalande

Dagen efter moderatledaren Reinfeldts uttalande till TT som orsakade "twitterbävning" har diskussioner, analyser och kanske till och med gräl om ämnet fortsatt. Rapport har intervjuat både Reinfeldt och Löfven. Nyhetsguiden i radio har försökt analysera vad Reinfeldt menade. Medier har publicerat analyser av Twitterdebatten. Moderaterna själva har i debattinlägg och på sociala medier försökt med en krishantering som både är helt orimlig sett till sakfrågan och urklantig som just krishantering.

Mest tydlig i all klantighet är nog moderaternas Hanif Bali som skriver på Aftonbladet debatt. Det är samma försök att vrida frågan som Reinfeldt i Rapport till att det är människor med utländsk bakgrund som i högre grad är arbetslösa. Det är ett problem och det måste uppmärksammas.

Vem säger emot det, av samhällsengagerade personer eller politiker? Jag är aktiv i Huddinge, en segregerad kommun med mer välbärgade stadsdelar och mer fattiga med högre arbetslöshet där de sistnämnda stadsdelarna har en hög andel personer med utländsk bakgrund. Men arbetslösheten är ett gissel vem den än drabbar, oavsett varifrån man kommer. Man ska presentera analysen om läget och föreslå politik. Detta är inget kontroversiellt. Ändå försöker såväl Bali som en radda twittrare och även moderata bloggare göra som Reinfeldt. Hanif Balis argument att "en rapport från LO som heter ”Etnisk diskriminering i arbetslivet”. Självklart ska etnisk diskriminering angripas! Rimligen har Bali i sitt googlande också sett något från Diskrimineringsombudsmannen som ska arbeta mot bland annat diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.

Reinfeldts avsikt är ganska solklar. Eftersom Anders Borg kallade läget i Sverige den 1 oktober 2006 för "ett land med massarbetslöshet" så får regeringen, Borg och Reinfeldt ofrånkomligt frågor om det eftersom vi har en högre arbetslöshet. Vad jag har sett i exempelvis (S) budgetmotion eller i Stefan Löfvens första maj-tal används inte det begreppet särskilt brett, annat än när det är citat av Borg eller andra. Möjligen har Ledarbloggen sett mer än jag och en eller annan blogg använder det. Men beskrivningen av Sverige med massarbetslöshet var alltså Anders Borgs.

För att komma bort från detta upprepar Reinfeldt samma sak som för en tid sedan men den här gången blir citaten kortare. Då lät det så här:

– Mina motståndare försöker beskriva det som att Sverige har massarbetslöshet. Det ordet skulle indikera att vi överallt, i alla delar av samhället i alla åldersgrupper, har massarbetslöshet. Men det är ju inte sanningen. När vi tittar på det traditionella måttet mellan 20–64 år, etniskt födda svenskar, har vi mycket låg arbetslöshet. Vad Sverige har är strukturell arbetslöshet i delar av vår befolkning: utrikes födda, funktionshindrade och ungdomar.

Den gången uteblev reaktionerna. Sannolikt därför att Reinfeldt i samma artikel hade en kommentar mot ungdomslöner och det var då en het fråga. I går var definitionen alltså "etniska svenskar mitt i livet". Reinfeldts försök att få bort begreppet massarbetslöshet blev att hänvisa till att arbetslösheten hos dessa "svenskar" är låg . Därmed flyttades fokuset från en debatt (möjligen ingen sådan) om begreppet massarbetslöshet är riktigt eller inte till det andra. Och kanske är tillägget "mitt i livet" något som förstärker kontraster.

Den vinklingen gjorde inte Schlingmann, Reinfeldt och de andra. I stället försökte man föra fram att andra "döljer" arbetslösheten i vissa grupper medan de själva "ser problemen". Den minnesgode kommer ihåg att fallet inte var sådant när det gällde barnfattigdom, på många sätt kopplat till arbetslöshet och Alliansens försämrade sjukförsäkring och a-kassa. Då var det något som enligt Reinfeldt var "vänstervridet".

Försöken att tona ner "massarbetslöshet" är tveklöst Reinfelds stora avsikt. Det är politiskt avgörande med tanke på frågans betydelse för väljarna och det faktum att jobbpolitiken inte fungerar. Men genom att ge frågan en mindre betydelse har också en stor grupp människor automatiskt förringats av statsministern i en utsatt situation. I denna iver lägger han på de bevingade orden.

Reinfeldt får rött ljus i Svenska Dagbladets Faktakoll. 


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobb, arbetslöshet, etniska svenskar, massarbetslöshet, moderaterna, per schlingmann,

Twitterbävning om Reinfeldt och "etniska svenskar mitt i livet"

I går kväll klockan 19.09.46 skickade TT ut sitt meddelande med den föga upphetsande rubriken "finanspolitikNV2: Reinfeldt kommenterar)". Det var hans kommentarer till Finanspolitiska rådets rapport, som ju bland annat ger regeringen kritik om den sänkta restaurangmomsen och betecknar den som "överskattat" och "ineffektiv" när det gäller att skapa jobb. Reinfeldt får frågan:

Hur länge ska man vänta innan man stimulerar ekonomin? Till tio procents arbetslöshet? Det är nu en arbetslöshet som ni beskrev som massarbetslöshet 2006. 

Reinfeldt svarar:

- Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet. Vi beskrev då (2006) ett vidare utanförskap som handlade om att en stor del av de som var i arbetsför ålder, men som inte jobbade, inte beskrevs som arbetslösa. Och utanförskapet har minskat

Det leder fram till en artikel i DN som uppdaterades strax efter åtta, till en postning på bloggen Alliansfritt Sverige och till en twitterbävning av sällan skådat slag. (min bedömning). Dels i det allmänna flödet men också på hashtags som #ReinfeldtTT och #Svenskarmittilivet. Själv bloggade jag om uttalandet strax efter halv tolv.

Att moderaterna tog mycket allvarligt på saken visas av vilka företrädare som finns på Twitter mitt i natten och gör försökt att vända frågan från det det är till en fråga om att Reinfeldt uppmärksammar hög arbetslöshet bland personer med utländsk bakgrund. "Är inte det en viktig fråga" är det man försöker sätta. Ett självklart svar för de flesta av oss men det var ju inte den saken som fick Twitter att explodera.

Reinfeldt själv finns ju inte på Twitter. Hans partisekreterare Kent Persson håller sig borta med ett undantag: en egen bloggpost där syftet mer är att försvara kritiken om restaurangmomsen. Men där finns "propagandaminister" Per Schlingmann som normalt skickar ett par tweets per dag. I natt blev det åtta plus några retweetade. I debatten deltar också Tomas Tobé, ordförande i arbetsmarknadsutskottet, (m) och Anna Kinberg Batra, gruppledare för (m) i riksdagen. Där finns sjävklart också bloggare och twittrare som Fredrik Antonsson, Edvin Alam, Thomas Böhlmark, Fredrik Axelsson och Frida Jakobsson, webbansvarig hos moderaterna. Till detta kommer förstås en rad andra twittrare, politiskt aktiva som "fria debattörer".

Det om själva "bävningen". I sak kan uttalandet i sig vara ett rent misstag och en "olycklig formulering". Men det som faktiskt står där, utan tvekan, framkallar funderingar om syfte och om bakomliggande tankar. Vad står det för att man / han alls formulerar svaret så? Reinfeldt bemöter alltså en fråga om massarbetslöshet med att förklara att det inte är korrekt. Och "beviset" för att Reinfeldt tycker sig ha rätt och kritikerna fel är att " Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet". 

Nu stämmer ju det som de krishanterande twittrarna i moderaterna försöker vrida Reinfeldts uttalande till. Det är en högre arbetslöshet hos personer med utländsk bakgrund, en oerhört viktig utmaning som kräver riktig jobbpolitik. Men det är inte vad just den här debatten handlar om. Varför tal om "etniska svenskar" för att visa att vi inte har "massarbetslöshet"? Och vad i jösse namn får Reinfeldt att lägga till uttrrycket "mitt i livet"? 

Själv kunde jag inte undgå att koppla gårdagens korkade uttalande till ett tidigare: Reinfeldt fick då frågan av DN

Fråga: Människor som inte har något jobb eller människor som är förhindrade att arbeta, hör de också till de nya Moderaterna? Svar: – Jag misstror det här med att alla ska rösta på ett parti. Jag vill bara markera att Moderaterna är det naturliga valet för dem som jobbar.

Inte samma fråga. Inte lika direkt upprörande. Men ändå något som antyder en grundsyn av uteslutande av människor och då människor som har det ganska tufft i livet. Gärna fler arbetande väljare till (m) men för arbetselösa finns det andra partier. Den synen får i alla fall mig att må illa.

Fler: Essbeck, Det perfekta livet, Leines blogg, Parkstugan,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobb, arbetslöshet, etniska svenskar, massarbetslöshet, moderaterna, per schlingmann,