Avgrund mellan kollektivtrafikpolitik och verklighet

Igår drabbades pendeltågsresenärerna åter av kaos, förseningar och inställda tåg, vilket DN berättade om. Inget nytt i det, bara så förbannat irriterande för alla dem som står och väntar på perrongerna. Själv satt jag för ett tag sedan i 40 minuter och väntade på tåget till centralen. Inte en tillstymmelse till information, ens om förseningen. Vid kontakten med SL hänvisades till det "ständiga kvalitetsarbetet". SUCK".
Det kan tjafsas om ansvar. Det kan pratas om satsningar. Men för resenären är det viktiga att tåget kommer när det ska. Därför borde det vara självklart att ansvarigt trafiklandstingsråd agerar. Den som idag, dagen efter kaoset, tittar på Christer G Wennerholms blogg får en helt annan bild. Här talas om mer nöjda resenärer. Här talas om satsningar. Och här talas faktiskt om att Tillförlitlighet är alliansens viktigaste ledord för kollektivtrafiken.

Jojo. Ännu fler vallöften som gått i graven.

Intressant? Andra bloggar om: politik, kollektivtrafik, pendeltåg, stockholms läns landsting, moderaterna, Christer G Wennerholm

Sosserensning framgångsfaktor för Centern?

För en aktiv bloggare är dagens morgontidningar fulla av inspirerande nyheter. Vissst, det senaste om opinionen i väljarkåren i DN lockar till kommentarer och kanske till ett och annat leende. Helt riktigt är det bara valresultat som räknas. Men tvåsiffrig ledning är inte helt fel. Och från alliansens sida bör man känna stor oro i ökningen av osäkra. Det KAN vara ytterligare väljare på väg bort från Reinfeldts sammanslutning.

Möjligen finns också förklaringar beslysta i artiklarna. DN:s ledarsida har en viktig: klantigheterna om fastighetsskatten, det som alliansens så stolt gick till val på i en påklistrad, förförisk enighet. Jag tror det ÄR en förklaring. Men ännu viktigare är nog de signaler som Maud Olofsson, skriket från vildmarken, sänder ut i dagens papperstidningar. Värderingsskifte för centern ska stärka partiet. Hennes tes går på tvärs mot det som är grunden för hela alliansen och den framgångsrika faktorn i de låt vara bara retoriskt nya moderaterna. Centerledningen ska "vädra ut sosseidéerna ut ur kanslihuset", heter det. Den minnesgode vet att Alliansen sitter där de sitter tack vare ett helt annat budskap.

Intressant?Andra bloggar om: politik, centerpartiet, opinionen, alliansen, maud olofsson

Makt ska granskas! Också Filippa Reinfeldts...

Tidningen Expressens ledarredaktion hör normalt inte till mina favoriter. Men onekligen gör Aaron Israelson en viktig insats för demokratin i sin ledare om mediernas bild av sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm. Budskapet är att Filippa Reinfedlt måste granskas som den makthavare hon är. Inte främst som statsministerhustru. Helt rätt! I ledaren nämner Aaron att F. Reinfeldt är ansvarig för hur vården kommer att bli i utsatta områden nu när etableringsfrihet gäller och sociala hänsyn minskar. Han nämner också sveket med stängning av närakuter i Jakobsberg, Bromma, Farsta, Södertälje och Skärholmen.

Och det kommer mer: Det senaste är ett grovt valsvek om barnakuten på Danderyds sjukhus. Den stängdes för ett par år nattetid sedan därför att behovet var litet. Från Filippa och moderatgänget skallade budskapet ut något som lät som död och blod efter stängningen. Ett år efter det vunna valet har man ändrat sig, köper nu de argument som fanns vid stängningen och gör alltså en helt annan bedömning än före valet.

En aktiv granskande tidning som Expressen skulle kunna bidra på nyhetsplats om detta. Det finns mycket att granska. Viktigt för demokratin och viktigt för granskningen av den makt Filippa Reinfeldt faktiskt besitter. Ibland funderar jag över hur det skulle vara om en sosse gjorde likadant?

Intressant? Andra bloggar om: politik, filippa reinfeldt, danderyds sjukhus, valsvek, moderaterna, sjukvård, stockholms läns landsting

Valfrihet i vården - men inte på förortens bekostnad

I ett blogginlägg berättar Sjölander om en artikel i SvD och uppmanar till strid för sjukvården i förorterna. Jag ansluter mig till uppmaningen. Det som nu händer i Stockholms läns landsting är ovärdigt, orättvist, obegåvat och verkligen inget som har stöd hos länets invånare. Att valfriheten ska gälla i vården är ingen stridsfråga. Det har funnits inskrivet tidigare i vårdavtal. Det kan tillämpas bättre och om det är vi överens, något som slås fast i ett inlägg av tre S-landstingsråd i Dagens medicin. Däremot är den panikpolitik som nu leder alliansarbetet mycket olycklig. Det som Hallands landsting (alliansen) utvecklade under tre år ska redan till årskiftet finnas i vårt län. Inte genomtänkt, inga begränsningar i etableringar där vården redan i dag är mycket väl utbygd, ingen hänsyn till områden där sjukligheten är högre och resurserna redan nu begränsade.

Den som vill får driva vård, om man uppfyller vissa regler. Landstinget avstår från att styra, och det som nu oroar mycket är hur man kommer att ge människor vård där ingen privat vill etablera sig. Idag har Filippa Reinfeldt och alliansen inget svar på hur de som bor i exempelvis Fittja, Flemingsberg eller i Vårby ska klara vårdbehoven om det inte finns någon vårdcentral kvar efter årssiiftet. Detta tar vi strid om. OCh en sak har borgarna glömt: även om de i valet fick väljarnas stöd så handlade inte mandatet om att slakta vård i förorten. Stockholmarna köper inte en sådan politik.

Intressant? Andra bloggar om: sjukvård, sjukvårdspolitik, nedskärningar, förorter, klass, rättvisa, moderaterna, stockholm, stockholms läns landsting, filippa reinfeldt

Socialdemokratisk förnyelse - alltid en högersväng?

Socialdemokratin är en unikt stark politisk rörelse. Visst förlorade vi valet 2006, det behöver ingen påminna mig om. Förvisso har vi en massa att göra, en hemläxa att fixa. Vi ska ha rådslag och vara offensiva i oppositionsarbetet lokalt, regionalt och i riksdagen. Vi måste vara mycket tydligare mot orättvisor och välfärdsbrister och ha goda politiska förslag. Vi måste vara bättre på att prata utifrån människors vardag, inte från "systemen" eller kommunala byråkratier. Vi behöver utveckla vår berättelse om vilket Sverige och vilken värld vi vill sträva mot. Vi vet att de vi söker stöd hos, väljarna, har ett grundmurat förtroende för vår välfärdsmodell. Så starkt att man till och med röstade på Reinfeldt när bilden blev att han och alliansen var bättre sossar än vi själva. Så visst har vi en framtid.

Därför tror jag inte som Johan Lundberg på någon kris. Men ALLA inlägg i framtidsdebatten behövs och är viktiga. Ideologin som bas. Välfärd, rättvisa, jämlikhet, jobb, frihet som viktiga och vägledande ord mot den konkretisering som Bengt Silfverstrand så klokt efterlyser. Låt oss föra den debatten konstruktivt, med utgångspunkt från att vi har mycket goda möjligheter framöver.

Det ligger en del i Andreas Lundgrens inlägg, inte minst om värderingarnas betydelse. Samtidigt har jag otroligt svårt att förstå hur socialdemokratin ska kunna föra en konstruktiv framtidsdebatt om starten av densamma blir en positionering som förnyare/traditionalist enligt någon övervintrad ideologisk karta från 90-talets krisår eller från distriktsstrider inom vårt kära ungdomsförbund. Gärna debatt om "demokratisk socialism inför 2010-talet, men låt oss för allt i världen slippa de där trista utgångspunkterna för framtidsdebatten.

En socialdemokratisk framtidsberättelse måste vara konkret samtidigt som den är ideologisk. Där är tveklöst frågor som skolans huvudmannaskap viktigt att debattera. Men låt oss inte börja där! Vi förlorade valet bland annat på att vi har pratat mycket politik utifrån system och faktiskt missat befolkningsperspektivet. Vi har debatterat betyg och kunskapsbedömning av elever snarare än kunskaper och skolans grundläggande uppgifter. Vi har tyvärr gömt undan debatten om den skola som fortfarande är ett klassamhälle. Vilka är våra lösningar för att ge alla barn den där viktiga grunden? Sen behöver vi verktyg för att genomföra de målen där en offentligt driven skola av hög kvalitet som ger elever stöd efter behov onekligen måste vara basen också i framtiden. Frågan är väl: vad gör vi då om den verklighet vi alltid måste ta utångpunkt i har förändrats? OM partivännerna i Täby vinner nästa val (!): vad gör de med det nu tvångsprivatiserade Tibble gymnasium, som varken har stöd hos eleler eller lärare? Men det finns onekligen där!

På samma sätt inom sjukvården. Vi hade hälso- och sjukvårdsnämnd i går. Filippa Reinfeldt och borgarna driver med stor hast sitt "Vårdvalsprojekt" som mer handlar om privata alternativ än om människors vårdbehov i alla delar av länet. Valfrihet till sin "egen" doktor, JA. Men aldrig att vi accepterar den utveckling som borgarna nu kör igång där doktorerna ges ohämmade möjligheter att arbeta med friska, ganska välbärgade i Stockholms innerstad medan förorten, som egentligen behöver MER resurser, riskerar att utarmas eller kanske få en offentlig vård på "basnivå". Det utgår vi från. Men hur förhåller vi oss till hur den verkligheten ser ut 2010? Det är ett av många exempel som kräver diskussionen om vår politik, om vår förnyelse där kärnan alltid måste vara att vi utgår från en verklighet, inte från illusioner om ett samhälle som faktiskt inte existerar.

Framtidsdebatten måste ge vårt parti basen för ganska många år framöver. Samtidigt ska den leda till förhållningssätt, samhällsanalys och ett framtidsprogram som ger människor i hela Sverige, också i Stockholmsregionen", goda argument för att ge oss sitt stöd. Att den utvecklingen, den förnyelsen, med nödvändighet skulle innebära "högervridning" har jag otroligt svårt att förstå. Det finns idag inte den minsta signal från människor att välfärden borde monteras ner, att avgifter ska ersätta skatter, att de som får mer ska bidra med mer osv. Vi har fortfarande ett Sverige där människor inte accepterar ökade klyftor. Vi har faktiskt ett Sverige med väldigt väldigt många som i hjärtat är helgjutna sossar. Och vi har faktiskt ett Sverige där människor bryr sig mer om jobb och välfärd än om fastighetsskatten. Också i Stockholmsregionen. Det bör vi utgå från i framtids- och förnyelsedebatten.

Intressant?Andra bloggar om: Politik, Socialdemokraterna, Välfärden, Skatter, Skolan, Sjukvården, Förnyelse

En högst medioker politisk analys av DN

Det är DN:s Niklas Ekdal som lyckas störa mig till inlägg, mitt under den spännande upplösningen av sjukampen. I sin krönika som försetts med rubriken "Alliansen vinner 2010" för han fram teorin att det vare sig är fel på alliansens politik eller dess företrädare. Nej, i stället är det vikande stödet från svenska folket en kommunikationsfråga. Det förträffliga har levererats men budskapet om det goda har inte nått fram till folket, är Ekdals hypotes.
Men tänk, Ekdal, om det är just det som har hänt. Att väljarna ser den förda politiken, mitt i sin egen vardag. Att väljarna ser avgrunden mellan budskapet före valet och politiken efteråt. Att Reinfeldts teori från 90-talet fortfarande gäller. Svenska folket vill inte ha ett politiskt styre som slår mot svaga, slår mot välfärden och sätter redan välbärgade grupper i första rummet för reformer.

Ekdals krönika har mer tonen av det man finner i partimaterial än vad som borde prägla en skarp politisk analys i en ledande morgontidning. Och redan den första meningen är ytterst talande, där Ekdal gärna vill bidra till att befästa bilden att allianspolitiken är förklaringen till de nya jobben. Jag har själv varnat för det tidigare: Den positiva grund som alliansregeringen fick överta KAN göra det svårt för S att återta makten 2010. Fler jobb, mer till välfärd, samtidigt utrymme för sänkta skatter och en ganska rå uträkning att de som drabbas av politiken aldrig blir majoritet i väljarkåren är sådant som kan tala för ett fortsatt alliansstyre.
Men tänk, Ekdal, om väljarna redan har genomskådat taktiken.

Ekdals krönika handlar till hälften om påstådda brister hos oppositionen och dess ledare. Det är ett budskap som DN:s ledarsida kommer att trumma i oavbruten takt fram till valet. Men dumheter blir som bekant inte mer riktiga bara för att de upprepas. Och visst kan man leva med att Ekdal och borgerligheten dömer ut socialdemokratisk förnyelse som "70-tal". Trots tidningens maktställning i svensk debatt är det väljarnas bedömning som är viktig. Tack och lov för det.

Intressant? Andra bloggar om: politik, regeringen, alliansen, DN, mona sahlin, förnyelse

Silfverstrand spanar mot högerflanken...

Bengt Silfverstrand förärar mig en plats i sitt inlägg om socialdemokratisk förnyelse. Det är glädjande. Bakgrunden är Niklas Nordströms GP-krönika och mitt efterföljande inlägg. Jag tolkar Silfverstrands inlägg som en måhända berättigad varning för att debatten om partiets framtid vrider fokus mot höger. Jag tror inte den varningsflaggan behövs för Niklas. För egen del är den helt felhissad. I tjugoåtta inlägg har jag utvecklat min syn på förnyelsen, debatten, mediernas sätt att beskriva den och på det korkade i slutsatser om behovet av förflyttning till höger. Förnyelsedebatten är nödvändig i ett modernt parti. Alltid men särskilt efter valförlust. Men jag tror varken jag eller Silfverstrand vill se en upprepning av den ganska förvrängda och delvis olustiga ton som präglade "förnyelse"- och "traditionalist"- debatterna i mitten av 90-talet.

Bengt Silfvertrand nämner behovet av organisatorisk förnyelse. Jag delar helt och fullt nödvändigheten i det, och har också skrivit om i ett inlägg. Visst måste det finnas konkretion och precisering i diskussionerna. Det var lite av mitt budskap i inlägget om höghastighets- tåget. Någon gång måste signalen ges, dörrar stängas (när alla är med, förstås) och lämna perrongen på färden framåt. Det är viktigt att debatten kan föras mindre om förnyelsen som företeelse och mer om just om innehållet. Och inte minst: den ska föras utifrån hur socialdemokratin ska stärka sin position framöver. En debatt som förs med ideologiskt djup och hjärta OCH med konkretion. Men Inte utifrån borgerliga ledarskribenters skallande om återställarbesked.

Så Silfverstrand kan vara mycket lugn. Det är mardrömar eller i alla fall helt obefogade farhågor han uttrycker när han ser ”blodsbröder” och marknadsfundamentalister som är ”den nya socialdemokratins förebilder...”

Intressant: Andra bloggar om: Politik, Socialdemorkaterna, Förnyelse, Niklas nordström, Centern, Högern, Alliansen, Omvärlden, Omprövning

En alldeles för negativ Hägglund!

Kd-ledaren och socialminister Göran Hägglund borde som statsråd skicka positiva signaler till nationens ledande friidrottare nu inför VM. Tyvärr tar nog Hägglund väldigt lätt på sitt ledarskap: I sitt veckobrev som nyligen anlände presenterar han sina medaljtips: Han tror "bara " på brons för S.Kallur, fjärdeplats för Wissman, femteplats (!) för KAJSA (!) och att Musse tar finalplats (!) på hinder. Tack och lov får Carro och Holm ändå Hägglunds prognos för guld. Ok, så. Möjligen bygger han det på traditionell svensk blygsamhet och ganska talande statistik. Men det kanske ändå är läge att gå något i från vår inbygda tankegång att "vi är glada för att få vara med" till att tro, hopppas och hylla segrar. Själv tror jag på Guld för Sanna som slog Perry på DN-galan, silver för Kajsa, silver för Musse,brons eller silver för Wissman och naturligtvis guld till Holm och Carro. Sannolikheten är kanske inte så stor för att Kajsa river ut sig på 1.87 bara för att Hägglund inte varit tillräckligt positiv. Men oaktat det...Hägglund är alltför pessimistisk...tycker jag.

(eget foto, DN-galan 2007)

Intressant? Andra bloggar om: politik, friidrotts-VM, göran hägglund

Rött kort för alliansen betyder slutspelat.

Man kan tycka att alliansen nu borde ta chansen. Lägga grunden för en positiv bild av den kommande budgeten. På så sätt skulle man kunna vända de dystra siffrorna. I stället startar ett gäng besvikna kristdemokrater ett internt krig på Brännpunkt med sitt "röda kort" mot de nya moderaterna.
Det borde vara ett väntat utspel. Fyra olika partier som slåss om samma
väljargrupper. När ett parti förflyttar sig på den politiska skalan lämnas
utrymme för nån annan. Kd MÅSTE ta chansen och undvika att ramla ut
ur riksdagen. Strategin är därför att Göran Hägglund ska vinna till höger.

Det förvånar att de tolv kristdemokraterna, elva män och en kvinna, inte verkar känna till upplägget. Reinfeldts så lyckade strategi, retoriska omstöpning och insikter att val bara kan vinnas av partier som ställer upp för välfärd och trygghet. Samtidigt kan Kd knappast klaga på politiken i sig, om man nu vill se högerpolitik. Skrotad fördelningspolitik, reformer för redan välbeställda och slag mot arbetslösa och sjuka. Skrotad bostadspolitik. Stöd till ganska bemedlade hushåll för att kunna köpa städhjälp. Försvagning av facket. Retoriken är fortfarande den vinnande om jobben och bryta utanförskapet. Men det finns utan tvekan en rörelse till höger i den förda politiken. Jag håller helt med kristdemokraterna att det är skäl för rött kort till Reinfeldt. Inte det gula, varningen, som gör att man får spela vidare. Det röda kortet passar bättre: ut på stört. In och byt om. Slutspelat!

Intressant?Andra bloggar om: politik, alliansen, regeringen, kristdemokraterna, nya moderater

S-förnyelse ingen resa med höghastighetståg...

Niklas Nordström skriver krönika i GP om socialdemokratins förnyelse. (kommenteras sedvanligt klokt av Jonas Morian här) Det är lästvärt och bra det som tas upp. Samtidigt är det möjligen något oroväckande att det skrivs. Krönikan kretsar inte kring konkreta sakfrågor eller ideologiska positioner. I stället är tonen något av en startsignal för förnyelsedebatten. Det är, nära ett år efter valförlusten, kanske ett uttryck för ett alldeles för lågt tempo i den interna debatten. Men möjligen är inte höghastighetstågets egenskaper det bästa för partiet. ..

I många delar har det ändå positiva förklaringar. Demokrati tar tid. Ett halvår handlade om en förståelig omställning och inväntan på ny partiledning och en kongress som skulle genomföras. Det har varit sommar. Rådslagsgrupper har tillsatts, både på riksnivå, regionalt och kanske också lokalt. Men trots det borde ändå mediernas debattsidor, blogginläggen, parti- och SSU-lokaler och fackliga möten gnistra av kreativ framtidsdebatt om det nya och spännande. En debatt som tar avstamp från analysen av vad som gjordes fel i valrörelsen. En debatt som lägger kartan för valseger 2010, ett årtal som kommer allt närmare.

Det finns ändå något oerhört positivt och bra i "segheten". Det ska varje sosse minnas när borgerliga ledarsidor och företrädare snart börjar trumma om brister i förnyelse och uteblivna besked om detaljer i S-politiken. När många ska vara med, när många ska säga sitt, får det faktiskt ta tid. Hur politik formuleras i andra partier har jag ganska svag inblick i. Ibland får man intryck av tämligen smala grupperingar som mejslar fram förslag, inte sällan utifrån konsultrapporter från närstående konsultföretag.

Det positiva är att socialdemokratin på allvar öppnar upp och erbjuder delaktighet. Internt, självklart, men också ut mot de väljare man så gärna vill ha stöd av. Så sent som när detta inlägg skrivs "avslöjar" Politikerbloggen om en särskild webbdebatt om skolfrågor. Bra initiativ, som säkert föjls av fler politikområden. När resultatet av detta arbete tillsammans med Monas sju punkter från sommartalet får sin konkreta form gissar jag att S-förnyelsen kan ges ett ganska gott betyg. Också av väljarna 2010.

Intressant? Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, Niklas Nordström

För några är sprutbyte liv eller död- inte politisk debattämne

I Stockholm tas nu frågan om sprutbyte upp på allvar. Social- borgarrådet, min "ungdomsantagonist" från Strängnäspolitiken Ulf Kristersson, är dock tveksam. Och i landstinget ligger ett par motioner i frågan från S och V. Den som har lyssnat till folkpartiets Birgitta Rydberg kan gissa sig till att motionsförslagen om sprutbyte kommer att sega fast rejält i alla tänkbara långbänkar i landstingshuset. Och föresten, det är inte bara fp-ledaren som är problem. Också ledande moderater säger nej. "Sprutbyte är signal om att det är ok att knarka" är deras argumentation.

Jag har tidigare gett Kd i landstinget beröm för att man vågar gå emot också partiledningen i frågan. För dem frågan ytterst berör, varje dag och varje minut, handlar det inte om rätt eller fel signaler, om politiska avvägningar eller stämmobeslut. För dem handlar det faktiskt om liv och död. Då är över 20 års försöksverksamhet och utredande redan det tillräckligt.
Visst är frågan svår. Men det blir otroligt mycket mer lättdiskuterad om man inte bara ser till sprutan. Malmös program är också gravtest, läkarundersökningar, gyn, barnmorskestöd, smittskyddsinformation, hiv-, hepatit-, syfilis- och klamydiatest, såromläggning, kuratorskontakter, kondomer, p-sprutor, prevention mot överdoser, samtal med f.d och nu drogfria narkomaner....m.m. En självklar och naturlig punkt som kan vara lots in i vård. Och för den delen rena, inte smittspridande och skitiga sprutor....

Av de studier som har gjorts i världen, som ligger till grund för WHO:s rekommendation om sprutbyte finns de som visar goda och de som visar mindre goda effekter av systemet. Men inte en enda kan peka på några egentliga nackdelar. Därav världshälsoorganisationens och Socialstyrelsens rekommendationer. Det finns ingen anledning för vare sig Ulf Kristersson i Stockholm eller Birgitta Rydberg i landstinget att vänta. Ta initiativ nu!

Intressant?Andra bloggar om: politik, socialpolitik, narkotikapolitik, sprutbyte, birgitta rydberg

Regeringen havererar på fastighetsskatten?

Göran Hägglund är beredd att sänka regeringssamarbetet på frågan om fastighetsskatten och dess finansiering. Ja, det uppger Ekots Inger Arrenander i kommentarer till turerna om fastighetsskatten och om hur namnbytet till "kommunal avgift" ska betalas. Som ofta är det enkelt att enas om utgifter, om glada skattesänkningar eller annat som får svenskarna att le. Det är svårare med det omvända: det, eller de, som ska betala kalaset. Det som ofta svider eller i alla fall sticker i skinnet på folk.

Sannolikt är väl uppgifterna till Ekot som ofta ett rykte med ganska tunn verklighetsförankring. Men att Hägglund låst sig vid frågan gör det inte helt osannolikt till en "kabinettsfråga". Den minnesgode vet att borgerliga regeringsförsök tidigare har brakat samman på liknande konflikter. Att Hägglund skulle ge sig om fastighetskatten är inte politiskt möjligt, särskilt efter det snart spruckna vallöftet om bensinskatten. Å andra sidan har vi ganska ofta sett liknande utspel i tider då statens budget ska över till riksdagen för beslut.

Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, alliansen, regeringskris, budgeten, göran hägglund

Valfriheten inte vårdens stora stridsfråga

Rätten att välja sin egen doktor eller vårdcentral har förvisso varit inskriven i vårdavtal ganska länge i Stockholms län. När nu det stora projektet om vårdval ska genomföras är det därför inte valfriheten som är kontroversiell. På samma sätt är det med privata alternativ. De finns och är en viktig del av sjukvården i länet. Inte heller det handlar meningsmotsätt-ningarna om. Ändå känns det som regionens politiska mark vibrerar ganska kraftigt i debattens spår. Den som vill analysera frågan gör därför klokt i att börja i Halland. Under tre år har "alliansen" i Hallans, med visst stöd av S, arbetat med att sjösätta vårdval från årskiftet i år. Det beskrivs i dag i DN, under politik special och ger några viktiga signaler till andra landsting. Lärdomar och kunskaper som är viktiga för patienterna. Något som den som vill göra samma sak har anledning att lära av. Som sagt en viktig reform. Men man ska komma ihåg att det där med att shoppa runt i vården inte är något som patienterna i stort är särskilt intresserade av. Knappt 10 procent har bytt doktor i Halland, efter reformen.

I Halland tycker de borgerliga att det är självklart att politiken måste avgöra var vårdens resurser behövs. Det är bra. Tyvärr blir det inte så i Stockholm. Där innebär borgarnas lite dumliberala hållning att vem som helst får göra vad som helst medan landstinget betalar. Ingen bedömning av behovet. Ingen analys om resurserna behövs bättre i någon annan del av länet. Och framför allt: ingen fördelning av vårdens resurser utifrån sociala faktorer, något som drabbar redan utsatta kommundelar och områden. Det som utmärker Stockholms i jämförelse med Halland är hur fullkomligt ointresserade borgarna i huvudstadsregionen är av att "tänka efter före", att bedöma effekter, att styra resurser efter behov. Det ska gå snabbt, göras nu, kunna bockas av - allt oavsett effekterna. Tillstånd att driva vård ges nu i blixtfart utan egentlig granskning av vårdgivarens möjligheter att klara uppdraget. "Blir det fel får patienten välja annat", är utgångspunkten.

Möjligen öppnar man inte ögonen förrän vårdcentraler börjar stänga igen, i brist på resurser. Det händer nog inte i starka moderatfästen, förvisso, men politiken på riksnivå borde ha lärt borgerligheten en rejäl läxa. Svenska folket ställer krav på rättvisa och jämlika villkor, inte minst i sjukvården. Den som går andra vägar har måhända den demokratiska rätten men lär tämligen snabbt förvisas från maktens korridorer.

Intressant? Andra bloggar om: politik, sjukvård, alliansen, valfrihet, halland, landstinget

Omväxling förnöjer...

Du som har besökt mig tidigare ser att vissa förändringar har skett när det gäller layouten.
"Endast det bästa är gott nog för bloggbesökaren", är min devis. Därför testar jag lite olika varianter och den du ser nu får gälla tillsvidare. Självklart hoppas jag att du gillar den....

Ras i byggandet - åtgärd efterlyses!

Visst kan man drömma! Hade det fortsatt som före valet, hade jag nu förmodligen suttit på gamla samhällsbyggnadsdeppet och plitat på ett positivt pressmeddelande om "Byggandet når 40.000-nivå" eller något liknande. Men så blev som bekant inte verkligheten. I stället publicerar SCB det motsatta budskapet, för det första halvåret.

Under första halvåret påbörjades 12 300 lägenheter. Det är en minskning med 29 procent jämfört med samma tid förra året då 17 327 lägenheter påbörjades. Det är påbörjandet av lägenheter i flerbostadshus som har minskat. Minskningen beror främst på att de generella bostadssubventionerna avskaffats för bostadshus påbörjade efter 31 december 2006.

Regeringen bär ansvaret, helt och fullt. Gång på gång ger Odell beskedet att inget behöver göras för att stimulera bostadsbyggandet. Borttagna stöd ger bättre marknad, är beskedet. Stöd dras in, viktiga utredningar stoppas, reformer läggs på skräphögen alltmedan raderna av inte minst unga som vill ha bostad växer. Det måste onekligen understrykas att detta elände har presenterats före valet. Möjligen inte med den analys av effekterna som hade varit viktig. Det är nu historia. Beskeden om regeringen verkligen kommer att fortsätta sin icke-politik med havererad bostadsförsörjning för stora grupper som följd kräver åter svar från Mats Odell. Man KAN helt enkelt inte låta bli att göra något...Eller?

Intressant? Andra bloggar om: politik, regeringen, bostadspolitik, mats odell, hyresrätter

Hopp och oro i opinionsyttringar...

Inget revolutionerande i dagens SIFO. Det går ofta upp och ner i mätningar även om sommarperiodens politiska lugn brukar befästa ställningarna vid "vårterminsslutet". Förvisso knappar borgerligheten in något men fortfarande är s, v och mp:s övertag ganska betryggande. Ett övertag för ett vänsterlag som nyligen fått kicken av samma väljare. Det bör snarast beskådas med stor oro av regeringspartierna. Ett så hastigt förbrukat väljarstöd borde föranleda heta interna debatter om främst den förda politikens svagheter. Att så inte sker får väl vara en dyrköpt läxa för allianspartierna. I stället är det Sverigedemokraternas framgång som skrämmer. De närmar sig nivån för riksdagsinträde, något som inte förvånar mig det minsta.

Före sommaren hade jag några inlägg om just min frustration: man vill så gärna tycka att det är rätt och riktigt, och kanske till och med en plikt att ta debatterna med mörkerkrafterna. Samtidigt säger ALL erfarenhet att detta alltid innebär ökad uppmärksamhet och därmed ökat stöd, ett politikens moment 22, där "renhållningsarbetet" mot höger innebär risker. Det som ändå inger hopp är att partiets argumentation är så väldigt enkel att bryta sönder. Samtidigt spelar de på människors rädsla på ett sätt som gör vanlig politisk debatt särskilt knepig. Men inget av de etablerade partierna kan nu backa. Debatten måste tas.

Det jublas förstås i Kd:s egen tidning Dagen. Kristdemokraterna får brödrastöd inom borgerligheten för att lyftas över spärren, samtidigt som medieuppmärksamheten under rikstinget. Också det ett ganska vanligt fenomen, och ingenting som är en yttring av att Kd nu skulle ha formulerat en bättre och mer attraktiv politik. Till analytikerna av dagens mätning hör som ofta Sören Holmberg, bl.a. i SvD. Jag betvivlar starkt att han kommer att få rätt i sin analys om ett allt mindre avstånd mellan blocken som skulle bli fallet därför att låginkomsttagare får skattesänkningar. Det hade möjligen kunnat hända om den verkliga politiken hade haft den inriktningen. Nu är verkligheten den motsatta. Att det är detta som svenska väljare faktiskt ser, faktiskt bedömer och faktiskt dömer ut, ger ofortsatt hopp för framtiden.

Intressant? Andra bloggar om: politik, opinionen, SIFO, alliansen, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, kd

Inte rimligt att ändra lagar för allianssammanhållning

Det är bra att debatten går hög om spelreglerna för vår demokrati. Så har också allianspartiernas utspel om nyval i kommuner lett till en rad inlägg. Det vore naturligtvis orimligt att Svea rikes grundlagar förändras bara för att ett par moderater i Sundbyberg har gett sin partiledning gråa hår efter politiskt sidbyte. Så lätt få ingen rikspolitiker ta på grundlagarna. Däremot är vi säkert många som frustrerade har suttit i kommunala församlingar och sett politiska förslag läggas fram som väljarna inte har fått ta ställning till på valdagen. I enskilda fall kan det inte vara skäl för nyval. Där får väljarna i kommande val pröva legitimiteten. Men när hela utvecklingen går "fel" i förhållande till det som ställdes i utsikt före valet är det självklart att nyvalstankarna kommer. På samma sätt är det ju förvisso med rikspolitiken idag. Den politik som förs har inte fått väljarnas godkännande. Nyval också där??

Det ligger nära tillhands och är enkelt att se nyvalsinstrumentet som det "yttersta" av demokrati. Det är emellertid ingen bra lösning. Demokratin är och måste vara en helhet: politiska värderingar. Samhällssyn. Förslag. Ställningstaganden och beslut. Utvärdering och "domslut". Här kan debatteras om det ska ske vart fjärde år eller annat. Här kan diskuteras om nyvalsinstrumentet kommunalt. Jag kan också tycka att det finns en poäng i att en lokal demkrati också till 100 procent ska förfogas av den lokala politiken. Som så ofta finns när för- och nackdelar. Men i grunden är det inte bra om vår grundlag och våra demokratiska spelregler ska börjar justeras varje gång en moderat byter sida eller varje gång det uppträder svårigheter att hålla samman den så kallade alliansen. Demokratin ställer faktiskt ett och annat krav på ledarskap där utgångspunkten är svenska folkets förtroende. Där har Alliansen mycket annat att göra än att skriva debattartiklar till DN.

Intressant? Andra bloggar om: politik, alliansen, regeringen, nyval, sundbyberg

God morgon, Göran Skytte!

Progg-Moderaten tillika krönikören Göran Skytte skriver som bekant i SvD. Hittar tyvärr inte dagens alster på nätet. Men visst är det läsvärt, om än något senkommet i tid på den politiska tidsaxeln. Skytte försöker skriva av sig sin frustration över att svenska folket så tydligt markerar sitt stöd för vänstern, snarare än för alliansregeringen. Hans analys ligger delvis i linje med det som Fredrik Reinfeldt kom fram till för sådär 13 år sedan: S har gjort svenskarna till "eviga sossar", svenskar är trygghetsnarkomaner, medierna är dumma mot högern och snälla mot Sahlin och väljarna glömmer ofta det dumma saker som sossarna gjort.

Precis som regeringen missar Göran Skytte den fråga som rimligen borde vara den första att ställa: hur ser väljarna på den politik man för? tycker väljarna om den? är den rättvis? Stämmer den med vad man lovade före valet? Göran Skytte närmar sig inte ens dessa självklara frågeställningar. Däremot lyfter han fram regeringsovanan som en tänkbar förklaring till det han ser som förbryllande. Möjligen är det senare en sanning i sig. Men om Skytte lägger mallen för borgerlighetens politiska analyser ligger man väldigt illa till. Politiker som inte ens vågar pröva de egna förslagen mot väljarnas uppfattning av rädsla för att bli underkända har en överlevnadstid som är mycket mycket kort. Tack och lov!

Andra bloggar intressant om: politik, regeringen, alliansen, SvD, Göran Skytte

Redan kört för borgerligheten?

Den som regelbundet har läst mina inlägg vet att jag tidigt varnade för överdriven optimism om maktskifte igen 2010. Visst ska man se möjligheten och insprireras av den. Visst ska man använda kraften i de ständiga påfyllningar i energitillförsen och i adrenalinhaltsnivån som regeringen onekligen bidrar med genom sin politik. Men min tanke var att det guldläge som alliansen har fått från starten skulle försvåra för oss som gärna vill ha en annan regering.
När jag ser tillbaka på veckan som nu avrundas får det mig att fundera om det inte ändå inte, trots mina varningsord, börjar bli rejält kört för borgerligheten. Redan nu!

Det är politiken i sig som talar för det. Men framför allt den bild av eländet som nu etsas fast samtidigt som statsministern själv verkar ha dragit sig tillbaka....Veckan började med partiledarna, Sahlin och Reinfeldt. Två olika partiledare, med två helt olika politiska ambitioner som också illustrerades av platsen för talen. Fittja mot Vaxholm. Fattig mot rik. Tunnelbana mot segelbåtar. Allas rätt mot sänkt förmögenhetsskatt för grannen....

Veckan innehöll också ett par opinionsundersökningar som för femtioelfte gången bekräftade av svenska folket inte ställer upp på den förda politiken. Sen kom Sundbyberg som visar att inte ens de egna förtroendevalda gör det heller....och så dagens "hjälte" Jörgen Norberg i SvD som "gör slut" med Alliansen. En förbannelse över en politik som inte stämmer med vallöften. En insändaskribent bland många som ändå blir speciell i sin symbolik. Och som ett ovälkommet brev på posten, en ny strid internt mellan moderater, mellan regering och riksdag, om fastighetsskatten, dess finansiering och dess effekter på tämligen välbeställda villaägare i Täby och Danderyd.

Så här dags under mandatperioden går väl gränsen för att kunna skylla på tidigare regeringar...nu skulle det bli allt svårare att skylla ifrån sig men också läge för att få kredit av politiska godsaker man delar ut. Det vi i ser kan istället vara ett väldigt tidigt förfall av en koalition som till 100 procent har konstruerats för medialt bruk, inte för ett långsiktigt ansvarstagande för Sverige.

Intressant? Det finns andra bloggar om: politik, alliansen, nya moderater, regeringen

Alliansorange färg målas över Stockholm...

Minns du AMS-affischerna om nystartsjobben? Det där budskapet som till layout och färg var som en direkt kopia av valmaterial från moderaterna. Var det en tillfällighet? Den som trodde det den gången kanske börjar fundera efter att ha sett landstingets nya kampanj om den så kallade mångfalden. Erbjudandet till vem som helst att göra i princip vad som helst för skattebetalarnas pengar, utan "politisk klåfingrighet" och styrning. Av någon anledning är marknadsföringen av detta jippo påfallande lik en Allianskampanj, om du minns den från tiden före valet.

Nu ska landstinget och Stockholms län målas om i Alliansens färger, är väl kreatörens tanke. Självklart en ren tillfällighet. För skattebetalarnas sjukvårdspengar ska ju användas till vård, inte till landstingskampanjer om privatiseringar. Eller finns där ändå en koppling mellan politisk ledningen och det material som landstingets förvaltning tar fram? Fanns det i AMS-fallet? Nej. Förvaltning är förvaltning och politik är politik. Det är grunden i vårt styrelseskick. Men onekligen spelar tillfällighetsspratten ibland upp spännande scenarier...

Intressant? :Andra bloggar om: politik, alliansen, sjukvård, stockholms läns landsting

Hur var det nu man gjorde??

Sälenfjällen, sommaren 2007
foto: Peter Andersson
Sommaren, om den nu verkligen kom i år, övergår så sakta i höst. Det mesta återgår till vardagslunket. Batterierna har laddats för nya insatser. Politikens vardagsslit börjar på nytt. Lite trevande återupptar jag också bloggandet efter en alltför lång paus. Men, tror jag, nödvändig sådan. Jag behövde tid för annat. Kanske fundera över syftet med mitt bloggande. Eller kanske helt enkelt bara vila från det. Onekligen har det funnits otaliga händelser som kunde ha gett en reaktion eller kommentar på min blogg. Jag förlitar mig helt och fullt på att det mesta återkommer i någon form, och ger fler chanser till inlägg från mig. Glädjande nog ser jag nya saker som kommit sedan sist. S-bloggarnas "egna" portal, till exempel. Verkar vara ett lysande grepp....

Välkommen till min plats på nätet!