Jobb, skola och regeringsfråga i dagens partiledardebatt?

Dagens partiledardebatt hålls i en politisk inramning som onekligen ger en del spänning. Alliansregeringen är efter i opinionsmätningarna. Den regering som redan vid sin återkomst 2010 saknade majoritet i riksdagen är enligt dessa pejlingar av väljarsympatierna ännu svagare. Debatten sker i svallvågorna efter några dagarnas gräl mellan allianspartierna. En till synens simpel fråga om en myndighets vara eller borde vara har fått två av de tre småpartierna att reagera. Kristdemokrater och centerpartister som hotas få sparken från riksdagen måste skapa egna profiler.

Och störst och viktigast: Partiledardebatten kommer att handla mycket om jobben. Där är inramningen särskilt svår för alliansregeringen. Retoriken från före valet var att arbetslösheten i princip inte skulle finnas längre. Det gör den. Den är till och med något högre än när Reinfeldt tog över 2006. Då kallades läget av Reinfeldt och Borg för "massarbetslöshet". Om det var "massarbetslöshet" då så är det "massarbetslöshet nu".

Om detta kommer mycket av debatten att handla, och förhoppningsvis om politiken och alternativen för att vända utvecklingen. Regeringens insatser har varit sänkta skatter som inte har hjälpt till i kampen mot arbetslösheten. Det har varit dyra insatser där kritiker redan i förväg har signalerat att det inte kommer att ha effekter. Så kan också Arbetsförmedlingen, som i gårdagens prognos, skriva:

Det totala antalet inskrivna arbetslösa som ingick i någon av grupperna utomeuropeiskt födda, funktionsnedsatta, äldre 55 - 64 år samt de med högst förgymnasial utbildning bedöms öka till 250 000 vid slutet av år 2013. Det antalet har mer än fördubblas på fem år och är därmed bland det högsta i historien

Så skulle det inte vara, lovade Reinfeldt. I försöken att räkna om statistiken slant tungan och vi hade enligt moderatledaren en låg arbetslöshet sett till "etniska svenskar mitt i livet". Uppståndelsen gjorde att hela partiet sattes på fötter för att rädda Reinfeldt: "Vi vill lyfta samhällsproblem" sa man. Inget nytt problem, dock,däremot ett område där den negativa utvecklingen är särskilt tydlig under Reinfeldts tid vid makten. I gruppen med utländsk bakgrund har arbetslösheten stigit från 11 till över 14 procent, enligt uppgifter i Ekots lördagsintervju senast.

(S) kommer i dagens debatt inte att företrädas av Stefan Löfven. I stället är det Mikael Damberg som ska står för det största oppositionspartiets röst i kammaren. Förutom konkreta förslag för jobb, innovationer, forskning och utbildningsinsatser i arbetsmarknadspolitiken kommer säkert hans anförande att ta upp skolan och de ökade klyftorna. Partiet har i åtta punkter lanserat förslag för att vända en negativ utveckling av skolans resultat. Idag presenteras ett till, skolplikt eller kanske mer positivt uttryckt, möjligheter att på sommartid plugga ikapp om man ligger efter. Den politiken kommer att ställas mot en skolpolitik märkt Björklund. Där är hårda tag, mätning av kunskaper och acceptans av växande klyftor något som präglar politiken.

Oavsett om man vill eller inte kommer säkert regeringsfrågan upp. Damberg kommer att få frågan med vem (S) ska regera. Jag hoppas att han hänvisar till att valdagen och väljarnas dom måste få komma före besked i den frågan. Att det trots det formella avbrottet i det rödgröna samarbetet är mest naturligt även efter valet är en sak. Men det avgörs också av hur det parlamentariska läget ser ut och hur det påverkar partiers sätt att resonera. Och egentligen är frågan just nu farlig även för Reinfeldt. Vem ska han regera vidare med om Centern och Kristdemokraterna lämnar riksdagen?

Klockan nio börjar debatten.

mer: AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, alliansen, socialdemokraterna, mikael damberg, fredrik reinfeldt, partiledardebatt, val 2014

I skuggan av #stuffkentdid - Twitter som mobbares tillhåll?

Är microbloggen Twitter någon slags källa för outsinlig mobbning, hån och trakasserier? Ja, frågan dyker upp i en artikel av Göran Eriksson i SvD som kommenterar gårdagens "stora" inrikespolitiska grälfråga. I går morse skrev jag själv om den då ganska strikta nyheten som Ekot hade, uppdelat på två: "M vill att ny myndighet granskar äldreboenden". Och så uppföljningen "Moderaternas Kent Persson missade myndighet". Under hela dagen igår debatterades frågan och Kent Persson själv lade ytterligare bränsle till den redan flammande brasan.

Kommentarer på twitter från några aktiva moderater gjorde redan under förra gången Persson var i hetluften, då om massarbetslösheten, en sak av twitterflödet på hashtaggen #stuffkentdid. Det var, menade många, aktiva eller till och med betalda S-företrädare som "hånade" den moderate partisekreteraren. Det antyds också i Göran Erikssons SvD-artikel.

Gårdagens debatt tyder inte på det, även om den som söker inte alls har svårt att hitta S-märkta som har bidragit med tweets. Men där finns andra: Göran Hägglund, först och främst, som svarade Kent Persson direkt. Moderaternas bloggare Maria Hagbom med kommentarer om Kds kritik. Men också med en del andra formuleringar och antydningar om personer som utbrända, något som kanske inte är en lämplig nivå. I raden av texter finns Svenska Dagbladets ledarblogg om "Persson oroväckande Juholtmässig" och DNs Viktor Report om "Vem är mest Juholt". Även moderaternas ansvariga för sociala medier, Thomas Böhlmark, väver förstås in detta med omvänd vinkel och använder det i ett gråtinlägg. Syftet är att kasta skit på motståndaren, beskriva den som "smutsig" och försvara den egna chefen, Kent Persson.

Hur är det med rätten att kritisera? Och hur är det med satirens roll i samhällsdebatten? Och vad måste en offentlig person räkna med att bli "utsatt" för om man tackar ja till en post där det blåser mer än på andra? Kent Persson själv har funnits på nätet i flera år och det är väl ganska tydligt att det är rollen som partisekreterare som nu möter kritik mer än personen Kent. En moderat partisekreterare ÄR en maktperson i Sveriges största regeringsparti.

Till satiren i det här sammanhanget får väl räknas S-märkta AiP-bloggens skapande av "Kent i veckan". Elakt, möjligen. Jag har sett värre, satirmässiga inlägg på exempelvis ledande M-märkta bloggar. Frågan är var gränserna går? Knappast på den nivån AiP-bloggen lägger sig.

Det finns förstås stora anledningar att diskutera Kent Perssons olika utspel politiskt. Om det är detta som en del moderata företrädare vill få bort med hänsyn till "hånade" ledande företrädare så kommer man tack och lov inte att lyckas. Ett politiskt gräl om en myndighet som föreslås trots att den redan är på gång av samma regering ÄR en nyhet att uppmärksamma. En partisekreterare som påstår att egna företrädare aldrig har använt definitionen "massarbetslöshet" förtjänar samma uppmärksamhet och skarp kritik för felaktigheten. Ett parti som skriver om historien ska möta samma hårda kritik. Ett parti som ena dagen skrämmer med 14 000 jobb hotas av (S)-politik, nästa dag säger 18 500 och tredje dagen kör sifferlöst ska ställas till svars. Ett parti och en statsminister som ena veckan säger att sysselsättningen har ökat med 300 000 personer under sin tid vid makten och veckan efter 200 000 måste få frågor om detta. Det är inte att "håna" och vara "elak".

Thomas Böhlmark själv, ansvarig för sociala medier hos moderaterna, lämnar den politiska nivån och skriver om "grammatiskt oriktiga artiklar. Trist men det kommer inte att få mig och säkert inte andra att bedriva politisk opposition om politiska frågor mot det parti som leder regeringen. Där är jag helt tydlig med avsikten. Att försöka vinna väljare för en annan, socialdemokratisk politik och regering. När det gäller satir och hån är det inte min starka sida. Den som vill ta bort satir och mer av "lustiggörande" från och av politiska företrädare må ha det som mål men kommer knappast att nå framgång. Ett samhälle som förbjuder program som Public Service?

Drev och personliga hatkampanjer är en helt annan sak. Vem minns inte moderata kvinnor som utmålade Mona Sahlin som djävul, exempelvis. Mycket annat finns, som ryktesspridningen mot Olof Palme. Det föraktar jag och det vill jag gärna bidra till att det rensas bort ur politiken. Jag tror inte att det är enskilda kanaler som Twitter som själva, på grund av sin tekniska utformning, föder inslag i politiken och samhällsdebatten som vi inte önskar. Visst underlättas det och visst sker saker mycket snabbare. Men "aktörerna" är ofta välkända från andra sammanhang, som när Aftonbladets ledarsida skriver en välmotiverad text om politiken som ligger i Kent Perssons utspel.

Det må inom moderaterna finnas en vördnad för ledningen som aktivister håller sig till. En oskriven (eller skriven?) regel att man inte "rör vid ledarna". Jag och många med mig kommer inte att följa den när det kommer till politisk kritik, politisk opposition och att redovisa fel och brister i det Sverige som moderaterna leder. Vid sidan av det kommer det säkert också att skämtas och göras satir. Det är ett gemensamt ansvar att gränserna inte passeras till över till smutsiga valkampanjer. Det klarar sig svensk demokrati utan.

Mer: Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, twitter, satir, kent persson, moderaterna,

Nya myndigheter - en för varje alliansparti

Moderaterna föreslår alltså en ny myndighet som redan håller på att inrättas? I ett utspel i helgen bloggar Kent Persson om förslaget och utspelet tas upp av Ekot. Utspelet är ett led i att försöka möta kritiken mot brister i äldreomsorgen. Klantiga upphandlingar och utrymme för vårdgivare som inte har tillräckligt höga kvalitetskrav ska fixas med en ny myndighet, enligt förslag från en politisk allians som hade som vallöfte att minska byråkrati och myndigheter.

Nu finns redan den myndighet som Kent Persson föreslår. Kd verkar lite sura eftersom det verkar vara deras "bäbis". Kds Acko Ankarberg säger om det moderata förslaget.– Jag vet att Kent Persson är ny på sitt uppdrag, men det finns väl anledning att ta reda på vad som hänt innan man går ut och tror att det är något nytt. Göran Hägglund svarar på Twitter ironiskt med att han funderar på något han vill kalla "jobbskatteavdrag".

För övrigt verkar väl också SvTs Rapport och Mats Knutson ha missat den nya myndigheten. I inslaget rapporteras det som ett sätt att möta kritiken mot det som har hänt inom äldreomsorgen. Men med rätta frågar Knutson varför inte uppdraget till Socialstyrelsen räcker. Behövs det så borde detta kunna skärpas, liksom kraven på kommunerna. Och inte minst: de kommunala politikerna måste ta ansvaret. Även de som ivrar för privata alternativ.

Fler: Röda Berget, Alliansfritt, Markus Mattila,
Mer: SvD, SvT med intervju med Kent Persson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, äldreomsorg, kent persson,

Reinfeldt i Ekots lördagsintervju: Det här är moderaternas stora misstag

Förmodligen tar moderatledaren Reinfeldt mer allvarligt än vanligt på varje offentligt framträdande han gör. Opinionsläget tyder på nedgång för moderaterna och en otrygg position för de övriga tre allianspartierna som alla finns i riksdagsspärrens närhet. Oppositionen har medvind och regeringsmakten är hotad. I dagens Ekots lördagsintervju kändes det som en högre grad av stress har infunnit sig hos Reinfeldt. Det är verkligen inte konstigt.

Han fick börja något lugnare och med ett område där han kan framställa sig som ansvarstagande statsman. Europas ekonomiska kris. Grunden för hela Reinfeldts möjligheter att uppträda med viss pondus handlar om ett Sverige med ordning på ekonomin. En bedrift som går tillbaka i tiden, till långt före alliansregeringens maktövertagande. Reinfeldt kunde recensera andra staters budgetläge och luta sig tillbaka ganska mjukt på arvet av ansvarstagande för svensk ekonomi.

Nästa fråga och, tror jag, den längsta tiden, handlade om polisen. En fråga som moderaterna alltid har haft som "profil", som väljarna inte alltid placerar i topp på vad som är viktigt för partival men som om den misslyckas säkert kan påverka val. Tomas Ramberg tog fasta på frågan om fler poliser men färre lösta brott. Inte minst det Reinfeldt talade mycket om, "vardagsbrottsligheten", där resultatet är uselt, trots ökade polisresurser. Ramberg pressade Reinfeldt på det uppenbara: När alliansregeringen inte har lyckats så är det polisens egna misslyckanden. Men då, i opposition, var det S-regeringens tillkortakommanden. Men sammanfattningen är en polis med kanske historiskt höga resurstillskott som är mindre produktiv och löser färre brott.

Det fanns inte en chans för Reinfeldt att klara sig undan frågor om sitt uttalande om arbetslösheten bland "etniska svenskar mitt i livet". Det handlar inte främst om någon rasism att ana där bakom, som en del har antytt. Visst. Räknar man bara "etniska svenskar" när man talar om arbetslösheten som ett problem eller ej så närmar man sig de frågorna. Jag tror inte det är så. Jag är övertygad om att det handlade om att på alla sätt rädda resterna av en misslyckad och förfallen jobbpolitik. Den viktigaste frågan för väljarna i val. En fråga som kan kosta makten.

Om det då talas "massarbetslöshet" så är det ett oerhört hot på flera sätt. Det var det begreppet som Reinfeldt och Borg använda för läget 2006. Det är nu en något högre arbetslöshet, bara det ett misslyckande. Men ställd mot bilden som gavs, att med alliansen så skulle arbetslösheten vara väck, så blir kontrasterna mellan prat och resultat så oändligt mycket skarpare. Därför blir agerandet också ibland som det blev i partiledardebatten när Reinfeldt påstod att 300 000 fler var sysselsatta idag än 2006. Så sent som i dagens Lördagsintervju hade han återgått till siffran 200 000. En vilja att tala antal i stället för andel av en växande befolkning som bara det är att trixa och räkna om. Men Reinfeldt har lyckats trixa upp och ner med en diff på 100.000 på några veckor.

Och så det som Reinfeldt och (m) nu vill "uppmärksamma": arbetslösheten i grupper som är födda utanför Sveriges gränser, ofta utomeuropeiska. Debatten ÄR kokhet. Ännu fler veckor efter Reinfeldts uttalande och efter dagens Lördagsintervju pågår en debatt på Twitter med Per Schlingmann, Anna Kinberg Batra och SvT Aktuellts Margit Silberstein, den senare som också verkar ha tolkat Reinfeldts utspel som ett sätt att förringa arbetslöshet i vissa grupper. Jag tänker på och jag skriver ett tweet i den debatten om alla år som jag har hört moderater förringa och håna satsningar som har haft syfte att just göra något att många med utländsk bakgrund, ofta boende i vissa stora förortsområden, har en högre, ofta mycket högre, arbetslöshet än andra. Detta säger sig nu alltså Reinfeldt ha "uppmärksammat"! Som Tomas Ramberg pekade på i Lörsdagsintervjun: Arbetslösheten i just den gruppen är i snitt över 14 procent, att jämföra med 11  när Reinfeldt tillträdde som statsminister.

När Reinfeldt talar "etniska svenskar mitt i livet" har han helt andra bevekelsegrunder. Att säkra stödet hos en bred och ganska stor medelklass. Utan deras stöd har han ingen chans. Men misstaget ligger i att tro att det råder egoism och "tänk på dig själv" i den gruppen. Misstaget moderaterna gör är att inte se att svenska folket vill minska, inte öka, skillnader. Därför faller också partiets försök att locka väljare med att man fått tusenlappar i sänkta skatter. Därför faller också försöken att visa på låg arbetslöshet i "svenska grupper". Där ligger Reinfeldts stora miss: Bristen på insikt om svenska folkets uppslutning kring värden som solidaritet och jämlikhet, även om man någon gång har röstat borgerligt. Därför faller nu alliansen och därför får de rödgröna partierna, inte minst (S) ett växande väljarstöd.

 Mer: AB, DN, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, val 2014, ekots lördagsintervju, alliansen, moderaterna

Kristdemokrater med problem oavsett hur Hägglund avbildas

Det verkar, skriver jag till Göran, inte som din nya profilbild påverkar opinionen i alla fall. "Det kommer, det kommer" blir svaret från Kd-ledaren som efter gårdagens Demoskop har stor anledning att känna oro. Det är en känsla han också borde dela med moderatledaren Reinfeldt.

Göran Hägglund har alltså bytt profilbild på Twitter till en något tuffare variant. Om det mest är inspirerat av filmer som Terminator eller Mission Impossible är kanske mindre viktigt. Som Demoskop skriver i senaste mätningen, Hägglunds parti "befinner sig nu signifikant under fyraprocentsspärren", vilket är huvudproblemet. Jag har tidigare skrivit om den trend som Novus diagram visar så tydligt i de månadsvisa sammanställningarna. Det var fram till valet 2010 bara vid enstaka tillfällen som partiet låg under riksdagsspärren. Sedan dess är det endast vid enstaka tillfällen som partiet ligger över densamma. Socialdemokraterna med 35,7 i mätningen från igår är nu mer än tre gånger så stora som Folkpartiet (4,9),  Kristdemokraterna (2,4) och Centerpartiet (4,4) - tillsammans. Moderaterna får i mätningen 30,8,

Visst, Göran Hägglund har försökt. I ett parti som också har skakats av partiledarstrid, har Hägglund ändå gjort ansträngningar att med nya begreppslanseringar hitta en egen plattform inom den allians av borgerlighet som nu tycks kväva alla andra än moderater. "Verklighetens folk-temat" misslyckades rejält och få förstod meningen. På partiets regeringsposter är det också tydligt att man gjort alltför lite. En socialministerpost, Hägglund själv, borde ge större möjligheter. Välfärdsfrågor som äldreomsorg och sjukvård ligger högt upp på väljarnas prioriteringar av sådant de dömer av hos partier när de ska rösta. Kd har inte lyckats använda den basen. På andra områden som bostadspolitiken, är det omvänt noll och intet från ansvarig minister. Där kan partiet inte alls använda regeringspolitiken som exempel på att Kd behövs.

För Reinfeldt är frågan oerhört känslig. Redan ingångsläget är att han leder en regering utan riksdagsmajoritet. Med tre av fyra allianspartier som i alla fall kan känna vibbarna av riksdagsspärren är regeringsfrågan oerhört osäker. Därför borde moderatledaren för sin egen skull sluta pressa (S) och de rödgröna på alternativet. Trots allt ser det väldigt mycket bättre ut för oppositionen än för regeringen, och inte minst bättre än för Kristdemokraterna. Oavsett Hägglunds profilbildsbyte.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, göran hägglund, twitter, kristdemokraterna, fredrik reinfeldt, alliansen, val 2014,

Twitterdebatt, massarbetslöshet och hotet mot regeringsmakten

Senaste dygnet har en het debatt förts på Twitter på hashtaggen #stuffkentdid. Det har gällt ett uttalande av Moderaternas Kent Persson i en radiointervju. På reporterns fråga om Moderaternas egna användning av begreppet "massarbetslöshet" i valrörelsen 2006 svarade Kent Persson, ""Det har vi inte alls gjort".

Där är fakta att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring sa: Över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Trots stark tillväxt råder det massarbetslöshet. Fakta är också att Anders Borg i sin första budgetpresentation sa: Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Idag har Kent Persson tagit tillbaka sitt uttalande. Men samtidigt har något häpnadsväckande hänt. Moderaterna ska enligt Dagens Opinion ha kartlagt de twittrare som varit öppet kritiska mot Kent Persson, eller som det heter, har "hånat" och "raljerad" med partisekreteraren. Därtill anklagar moderaterna de (ganska många) aktiva för att vara betalda av (S).

För den som tittar in på Twitter och ser den intensiva debatt som har förts kan reaktionen säkert variera. Det förvånar mig inte om en eller annan ser en ytlig och  kanske lite småbarnslig dialog. Det finns säkert bidrag av det slaget.

Men med den reaktionen ska man inte glömma att det har en betydligt tyngre sida som möjligen inte kommer fram vid första anblicken: Frågan om regeringsmakten i Sverige och om alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt ska få förnyat förtroende vid valet 2014. 

Politiska val avgörs förvisso av människors egna vardagsupplevelser, av problem de möter i vardagen och om hur de ser på de politiska alternativen när det gäller att möta brister och tillmötesgå önskemål. Men val avgörs också av de bilder som människor har av samhället. Ibland skiljer det mellan någon slags objektiv "verklighet" och bilderna av verkligheten. Om bilderna blir mörka hos väljarna tenderar regeringar att straffas.

Därför är varje inlägg i svensk debatt som påstår eller antyder att Sverige har "massarbetslöshet" så farligt för Reinfeldts regering. Alliansens vann valen 2006 och 2010 på jobbfrågan. Alliansen vann valet 2006 på att tala om massarbetslöshet och sätta bilden av ett läge som mycket allvarligare än det faktiskt var. Idag, sex år efter maktövertaget, är arbetslösheten något högre. Bara så långt är politiken misslyckats och borde så ses även hos den mest entusiastiska alliansanhängare. Tar det ett steg ytterligare, talas det "massarbetslöshet", så blir bilden av misslyckandet ännu skarpare. Och om det dessutom inte är en tolkning av enbart oppositionen, om det är begrepp som till och med har använts av Reinfeldt och Borg för att definiera en tidigare S-regerings "misslyckande" så blir det i det läget rena politiska dynamiten. Just därför har två Twitterdebatter blivit så explosiva.

För ett par veckor sedan kom en liknande "storm" på Twitter. Kodordet som utlöste twittrandet var detsamma som nu: "massarbetslöshet". Dessutom kom utspelet från ett pinnhål högre än Kent Persson, det vill säga från Reinfeldt själv. Om man räknar bort grupper som har genomsnittligt högre arbetslöshet kan den redovisas i lägre tal. Eller som Reinfeldt sa:

Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Sent på kvällen satt en rad ledande moderater och deltog i twitterdebatten, allt för att styra bort från Reinfeldts övertramp till något annat. Då var argumenten att man "vill lyfta samhällsproblem". I dag försöker man styra om debatten genom att slå på att motståndarna borde "tala egen politik" i stället för att skälla på en felsägning av Moderaternas partisekreterare. En del, som partiets ansvarig för sociala medier, Thomas Böhlmark, gör tillsammans med bloggaren Maria Hagbom hela saken till en känsloaffär med ord som "sandlåda", "håna politiska motståndare" osv.

För egen del kan jag hålla med om den grundsynen. Jag vill föra allvarliga politiska samtal och debatter. Men för mig handlar inte Kent Perssons uttalanden, ånger, eller ens Reinfeldts om "etniska svenska mitt i livet" om något banalt. Det gör det inte heller för ledande Moderater. Vad partiet egentligen önskar är ju att så långt det är möjligt få bort inlägg i debatten som påvisar och påminner väljarna om jobbpolitikens misslyckande, den kanske avgörande frågan också 2014. Därför Twittrar hela den moderata ledningen mitt i natten när Reinfeldt gjort bort sig. Därför försöks både med känsloargument och det ena efter det andra att vrida debatten.

I partiledardebatten för en månad sedan talade Reinfeldt om en ökad sysselsättning med 300 000. I gårdagens intervju med Kent Persson var siffran åter nere i 200 000. När partiet har talat om effekter av (S)-politiken har det hetat att 14 000 jobb hotas eller 18 500. På samma sätt har partiet talat om S-budgeten som förslag som till 43 procent är bidrag, utan att kunna redovisa beräkningar.

Jag vill ha en ren politisk debatt. Det vet jag att också Kent Persson har stått för och även skrivit i medier om. Jag hoppas att han tar med sig den grundsynen in i det nya jobbet som partisekreterare. Men det är ljusår mellan "smutskastande" å ena sidan och politiska motargument och att bli pressat på svar, citerad och ställd inför analyser man själv inte gillar å den andra. Om man vill tysta det i debatten så pläderar man för en samhällsmodell som jag definitivt inte vill ha.

Inom Moderaterna må man känna vördnad inför och hålla tillbaka kritik mot Ledarna. Den regeln kommer inte att gälla mig. Kent Persson, Anders Borg och till och med Fredrik Reinfeldt får leva med kritik och ifrågasättanden som har politiska utgångspunkter.

Mer läsning: Dagens Arena, Aftonbladet, Expressen1, Expressen2, Annika Högberg, Johannes blogg, Olas tankar, Martin Moberg, Ledarbloggen, Fanny,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, kent persson, fredrik reinfeldt, massarbetslöshet, twitter,

Det moderata trixandet med jobbsiffror fortsätter

Man blir bara trött. Jag har i ett antal inlägg skrivit om det trixande med statitisk, det slalomåkande, som moderaterna håller på med för att på alla sätt få bort kritik om misslyckandet med jobbpolitiken. Det har varit Reinfeldts sätt att räkna bort grupper och notera att arbetslösheten är låg bland "etniska svenskar mitt i livet". Det har handlat om att tala antal fler i arbetskraften i stället för sysselsättningsgrad. Där hävdade Reinfeldt i partiledardebatten senast att 300.000 fler jobb har skapats. Så sent som i gårdagens kommentar i radion till SCB-mätningen hade siffran gjorts om igen av Kent Persson till 200.000.

Det trixas också med beskrivning av S-politiken. Utan att ha ett annat underlag än "finansdepartementets beräkningar" har man beskrivit att 14000 jobb försvinner med S, senare 18500. En ny grej kom också i gårdagens radiointervju med Kent Persson, något som uppmärksammades av Alliansfritt. Där menar Persson att (S) felaktigt beskriver läget idag som "massarbetslöshet". När han får kommentaren från utfrågarna att hans eget parti så sent som vid sitt makttillträde 2006 gjorde samma beskrivning svarar Persson "Det har vi inte alls gjort".

Fakta är att Reinfeldt i sin första regeringsförklaring sa:

Över en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Trots stark tillväxt råder det 
massarbetslöshet.

Fakta är att Anders Borg i sin första budgetpresentation sa:

Vi har hög tillväxt, vi har låg inflation och vi har överskott i de offentliga finanserna – men det råder massarbetslöshet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, kent persson, fredrik reinfeldt, massarbetslöshet

Förtroendekapital är inget att gråta över

Per Schlingmann kunde ha fått en bättre start på nya jobbet. Strax efter ankomsten på morgonen till det moderata partihögkvarteret i Gamla Stan, släppte SCB sin stora partisympatimätning. Till sitt innehåll ser den ut som övriga mätningar på senare tid, bland annat Novus "poll of polls". Fortsatt uppåt för (S), allt närmare den i senaste valstrategin hägrande 40-procentsnivån med 37,3. Det är den största ökningen någonsin för (S) mellan två SCB-mätningar. Bakåt för Moderaterna till 28,6. Kd under riksdagsspärren och Centern på väg ned mot densamma.

SCB-mätningen är större och ger med detaljerade kunskaper om väljarnas rörelser än andra. DN må notera att "Löfven passar äldre" men samtidigt är (S) och de rödgröna större också bland de yngre. Tycker nog att det är mer tydligt att Moderaterna fortfarande har ett antal åldersgrupper män där man är starkare än (S). Socialdemokraterna ökar kraftigt i Stockholmsregionen, i "länet" (utanför Stockholms stad) från 21,9 till 30,9. I gruppen utrikes födda rasar (M) ca 10 procent medan (S) ökar lika mycket. I gruppen inrikes födda har (S) stöd av 36,4 medan (M) får 32,5. Inkomstnivåer och partisympatier avspeglar sig tydligt: Moderaterna har bara starkast stöd i den grupp som har de högsta inkomsterna. I gruppen "Sysselsatta" ökar (S) från 26,3 till 33,7 medan (M) faller från 38,7 till 34,7.

Och så lite kuriosa: I gruppen "övriga företagare" ökar (S) från 9,1 till 19,2. Det kan man jämföra med näringsminister Annie Lööfs parti, som ju ofta utmålar sig som det enda företagarpartiet. I den gruppen där "lantbrukare" är borträknade får Centern 6,5, att jämföras med (S) 19,2. I gruppen "Samtliga företagare" når (S) 14,2 procents stöd medan Centern får 10,7.

Det är säkert som Ulf Bjereld skriver att den ökning som Socialdemokraterna nu har fått är "a piece of cake". Att vända uppåt efter Juholt-affär och en del stormar och röra internt var inte den stora utmaningen. Det jobbet återstår och det kräver politik som går hem även i nya "stugor". Samtidigt är det, som jag skrev i inlägget om Novus-mätningen: Politik handlar om förtroende. Ibland kanske medier och andra överdriver det där att väljarna i detalj väntar på sakpolitiska förslag för att kunna jämföra och välja. Men värderingar som partier förmedlar och trovärdigheten hos företrädare är minst lika mycket "politik" och därför kan inte ett lyft som bygger mer på förtroende än politisk förnyelse dömas ut.

Om detta har Kent Persson, moderat partisekreterare ännu inte bloggat. Möjligen är han fullt upptagen med att gå igenom arbetsuppgifterna för Per Schlingmann som nu ska vända de dystra siffrorna. Det är en tuff utmaning.

Mer: Ekot, Krassman, Röda Berget, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2014, socialdemokraterna, moderaterna, SCB, opinionen, opinionsläget, per schlingmann, stefan löfven, kent persson, fredrik reinfeldt,

Stabilt underläge för regeringsalliansen i väljaropinionen

Vaknar upp denna söndag i ett småregnigt Huddinge men med en hyfsat solig opinionsmätning. Ekot och Novus berättar om en fortsatt stabil rödgrön majoritet när man räknar ihop de senaste större mätningarna från olika institut. Läget tycks stabilisera sig och av den politiska vårterminen återstår inte särskilt mycket som påverkar väljarna före sommarstiltjen. Möjligen en partiledardebatt och Almedalsveckan då....

S 36,3 - M 28,9 - Mp 8,5 - Fp 6,0 - Sd 5,7 - V 5,4 - C 4,6 - Kd 3,7. Så ser denna månads sifferrad ut. Regeringspartierna får tillsammans 43,2 medan den rödgröna oppositionen når 50,2. Ännu en mätning där Kd placerar sig under spärren till riksdagen. Sedan valet 2010 har den placeringen blivit mer regel än undantag. Centern på 4,6 innebär en trend sakta ned mot spärren.

Inget dramatiskt har hänt i politiken under månaden när det gäller skarpa politiska förslag. En partiledardebatt i Agenda, besök av Löfven och Reinfeldt i Agenda och Löfven i Ekots lördagsintervju   är några händelser. Jobben har debatterats flitigt och där kom månadens riktigt stora politiska gräl: Reinfeldts metod att trolla bort massarbetslösheten genom att uteslutna vissa grupper och i stället se till "etniska svenskar mitt i livet".

Även regeringsfrågan finns i debatten. "Vem ska (S) regera med", frågar sig de borgerliga. Statsvetaren Jenny Madestam förklarar på ett bra sätt varför exempelvis Anders Borg pratar strunt när han påstår att det skulle vara "odemokratiskt" att fokusera på den egna politiken mer än att berätta om koalitioner. Och där har ju Alliansens samma problem med en skillnad: De är redan idag regering men utan parlamentarisk majoritet, detta redan före de kraftiga förändringarna i väljarströmmar vi nu ser.

Politik handlar om förtroende. Även om det centrala är att man berättar vad man vill och ger klara besked om politiken så är det för väljarna högst möjligt att döma partier mer utifrån det förtroende man har än genom att metodiskt "döma av" politiska sakfrågor. Väljarna har förtroende igen för (S) och Löfven och det är en bra grund när politiken framöver ska mejslas fram. Det där gillar inte de borgerliga, av lätt begripliga skäl, och därför hackar man på (S) med frågor om politiken. Den egna vårbudgetens skarpaste förslag handlade för allianspartierna om rabatt vid uthyrning av del av bostad. Resten kommer i höstens budgetproposition.

Politik handlar om förtroende. För inte minst Socialdemokraterna ökar väljarnas förtroende. För Reinfeldt och moderaterna minskar förtroendet. Så enkelt kan också en väljarmätning beskrivas.

Mer: SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, novus, opinionen, opinionsläget, val 2014, socialdemokraterna, stefan löfven, moderaterna, fredrik reinfeldt, kent persson

Befria Stockholmarna från oansvariga politiker

Dagens Samhälle trillade ned i brevlådan i morse. Åter en artikel med märkliga turer i ett projekt inom landstinget. Åter ges inte landstingsstyrelsens ledamöter full information. Åter agerar den politiska ledningen som om man har missförstått uppdraget att företräda Stockholmarna. I stället förefaller huvuduppdraget vara att skapa utrymme för privata aktörers affärer. Till varje pris som helst.

Skanska ska tillsammans med brittiska Innisfree bygga och driva Nya Karolinska. Avtalet är värt 52 miljarder och gäller till 2040 och bygget kostar 14,5 miljarder. Finansieringslösningen, OPS, var definitivt inget givet. Landstinget hade med stor sannolikhet haft möjlighet att lånefinansiera projektet på egen hand. Kommuner och landsting som har ordning på ekonomin är oerhört tacksamma att låna ut till. Beskattningsrätten garanterar betalningar.

Nu påstås alltså att Skanska vill sälja i förtid. Som artikeln beskriver har man gjort liknande affärer tidigare, bland annat av en väg i Chile. Vinst: 4,5 miljarder kronor. Om det handlar om liknande marginaler på affären här är väl oklart. Men ytterst är det skattebetalarna som får stå för fiolerna.

I landstingsstyrelsen den 22 maj begärde (S) mer information.

S-ledamöternas skrivelse den 22 maj 2012 med förslag att landstingsstyrelsen beslutar att undanröja förvaltningens beslut om nekande av utlämnande av handlingar till ansvariga politiker rörande NKS och tillåter att landstingsråd och ledamöter i landstingsstyrelsen får ta del av allt material rörande NKS

Så blev det nu inte.

Landstingsstyrelsen beslutade således
att uppdra åt landstingsdirektören att vid särskilt annonserat tillfälle informera landstingsstyrelsen om NKS-avtalet samt återkomma med förslag om formerna för enskild ledamots rätt att ta del av NKS-avtalet i dess helhet samt övriga handlingar som rör NKS-projektet. S-ledamöterna anförde reservation mot landstingsstyrelsens beslut till förmån för sitt förslag. 

Föga förvånande lägger landstinget inte ens ut reservationsbilagan på webben, vad jag kan se.

Dagens Samhälle skriver också om fler utredningar, En som ska se om avtalet med projektbolaget Swedish Hospital Partners kan brytas. En annan som ska granska varför NKS är dyrare att bygga än liknande sjukhus utomlands. Det är i sig häpnadsväckande eftersom hela denna härva redan har gått igenom en kostnadsrensning. Ilija Batljan drev frågan hårt och den insatsen uppskattades har reducerat kostnaderna med 7-9 miljarder.

Som i andra sammanhang kan man säkert med rätta förfasa sig över "riskkapitalister" som är ute efter våra skattepengar. Men det är inte deras ansvar. Hela ansvaret för att hålla ordning och reda på pengarna och för att besluten ska bli bra för invånarna ligger på politiken. I fallet NKS har soppan av inskränkt demokrati varit total för början: Möten som flyttas till "hemlig plats", biljettkrav för att som landstingsledamot få komma in i salen. Särskilda kvitteringslistor för papper. Censurerade papper med stora svarta rutor. Majoriteten har förstås haft full information men sållat i det som kommer till övriga folkvalda. Oacceptabelt. Och så kommer nya uppgifter...

Stockholms läns landsting har genom åren haft fler "moderata herrar" som har utmärkt sig för osedvanlig vårdslöshet med skattemedel. Den här affären, Serafenskandalen, arenaskandaler i en kommun och mycket annat drar skammens slöja över politiken.

Mina tankar går till min "mentor" som ung ledamot i Hemglass styrelse, Torbjörn Ek, Hexagons tidigare VD, som dessvärre avled 2009. Han lär en gång ha prövat de politiska vingarna i en revision men hoppade av när han såg kalkylerna för ett stort kommunalt bygge. Då ville han inte vara med längre. Det var kommunens projekt, utan de extra marginaler för privata aktörer som verkar gälla i de här affärerna.

Det hemlighetsmakeriet med handlingar och vägran att ge information som man håller på med är inte acceptabelt. Men kritiken man borde möta för det är västanfläkt jämfört med den som borde ges för hanteringen av miljarder av skattemedel.

Fler som bloggar: Helene Hellmark Knutsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, nya karolinska, alliansen, solna, serafen,