Reinfeldt om låg arbetslöshet- Om vi räknar "etniska svenskar mitt i livet"

Moderatledaren och statsminstern Reinfeldt har idag definierat sin syn på jobbpolitik och läget i arbetslöshetens Sverige i en intervju med TT, citerat av Alliansfritt. Han menar att

Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

Det mest uppseendeväckande är förstås den avgränsning utifrån etnisk tillhörighet som moderatledaren verkar göra. I själva verket är det ett häpnadsväckande uttalande. För att kunna fortsätta det eviga ältandet om att "min alliansregering" har klarat jobben och minskat utanförskapet ser alltså landets statsminister det som möjligt att särskilt fästa uppmärksamhet vid "etniskt svenskar".  Bara ordvalet!

Reinfeldt har tidigare varit tydlig med att moderaterna är ett parti som också gör en avgränsning av den väljarkår de önskar stöd av. Det är inte av det arbetslösa. "Jag misstror det här med att alla ska rösta på ett parti. Jag vill bara markera att Moderaterna är det naturliga valet för dem som jobbar."

Det har var Reinfeldts, Moderaternas och Alliansens tredje svarta nyhet idag. Först granskade i faktakollen om ungdomsjobb. Sen kritik av Finanspolitiska rådet för restaurangmomssänkningens svaga eller obefintliga jobbeffekter. Och så en moderatledare som för att kunna hålla jobblinjens söderblåsta fana så högt upp som det ändå går gör det utspel han gör. Efter dagens uttalande är jag dock mycket tveksam till att Reinfeldt kommer att kunna hålla uppe sin, numera, vimpel. Det här är riktigt illa. Det kommer att debatteras och analyseras. På twitter pågår det största flödet jag tror att jag har sett om ett uttalande, och det mitt i natten. Hashtagg bland annat #ReinfeldtTT. Det här känns riktigt riktigt unket.

Fler: AB, ledarbloggen, DN,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, jobb, moderaterna, etniskt svenskar, segregation, utanförskap,

Faktakoll, krogmoms och Inte ett kommatecken rätt i alliansens jobbpolitik

Idag har Svenska Dagbladets Faktakoll granskat en uppgift från Kent Persson, moderaternas nyvalda partisekreterare. Kent och moderaterna får gult ljus av faktakollen. Men, skriver SvD

Kent Persson och alliansen slår inte kategoriskt fast att 14 000 eller något fler jobb försvinner om den sänkta arbetsgivaravgiften slopas. Påståendet är att en eventuell höjning hotar jobben. Om detta är sant eller falskt vet vi alltså inte. Därför blir det gult ljus. Hade de däremot påstått att 14 000 jobb försvinner hade det med största sannolikhet blivit rött.

För mig får politisk debatt gärna vara het och tuff. Det både får och ska bygga på värderingar och gärna på ett äkta engagemang och känslor. Ideologiska skillnader är viktiga att få fram, precis som konkreta förslag och politik. Men i den bild jag har av politik så är lögner oerhört sällsynta. (ja!)  Det handlar oftast om olika bedömningar, som inte sällan utgår från värderingar av samhället. En del kan nog uppfatta det som om någon ljuger. Så är det nog väldigt sällan i politiken. Faktiskt.

Vad man ska kalla de moderata påståendena om att jobb "hotas" av S-förslagen, vet jag däremot inte. Att återställa arbetsgivaravgiften för den som anställer unga har varit månadens "skräckbudskap" från moderater och allians. Sänkningen har inte haft någon effekt på jobben. Däremot vill S i stället rikta resurserna mer precist så att det hjälper dem som är arbetslösa. I några inlägg har jag därför efterlyst en granskning av moderaternas påstående att 14 000 jobb "hotas" med S-politiken. (se lista nedan) 

Om mina små inlägg eller twittrandet om dessa har lett fram till granskningen vet jag inte. Det viktiga är att påståendet har ifrågasatts. Jag blev ännu mer ivrig och bestämd om att granskningen behövdes efter att hela alliansen hade presenterat en rapport på ämnet. Då, ett par dagar efter att Kent Persson och moderater hade gått ut med siffran 14 000 hade den i alliansens rapport ökat till 18 500. Varför och hur? Det var min fråga. Kent Persson bloggade även om det. Begreppet "hotar" finns kvar. Totalen har ökat till 25 000 jobb. Men specificerat i alliansens rapport är det alltså 18 500 för höjningen av arbetsgivaravgifter.

Jag hoppas och tror att Svenska Dagbladets Faktakoll återkommer till detta.

Jag kan ha synpunkter på SvDs bedömning om färgen på ljussignalen. Den borde nog vara röd, illröd, men jag tycker att det är bra att man som faktakoll håller sig till just fakta. Däremot är det nog ordvalet "hotar" om motståndarna i politisk retorik väl så grovt i ett budskap som ett mer faktamässigt omdöme. Här kan alltså Kent Persson, (eller kanske Schlingmann bakom allt...) ha gjort medvetna bedömningar om att ett ord som ger gult i stället för rött i faktakollen ändå har bättre effekt när det gäller att skrämma med S-politik. Möjligen. Det är mycket trist.

Som så kallad "lök på laxen" för den moderata trovärdigheten kommer idag Finanspolitiska rådet med en skarp kritik mot den största satsningen i årets budget: Den sänka krogmomsen som skulle ge som många nya jobb. Experterna skriver i rapporten:

Regeringens mest kostsamma åtgärd i Budgetpropositionen för 2012 är sänkningen av momsen på restaurang- och catering-tjänster. Rådet gör bedömningen att de beräknade effekterna på arbetslösheten och sysselsättningen av reformen är överskattade. Vi anser också att den reducerade skattesatsen är ett ineffektivt sätt att minska de administrativa kostnaderna. Den sänkta momsen på restaurang- och cateringtjänster har snarast karaktären av ett branschstöd.

Om detta har Kent inte så mycket att säga annat än att det är "för tidigt att döma ut". Säger Kent den 14 maj samtidigt som Svenskt Näringsliv redan den 10 januari drog säkra slutsatser. I det fallet har nog Kent rätt. Det är en klen tröst till det gula ljuset i dagens Faktakoll. Ett guld sken med klara nyanser av rött, enligt min mening. Dessa två nyheter om missbedömningar och felsatsningar handlar om det alliansregeringen själva har pekat ut som sin viktigaste uppgift. Att fixa jobbpolitiken!


Egna tidigare inlägg om moderaternas siffertrixande: ( i år alltså!) 

- Om "bidrag till 43 procent".
- 8 maj om "Ännu har alliansen inte svarat om siffertrixandet".
- 28 april "Bättre svar krävs om de 14.000 jobben, Kent Persson"
- 26 april: "S-politik för jobb och moderater med påhittade siffror" 

Fler som uppmärksammar: Röda Berget1, Röda Berget2, Röda Berget 3, DN, SvD, Ekot, Norrköpingsbloggen, Göran Johansson, Martin Moberg, Thomas Böhlmark, Annika Högberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, restaurangmoms, krogmoms, svd faktakoll, jobb, arbetsgivaravgifter, moderaterna, kent persson,

Ett bloggsvar om jobb och annat till bloggaren Thomas Böhlmark

Jag har fått en direkt fråga på Twitter från moderaternas bloggare Thomas Böhlmark: "Hur ställer sig egentligen Socialdemokraterna till sänkta arbetsgivaravgifter"? Bakgrunden tycks vara att jag själv i ett inlägg har talat mot realisationstankar på arbetskraft och i ett annat, dagen före valet 2010, har varit positiv till sänkta arbetsgivaravgifter riktat till en mer begränsad grupp än generella dito.

Ett seriöst svar kräver en inledande kommentar (för att låta formell).

Jag är privat bloggare, förvisso socialdemokrat i själ och hjärta, är medlem, har tidvis varit anställd för (S) och är förtroendevald sjukvårds- och kommunpolitiker. Jag har ibland varit ombud för partiet på olika kongresser och där beslutat om politik, oftast och så sent som för en månad sedan för (S) i Stockholms län. Men lika lite som Böhlmark är en officiell moderat blogg är jag en S-märkt sådan för den nationella politiken. Jag får lika lite som Thomas Böhlmark någon initierad eller detaljerad info eller promemorier från S-högkvarteret att göra om till blogginlägg. Det är helt naturligt med min syn på samhälle och politik att jag ofta skriver positivt om bra S-märkta förslag. Det utesluter verkligen inte att jag är kritiker där så behövs enligt mitt samvete och mina tankar. Men önskar man ett formellt svar om (S) ståndpunkt i fråga A eller Ö så är den informationen lika sökbar för Thomas Böhlmark som för mig, alternativt kolla på www.socialdemokraterna.se för kontaktinfo.

När det gäller sakfrågan verkar Thomas Böhlmark göra den där nedflyttningen av debatt som sker ibland. Nedflyttning i den mening att de frågor som TB ställer besvarades av Stefan Löfven i gårdagens Lördagsintervju på ett bra sätt. Med nedflyttning menar jag tanken att det efter en partiledare nu är "partiets blogggare" som ska ställas inför samma frågor. Från Thomas till mig är det:

• Hur kan man anse att lägre arbetsgivaravgifter inte är en väg framåt, samtidigt som man tidigare har uttryckt stöd för slopade arbetsgivaravgifter för unga, något som redan finns?
• Om man anser att lägre arbetsgivaravgifter för unga inte ger några jobb, hur ställer man sig då till att (S) i sin budgetmotion, föreslår sänkta arbetsgivaravgifter utan motkrav på att arbetsgivare ska anställa fler?

Jag delar inte Thomas Böhlmarks uppfattning att detta är den "vitala frågan" i jobbpolitiken. Det är möjligen allianspartiernas syn att justeringar av skatter och arbetsgivaravgifter är "jobbpolitik". För mig är det mycket, mycket mer och omfattar allt från utbildningssatsningar till riktade stöd som lönebidrag för dem som står långt från arbetsmarknaden och har svårt att ha chans till en anställning i konkurrens med andra. Gärna ett nytt kunskapslyft, rätt till heltid, traineeplatser, ungdomskontrakt, komvux, självklar rätt att läsa på högskolan om man går ett yrkesinriktat program, fler praktikplatser i kommuner och landsting, fler specialinriktade introduktionsjobb med kollektivavtalsenliga villkor där jobb och utbildning kombineras i "karriärplaneringar" i olika branscher. Jag tror på en starkare lagstiftning mot diskriminering, bättre stöd för egenföretagare under etableringsfasen, ett stopp för det hinder som ibland arbetsförmedlingsregler och a-kassa i praktiken lägger på att starta eget. Jag tror att ett sommarjobb är en otroligt viktig möjlighet för unga och vill att det ska garanteras. Vi kommer att få igen varenda satsad krona på en sådant reform. Jag tror på en total förändringar av arbetsförmedlingens sätt att jobba, där verklig jobbförmedling mer än coachjippon måste in.  Många fler kloka förslag finns bland annat hos LO, i det program "Full sysselsättning" som ska behandlas på kongressen. 

I mitt inlägg från dagen före valet 2010 refererar jag till förslag i den rödgröna budgeten. Även om man kan tycka att den lärdom som även Alliansen drog redan 2007 av svagheten i att "jobbsatsa" med hjälp av lägre arbetsgivaravgifter borde ha dragits slutsatser av i budgetförslaget så fanns det med. Skillnaden är att det "Mc Donalds-bidrag" som nuvarande regering pysslar med till alla företag med unga anställda i stället skulle användas som en del i riktade insatser för den som anställer långtidsarbetslösa. Den delen av S-markeringen har jag inte några problem med. Som Stefan Löfven sa i gårdagens lördagsintervju: "Fungerar det inte får vi hitta andra vägar". Mer krångligt än så behöver det inte bli.

På samma sätt blir det med Thomas andra fråga som utgår från bland annat den rödgröna regeringsplattformen 2010. Ordet "arbetsgivaravgift" nämns två gånger. Större än så är och var inte tron på just detta som verksam åtgärd för att få jobben att bli fler och arbetslösheten pressad nedåt. Samma med Löfvens svar igår om höstens budgetförslag från (S) där partiet nu ser över vad som bör in i budgetförslaget för 2013.

Avslutningsvis: Thomas Böhlmark ställer frågor. Helt okey. Andra moderater ställer också frågor. Helt okey. Alliansföreträdare i stort ställer frågor, analyserar S-motioner och kritiserar. Helt okey och till och med ovärderligt i en levande demokrati. Men var är egentligen svaren från de partier som faktiskt har regeringsmakten? Var är de verksamma åtgärderna? Var är inte minst den viktiga självkritiken mot en politik som bevisligen inte funkar? Jag kommer att besvara frågor från Thomas och fler. Men någon dag bör även partierna som har makten ge svar och framför allt göra mer. Vi är väldigt många som väntar på det.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, arbetsgivaravgifter, thomas böhlmark, moderaterna

Rea-priser på ungdomar ger inte fler jobb

Sänkta löner för unga? Lägre kostnader för arbetsgivaren att anställa? Är det vägen till fler jobb och lägre arbetslöshet i Sverige? Frågan är en av de riktigt stora frågorna i svensk politik just nu. När Socialdemokraterna lade sin budgetmotion blev den slopade, generella och utsmetade sänkningen av arbetsgivaravgiften på 16 miljarder till Moderaternas och allianspartiernas huvudkritik. Moderaterna har i sedvanlig ordning använt retoriken som vapen och döpt om det till "ungdomsskatt". I gårdagens Lördagsintervju pressades Stefan Löfven om detta av Thomas Ramberg.

Möjligen kan ett svar finnas hos alliansregeringen själv, som ju i början av sin första mandatperiod menade att sänkta arbetsgivaravgifter inte fungerade som jobbskapande "reform". Därför, sa alliansen, höjde man arbetsgivaravgiften. Och som jag tog upp i gårdagens inlägg: Staten budgeterar i år intäkter med knappt 435 miljarder på arbetsgivaravgifterna. Det säger möjligen något om de storheter vi talar om i återställd arbetsgivaravgift.

En annan lördagsintervju kanske ger ett ytterligare svar. För en månad sedan intervjuade Ramberg Centerledaren Annie Lööf. Frågan om jobben kom bort i efteranalyserna eftersom Lööf då talade om vapenexport till Kina. Men frågorna om jobb för unga och lägre löner och kostnader för arbetsgivarna är intressant. Mycket.

Ramberg påminde om att Ekot hade hämtat siffror från Finansdepartementet. Där visade beräkningar att det är oerhört billigt att anställa en långtidsarbetslös ung person. En ungdom som får en lön på 20 000 kronor i månaden kostar arbetsgivaren 3 000 kronor, efter alla bidrag i form av subventioner och anställningsstöd, har räknats av. Ändå anställs inte unga, arbetslösa, trots de goda förutsättningarna.

Ramberg utvecklade räkneexemplet med en bransch där väldigt många unga redan arbetar och enligt bland andra regeringen förväntas få jobb. Utöver att regeringen har satsat 5,4 miljarder på att halvera momsen på krogen tillkommer alltså det särskilda stödet för den som anställer en ung arbetslös. Man får nästan hela lönekostnaden betald men anställer ändå inte. Med Rambergs fråga: "Är det verkligen lönenivån som är problemet?" Annie Lööfs svar ligger möjligen närmare Stefan Löfvens sätt att resonera än regeringens egen politik. Det är, menade Lööf, kompetens och utbildning som är viktigast. Och hon underströk att "där har centerpartiet varit aktivt".

Annie Lööf medgav samtidigt att Centerpartiets kommunikation om de sänka lönerna inte hade varit bra. Nu är det kanske inte sättet att tala utan innehållet i det man säger som har upprört många.  Förslaget var ju sänkta löner med 20-25 procent, "i vissa branscher ännu mer". Det stora misstaget som Centerpartiet och andra gör är den ideologiska övertron på att sänkta löner är rätt väg till fler jobb. Det har inte Centerpartiet omprövat, i det jag har sett utspel och förslag.

Centerpartiet och Annie Lööf har kört fast i SvDs Faktakoll för påståenden att de en gång höjda ingångslönerna gjorde att 34 000 jobb förlorades. Det byggde på "fullständigt hypotetiska övningar".
Moderaterna gör stor sak av den ena sidan av (S)-förslagens "balansräkning" i vårbudgetmotionen". De ökade skatterna, bland annat i form av att återställa krogmomsen och de återtagna minskningarna av arbetsgivaravgifterna. De åtgärderna har inte någon effekt och där bör pengarna användas till andra, mer riktade satsningar som också finns förslag om och mer kommer i höstbudgeten.

Realisation på arbetskraft i form av sänkta löner och lägre arbetsgivaravgifter kan inte vara Sveriges väg framåt. Låga löner har inte byggt vår välfärd och kommer inte att göra så framöver. Vi har avstått från låglönejobb och i stället satsat på utbildning, kompetens, innovationer där lönenivåer har varit en motor därför att det tvingar fram produktivitetsökningar och inte behåller näringar som inte kan överleva i konkurrensen. Där har tidigare en aktiv arbetsmarknadspolitik varit en viktig brygga tillsammans med en trygg a-kassa. Samma krafter som driver låglönelinjen har naggat detta i kanterna rejält.

Bilden ovan från ett av Annie Lööfs blogginlägg är egentligen citat av Vänsterpartiets Ulla Andersson som, gissar jag, lite ironiskt beskrev alliansens syn på saken. Möjligen någon slags freudianskt bakom att just den rubriken blev Annie Lööfs egen. Men, som min rubrik i dag slår fast:

Rea-priser på ungdomar ger inte fler jobb
Fler: Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, annie lööf, centerpartiet, ungdomslöner, alliansen, stefan löfven, socialdemokraterna, moderaterna, val 2014, thomas ramberg,

S i toppform och fördubblat i Stockholm i halvperiodsmätning

Bild från Svd.se

Dagens SIFO-mätning om väljarnas partisympatier ägnas ett helt uppslag i SvDs papperstidning. Halva mandatperioden har gått och då ger SIFO det rödgröna blocket 51,2 medan Sverige alltså styrs av en allians som skrapar ihop 41,1 procent av väljarstödet. Socialdemokraterna får 36,7 procent, en ynka tiondels nedgång sedan april. Moderaterna får 27,7, ett tapp med 1,4. Övriga partier ligger i princip kvar på förra månadens resultat med (v) på 5,3 och (mp) på 9,2. "Småpartierna" i alliansen: (fp) 5,3, (c) 4,5 och (kd) 3,6.

Det kanske mest anmärkningsvärda i SvD/SIFOs analyser är Socialdemokratins framryckning i storstäderna. De rödgröna är större än alliansen i Stockholm och (S) har där gått fram från 14 till 29 procent på några månader. Möjligen finns det där viktiga lärdomar: SvD-analysen nämner i och för sig partiets omprövning när det gäller RUT och fastighetsskatt som förklaringar. Men den exceptionella förändringen uppåt för (S) borde inrymma mycket mer än så.  (S) vinner framgångar hos mer lättrörliga väljare i Stockholm samtidigt som man av alliansens utmålas som utan politik, som skattehöjare och som "bidragsparti". Vårmotionen var en inriktningsmotion mer än detaljer och i mycket får man hänvisa till i höst. Det tycks vara så att ett parti kan göra stora framsteg enbart med en trovärdig ledning, en betoning av att politiken måste gå ihop ekonomiskt och en tydligare kommunikation. Kanske har också Löfvens inledande betoning av tillväxt- och innovationspolitik fått fäste i väljarnas medvetande. Där handlar det om att lägga grunden för fler jobb på allvar, inte bara hoppas på att sänkta skatter eller försämringar för sjuka och arbetslösa drar upp ekonomin.

Problemen på allianssidan ser ut som tidigare. Moderata drömmar om att kunna bli Sveriges största parti borde avta dramatiskt. Ett Kristdemokraterna under riksdagsspärren, allt mer profillöst. Ett Centerparti där medlemmarna hade stora förväntningar på Annie Lööf som ny ledare men där ledarskiftet snarare har förstärkt partiets Stureplans- och Stockholmsfalang, något som går ut över partiets kärnfrågor och kärnväljare som ser landsbygds- och glesbygdsfrågor som viktigast.

Att Annie Lööf nu får agera för att få in Miljöpartiet i det borgerliga regeringsunderlaget lär knappast förbättra Centerns position. Varför i all världen tror man att det skulle förstärka Centern, "alliansens gröna röst"? Det kan helt enkelt inte vara annat än att Reinfeldt har begärt detta av Annie Lööf. För (C) kan det spelet vara spiken i kistan. Minns exempelvis inledningen av Ekots lördagsintervju med Annie Lööf i april där Tomas Ramberg började med en återkoppling till "Postkodmiljonären". Där gavs fel svar på frågan "vem är Sveriges miljöminister". Publiken trodde att det var en folkpartist.

I september 2007 fällde statsvetarprofessor Sören Holmberg de bevingade orden "Alliansen är rökt". Så blev det som bekant inte. Alliansen återhämtade sig och kunde till slut säkra ett omval 2010. Det går ibland väldigt snabbt i politiken och det försprång som oppositionen har idag kan mycket väl krympa. Men finns det något som talar för en sådan utveckling? På en punkt har regeringen en väldig fördel jämfört med oppositionen: man kan "göra" politik på allvar, inte bara som en opposition skriva politiska texten med politik. Skulle Reinfeldt göra skarp politik av talet om att satsa på välfärd, samtidigt som man sjösätter en genomtänkt jobbpolitik och omprövar sin skattesänkarentusiasm så...Men det lär inte göras.

Så var det då månadens tydliga uppgång: Sverigedemokraterna går framåt till 6,6, en ökning med 1,9, och det är väl inte helt otroligt att förra veckans partiledardebatt lyfte Åkesson och Sd ett snäpp. Grattis, alla ni som talat länge för att "ta debatten med Sd" eller "ett parti som alla andra". För egen del menar jag att det är obegripligt att en del svenska väljare verkar gå på den politiska polering som Sd försöker med, för att täcka över den främlingsfientliga och rasistiska värderingsbyk som bygger upp hela partiet.

Mer: SvD, Göran Eriksson med analys. Ekot, DN

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, stefan löfven, socialdemokraterna, moderaterna, val 2014, miljöpartiet, fredrik reinfeldt, centerpartiet, annie lööf,

Några tankar efter Stefan Löfven i Ekots lördagsintervju

Så är Ekots lördagsintervju avklarad för Stefan Löfven. En av mina reaktioner under sändningen stämmer med det Alexandra Einerstam skriver på Twitter. "Tröttsamt att journalisten tjatar och verkar inte förstå att det är skillnad på att vara ordförande för IF Metall och ordförande för S".
Så är det. Jag har inte ett dugg problem med att det finns åsikter uttryckt i Löfvens "historia" utifrån uppdrag som IF Metalls ordförande eller där det har varit personliga uppfattningar. Företräder man partiet som dess ordförande så följer man de ställningstaganden som detta parti också har gjort. Inget konstigt med det. Tänk om Reinfeldt skulle få äta upp alla tokerier han har hävt ur sig. Ung, förvisso, men trots det riksdagsledamot på det här klippet. Bra ett exempel...För att inte tala om utspelen och varningarna om att inte "öppna skattesänkarboden" !

Jobbfrågan behandlas av skarpa journalister som Ramberg tyvärr alltför mycket som en skattefråga. Det om något kan väl alliansregeringen tillskrivas en seger i: Att ha befästs tron hos många på sänkta skatter som lösning och universalmedel på i stort sätt alla samhällsproblem, även när effekterna inte är lätta att hitta.

Frågorna om generellt höjda arbetsgivaravgifter försvarar Löfven med att tidigare sänkning inte har gett effekter på jobben. Det är samma sak som flera expertbedömare gör men också liknande argument som Reinfeldts regering hade när man höjde arbetsgivaravgifterna i början av sin första period. I Lördagsintervjun idag blev frågan "vem betalar" det som Ramberg fokuserade på. Inte ett dugg märklig sak: Staten budgeterar i år intäkter med knappt 435 miljarder. De tas ytterst ur produktionen. En ständig avvägning av hur fördelning vinst, löner och andra kostnader, skatter i övrigt och särskilda arbetsgivaravgifter ska vara. Här gäller det 16 miljarder. Då räknar man inte  med reformer som kan sättas in i stället för meningslösa sänkningar av arbetsgivaravgifter som inte gett fler jobb.

Jag tycker att Löfvens utgångspunkt behövs mer, inte mindre, i politiken: Omprövningar av det som inte funkar. Erkännande av att egna bedömningar inte var särskilt riktiga. Och så nya lösningar på de problem man vill möta. Där borde Löfven ha kredit. Det förhållningssättet handlar inte om att vela, växla och hoppa, som antyds på bland annat Kent Perssons twitter.

Kärnkraft och uranbrytning var andra på förhand självskrivna frågor eftersom det där gick att ställa Löfvens egna uttalanden mot partiets. Löfven delar en positiv inställning till kärnkraften med många. På samma sätt finns många motståndare. Det har lösts i ett kongressbeslut som man förhåller sig till. Den konkreta politiken blir att försöka få en bred energiöverenskommelse med utgångspunkt från behov av energi och tillgänglig produktion och överväganden om hur det långsiktigt ska kunna bli stabila priser för enskilda och företag. Viktigt och inget att skämmas för.

Visst kunde man hoppas på mycket fler frågor under dessa trettio minuter. Programmet är ett av de skarpaste i svensk politisk bevakning men det innebär också att det inte hinns med särskilt många områden. Skola, sjukvård, bostadspolitiken, klimatfrågan, miljöpolitiken i stort, stora frågor om arbetsmarknaden, klyftorna i samhället och oerhört mycket annat kom inte med. Tack och lov kommer allt detta att finnas med i form av beslut och ställningstaganden i höstens budget, i kongressbeslut och i valmanifest 2014. Och med all säkerhet kommer Löfven att återkomma till Ramberg i lördagsintervjun.

Fler: Thomas Böhlmark med mer om (S)-politik, utan svar om det egna arbetsgruppspartiets konkreta linjer. Tidigare, eget inlägg inför Lördagsintervjun.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, stefan löfven, socialdemokraterna, moderaterna, arbetsgrupper, val 2014, miljöpartiet, fredrik reinfeldt,

Löfven frågas ut av både radio och arbetsgruppernas parti

S-ledaren Stefan Löfven gör senare idag sitt första "framträdande" i Ekots lördagsintervju. En av de riktigt vassa journalisterna vi har i Sverige, Tomas Ramberg, kommer att pressa Löfven på besked om politiken. Gissningsvis handlar frågorna om jobben och det S-märkta alternativet för att pressa ner arbetslösheten, om ekonomisk trovärdighet och om andra sakområden. Det är väl inte alltför vågat att gissa att frågor som regeringsalternativ, relationen till LO, opinionsframgångarna, den tidigare S-krisen, anklagelserna om att vara "bidragsparti" och frågor om kärnkraft och energi kommer upp. Det jag själv har sett av Löfvens tidigare framträdanden gör mig absolut inte orolig. Det finns en tydlig inriktning i budskapet, den lagda vårmotionen har besked på några centrala punkter även om mycket ska klargöras i detaljer till höstens skarpare budgetförslag.

Samtidigt pressas Löfven på svar också av motståndarna. Det som kanske kan betecknas som "arbetsgruppernas parti" - moderaterna- skriver på Newsmill ,med kopia på Kents blogg, om sina förväntningar på Löfvens besked. Partiet leder som bekant en alliansregering vars enda skarpa förslag i vårbudgeten var skattesubventioner för andrahandsuthyrning. De förväntar sig alltså att oppositionen ska vara mer konkreta än regeringsmakten själv om politiken. Man kan också notera att inlägget på Newsmill nu saknar siffror. En ganska ovanlig sak i nationell politik därför att man vet att siffror har ett visst genomslag hos bevakande journalister. Men det finns möjligen förklaringar till sifferlösheten.

Anna Kinberg Batra och Kent Persson slår också knut på sig själva i dagens texter. Man leder ju en minoritetsregering idag och för att garantera Reinfeldts statsministerpost efter valet 2014 ska ingen möda sparas. Därför har olika företrädare för alliansen, senast Centerpartiet, försökt få in Miljöpartiet i högerburen. Men oaktat dessa kärleksförklaringar till de gröna blir ljudet ett helt annat när det handlar om (S) eventuella regeringssamarbete med Mp. "Eller blir det med Miljöpartiet och Åsa Romsons bensinskattechock?, frågar sig Persson/Kinberg Batra om oppositionssamarbetet. En parantes i det sammanhanget är att ett Miljöparti där över 70 procent av väljarna i de två senaste valen har sagt sig stå till "vänster" på den politiska skalan, måste vara väldigt försiktiga när det gäller samarbete höger ut. Även om det inom partiet säkert finns krafter som så önskar.

Arbetsgruppernas parti med Reinfeldt i spetsen kommer att möta ett rejält motstånd i den politiska debatten fram till vallokalerna stänger på valdagen i september 2014. Dagens Löfven-intervju i Ekot blir ytterligare en station på vägen in i valrörelsen. Vi kommer att få inriktningen på politiken, vi kommer att höra helt andra värderingar om samhället än vad som styr alliansen och säkert också en hel del om brister i samhället som politiken måste ha lösningar på. Det konkreta kommer att hänvisas till i höst och, när det gäller den politiska inriktningen för nästa mandatperiod kommer svaret att vara att det bestäms på kongressen 2013 och i ett kommande valmanifest för Socialdemokraterna.

Arbetsgruppernas parti kommer också att presentera sina förslag "nästa höst" och har såldes ingen rätt och inga skäl att kräva skarpare och snabbare besked av (S). Därtill vet vi att moderaterna ska förhandla med övriga tre partier i alliansen, partier som alla behöver få med hjärtefrågor för att klara riksdagsspärren. Därtill kan också alliansen behöva vidga sig ytterligare för att överleva. Hur Persson/Kinberg Batra ska göra det med det Miljöparti de själva använder som skrämselskynke i dagens texter är kanske en gåta. Men gåtor är ju till för att lösas? Det är alltså inte bara Löfven som borde ge politiska besked i en Ekots lördagsintervju. Beskeden från Moderaterna lär dock inte komma förrän alla arbetsgrupper har fikat färdigt och lagt fram sina förslag.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, stefan löfven, socialdemokraterna, moderaterna, arbetsgrupper, val 2014, miljöpartiet, fredrik reinfeldt,

Moderat siffertrixande igen

Under veckan kom ett nytt utspel från det moderata partihögkvarteret med riksdagsgruppledaren Anna  Kinberg Batra som kommunikatör. Det blev ett svagt genomslag för nyheten men den återfanns ändå som en liten "I korthet"-nyhet i en av tidningarna. Budskapet var att den socialdemokratiska budgeten till 43 procent består av höjda "bidrag och ersättningar". Tonen är hånfull, inte bara mot (S) som parti utan också mot många i dagens Sverige. Kinberg Batra upprepar det moderata mantrat: "De pengarna går till folk som inte jobbar". Väl i linje med Reinfeldts tidigare utspel om arbetslösa och sjuka som gärna kunde hitta ett annat parti än (m) att rösta på.

Sakfrågan är en sak. Stefan Löfven bemöter påståendena med att upplysa om att en del av satsningarna handlar om ersättning till den som pluggar. Samtidigt slår han tillbaka moderaternas ständiga tal om arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring som "bidrag" (som dessutom är något att förakta enligt alliansens "arbetslinjen".

 Men varifrån får partiet alla sina nya siffror ifrån? I en kort kommentar på Twitter får jag en hänvisning av moderata aktiva till S-budgeten. Men den summeringen och den siffra (m) kommer fram till låter sig inte återfinnas i det dokumentet. Ska man debattera vore det en fördel om också moderaterna kunde redovisa de beräkningsunderlag som man använder sig av. Det gör man inte.

Samtidigt ligger fortfarande två andra "affärer" om siffertrixande och väntar på svar. Äldst börjar uppgifterna om hur många "förlorade jobb" som (m) påstår att (s)-politiken ger. I ett par dagar var den siffran 14 000. Ett par dagar efter hade den ökat till 18 500. När jag första gången ställde frågan på Twitter till Tomas Tobé, fick jag svaret att de 14´ var en uppgift från "Finansdepartementet ..på lång sikt". När den nu steg till 18 500 gavs informationen att "Beräkningen är baserad på empiriskt skattade elasticiteter". Frågan igår till Tobé om skillnaderna gav svaret att det är "kort och lång sikt" som förklarar diffen.

Antingen var svaret fel första gången elller så är svaret fel nu. Vad gäller med siffrorna? Partisekreterare Kent Persson, som ju har använt båda siffrorna, borde orka med ett blogginlägg med klargöranden.

Det tredje aktuella exemplet är om sysselsättningen. Där har Alliansfritt gjort en utmärkt genomgång av orsaken till siffervariationerna och skriver:

För mellan mars 2006 och mars 2007 ökar nämligen sysselsättningen med 92 400 personer. Den jobbpolitik som Reinfeldt 2006 tyckte var så dålig att den krävde regeringsskifte är nu något han vill ta äran för. Det säger något. Hade Reinfeldt varit lite mer ärlig hade han givetvis räknat just från mars 2007 och kommit fram till en ökning av sysselsättningen med 210 000 personer, det vill säga samma antal som regeringen redovisade i vårbudgeten. Men uppenbarligen kunde inte Reinfeldt hålla sig från att trixa lite med siffrorna. 

Den som minns dåvarande S-ledaren Göran Perssons ord om att "jobben kommer" vet att det knappast fick utrymme i debatten men däremot var en korrekt beskrivning av verkligheten. Och som i många fall kan man inte direkt hävda att moderaterna ljuger men däremot använder de månader och statistiska uppgifter som passar bäst för det egna syftet. Men att gå så långt att man räknar sysselsatta i mars månad 2006, ett halvår före det egna makttillträdet, om man ska beskriva positiva effekter av sin egen politik, så är det att dra till matematikkalkylatorn lite väl mycket. Och det grundläggande problemet är att arbetslösheten har bitit sig fast i Sverige på hög nivå och att politiken som sätts in inte fungerar. Om detta lär jag återkomma många gånger till.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val 2014, fredrik reinfeldt, sysselsättning, arbetslöshet,

Kärlekstrio Centern, alliansen och miljöpartiet?

Jag såg utspelet redan i går men hann inte blogga om det. Men visst är det intressant att just Centerpartiet och Annie Lööf gör utspel för hela alliansens räkning. Trodde först att det handlade om att Centern själva önskade fördjupa samarbetet med Miljöpartiet men Annie Lööf talar faktiskt för hela alliansen.

Rent parlamentariskt ligger det mycket i utspelet. En regering under ledning av Fredrik Reinfeldt som har en minoritet av riksdagens ledamöter med sig måste, om den vill få igenom sin politik, bredda sig. Däremot är det väl ytterst tveksamt om just Centern som nu balanserar på riksdagsspärren gör rätt i att ta in det man själva borde se som en huvudkonkurrent. "Alliansens gröna röst", har väl inte talat med så ljudlig stämma. Men ambitioner har man säkert och det är tveklöst så att Mp, med ett stabilt förtroende hos väljarna i miljöfrågor, skulle slå ut Centern på den planhalvan.

Nu finns inte miljöfrågan som sådan med bland de tre punkter som Annie Lööf önskar ett fördjupat samarbete om med Mp. Det är i stället infrastruktur, migration och frågor som försämrad LAS som partiet vill att alliansen ska omfamna Mp i.

Det känns väl mer som att moderaterna i regeringen, Schlingmann, Borg och Reinfeldt, vill försöka en annan väg än att moderaterna själva står för "inbjudan" som ju har avvisats ett antal gånger. Till detta lånar sig Centerpartiet som själva kan pressas ner ytterligare av utspelet. Men det är väl knappast troligt att enskilda allianspartier, förutom Moderaterna, ensamma har rätt att tala om hur hela alliansen ska överleva. I stället är det nog ett övertaktiskt försök att göra det spretigare på oppositionssidan och underminera en stark oppositionsröst mot alliansen. Men, som Kent Persson bloggat om när det gäller ett rödgrönt alternativ, ställs ju då frågor om vad alliansregeringen går till val på? Vad av Mp-förslagen blir skarp politik med en utvidgad allians? Blir det "bensinskattehöjningar", stopp för Förbifart Stockholm, kanske ett nytt "friår" eller vad blir det?

Centern trasslar till det igen. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, centern, centerpartiet, annie lööf, fredrik reinfeldt, miljöpartiet

Lundin Petrolium, Carl Bildt och public service-miss

Gårdagens gräl på Lundin Petroliums bolagsstämma kan ses på minst två sätt: Det handlar om själva sakfrågan, om ansvaret som bolaget har och prövas för när det gäller brott mot mänskliga rättigheter i Etiopien och Sudan. Frågan utreds av internationella åklagarkammaren. Det mer inrikespolitiska gäller ju inte bara frågan om brott eller inte brott. Det handlar om en sittande utrikesministers tidigare roll i styrelsen för ett bolag som är föremål för utredning om brott mot folkrätten. Det är stort och viktigt alldeles oavsett det juridiska bevisen och utredningarna.

I går avfärdade oljebolaget kraven på en opartisk utredning, när man träffades till bolagsstämma på Grand Hotel i Stockholm. De välklädda och välpolerade företagsledarna tröttnade på en del ägares krav på utredning och den högste direktören själv, Ian Lundin, lär har slitit bort mikrofonen från Kerstin Lundell, författaren som granskat företaget under lång tid. Här i Grand Hotels "finsalar" skulle minsann inga kritiska röster få utrymme att svärta ner bolaget som säkert hellre ville tala finansiella resultat. Som årsredovisningen för 2011 anger: "Lundin Petroleum producerade ett utmärkt finansiellt resultat för 2011 med ett resultat efter skatt för året om 155,2 MUSD"

Det volymen pengar säger en del vad det handlar om för intressen. Oaktat detta önskade ett antal ägare en oberoende utredning av företagets ansvar, bland annat Folksam. Så blev det nu inte.

I Rapports sändning blir allt oerhört märkligt. Först ett inslag från bolagsstämman. Direkt efter kommer ett inslag med Carl Bildt, den förre styrelseledamoten i Lundin Oil, som inte blir ombedd att kommentera bolagsstämman utan i stället rapporterar om kontakter med Etiopiens regering. Som om en vindpust har blåst bort allt ansvar från den tidigare ledamoten i styrelsen.

Carl Bildt har under hela affären varit ovillig att ge sina kommentarer i frågan. Något som förstås är högst begripligt med tanke på den orimliga kopplingen mellan en svensk utrikesminister och ett bolag som anklagas för folkrättsbrott. Men är kopplingen avbruten? När Bildt i ett tidigare skede ändå gav en bloggkommentar om affären, länkade han till Lundins egen utredning på deras hemsida.

Ibland ges politiska företrädare och andra någon slags medial vaccination mot kritiska mediefrågor. Det här är ett sådant fall även om en del, som Ekot, har granskat affären. Men allt verkar rinna av Bildt oaktat det ansvar han har som tidigare ledamot i styrelsen. Men, som Ian Lundin själv säger i medierna. "Det pågår en förundersökning mot oss". Kopplingen mellan den och en svensk utrikesminister är synnerligen värd att uppmärksamma, även i public service-TV.

Mer: Röda Berget, Martin Moberg,  Dagens arena, Mina Betraktelser, Ellen Aguirre,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lundin, carl bildt, lundin oil, lundin petrolium, folkrätt, FN, mänskliga rättigheter