Regeringen havererar på fastighetsskatten?

Göran Hägglund är beredd att sänka regeringssamarbetet på frågan om fastighetsskatten och dess finansiering. Ja, det uppger Ekots Inger Arrenander i kommentarer till turerna om fastighetsskatten och om hur namnbytet till "kommunal avgift" ska betalas. Som ofta är det enkelt att enas om utgifter, om glada skattesänkningar eller annat som får svenskarna att le. Det är svårare med det omvända: det, eller de, som ska betala kalaset. Det som ofta svider eller i alla fall sticker i skinnet på folk.

Sannolikt är väl uppgifterna till Ekot som ofta ett rykte med ganska tunn verklighetsförankring. Men att Hägglund låst sig vid frågan gör det inte helt osannolikt till en "kabinettsfråga". Den minnesgode vet att borgerliga regeringsförsök tidigare har brakat samman på liknande konflikter. Att Hägglund skulle ge sig om fastighetskatten är inte politiskt möjligt, särskilt efter det snart spruckna vallöftet om bensinskatten. Å andra sidan har vi ganska ofta sett liknande utspel i tider då statens budget ska över till riksdagen för beslut.

Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, alliansen, regeringskris, budgeten, göran hägglund

Valfriheten inte vårdens stora stridsfråga

Rätten att välja sin egen doktor eller vårdcentral har förvisso varit inskriven i vårdavtal ganska länge i Stockholms län. När nu det stora projektet om vårdval ska genomföras är det därför inte valfriheten som är kontroversiell. På samma sätt är det med privata alternativ. De finns och är en viktig del av sjukvården i länet. Inte heller det handlar meningsmotsätt-ningarna om. Ändå känns det som regionens politiska mark vibrerar ganska kraftigt i debattens spår. Den som vill analysera frågan gör därför klokt i att börja i Halland. Under tre år har "alliansen" i Hallans, med visst stöd av S, arbetat med att sjösätta vårdval från årskiftet i år. Det beskrivs i dag i DN, under politik special och ger några viktiga signaler till andra landsting. Lärdomar och kunskaper som är viktiga för patienterna. Något som den som vill göra samma sak har anledning att lära av. Som sagt en viktig reform. Men man ska komma ihåg att det där med att shoppa runt i vården inte är något som patienterna i stort är särskilt intresserade av. Knappt 10 procent har bytt doktor i Halland, efter reformen.

I Halland tycker de borgerliga att det är självklart att politiken måste avgöra var vårdens resurser behövs. Det är bra. Tyvärr blir det inte så i Stockholm. Där innebär borgarnas lite dumliberala hållning att vem som helst får göra vad som helst medan landstinget betalar. Ingen bedömning av behovet. Ingen analys om resurserna behövs bättre i någon annan del av länet. Och framför allt: ingen fördelning av vårdens resurser utifrån sociala faktorer, något som drabbar redan utsatta kommundelar och områden. Det som utmärker Stockholms i jämförelse med Halland är hur fullkomligt ointresserade borgarna i huvudstadsregionen är av att "tänka efter före", att bedöma effekter, att styra resurser efter behov. Det ska gå snabbt, göras nu, kunna bockas av - allt oavsett effekterna. Tillstånd att driva vård ges nu i blixtfart utan egentlig granskning av vårdgivarens möjligheter att klara uppdraget. "Blir det fel får patienten välja annat", är utgångspunkten.

Möjligen öppnar man inte ögonen förrän vårdcentraler börjar stänga igen, i brist på resurser. Det händer nog inte i starka moderatfästen, förvisso, men politiken på riksnivå borde ha lärt borgerligheten en rejäl läxa. Svenska folket ställer krav på rättvisa och jämlika villkor, inte minst i sjukvården. Den som går andra vägar har måhända den demokratiska rätten men lär tämligen snabbt förvisas från maktens korridorer.

Intressant? Andra bloggar om: politik, sjukvård, alliansen, valfrihet, halland, landstinget

Omväxling förnöjer...

Du som har besökt mig tidigare ser att vissa förändringar har skett när det gäller layouten.
"Endast det bästa är gott nog för bloggbesökaren", är min devis. Därför testar jag lite olika varianter och den du ser nu får gälla tillsvidare. Självklart hoppas jag att du gillar den....

Ras i byggandet - åtgärd efterlyses!

Visst kan man drömma! Hade det fortsatt som före valet, hade jag nu förmodligen suttit på gamla samhällsbyggnadsdeppet och plitat på ett positivt pressmeddelande om "Byggandet når 40.000-nivå" eller något liknande. Men så blev som bekant inte verkligheten. I stället publicerar SCB det motsatta budskapet, för det första halvåret.

Under första halvåret påbörjades 12 300 lägenheter. Det är en minskning med 29 procent jämfört med samma tid förra året då 17 327 lägenheter påbörjades. Det är påbörjandet av lägenheter i flerbostadshus som har minskat. Minskningen beror främst på att de generella bostadssubventionerna avskaffats för bostadshus påbörjade efter 31 december 2006.

Regeringen bär ansvaret, helt och fullt. Gång på gång ger Odell beskedet att inget behöver göras för att stimulera bostadsbyggandet. Borttagna stöd ger bättre marknad, är beskedet. Stöd dras in, viktiga utredningar stoppas, reformer läggs på skräphögen alltmedan raderna av inte minst unga som vill ha bostad växer. Det måste onekligen understrykas att detta elände har presenterats före valet. Möjligen inte med den analys av effekterna som hade varit viktig. Det är nu historia. Beskeden om regeringen verkligen kommer att fortsätta sin icke-politik med havererad bostadsförsörjning för stora grupper som följd kräver åter svar från Mats Odell. Man KAN helt enkelt inte låta bli att göra något...Eller?

Intressant? Andra bloggar om: politik, regeringen, bostadspolitik, mats odell, hyresrätter

Hopp och oro i opinionsyttringar...

Inget revolutionerande i dagens SIFO. Det går ofta upp och ner i mätningar även om sommarperiodens politiska lugn brukar befästa ställningarna vid "vårterminsslutet". Förvisso knappar borgerligheten in något men fortfarande är s, v och mp:s övertag ganska betryggande. Ett övertag för ett vänsterlag som nyligen fått kicken av samma väljare. Det bör snarast beskådas med stor oro av regeringspartierna. Ett så hastigt förbrukat väljarstöd borde föranleda heta interna debatter om främst den förda politikens svagheter. Att så inte sker får väl vara en dyrköpt läxa för allianspartierna. I stället är det Sverigedemokraternas framgång som skrämmer. De närmar sig nivån för riksdagsinträde, något som inte förvånar mig det minsta.

Före sommaren hade jag några inlägg om just min frustration: man vill så gärna tycka att det är rätt och riktigt, och kanske till och med en plikt att ta debatterna med mörkerkrafterna. Samtidigt säger ALL erfarenhet att detta alltid innebär ökad uppmärksamhet och därmed ökat stöd, ett politikens moment 22, där "renhållningsarbetet" mot höger innebär risker. Det som ändå inger hopp är att partiets argumentation är så väldigt enkel att bryta sönder. Samtidigt spelar de på människors rädsla på ett sätt som gör vanlig politisk debatt särskilt knepig. Men inget av de etablerade partierna kan nu backa. Debatten måste tas.

Det jublas förstås i Kd:s egen tidning Dagen. Kristdemokraterna får brödrastöd inom borgerligheten för att lyftas över spärren, samtidigt som medieuppmärksamheten under rikstinget. Också det ett ganska vanligt fenomen, och ingenting som är en yttring av att Kd nu skulle ha formulerat en bättre och mer attraktiv politik. Till analytikerna av dagens mätning hör som ofta Sören Holmberg, bl.a. i SvD. Jag betvivlar starkt att han kommer att få rätt i sin analys om ett allt mindre avstånd mellan blocken som skulle bli fallet därför att låginkomsttagare får skattesänkningar. Det hade möjligen kunnat hända om den verkliga politiken hade haft den inriktningen. Nu är verkligheten den motsatta. Att det är detta som svenska väljare faktiskt ser, faktiskt bedömer och faktiskt dömer ut, ger ofortsatt hopp för framtiden.

Intressant? Andra bloggar om: politik, opinionen, SIFO, alliansen, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, kd

Inte rimligt att ändra lagar för allianssammanhållning

Det är bra att debatten går hög om spelreglerna för vår demokrati. Så har också allianspartiernas utspel om nyval i kommuner lett till en rad inlägg. Det vore naturligtvis orimligt att Svea rikes grundlagar förändras bara för att ett par moderater i Sundbyberg har gett sin partiledning gråa hår efter politiskt sidbyte. Så lätt få ingen rikspolitiker ta på grundlagarna. Däremot är vi säkert många som frustrerade har suttit i kommunala församlingar och sett politiska förslag läggas fram som väljarna inte har fått ta ställning till på valdagen. I enskilda fall kan det inte vara skäl för nyval. Där får väljarna i kommande val pröva legitimiteten. Men när hela utvecklingen går "fel" i förhållande till det som ställdes i utsikt före valet är det självklart att nyvalstankarna kommer. På samma sätt är det ju förvisso med rikspolitiken idag. Den politik som förs har inte fått väljarnas godkännande. Nyval också där??

Det ligger nära tillhands och är enkelt att se nyvalsinstrumentet som det "yttersta" av demokrati. Det är emellertid ingen bra lösning. Demokratin är och måste vara en helhet: politiska värderingar. Samhällssyn. Förslag. Ställningstaganden och beslut. Utvärdering och "domslut". Här kan debatteras om det ska ske vart fjärde år eller annat. Här kan diskuteras om nyvalsinstrumentet kommunalt. Jag kan också tycka att det finns en poäng i att en lokal demkrati också till 100 procent ska förfogas av den lokala politiken. Som så ofta finns när för- och nackdelar. Men i grunden är det inte bra om vår grundlag och våra demokratiska spelregler ska börjar justeras varje gång en moderat byter sida eller varje gång det uppträder svårigheter att hålla samman den så kallade alliansen. Demokratin ställer faktiskt ett och annat krav på ledarskap där utgångspunkten är svenska folkets förtroende. Där har Alliansen mycket annat att göra än att skriva debattartiklar till DN.

Intressant? Andra bloggar om: politik, alliansen, regeringen, nyval, sundbyberg

God morgon, Göran Skytte!

Progg-Moderaten tillika krönikören Göran Skytte skriver som bekant i SvD. Hittar tyvärr inte dagens alster på nätet. Men visst är det läsvärt, om än något senkommet i tid på den politiska tidsaxeln. Skytte försöker skriva av sig sin frustration över att svenska folket så tydligt markerar sitt stöd för vänstern, snarare än för alliansregeringen. Hans analys ligger delvis i linje med det som Fredrik Reinfeldt kom fram till för sådär 13 år sedan: S har gjort svenskarna till "eviga sossar", svenskar är trygghetsnarkomaner, medierna är dumma mot högern och snälla mot Sahlin och väljarna glömmer ofta det dumma saker som sossarna gjort.

Precis som regeringen missar Göran Skytte den fråga som rimligen borde vara den första att ställa: hur ser väljarna på den politik man för? tycker väljarna om den? är den rättvis? Stämmer den med vad man lovade före valet? Göran Skytte närmar sig inte ens dessa självklara frågeställningar. Däremot lyfter han fram regeringsovanan som en tänkbar förklaring till det han ser som förbryllande. Möjligen är det senare en sanning i sig. Men om Skytte lägger mallen för borgerlighetens politiska analyser ligger man väldigt illa till. Politiker som inte ens vågar pröva de egna förslagen mot väljarnas uppfattning av rädsla för att bli underkända har en överlevnadstid som är mycket mycket kort. Tack och lov!

Andra bloggar intressant om: politik, regeringen, alliansen, SvD, Göran Skytte

Redan kört för borgerligheten?

Den som regelbundet har läst mina inlägg vet att jag tidigt varnade för överdriven optimism om maktskifte igen 2010. Visst ska man se möjligheten och insprireras av den. Visst ska man använda kraften i de ständiga påfyllningar i energitillförsen och i adrenalinhaltsnivån som regeringen onekligen bidrar med genom sin politik. Men min tanke var att det guldläge som alliansen har fått från starten skulle försvåra för oss som gärna vill ha en annan regering.
När jag ser tillbaka på veckan som nu avrundas får det mig att fundera om det inte ändå inte, trots mina varningsord, börjar bli rejält kört för borgerligheten. Redan nu!

Det är politiken i sig som talar för det. Men framför allt den bild av eländet som nu etsas fast samtidigt som statsministern själv verkar ha dragit sig tillbaka....Veckan började med partiledarna, Sahlin och Reinfeldt. Två olika partiledare, med två helt olika politiska ambitioner som också illustrerades av platsen för talen. Fittja mot Vaxholm. Fattig mot rik. Tunnelbana mot segelbåtar. Allas rätt mot sänkt förmögenhetsskatt för grannen....

Veckan innehöll också ett par opinionsundersökningar som för femtioelfte gången bekräftade av svenska folket inte ställer upp på den förda politiken. Sen kom Sundbyberg som visar att inte ens de egna förtroendevalda gör det heller....och så dagens "hjälte" Jörgen Norberg i SvD som "gör slut" med Alliansen. En förbannelse över en politik som inte stämmer med vallöften. En insändaskribent bland många som ändå blir speciell i sin symbolik. Och som ett ovälkommet brev på posten, en ny strid internt mellan moderater, mellan regering och riksdag, om fastighetsskatten, dess finansiering och dess effekter på tämligen välbeställda villaägare i Täby och Danderyd.

Så här dags under mandatperioden går väl gränsen för att kunna skylla på tidigare regeringar...nu skulle det bli allt svårare att skylla ifrån sig men också läge för att få kredit av politiska godsaker man delar ut. Det vi i ser kan istället vara ett väldigt tidigt förfall av en koalition som till 100 procent har konstruerats för medialt bruk, inte för ett långsiktigt ansvarstagande för Sverige.

Intressant? Det finns andra bloggar om: politik, alliansen, nya moderater, regeringen

Alliansorange färg målas över Stockholm...

Minns du AMS-affischerna om nystartsjobben? Det där budskapet som till layout och färg var som en direkt kopia av valmaterial från moderaterna. Var det en tillfällighet? Den som trodde det den gången kanske börjar fundera efter att ha sett landstingets nya kampanj om den så kallade mångfalden. Erbjudandet till vem som helst att göra i princip vad som helst för skattebetalarnas pengar, utan "politisk klåfingrighet" och styrning. Av någon anledning är marknadsföringen av detta jippo påfallande lik en Allianskampanj, om du minns den från tiden före valet.

Nu ska landstinget och Stockholms län målas om i Alliansens färger, är väl kreatörens tanke. Självklart en ren tillfällighet. För skattebetalarnas sjukvårdspengar ska ju användas till vård, inte till landstingskampanjer om privatiseringar. Eller finns där ändå en koppling mellan politisk ledningen och det material som landstingets förvaltning tar fram? Fanns det i AMS-fallet? Nej. Förvaltning är förvaltning och politik är politik. Det är grunden i vårt styrelseskick. Men onekligen spelar tillfällighetsspratten ibland upp spännande scenarier...

Intressant? :Andra bloggar om: politik, alliansen, sjukvård, stockholms läns landsting

Hur var det nu man gjorde??

Sälenfjällen, sommaren 2007
foto: Peter Andersson
Sommaren, om den nu verkligen kom i år, övergår så sakta i höst. Det mesta återgår till vardagslunket. Batterierna har laddats för nya insatser. Politikens vardagsslit börjar på nytt. Lite trevande återupptar jag också bloggandet efter en alltför lång paus. Men, tror jag, nödvändig sådan. Jag behövde tid för annat. Kanske fundera över syftet med mitt bloggande. Eller kanske helt enkelt bara vila från det. Onekligen har det funnits otaliga händelser som kunde ha gett en reaktion eller kommentar på min blogg. Jag förlitar mig helt och fullt på att det mesta återkommer i någon form, och ger fler chanser till inlägg från mig. Glädjande nog ser jag nya saker som kommit sedan sist. S-bloggarnas "egna" portal, till exempel. Verkar vara ett lysande grepp....

Välkommen till min plats på nätet!