Dagens begrepp i den politiska bloggosfären verkar (i alla fall delvis) ha varit "Enpartistaten". Förklaringen är dels att tidningen Svenska dagbladet idag skriver en ledare om detta samtidigt som bloggaren Kent Persson, (m) har hängt på med ett blogginlägg som upprör andra. Såväl ledare som bloggaren försöker, fem år efter att moderaterna tog makten i Sverige, att föra maktpolitiska resonemang där socialdemokratin fortfarande är referenspunkten. I stället för att kritiskt granska makten, som i dag utgörs av den svenska högern, tuggar SvD på med samma anti-sosse-budskap som alltid. Jag tror att det finns en bestämd tanke med det.
Vad vare sig Svd-ledaren eller Kent Persson nämner är just hur makten ser ut i dagens Sverige. Vi har en moderat statsminister som leder en i och för sig svag regering men företräder ett dominerande moderat parti med makt. Denna makt, som man verkar göra allt för att förneka att man har och i stället sätter sig i en "oppositionsroll", ska och kan inte ses isolerat utifrån den politiska makten. Just nu finns både den politiska, den ekonomiska och den opinionsbildande makten samlad i en tung hand, intimt förenad med moderaterna. Förra veckan fick vi ett lysande exempel när Svenska dagbladet, efter några regionala artiklar från Svenskt näringsliv, gjorde riksangelägenhet av en "krossa-facket-strategi". Regeringens hela politik förs utifrån intressen från samma aktörer, inte sällan på områden där direktörslobbyister i år har försökt få till förändringar som gynnar de egna intressena. Om detta talas noll och intet av borgerliga företrädare, som Svenska dagbladets ledare och Kent Persson. Jag förstår varför.
"Enpartistat". Jag tror att väldigt många förknippar det med stater som Nordkorea, gamla Sovjet eller kanske Kuba. Under alla år har borgerliga företrädare och oftast i opposition, försökt sätta bilden av en koppling mellan diktaturer och Socialdemokratin. Alltid med att dölja att partiets kamp för demokrati, ofta mot aktörer som verkade inom högern. Där också en skrämmande undervärdering av svenska väljare som faktiskt har röstat fram socialdemokrater till den politiska makten därför att partiet har stått för en utbygd välfärd och förmått koppla ord till politisk verkstad. Samma förankring hos svenska folket har inte moderaterna haft och kommer sannerligen inte att ha framöver heller. Därför kommer partiet inte att uppnå samma tidslängd med demokratiskt stöd för sin politik som socialdemokratin har haft. Gissar jag!
Och till sist: Kent Persson gör engeneraliseringar om att socialdemokratiskt maktinnehav gör att människor mobbas och stängs ute, bland annat från anställningar. En politisk retorik som smakar oerhört illa. Och det värsta är att han precis som moderata företrädare i andra sammanhang försöker koppla det till någon slags socialdemokratisk metodik att upprätthålla makten.
Det känns som dessa två texter i dag om "enpartistaten" både är en politisk strategi och något av en politisk svensk avundsjuka hos högern för att de egna idéerna har haft så svårt att få stöd hos väljarna. Idag råder annat: Partiet har makten och är nära kopplad till den ekonomiska makten och opinionsbildande makthavare som Svd:s ledare. Och Kent Persson må möjligen vara djupt besviken för att hans eget parti inte lyckades ta makten i sin stad. Örebro. Väljarna valde annat.
Fler som bloggar: Johan Sjölander, Peter Högberg, Jämlikhetsanden,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, enpartistat, moderaterna, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt,
