Opinioner, riksdagsspärrar och regeringsfrågan

Novus Poll of polls: Kd nästan säkert över spärren fram till okt 2010. Därefter nästan säkert under...

Fredagens opinionsmätning från Demoskop bekräftade en remarkabel framryckning för Stefan Löfven och Socialdemokraterna. Partiet får 35,5 procent och för hela det "rödgröna laget" nås siffran 51,4. Expressen berättar att "Statsministern ser allvarlig på läget". Det finns anledning för honom att göra det, även om mätningar aldrig ska ses som valresultat utan mer (för oppositionen) som positiv input att jobba hårdare.

Alliansregeringen är redan idag en minoritetsregering. Det är fyra partier som förändrar Sverige i helt fel riktning men som alltså saknar stöd hos en majoritet av väljarna. Politiken bärs upp av fyra partier där ett av dem, Kristdemokraterna, har gjort en opinionsmässig resa de senaste åren som borde göra Kd och Göran Hägglund en aning ödmjuka. I Novis "Poll of polls" blir det bekymmersamma läget tydligt. Fram till valet 2010 hade Kd sedan ett år före pendlat strax ovanför riksdagsspärren med någon enstaka mätning därunder. Sedan oktober 2010 är scenen en annan: Placeringen under spärren är "vana" och toppar upp över densamma är undantag. I det läget talar partiledaren Hägglund om "Avsossefiering". Att hans parti har suttit i regeringen i 5.5 år är naturligtvis en tillräcklig replik på det retoriska. Att läget för Kd i opinionen ser ut som det gör borde i stället leda till större mått av självprövning än angrepp på oppositionen.

Annie Lööf valdes till partiledare för Centern i september förra året. Då var partiet på väg upp mot sexprocentsnivån men vände, doppade och började luta nedåt. 4,7 procent i Novus och 4,8 i Demoskop. Där blir också Folkpartiet en tiondel mindre än (C). KD, C och FP således nära spärren. Inte konstigt att Reinfeldt är orolig. En annan effekt av opinionsläget blir att de försök som alliansföreträdare har gjort att sätta regeringsfrågan på dagordningen blir allt mer riskabel för dem själva. Visst är det valresultat som gäller, inte mätningar. Men om tre av fyra partier i alliansen gång efter gång snuddar vid riksdagsspärren så kommer säkert väljare i allmänhet att fråga sig hur det ska gå ihop. Reinfeldt är ju en minoritetsledare till och med idag.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, val 2014, kristdemokraterna, fredrik reinfeldt, göran hägglund, annie lööf

Det krävs mer än "välj en skola på Östermalm"

Igår talade S-ledaren Stefan Löfven inför Lärarnas Riksförbunds kongress i Stockholm. Det blev ett anförande som ramades in av helt färska rapporter om en skola där skillnaderna mellan elever ökar och där det åter bekräftas av "valfrihet" och "fritt val av skola" inte är tillräckliga verktyg för den som vill ge alla elever en god utbildning. Det är framför allt inte tillräckligt om man har ambitioner att balansera och kompensera faktorer som är negativa för likvärdigheten. Ska man dessutom svänga från sorteringsskola till en jämlik skola krävs mycket högre ambitioner än så.

Det lyckades Löften leverera. Han menade att politiken måste fokusera på tre huvudpunkter: lärare och skolledares roll, likvärdigheten i skolan och långsiktighet i utbildningssystemet. Därför ska lagstiftningen bli tuffare när det gäller kommunernas ansvar att skapa skolor med större "mix" av elever än idag. De bästa lärarna ska attraheras till skolor med de tuffaste utmaningarna. Till det kommer ju de övriga förslag som tidigare har lagts fram från (S) där bland annat ett nytt ersättningssystem som fördelar efter elevernas behov finns med.

Signalerna från Löfen är mycket välkomna, inte minst om man har beskrivningen av hur det ser ut i dagens skola i minnet. I veckan kom både Lärarnas Riksförbund och Skolverket med rapporter som bekräftar att skillnaderna ökar och att skolvalet kan påverka den negativa utvecklingen. En av de viktigaste analyserna, som inte är ny, är att likvärdigheten lyfter alla. Jämlikhetstanken har ett allt starkare stöd även i skolforskningen.

Socialdemokraterna gick tidigare i år upp till en topplats i förtroende i skolpolitiken. Jag minns det samtidigt som jag ser de utgångspunkter som borgerliga företrädare har när de diskuterar skolan. Ovanpå utgångspunkter som "skolval", "betyg", "kontroll" och "mätningar" läggs det perspektiv som  Margareta Pålsson ger uttryck för i dagens SvD: "

 - Vi har ju en del utmärkta skolor på Östermalm och är glada över att det nu går många barn där från förorterna

Oviljan att ens diskutera negativa effekter av ett fri skolval blir lika tydliga när Centerns Ulrica Karlsson kommenterar:

 - Det pågår en klappjakt på allt vad valfrihet heter

Det är svaren. Det påminner om samma ideologiska blockeringar som i sjukvårdspolitiken där det politiska ansvaret för utvecklingen, resursfördelning och etableringar förnekas. Där politiken möjligen läser rapporter om brister och skev fördelning men envist hävdar att det inte är politiken som kan lösa problemen. "Åk in till en vårdcentral på Östermalm" eller "Välj en skola på Östermalm" blir den enkla lösningen. Det räcker inte för att vinna väljarnas förtroende. Det räcker verkligen inte om de växande skillnaderna i skolan ska kunna vändas i en mer positiv riktning. Att lärarna på kongressen i Stockholm Waterfront applåderade Löfvens tal flera gånger är ganska naturligt.

Fler: Martin Moberg,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, segregation, skolverket, lärarnas riksförbund, socialdemokraterna, stefan löfven,

Införs ungdomslöner i Huddinge kommun?

När folkpartiet i Sollentuna gjorde sitt utspel om ungdomslöner så fick det andra från samma parti att ta upp frågan i sina kommuner. Så också ledande folkpartister från Huddinge. Därför ställde Emil Högberg och Leif Nysmed en interpellation i fullmäktige som nu, efter "sedvanlig" bordläggning, är dags att debattera. Samtidigt hände en del i debatten efter Fp-utspelet. Centerpartiet ville hänga på tåget och visa handlingskraft, och lanserade förslaget att alla ingångslöner, inte bara ungas löner, skulle sänkas med 20 till 25 procent. "I vissa branscher ännu mer", lade man till.

De två allianspartierna har varit närmast lyriska sedan Handels och sedan Kommunal avtalade om "yrkespraktik" respektive introduktionsanställningar. "Facket tycker som vi", ljöd det från (C) och (Fp)- företrädare utan att man förstod vad som avtalats om och utan att kunna se skillnad på hela idén med parternas uppgörelse: att med kombination av utbildning och praktik skapa vägar in i jobb i den sektor man utbildats för. Begränsat i Handels fall, krav på kollektivavtal, tidsbestämt, avgränsat till elever på ett gymnasieprogram för att ge karriärmöjligheter i sektorn. I Kommunals avtal är det en principöverenskommelse som senare ska fyllas med detaljer.

Det skiljer ljusår mellan de avtalade insatserna för unga, jämfört med hela idén i Centern och Folkpartiets tankevärld: "sänkta löner ger fler jobb", eller "bättre än socialbidrag". För den som vill lära sig mer har Handels och Hotell - och restaurang släppt en ny rapport om "Lägstalöner och den svenska modellen".

I svaret till fullmäktige håller sig kommunstyrelsens ordförande, Daniel Dronjak Nordqvist, till samma svar som Reinfeldt har gjort på nationell nivå.

Finns det planer på att sjösätta ungdomslöner i Huddinge kommun?

Nej. Som företrädare för kommunens största parti står jag upp för en politik för fler jobb och fler i arbete. Jag ser inte att en sänkning av lönerna för våra ungdomar som rätt väg att gå

Det är gott så. Debatten kommer säkert att bli intensiv ändå. När en moderat säger stå för "fler jobb" och i svaret hänvisar till sänkt krogmoms och icke verksamma sänkta arbetsgivaravgifter finns rikliga källor att ösa debattinspiration ur. Och Centern och Folkpartiet lär väl inte helt släppa sina tokiga tankar om lönesänkningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, centerpartiet, folkpartiet, huddinge, kommunal, handels,

Politiken måste ta ansvar när skillnaderna i skolan ökar

Gårdagens rapport från Lärarnas Riksförbund följs av en snarlik från Skolverket. Idag skriver Anna Ekström och Sverker Härd på Brännpunkt om växande skillnader i den svenska skolan. Likvärdigheten har minskat i skolan, skillnaderna i studieresultat ökar och det som tidigare var motiv för en sammanhållen skola, att elever stimulerar varandra och höjer hela resultatet, verkar ha fallit ihop. Där andra länder, som Finland, Kanada och Sydkorea, lyckas förena höga studieresultat med likvärdighet, sägs Sverige falla nedåt. Skolverket konstaterar i sin rapport:

det fria skolvalet sannolikt har bidragit till den ökande skillnaden mellan skolors resultat. Vi menar att det nu behövs ett politiskt ansvarstagande för likvärdigheten som också inbegriper skolvalets konsekvenser och som leder till åtgärder för ökad likvärdighet. Alla skolor ska vara bra skolor.

Skolverket efterlyser ett tydligt politiskt ansvarstagande. Det är egentligen ganska enkelt: ska skillnader i elevers förutsättningar kunna balanseras eller kompenseras så behövs politik. Det handlar om styrning och om att avsätta pengar som kan användas för det extrastöd som krävs. Det  måste utgå från en politisk vilja och analys att möta problemen. Tyvärr har de senaste årens skolpolitiska anslag gjort att jämlikhetsperspektivet har förpassats åt sidan. Det är inte bara en nära nog total politisk uppslutning om det fria skolvalet. Ibland får jag känslan att rädslan för att upplevas vara alltför styrande och alltför "gammalmodig" och upplevas vara mot friskolor har gjort att även partivänner i skolpolitiken har legat lågt.

Man kan knappast påstå att veckans budgetmotion från  (S) innehåller skarpa förslag för att bryta utvecklingen. Däremot finns förslagen. Ibbe Baylan har tagit vid efter Micke Dambergs goda insatser på skolområdet och genomförs de förslagen så kan de problem som Skolverket idag belyser faktiskt mötas med politik.

Det var, som jag skrivit några gånger förut, ungefär 30 år sedan jag gick studiecirkeln "Skolan -ett klassamhälle" på lördagsförmiddagarna. Då, som ung SSUare, i ett Strängnäs med kanske 20 000 invånare, en sammanhållen skola och få elever med utländsk bakgrund. Idag är jag verksam i Huddinge, en kommun med 100 000 invånare, med stor andel elever som behöver ett särskilt stöd för att klara målen och dessutom i en region där det fria skolvalet blir särskilt uttalat. Sorteringen märks och så också klyftorna. Det är möjligen passé att kritisera fristående skolor och det fria skolvalet. Men den som lägger analyser och rapporter åt sidan utan att reflektera och tänka till tar på sig ett jättelikt ansvar för många elevers skolgång, en skoltid som ofta på förhand kan avgöras eftersom skillnaderna i studieresultat är kopplat till skillnader i sociala förutsättningar, studievana osv. Det är dags att "någon" börja driva krav på jämlik skola med högre stämma än hittills.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, segregation, skolverket

Mer M-röra om heltiderna: Borg sågar det Persson hyllar, Persson hyllar det Borg sågar

Hemma igen efter en lång dag. Det första som möter mig är inlägget av Alliansfritt. Det handlar om spretiga kommentarer från allianspartierna om S-motionen som presenterades igår. Ja, inte bara spretigt inom alliansen. Även moderaterna säger både och S-tanken om ungdomskontrakt får positiva omdömen av finansminister Borg men sågas rejält av partisekreterare Persson. "Man häpnar", säger Kent om det som Anders verka gilla.

Min egen dag innehöll en observation av en annan förvirring. Är det 14 000 eller 18 500 som gäller? Under några dagar har jag intensivt försökt få svar från moderaterna om hur man har räknat när man påstår att (S)-förslagen drar undan 14 000 jobb om man återtar den skattesubvention som allianspartierna ger till företag som anställer unga under 26 år. En generell åtgärd, en dyr reform som kostat 16 miljarder och samtidigt något som inte har gett fler jobb.

Jag har inte fått svar. Men idag kom någon form av svar, trots allt, när allianspartiernas ledare presenterade en "rapport" om S-motionen. Helt plötsligt har man räknat upp effekterna med 4 500 jobb på två dagar. Är det dagens siffror som stämmer? Eller var gårdagens, som moderaterna själva stod för, som hade fel? Båda uppgifterna sägs komma från Finansdepartementet. Man ska i "rapporten" notera att alliansen enbart redovisar ena sidan av myntet. Övriga reformer och åtgärder som innebär att man använder pengarna smartare och mer riktat talar man inte om.

När jag skriver lyssnar jag också på den debatt i Ekot som var idag mellan Magda Andersson mot Anders Borg. Och häpnar gör jag när Anders Borg vräker kritik mot (S)-politiken. Bland annat mot "trösklar" som S-påstås vilja ha som hindrar unga. Till de "trösklarna" menar Anders Borg, 9.27 in i sändningen, tillhör rätten till heltid. Den heltid som Kent Persson många gånger har bloggat sig varm för men enligt uppgifter röstat emot i praktiken sågas alltså av Borg som "tröskel". Detsamma gällde för övrigt moderaterna i Huddinge som talade positivt men röstade ner.

På ett par dagar således en riktig röra inom alliansen och inom moderaterna som påminner om tidigare politiska skeenden i andra partier. Röra, otydlighet och motsatta besked. Det finns skäl för moderata aktivister att vara nervösa över det man ser.

DN, AB-ledaren, 
Bloggat: Kent Persson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, anders borg, fredrik reinfeldt, kent persson, heltid, jobb, alliansen,

En rik kommun behöver inte skära ner på äldres vård

Förra året gick Huddinge kommun med 134 miljoner i överskott. Till detta kommer också 111 miljoner i överskott från exploateringar. Ändå verkar de äldre komma i kläm och drabbas av besparingar och försämringar i vården. Jag ställde för en tid sedan en interpellation i fullmäktige om detta efter att ha fått tips från personal. Den kommer att besvaras på måndagens fullmäktige.

Redan nu har Radio Stockholm gjorde research efter min interpellation och pressmeddelande. Idag berättar man om besparingarna som drabbar bland annat de äldre på Tallgården. 15 miljoner ska sparas, äldreboenden läggas ner personalstyrkan minskas och aktiviteter för äldre skärs ner.

Vi har vid flera tillfällen debatterat detta i fullmäktige och alliansen har hela tiden bedyrat att några försämringar inte kommer att drabba de äldre. Jag ska med stort intresse och engagemang ta del av svaret på min interpellation och lyssna till hur man i fullmäktige kommer att beskriva verklighetens äldrevård i Huddinge. Den bilden skiljer sig säkert från den Hildegard Söderström berättar om i Radio Stockholms repotage.
Interpellation om äldreomsorg i Huddinge

View more documents from Peters dokument

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldreomsorg, äldre, huddinge, alliansen

En skola där ojämlikheten består

Jag vet inte vilket nummer man ska sätta på mina blogginlägg med "Skolan - ett klassamhälle" som tema. Det har blivit ett antal och det finns åter anledning att ta upp ämnet. Idag skriver Metta Fjelkner från LR på DNs debattsida. Åter en ny rapport. Åter berättar den om större skillnader. Åter ser vi att skillnaderna ökar mellan elever och därmed bygger vi under en utveckling av ökade skillnader senare i livet. LR skriver i artikeln:

Skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterar sämst och den tiondel av eleverna som presterar bäst uppgick till minst 160 meritvärdespoäng 1999. År 2011 hade denna skillnad ökat till minst 210 poäng – en ökning med över 30 procent. Det är också tydligt att föräldrars utbildningsbakgrund har störst betydelse för de elever som har det tuffast i skolan.

Ingenting är nytt i artikeln. Det är inte heller en nyhet att det går att påverka skolresultaten om man bestämmer sig för att ge elever stöd som försöker kompensera för andra negativa faktorer. Problemet är att helt andra fokus har funnits hos politiker och skolfolk av olika kulörter under ett antal år. Därför står vi och stampar på samma plats som för åtskilliga år sedan när det gäller klyftorna i skolan. Och nej, det är inte "valfrihet", skolval eller rätten för en elev att gå i den skola man önskar som är huvudförklaringen till problemen. Men visst påverkar det på så sätt att de skolpolitiska modetrenderna har förpassat klassperspektivet in i skuggan. Politiken av olika färger har tyvärr talat mindre om hur ersättningssystem och skolans förutsättningar i övrigt ska parera elevers olika förutsättningar. Fritt skolval har därmed tillsammans med andra faktorer bidragit till att förstärka, inte minska, skillnaderna.

Jan Björklunds och alliansregeringens batongpolitik förstärker klyftorna. Samtidigt möter vi omöjligen skolans utmaningar med att prata huvudmannaskap och att förstatliga ansvaret, en linje som lärarfacken har drivit länge. Problem måste angripas där dess orsaker finns och då krävs mycket mer än så. Där har Metta Fjelkner tre ytterligare punkter, utöver ansvarsfrågan, som är mycket värda att ta in i en skarp skolpolitik där också resurser avsätts på allvar för att stärka och ge bättre förutsättningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, klassamhälle, lärarnas riksförbund,

S med jobbpolitik - i ett Sverige som lovats arbetslinje

"Kunskap och arbete bygger Sverige", heter den. Vad är det egentligt stora i den S-budgetmotion som presenterades igår? Det handlar nog inte om enskilda poster eller möjligen en del önskemål om att fler poster borde ha funnits med. Det riktigt stora är att partiet alls behöver lägga fram ett dokument med tyngden på arbetslöshetsbekämpning. 2006 vann allianspartierna regeringsmakten på frågan om jobben. Sex år därefter må man tvista om statistiken men ändå vara överens om att arbetslösheten är ett jätteproblem, inte minst i gruppen unga och bland de som har en utländsk bakgrund. Ett samhällsproblem som alla röster från allianspartierna talade om, i princip skulle vara utraderat bara man röstade på dem.

Så är nu inte fallet. En arbetslöshet på nära åtta procent, en hög ungdomsarbetslöshet och allt fler som hamnar utanför under lång tid, ställer krav på politiken. Och det räcker inte att, likt de borgerliga, köra kostsamma testballonger och hoppas att något ska fungera. Sänkt krogmoms, generella sänkningar av arbetsgivaravgifter, jobbskatteavdrag eller sämre ersättningar i trygghetsförsäkringarna har inte löst arbetslöshetens problem i Sverige. Det är solklart! I takt med att arbetslösheten biter sig fast blir människor allt mer beroende av socialbidrag för sin försörjning. Så ser det ut i Fredrik Reinfeldts Sverige.

Vårmotionen ska matcha vårbudgeten. En tunn vårbudget från regeringen har möjligen gett en tunn vårmotion med många besked som lämnas senare. Samtidigt är inriktningen tydlig och insatserna mot arbetslösheten mer konkreta i S-motionen än i de texter som partierna som styr landet lyckats prestera. Mål för jobben, samverkan för innovationer och nya jobb, utbildningskontrakt, traineejobb, sommarjobb enligt Nynäshamnsmodellen, förslag för riskkapitalförsörjningen och uttryck för högre ambitioner när det gäller infrastruktur och kunskapsskolan. Det är en bra grund för att bygga vidare på vårmotionen till en skarp budget 2013.

Samtidigt svarar det regeringsbärande partiet med upprepningar av halvlögner och sifferförvanskningar. Jag noterar att den ansvariga för arbetslösheten, Hillevi Engström, nu inte använder fejk-siffran "14 000 jobb försvinner med S", en hitta-på-sak som har använts brett av moderaterna. När partiet talar om chockhöjningar av kostnader för att anställa har man först räknat galet fel och sen stannar man halvvägs utan att räkna med det som de höjda arbetsgivaravgifterna används till i form av mer precisa och träffsäkra insatser. "Politisk matematik", kanske.

S-motionen har inriktningen på jobben och bekämpning av arbetslösheten. Det borde inte ha behövt vara så om alliansregeringen hade presterat bättre på det område där man lovade väljarna mest. I ett Sverige som utlovats "arbetslinje" men som fått sänka ersättningar i a-kassa och sjukförsäkring, i ett Sverige där klyftorna ökar och i ett Sverige där regeringen passivt lutar sig tillbaka med egen skrytretorik behövs andra makthavare som gör något, inte bara pratar. (S) budgetmotion duger gott som bas för en skarp valplattform som kan ge ett av många efterlängtat regeringsskifte i nationen.

Mer: DN, AB, Ekot,
Fler: Roger Jönsson, Johan Westerholm, In your face, Peter Högberg, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2014, stefan löfven, vårbudget,

Första Maj och ett moderat högmod som går före fall

Det är dagen efter Första maj-firandet 2012. Fanor ställs in. Banderoller vecklas ihop. Torgmötesutrustningen städas av. Det är ett år kvar till nästa firande. Då kommer Fredrik Reinfeldt fortfarande att vara Sveriges statsminister. När samma avstädning görs nästa år är det ett år kvar till ett nytt Första maj. Fredrik Reinfeldt kommer då att styra Sverige, i alla fall ett halvt år till. Ibland känns tiden väldigt utdragen i politiken.

En mer positiv känsla av "lång tid" var det när demonstrationståget marscherade ut från Humlegården i Stockholm. Det tog onekligen längre tid än vanligt för avdelning sex, där jag stod, att lämna platsen i riktning Norra Bantorget. Och från Sveriges olika hörn hörs berättelser om kanonväder och stor uppslutning av Första maj-deltagare.

I Göteborg höll Stefan Löfven sitt första Första maj-tal som partiordförande. Ett varmt tal, mer fyllt av riktningsbestämningar och värderingar än konkreta löften om ditt och datt. Socialdemokratin som frihetsrörelse, om jobben och utbildningen och några ord om regeringens tillkortakommanden när det gäller jobbpolitiken. Och så det konkreta löftet som kanske inte låter upphetsande men ändå viktigt: Ett innovationspolitiskt råd ska inrättas för att stärka samverkan mellan olika aktörer och samla arbetet för att utveckla Sveriges innovations- och konkurrenskraft. "Den kommer ha högsta prioritet, och därför ledas av statsministern" berättade Löfven.

Det är intressant att se hur andra partier förhåller sig till (S) denna Första maj. En del hade inga andra idéer än att kräva att högtidsdagen avskaffas som helgdag. Det kom från företrädare som tillhör partierna på opinionsmätningarnas botten. Sedvanligt kollar jag också moderaternas Kent Perssons blogg och ser en intressant kommentar:

Idag samlas partier, fackföreningar och arbetarorganisationer världen över för att demonstrera mot orättvisor och utanförskap. Nya Moderaterna är det parti som tar deras missnöje på allvar, lyssnar in kritik och försöker lösa de problem människor upplever i sin vardag.

Enligt partiets partisekreterare har (m) alltså utvecklats till en världsrörelse för de arbetande. Vad det konkret betyder är väl oklart men möjligtvis en tro att export av jobbskatteavdrag eller RUT-avdrag är högst upp på varje arbetares önskelista, även runt omkring i världen. Sällan har väl partiets internfokus och tro på sin egen förträfflighet uttrycks så tydligt. Hanne Kjöller i DN skriver passande nog idag om en "pösmunkig regering".  Och, som SvD-ledaren och PJ Anders Linder skriver: Det är på egen risk man nonchalerar socialdemokratin.

Aftonbladets ledarsida menar att (S) nu har etablerat sig som ett parti som talar tillväxt och jobb med stor trovärdighet. Till hösten, menar man, måste (S) återkomma med konkreta förslag också på välfärdsområdet, när det gäller rättvisa och trygghet. Så rätt. Reinfeldts regering väntar på bättre tider. (S) måste vara "på" och offensiva när det gäller hela politiken. Både jobb och tillväxt och det som är konkreta uttryck för en politik för större rättvisa i form av förstärkningar av välfärden, skola, vård, omsorg, men också av trygghetsnätet som a-kassan och sjukförsäkringen. Om detta må vi höra mycket mer i nästa års tal.

Mer:  GP-ledaren, AB om Magda Anderssons tal i Malmö,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, första maj, val 2014, stefan löfven, moderaterna, kent persson,

Egen majoritet för de rödgröna

Jag anar att de fortfarande finns. De dyker nog upp med varningar om att "inte jubla", "inte le" och "inte tro att valsegern är vunnen". I det sista har de helt rätt. Vem minns inte statsvetarprofessor Holmbergs bevingade ord om "alliansen är rökt" som sedan i stället blev en valseger. Och även om de också kan ha rätt i att mycket återstår av politikutveckling och inte minst av organisationsutveckling så finns det ingen anledning att hänga läpp och gråta när väljarnas stöd ökar. Det har funnits och finns säkert sådana tongångar också idag. Jag tänker inte ansluta mig.

Dagens sammanvägning av fem olika opinionsinstituts mätningar som Ekot redovisas i "Poll of polls" ger de rödgröna, i den mån man fortfarande kan använda begreppet, över 50 procent och egen majoritet. 35,6 för (S) och 30,1 för (M). Vänsterpartiet och Miljöpartiet går något bakåt. Detsamma gäller för "lönesänkarpartierna" Folkpartiet och Centerpartiet.  Kristdemokraterna är även i denna sammanvägning av mätningar under riksdagsspärren. Men, nej: Det är opinionssiffror som går upp och ner. Det är definitivt inget valresultat. Det går verkligen inte att sitta still och invänta valdagen.

Det som betyder något är signalen att väljarna är mer öppna för dagens socialdemokrati än de har varit på ett tag. Det betyder att man med visst mått av självförtroende kan knacka dörrar, blogga, twittra, stå på torget, prata politik på lunchrasten eller med grannarna under vårstädningen. Det finns en öppenhet igen för (S) politik. Det rullar inte fram och tillbaka utan är mer stabilt och med tydligare kurs. Att det redovisas denna Första Maj är särskilt trivsamt.

mer: AB om första maj-talen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, första maj, opinionen, opinionsläget, val 2014, socialdemokraterna, stefan löfven,