Starkt stöd för välfärd och minskade klyftor

Mitt sverige

View more presentations from Peters dokument.

"10 500 svenska skolbarn som behöver glasögon tvingas avstå för att föräldrarna inte har råd". Det berättar i dag Majblommans riksförbund på SvD Brännpunkt, citerat i bl.a. Ekot. Nyligen kom Rädda Barnen med sin rapport om barnfattigdomen. Nyligen presenterade LO sin rapport om Makteliten med rakt motsatt bild: för dem med allra bäst villkor blir livet ännu bättre, i alla fall sett till deras ekonomi. Idag skriver också Ella Niia, Hotell- och restaurangfacket om miljardvinster i branschen samtidigt som de anställda tillhör dem med sämst villkor. Klyftorna mellan människor växer i Sverige.

En del ser inkomstklyftor som drivkrafter i den ekonomiska utvecklingen. Ja, några verkar till och med förespråka ökade skillnader mellan människor därför att det i deras tankevärld ger alla större lycka. Så ser inte jag det. Så verkar inte heller svenska folket tycka. I en opinionsmätning som LO presenterar i kampanjen Mitt Sverige säger 68 procent att de upplever att de ekonomiska klyftorna har ökat. Det är möjligen inte förvånande. Så sent som veckans vårbudget visade ju regeringen samma sak, i den fördelningspolitiska redogörelsen som SvT Rapport skrev om. Svenskarna verkar också tycka att frågan är viktig: 67 procent menar att frågan är mycket eller ganska stort problem.

Svenska Dagbladet skriver om mätningen. Svenska folket tycker att det är svårt att lita på samhällets trygghetsnät. 56 procent tycker att det är svårt att lita på stödet vid arbetslöshet. 64 procent av dem med inkomster under 200 000 har svårt att lita på ersättningen vid sjukdom. Resultatet i LOs mätning bekräftas också av det forskare som Stefan Svallfors ser i sin forskning och sammanfattar: "De grupper som är mest beroende av systemet litar minst på det".

Samtidigt som utvecklingen går mot ökade klyftor verkar fortfarande svenska folket sluta upp bakom vår välfärdsmodell ganska bastant. 59 procent menar i undersökningen att skatterna mer än idag ska omfördela från hög- till låginkomsttagare. Opinionsläget kanske förklaras av detta. Medvetenheten verkar vara stor om hur regeringens sänkta skatter har slagit mellan olika inkomstgrupper. I skarp kontrast och på tvärs emot människor känsla för rätt och fel samhällsutveckling.

För LO och fackföreningsrörelsen borde mätningen vara ett rejält stöd i argumentationen för viktiga frågor i årets avtalsrörelse.70 procent tycker att man ska göra särskilda jämställdhetssatsningar för att lönerna mellan kvinnor och män ska bli mer jämlika. 59 procent ställer upp på låglönesatsningar, 68 procent ställer upp på avtalskravet om att förbättra anställningsvillkor i form av att tak ska införas för hur länge en arbetsgivare kan anställa någon tillfälligt.

I mätningen råder ett stabilt stöd för några andra angelägna områden. Full sysselsättning ska vara målet enligt 88 procent. 85 procent vill ha nollvision mot arbetsolyckor som leder till dödsfall och svåra skador. Unga utan jobb ska ha rätt till praktik, enligt 79 procent. En majoritet av de tillfrågade ställer också upp på en höjning av a-kassans ersättningar (50%) och av sjukförsäkringen (48%)

Minns du debatten om jobbsiffrorna? Regeringen ville tala om "200 000 fler i jobb" och räknade för att få till det positivt. Oppositionen ville hellre tala om sysselsättningsgrad, dvs andelen i arbetskraften som är arbetslösa. På Mitt Sverige-kampanjen märkte vi av känsligheten i frågan efter en beräkning där man räknade om hur många enskilda personer som minskningen av sysselsättningsgraden motsvarade. Det räknades fram till 40.000. Det blev rött ljus i SvDs faktakoll men vi försvarade beräkningen här. I frågan om hur det går med jobben menar svenska väljare i Novus mätning att sysselsättningsgraden har minskat och arbetslösheten ökat sedan 2006.

Det mesta har den senaste tiden gått smidigt på (S)-vägen och motsatt trögt, segt och nedför för alliansen. Den här mätningen ger nog en hel del förklaringar till läget och samtidigt signaler om vad en politik som ska vinna folk stöd bör innehålla och kanske också inte innehålla.

Mitt Sverige-kampanjen hittills om inkomstklyftor: Josefin Pasanen om fattiga, Erik Wiklund om restaurangbranschens villkor, Josefin Pasanens berättelse om Chile, Jenny Wrangborgs krönika,
Mer att läsa:  Arbetet, Aktuellt i politiken

Fler som bloggar: På jobbet, om klasser,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, inkomstskillnader, mitt sverige, lo, a-kassan, sjukförsäkring, jobbskatteavdrag, regeringen, fredrik reinfeldt, alliansen, jämlikhet

Breivik, världsbilden och en rasism som måste bekämpas

Om Anders B Breivik verkligen hade varit sjuk så ska han enligt lag dömas till vård, inte fängelsestraff. Men han har förklarats "straffrättsligt tillräknelig" och kan, och enligt min uppfattning måste, dömas till en lång lång fängelsevistelse. Det var ett skrämmande spel som utspelade sig i går och som jag hann se kort berättat i Aktuellt sena sändning. Rättsal 250 i Oslo tingsrätt. Anhöriga till offren, unga som var på Utöa i samma sal som massmördaren. "Breivik småler", skriver Karin Thurfjell i SvD. ABB vill inte godkänna rättegången. "Domaren Wenche Elisabeth Arntzen är vän med Gro Harlem Bruntlands syster" säger mannen som sköt ihjäl 69 unga. Totalt är han åtalad för 77 mord. Den mannen ska senare under rättegången åberopa "Nödvärn" i sitt försvar.

Karin rapporterar med ett TT-meddelande: "Breiviks högerextrema hälsning genomfördes snabbt med knuten näve hela vägen, från vänster brösthalva till rakt sträckt höger arm, så fort han blivit av med bojorna." Mannen som tog livet av 69 unga har som uppladdning till dådet spelat "World of Warcraft på heltid" under ett år. "Breivik Justicar" kallar han sig där. Under förberedelserna har Breivik också, på uppdrag av Knights Templar, skrivit på sitt manifest.

Under rättegången verkar det av medierapporteringen att döma, inte skymta något av ånger från den åtalade. Utom vid ett tillfälle. När rätten visar bilder av tempelriddare från den egna filmen, då gråter Breivik. Av sorg? Eller kanske av att han blir rörd. Mannen som tog livet av ungdomarna på Utöa.

Man kan, som Anders Lindberg på Aftonbladet har gjort i olika sammanhang, ta upp Breiviks dåd i relation till stämningar av hat, främlingsfientlighet, antiislamism och annat. I gårdagens text skriver han:

Det hände heller inte av en slump. Offren valdes inte på måfå. Hatets retorik och praktik hängde än en gång samman.

Breivik finns förhoppningsvis inte i fler skepnader. Den allra mest förstoppade rasist har förhoppningsvis spärrar som sätter gränser för hur långt hatet drivs i praktiken. Breivik, som idag ska läsa upp ett nytt manifest enligt uppgift, har dock en grundsyn om människor och "andra kulturer" som de troll har som ibland dyker upp på Twitter och bloggar. Det skiljer ljusår i handlingar men frågan är vad som skiljer i världsbild?


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders bering breivik, främlingsfientlighet, rasism,

Jobbpolitik måste vara mer än krav och pekpinnar

När DN beskriver gårdagens vårbudget träffar man ganska rätt. "Ett av få konkreta förslag i vårbudgeten är att det ska bli lättare och mer lönsamt att hyra ut bostäder i andra hand.". Jag själv döpte budgeten till "utredningsförteckning" och senare benämnde Magdalena Andersson den som "utredningskatalog". Kritikerna fanns på fler ställen än så: Konjunkturinstitutet och LO talade om alltför optimistiska prognoser. Svenskt Näringsliv noterade att Sverige har en regering "utan reformagenda". SvT Rapport citerade regeringens fördelningspolitiska redogörelse som visar på ökade inkomstskillnader i Sverige.

En förklaring till de ökade inkomstskillnaderna är att det framför allt de som redan har högre inkomster som har fått störst inkomstökningar....tiondelen med lägst inkomster, de som har mindre än 78 000 kronor i disponibel inkomst, har minskat sina inkomster med 1,4 procent under perioden.

Nära 400.000 arbetslösa och ungdomsarbetslöshet på 25 procent. 70.000 som har varit utan jobb mer än två år och en regering vars politik inte tycks påverka och dra fram de nya jobben väljer alltså att bordlägga viktiga åtgärder. "Det kommer till hösten", är beskedet.

Budgetdagen i går avslutades med debatt i Aktuellt mellan Anders Borg och Magdalena Andersson, S tilltänkta finansminister. Hennes huvudkritik var att regeringen satsat fel: att generellt sänkta arbetsgivaravgifter som utsmetad satsning på alla unga, även dem som inte har jobb, inte är effektivt. Detsamma med sänkt krogmoms. Borgs försök att försvara med att "Sverige är bättre" blev nästan löjligt när Magda kontrade med att "det stämmer i jämförelse med Grekland och Italien":

 Men tittar man på mer närbelägna länder så har man ju lägre arbetslöshet i Tyskland, Österrike, Holland, Norge och Schweiz för att nämna några exempel

Därför flydde Borg från debatten om budget och arbetslöshet och talade mer om sin "oro" för hur (S) skulle få parlamentariskt stöd efter valet 2014. De löften som (S) ställde ut om att inte återinföra fastighetsskatt eller återställa jobbskatteavdraget för löntagarna som nu har inrättat sig efter det i sin hushållsekonomi, försökte Borg skapa osäkerhet om med hänvisning till (V) och (Mp).

Socialdemokraterna svarar regeringens tunna dokument i dagens DN debatt. Inlägget saknar än så länge konkreta förslag, eftersom det är två veckor som partiet nu har på sig att svara på regeringens förslag. Det är mer signaler om att arbetslösheten är ett större problem än regeringen låtsas om. Näringslivet är inget särintresse utan viktigt för jobben. Det krävs mer av gemensamma satsningar på forskning och utveckling, en modern tillväxtpolitik och utbildningssatsningar.

Vad artikelns avsnitt om "ökade krav på arbetslösa" innebär vet jag inte. Det väldigt många arbetslösa har upplevt länge är att kraven på dem är högt ställa, ersättningarna lågt satta samtidigt som stödet att återkomma ut på arbetsmarknaden har begränsats genom nedmonterad arbetsmarknadspolitik. De "krav" som finns och har funnits och den vilja att arbeta som de flesta har, har också lett till att man tar jobb med sämre villkor än vad som är rimligt. Snarare behöver tryggheten alltså öka och förutsättningarna att leva upp till sin egen vilja att arbeta ges bättre förutsättningar än bara pekpinnar och antydningar om att man är lat. DN Debatt-texten står förhoppningsvis inte för en sådan dyster syn på arbetslösa som grupp. "Krav utan att ge människor förutsättningar" har varit en kärna i den bristande borgerliga så kallade "arbetslinjen". Nu behövs en riktig sådan.

Mer:  DN om S-kritik, Ekot, SvD Näringsliv,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, regeringen, socialdemokraterna, magdalena andersson, vårbudget, våp 2012

En budget som blev en utredningsförteckning

Det verkar inte bli mycket till vårbudget. I alla fall inte sett till dess innehåll. Förra veckan blev det en del mediala utspel från alliansregeringens sida. Inte minst gällde det om "bostadspolitiken" som vid sidan om utredningar handlar om skattelättnader för att hyra ut delar av sin bostad. Det som blev DN Debatt-rubriken på partiledarnas inlägg om budgeten, sänkning av bolagsskatten, är enligt Anders Borg i Agenda ett "kanske". Redan nu kommer kritik mot den passivitet som regeringen uppvisar i jobbpolitiken, en kritik mot en överdriven försiktighet som vi har hört förut.

Anders Borg ska möjligen ha ett erkännande för att han i Agenda faktiskt erkände att arbetslösheten under hans tid har ökat. "Några tiondelar", var i och för sig hans uppgift på frågan varför den ökat från 6,5 till 7,5. I en del sammanhang försöker ju regeringen prata bort den dystra utvecklingen. Insatserna tidigare har varit att med lättnader för företagen i form av sänkta arbetsgivaravgifter och lägre krogmoms få fart på jobben, en strategi som inte har lyckats. Nu aviseras en del andra åtgärder där jag av språkbruket i DN Debattinlägget förstår att regeringen utreder. Några insatser redan från halvårsskiftet lär det inte bli. "Inte tillräckligt", menar inte bara jag själv utan också ett antal experter.

Vårbudgeten verkar inte ha några positiva signaler till hushållen eller till de arbetslösa om a-kassan. Några insatser mot arbetslösheten utreds. På en punkt verkar dock alliansen har en ny linje och det är kanske mot bakgrund av en del andra debatter. Dagens DN debatt avslutas med att betona hur viktigt det är med "bättre löner". Regeringen vill "bygga Sverige som framtidens främsta "höglöneekonomi". Onekligen en intressant betoning för oss som har sett delar av samma regering tala om sänkta löner som verksamt medel mot arbetslöshet. Så är inte fallet.

Läs också Roger Jönsson om alternativen, Löntagarbloggen om Agenda, Peter Högberg om Göran Persson, Peter Johansson om en tappad gloria, Huddingeperspektiv om omställning och Göran Johansson om ingångslöner

Mer: DN, DN, (S)-kommentarer, Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, alliansen, regeringen, vårbudget, våp 2012, jobb, utanförskap, arbetslöshet, ingångslöner,

Fortsatt framåt mot maktskifte..

För mig blir de två nyheterna en oerhört tydlig illustration av läget i Sverige. När Ekot intervjuar organisationer som jobbar med socialt stöd, rapporteras om allt fler som söker välgörenhet. Elisabeth Hjalmarsson, handläggare för Svenska kyrkans samhällsfrågor, säger till Ekot:

– Vi ser ju det och vi vet att den svenska välfärden omprövas och att vi inte kan förvänta oss samma stöd som för 15 år sedan. Det har skett stora förändringar i de stora trygghetssystemen och där märker vi effekterna.

Den utvecklingen av Sverige tror jag inte att svenska folket önskar men utvecklingen ligger väl i linje med statsminister Reinfeldts hänvisning av hjälpbehövande till anhöriga och släktingar.

Den andra nyheten är att Socialdemokraterna får 36,8 procent i dagens SIFO-mätning. Ett enastående lyft under Stefan Löfvens ännu korta tid som partiledare. Partiets lyft gör att de rödgröna nu har egen majoritet. (S) vinner i alla väljargrupper. (S) är tillsammans med (V) och (Mp) lika stora som allianspartierna i Stockholm.

Reinfeldts moderater är under 30-strecket och för de tre övriga allianspartierna går det fortsatt kärvt. Några väljare verkar dra upp KD från läget under riksdagsspärren så att man precis balanserar idag. Annie Lööws Centerparti lever farligt nära spärren och dyker ner något närmare densamma.

Man kan förstås fortsätta kommentera med tankar om uteblivna politiska förändringar i (S) budskap. Göran Eriksson, SvD, skriver en bra analys av detta. Politik är inte bara "yrkanden i riksdagsmotioner och budgettabeller". Det handlar också om politiska signaler om den färdriktning man vill gå. Det handlar säkert också om hur den beskrivning man ger av samhällsproblem stämmer överens med väljarnas problemanalys. Det torde också handla om trygghet i politiken i den mening att man vill känna sig säker på att det som sägs gäller och inte vajar fram och tillbaka. Och inte minst det som raden av alla opinionsmätningar bekräftar: Förtroendet för partiledaren och andra talespersoner är viktig i politiken.

Visst kan framgången nu ligga i en tro, mer än kunskap, om sakpolitiska ställningstaganden som (S) står för. Eller förhoppningar. De tillfällen när politiken ska/måste preciseras blir avgörande eftersom väljarna då ser hela politiken in i detalj. Kommande budgetmotioner, kongressbeslut och politiska rapporter blir viktiga och kommer att granskas.

Ett annat perspektiv kräver att partiets medlemmar väljer väg: är man en intern sammanslutning som "sköter sina egna angelägenheter" eller är man ett öppet parti med kontaktytan riktad mot de väljarna man gärna vill ha stöd av? Ett parti som jobbar efter det senare skulle sannolikt välja om Stefan Löfven, utan det minsta tvekan, vid nästa kongress. Ingen partiledare har lyft (S) på samma sätt tidigare. Han inger förtroende och kompetens och är djupt förankrad den fackliga rörelse som är  en förutsättning för partiets styrka och legitimitet.

Valet 2014 avgörs om (S) äntligen kan få till ett maktskifte och en förändring av den färdriktning som Sverige idag har slagit in på. Idag ser det mycket bra ut och väljarna tycks signalera sin vilja att byta regering. Hur är det med partiets medlemmar då, som möjligen borde vara de första "säkra" stödjetrupperna? Blir maktskiftet (= politisk förändring) viktigare än att fastna i en evighetslång debatt om vinster i välfärden, RUTs fördärvlighet eller "påreglerandets nytta"? Eller blir dessa ibland eviga frågor till en återgång till ett inåtblickande och tröttsamt tillbakablickande och en strävan efter den ideologiska renlärigheten oavsett väljarnas värderingar?

Nej. Jag tror inte det. Vill inte tro det. Det vore ytterst, ytterst dumt och faktiskt ett svek mot de väljare som idag hoppas på förändring. Socialdemokratin kan och måste kombinera grundläggande värderingar om hur samhället bör vara med en pragmatisk, trovärdig och realistisk position i sakfrågor. Precis det som varit det historiska framgångsreceptet.

Fler bloggar: Kent Persson, Tokmoderaten, Michael Granstedt,

Mer: Aftonbladet, SvD ledarblogg, DN,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven, opinionen, opinionsläget, val 2014,

Bostadsbyggandet och en politisk seghet utan like

Det riktigt allvarliga problemet med bostadsbyggandet tas idag upp av ansvarig minister, Stefan Attefall, på DN Debatt. "Steg för steg", skriver Attefall, fyller regeringen sin politik med innehåll. Den kommande vårbudgeten lär vara en riktig milstolpe i svensk bostadspolitik, om man ska tro tongångarna från alliansföreträdare. Riktigt så ska det nog inte beskrivas.

Alliansregeringen har byggt hela politiken på utgångspunkten att marknaden kommer att ordna fram bostäderna. Därför har de egna insatserna begränsats till en halvt misslyckad reform om ägarlägenheter, till att ombildningar ska kunna ske till bostadsrätter och, det nu "stora", att människor ska kunna hyra ut delar av sin redan byggda bostad. Utöver detta har regeringsförklaringar och praktiskt politik varit oerhört tunna på ambitioner och konkret politik.

Dagens "löfte" från Attefall kan beskrivas som en kopia av det Mona Sahlin skrev om i DN i oktober 2005. Att förtydliga kommunernas ansvar var ett av inslagen i den bostadspolitiska renovering som planerades under hennes tid med det ansvaret. Valet 2006 förlorades och ut från regeringskansliet åkte inte bara regeringen, Sahlin och jag själv utan också alla de förslag som var på gång för att skapa goda förutsättningar för byggandet. Fem och ett halvt år senare, sex och ett halvt år efter Sahlins DN-artikel, skriver Attefall om delvis samma sak. Det är en bostadspolitisk hälta av stora mått.

Moderaternas Anti Avsan bloggar också om innehållet i den vårbudget som kommer. En del där är tveklöst positivt som att sträva efter att likställa de olika upplåtelseformerna i beskattningen. Nu är ju den punkten bara en utredning, inte skarp politik. Och på samma sätt som på riksplanet räcker det inte heller på kommunnivå med retorik och prat. Där har ju Attefall rätt. I min kommun, Huddinge, där Anti Avsan också är ordförande i vårt kommunala bostadsföretag och ledamot i kommunstyrelsen, har den styrande alliansen på egna meriter presterat sju byggda hyresrätter under sina år vid makten. (sedan 2006). Därtill har nära 1 300 hyresrätter ombildats till bostadsrätter. Det finns planer och det finns tankar men av politisk verkstad blir det mindre. Den som på allvar vill möta människors behov och efterfrågan av en hyresrätt måste ha "politisk potens" att prestera mycket mer än detta. Det gäller både stat och kommun. Det gäller både Stefan Attefall och Anti Avsan.

Mer om naken politik i Ab, ledare.
Fler som bloggar: Röda Berget, Veronica Palm, Eget inlägg om vårbudgeten, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårbudget, våp, regeringen, alliansen, bostadspolitik, byggande, stefan attefall,

Skjut inte facket framför er om lönesänkningar, Centern

Först: Lägstalönerna inom detaljhandels- och partihandelsavtalen höjs med 568 respektive 532 kronor i det avtal som tecknats mellan Svensk Handel och Handels. Vid sidan av avtalets punkter om löner och andra villkor finns också ett ramavtal om yrkespraktik. För att stärka kopplingen mellan gymnasieprogrammet och branschen och för öka kompetensen och ge möjlighet till nya karriärvägar, ges framöver ungefär 3000 unga som har slutfört handels- och adm programmet möjlighet att delta i en yrkespraktik på företag med kollektivavtal, begränsat till högst två, med handledning och dessutom tidsbegränsat. Av tiden är ungefär 75 procent arbete och resterande del är utbildning. 75 procent arbete ger naturligt då 75 procent av lönen.

Centerpartiet jublar på debattplats i SvD. Partiets riksdagsledamot Annika Qarlsson vill se fler avtal som det som nu har tecknats och ser det som en bekräftelse på partiets egna förslag. Det är en i det närmaste hårresande jämförelse. Centerpartiet föreslog att alla ingångslöner skulle sänkas med 20 till 25 procent. Inte höjas mindre relativt andra utan sänkas! Det skulle dessutom inte gälla bara unga utan över hela linjen. Dessutom menade man att det i "vissa branscher" skulle bli ännu lägre löner.

 Jag skulle gärna acceptera att (C) hade förstått dumheten i sitt förslag och drog tillbaka det. Men sista meningen visar ju att de värderingar man har ligger fast. "Bättre en låg lön än ingen alls". Vilka fler grupper ska det gälla för, Centerpartiet?

Även folkpartiet har haft förslag om ungdomsavtal. Där har (fram till nu, med Handelsavtalet?) det avtal om yrkesintroduktion / teknikcollege som finns inom industrin varit "Föredöme", säger man. Men även i FPs förslag har det handlat om sänkta löner, för en kommunalare ner till 12 000 per månad. Och "varning-för-svält-argumentationen" har varit densamma. "Bättre än noll". Avtalet inom handeln har helt andra utgångspunkter. Detsamma gäller avtalet inom industrin som hittills varit av blygsam omfattning med 41 unga (!) som utbildats.

Centerpartiet jublar utåt men har fått sitt eget förslag sönderhackat. Detsamma gäller partiets envetna slag mot LAS, byggt på det allmänna fackföreningshat som finns inom centern. I alliansen har Reinfeldt talat om att "I Sverige höjer vi löner" och det är utmärkt. Men samtidigt har hans regering inte gjort ett dyft för att pressa ner ungdomsarbetslösheten annat än att sprida pengar över näringslivet som inte kopplas till insatser mot arbetslösheten, som exempelvis sänkt krogmoms. I veckan gick till och med Svenskt Näringsliv ut med kritik mot regeringen i frågan. Välmotiverat.

Fler bloggare: Imike, Göran Johansson,
läs också Handels replik till Centerpartiet. 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomsavtal, yrkesintroduktion, centern, centerpartiet, annie lööf, folkpartiet, annika qarlsson,

Vårbudget och oppositionsförslag - retorik och skarp politik?

Alliansregeringen har börjat andas om innehållet i vårbudgeten som snart ska presenteras. Om substansen på övriga områden är av samma skärpa som det som "läckt ut" kan det bli en mycket spännande jämförelse mellan regeringsbudget och oppositionsmotioner.

Igår åkte de fyra partiledarna i alliansen till Annedal. Det skarpaste man hade med sig var en "bostadspolitik" som bygger på det gamla förslaget att göra det billigare att hyra ut delar av sin bostad. Det har, utöver den misslyckade ägarlägenhetsreformen, varit hela innehållet i alliansens bostadspolitik. De positiva inslagen om en mer rättvis beskattning mellan upplåtelseformer verkar än så länge bestå av en utredning . Och i övrigt känns förslaget som ett tomt skal utan innehåll, och det i en tid när det hade krävts en återupprättad bostadspolitik som ger fler nya hyresrätter. Mer om detta skriver Hyresgästernas Barbro Engman på Newsmill. 

Idag fortsätter partiledarna med en artikel i DN. Huvudbudskapet är sänkt bolagsskatt. I övrigt anges en rad områden i ord, som forskning, infrastruktur, jobbinsatser, som inte känns särskilt skarpt eller preciserat. Ett exempel är åtgärder för jobb där minst två av allianspartierna har talat om sänka ungdomslöner (fp) eller sänkta ingångslöner generellt (C) som ett verksamt medel. Detta har ju dömts ut av Reinfeldt med orden "I Sverige höjer vi löner" och då blir det som det blir: Här lyder förslaget

Regeringens ambition är också att i dialog med arbetsmarknadens parter förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden och underlätta inträdet exempelvis genom utökade möjligheter till praktik och lärlingsanställningar. 

Som en illustration av hur efter regeringen ligger kom ju parterna inom handeln så sent som i går kväll överens om ett avtal som innehåller ett system med yrkespraktik. När det gäller den sänkta bolagsskatten som i alla fall i DNs rubrik är det "tunga", lär förslaget inte enbart mötas av ovationer. När Företagarna tar upp frågan om hur företagandet ska stimuleras så sätts inte den sänkta bolagsskatten överst på önskelistan.

Det finns all anledning att återkomma till det tomma i alliansregeringens utspel. Sverige kan mycket bättre än så här och förhoppningsvis kommer det med tydlighet att ses när vårbudget och oppositionsmotioner kan jämföras. Det är, som Röda Berget skriver om allianspartiernas första besked, "tomgång".


Mer: Roger Jönsson,  Peter Högberg 
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, vårbudget,

Vad har fyllt arbetsgivarmusklerna?

Klockan tio idag lämnar parterna sina svar på medlarbudet. Svensk Handel och Handelsanställdas förbund kan komma överens eller så hotar en konflikt som möjligen växer och dras ut i tid. Det gäller nu inte bara Handels. Förbund inom LO-samordningen som SEKO, Fastighets, Byggnads, Pappers och Målarna har lagt varsel om sympatiåtgäder.

För ett halvt år sen skrev jag ett inlägg om "arbetsgivare med överspända muskler". Efter en sommar som sannolikt varit riktigt vilsam för direktörerna på Svenskt Näringsliv, drog propagandamaskinen igång på allvar. Huvudtemat när "höstterminen" började var att facket inte hade stöd av sina egna medlemmar och att medlemmarna egentligen vill förhandla lönen själva. Något som inte stämmer med vad dessa medlemmar säger till de fack de är just...medlemmar i. Budskapen har också varit att ungdomslöner måste införas, att facket är oansvariga och senast i går morse kritik mot sympatiåtgärder.

Ett halvår senare kan Sverige stå inför storkonflikt. Svenskt Näringsliv i dess olika skepnader har drivit kampanj sen dess. Sedan länge har man låst fast hela det svenska förhandlingsarbetet efter egna principer: Det är procent som gäller och det är 2,6. Varken mer eller mindre. Punkt slut. Att lågt betalda kvinnor får ut sämre om enbart procenten får styra bryr man sig inte. Man langar fram sin förhandlingsframställan och lämnar rummen. Det handlar säkert om förhandlingarna i sig, hårt styrda från Svenskt Näringsliv men också om maktdemonstration och markeringar. I ett läge där facken har tappat medlemmar efter den kraftiga höjningen av a-kasseavgifterna, i ett läge med hög arbetslöshet då människor ofta känner sig otrygga och med en borgerlig regering som, trots kritik på en del punkter, garanterar att näringslivets intressen bevakas där, känner man musklerna pumpa. Ibland frågan man sig på vad och med vilken slags energi.

Handels och LO-samordningens krav gäller 860 kronor plus 100 kronor för att utjämna skillnader mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Kronor. Skulle procent användas, som arbetsgivarna vill, blir utfallet ett annat. Som LO-samordningen påminde om i en debattartikel:

En butiksanställd tjänar i snitt 21 300 kronor i månaden. Med samma procentuella påslag får hon 220 kronor mindre i löneökning jämfört med vad anställda i ett mansdominerat LO-yrke redan har fått. 

Det handlar totalt sett om 20 procent av lönesumman. Det påstås hota samhällsekonomin. Frågan är om det egentligen inte är mer prestige och tuppfjädrar än verkliga förhandlingspositioner. Tonen har andats det under lång tid. Linjen i den långa kampanjen är uppenbar. Vägran att förhandla efter att ha kastat över sina förhandlingsbud styrker hypotesen. Idag efter klockan tio vet vi liter mer om läget.

Mer: DN-led. SvD-led, Eget inlägg om Union busting, Martin Moberg, Henkas blogg, Röda Berget,
Ekot1, Ekot2,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, svenskt näringsliv, LO, avtal 2012,

Full sysselsättning - Ja tack!

Idag presenterar LO sin kongressrapport "Full sysselsättning", dels som tryckt rapport och dels i form av debattinlägg på SvD Brännpunkt. Rubriken i den senare är "Så skapar vi full sysselsättning". Ett välkommet program inom olika områden som ska möta arbetslöshetens gissel, stärka människor, bidra till minskade klyftor och sätta tydliga mål för sysselsättningen.

Rapporten tar också upp de som står längst från arbetsmarknaden. 70 000 personer har nu varit inskrivna på arbetsförmedlingen mer än 2 år. Det krävs, menar LO, ett nytt kunskapslyft för personer som saknar gymnasiekompetens. Det behövs fler subventionerade anställningar och kraftfullare åtgärder för att bryta den strukturella diskrimineringen.

Jämställdheten tas upp särskilt. I rapporten finns en beräkning att om kvinnor hade haft samma sysselsättningsgrad som män så hade 150 000 fler kvinnor varit i arbete. Här behövs en samlad insats från LOs förbund för att genom avtal försöka nå rätten till heltid. Barnomsorg på obekväm arbetstid och stärkt jämställdhetsarbete i arbetslivet är andra punkter.

Arbetsmiljö, rehabilitering, en bättre a-kassa och företagshälsovård finns också med i programmet. Dessutom vill LO att Riksbanksledningen tydliggör två mål för penningpolitiken. Att stabilisera inflationen och att bidra till ett högt och stabilt resursutnyttjande. Programmet lägger också en tyngd på att stärka människors kompetens och på skolans roll att stärka elever inför arbetslivet: mer differentierad skolpeng behöver utredas, högskolebehörighet också för yrkesprogram och bättre övergångssystem på branschnivå mellan utbildning och yrke.

"Jag vill jobba" är kongresstemat för årets LO-kongress. Förhoppningsvis tar fler fasta på att det nu krävs en konstruktiv diskussion om vägarna till ett Sverige med full sysselsättning. De överord som används i statitikkastandet borde kunna mjukas upp: alliansregeringen vill visa på lyckad politik och andra vill lyfta fram att politiken inte har lyckats. I det perspektivet ska man också se det "röda ljus" som SvDs faktakoll ger en illustration i Mitt Sverige-kampanjen, något som kommenteras av mig här. Gärna reda ut och förtydliga men låt inte debatten om statistiken ta över det verkligt viktiga: Hur når vi full sysselsättning i Sverige.

Det är högst troligt att debattörer från "allianssidan" kommer att fortsätta mer med att försöka ge en ljusare bild av sysselsättningen. Och möjligen tas programpunkterna emot mer positivt av exempelvis Socialdemokraterna och Stefan Löfven. Men, som dagens nya förtroendemätning i Aftonbladet visar, behöver alliansen verkligen höja ribban för sitt eget budskap. Förtroendet i jobbpolitiken är som bortblåst. Vi får väl se hur man använder de viktiga förslagen från LO.

Mer att läsa: SvD Näringsliv,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
 Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, LO, sysselsättning, arbetslöshet, jobbpolitik, LO-kongress 2012, socialdemokraterna, stefan löfven, alliansen