Det sägs i mätningar att regeringen Reinfeldt har ett stort förtroende i väljarkåren. Förvisso kunde dagens mätning lika gärna haft rubriken "fler misstror Reinfeldts regering" eller kanske ännu bättre "Förtroendet för de rödgröna ökar". För så säger SKOP också. Men den gammeljournalistiska linjen är förtillfället att lägga regeringskritik i byrålådan och formulera rubrikerna i Reinfeldt-typsnitt. Förvånar mig inte men tröttar ut mig. SvD-ledaren sysslar idag med organisationen av "alliansen" inför nästa period. Fokuset om samhällsproblem och maktgranskning är en bortrensad uppgift.
En fråga har ändå blommat ut som jag tror kan påverka valresultatet kanska mycket. Fattigdomen som illustration på ett Sverige på väg i fel riktning. Och samtidigt, som Lena Sommestad berättar i dagens DN debatt, en regering som gör allt för att vrida till bilden av sin politik till positivt. Vi har sett det med trixandet om jobben. Vi ser det nu i frågan om fattigdomsbegreppet.
I ett par inlägg har jag försökt beskriva varför jag tror att de borgerliga aldrig kommer att kunna vara ett alternativ för den som vill ge alla lika goda livsmöjligheter. Synen att samhällsklyftor behövs som "drivkraft" är ideologiskt djupt förankrad. Inte en vilja att göra illa men en idémässig övertygelse att skillnader mellan människor och grupper är bra för alla. Därför är begrepp som "fördelningspolitik" helt utsorterade i dagens debatt. Därför kan regeringen utan att blinka sänka skatter som slår vansinnigt skevt till de redan ganska välbeställdas fördel samtidigt som de med sämst situation får det ännu tuffare på grund av politiken som förs.
Visst har samhällsproblem funnits under socialdemokratiska ledningar. Det är ju skälet till att politiken finns och att människor engagerar sig. Visst kan säkert siffror hittas som visar högre fattigdom i kristider när "Persson" var statsminister än när Reinfeldt är det. Det är inte min huvudfråga: Det är i stället det skifte av samhällsmodell och de skrotade ambitionerna att minska klyftor som gör mig förbannad. Att begrepp som "rättvisa" och "Solidaritet" mer blir kampanjmässiga slagord i stället för verklig politik som förändrar.
Illustrationer är viktiga i politik. Därför blir också RUT-frågan för mig en illustration från "andra hållet". Och egentligen spelar det ingen roll vilka goda argument man kan hitta på. Kontrasten blir så skarp mellan ett avdrag för hjäp i hemmet som mest går det grupper som redan tjänat mest på politiken och den andra sidan med utanförskapet, utförsäkringarna. Och till och med: de som drabbas av den ena sidans utanförskap ges nu en "möjlighet" att städa i hemmet hos vinnarna på den andra sidan. Det till ganska låga löner". De här stegen mot en ny modell för Sverige ger mig en rysning och känsla av illamående och en insikt att Sverige får tillbaks inslag från förr i stället för att moderniseras. Med en morfar som tillhörde sista gruppen statare i Sverige och en mormor som var hembiträde hos "fint folk" är det mycket lätt att skrika ut ett "Nej" Stopp".
Det finns i Sverige en ganska total ovilja hos väljarkåren när det gäller ökade klyftor. Visst kan man bli glad över sänkta skatter och avdrag för städhjälp. Men priset i form av ett skrotande av den välfärdsmodell vi har i Sverige, med relativt små skillnader som ger något positivt för alla, tror inte jag att väljarna är villiga att betala. Inte ens för ett RUT-avdrag.
- Eget inlägg om klyftor och död.
- Eget inlägg om RUT-avdrag....
- Eget inlägg om dem som ställs helt utanför välfärden.
- Lena Sommestad bloggar om regeringen, EU och fattigdom
- Kulturbloggen om fattigdom och Reinfeldt-citat "utvärdera min regering utifrån jobben".
- Peter Högberg med reflektioner om undersökningar.och om. fattigdom..
- Annika Högberg om osynliggjord fattigdom
- Tokmoderaten om alliansen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, moderaterna, alliansen, opinionen, socialdemokraterna, fattigdom,
5 kommentarer:
Om det nu är så att "fattigdom" var aktuellt även under Perssons tid hur menar du då att det ändå inte är fel även på det socialdemokratiska systemet? Mycket som är beroende av omvärlden. Politiska system skyddar inte mot allt.
Så om de som tjänar över medianinkomsten får en lönesänkning på 20% medan alla andra har samma inkomster som tidigare så minskar alltså fattigdomen i Sverige? Tycker du att detta är ett rimligt sätt att mäta fattigdom?
Själv anser jag att ett minimikrav på ett bra fattigdomsmått är att fattigdomen inte ska kunna minska pga att inkomsterna minskar för en viss grupp i samhället. Mitt mått skulle alltså vara konstruerat så att någon måste ha fått det bättre utan att någon annan fått det sämre (Paretokriteriet) alternativt så att vinnarna kan kompensera förlorarna men att man totalt vunnit (Kaldor-Hickskriteriet). Men det mått som används uppfyller ju inget av dessa kriterier, utan där kan man få ett minskat mått på fattigdom pga att en grupp fått det sämre allt annat lika. Detta är för mig orimligt.
Du övertygar inte, du låter mest som någon som tror att bara för att det införs någonting som i någon detalj påminner om gamla onda tider så faller hela det moderna samhället vilket givetvis är nonsens. Jag tror att det är här som man också hittar nyckeln till varför Alliansen har två tredjedelar av opinionen med sig, ni rödgröna upplevs som dramaqueens utan politik som är förankrad i verkligheten.
David Hartl, givetvis har du säkert rätt, att 2/3 delar fått det bättre i alliansens Sverige, och därmed anser du att alliansen har stöd av dessa. Och att ni använder detta som en måttstock på välgång. Men att blint avstå från att dryfta den återstående 1/3 delen som alliansen lämnat kvar är inte OK enligt mitt sätt att se. Jag vill ha en regering som för en politik som faktiskt går ut på att det är just denna 1/3 del som måste vara i focus. Det är där som politik kan göra skillnad på riktigt. Det är där som vi skapar jämlikhet. Jag tror liksom bloggägaren att en majoritet av det Svenska folket inte skulle förlika sig med denna politik på en direkt fråga, hur de lägger rösten är tyvärr en helt annan potatis. Där kommer egoism och egenintressen att spela en större roll.
Nu tycker jag att man inte ska trassla in sig i skiftande definitioner om vad som är fattigdom. Även om det är intressant att diskutera...
Andra synpunkter på fattigdom och rikedom här (lägg gärna till länken)
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2010/07/ar-fattigdom-el-rikedom-problemet.html
Skicka en kommentar