Peter Andersson - med rätt att tycka....

"Förskräckt". "Häpnadsväckande". "Fientlighet".

2012-02-01T22:35:00.000+01:00

"Förskräckt". "Häpnadsväckande". "Fientlighet". Precis när kristdemokraterna har kommit hem från rikstinget i Västerås med partiledarstrid och allt, så utbryter rena inbördeskriget inom alliansregeringen. Ja, citaten är en del av folkpartiets beskrivning av kristdemokratiska förslag. I SvD presenterade ju KD ett antal punkter i morse. Ett par av dessa:

- Partiet vill att föräldrar blir företagare när de tar hand om sina barn.
Ett smart sätt att gynna tillväxten? Ett bra sätt att stimulera arbetslinjen?

- Kd vill genom avdrag på skatten stimulera föräldrar att hålla barnen borta från förskolan.

- Kd tycker att jämställdhetsbonusen ska bort.

Nyamko Sabuni, som med rätta blir upprörd över läsningen, påminner om Göran Hägglunds utspel. "Vårdnadsbidraget avskaffas". Det där kom strax efter en annan stämma där partiet i stället hade lovat fördubblat vårdnadsbidrag och ett tvång för kommunerna att införa denna "hemmafrulinje". Dagens utspel kan ses som delvis en upprepning och så ett par saker till. Det är lika illa denna gång.

Folkpartiets Lotta Edholm verkar först ha döpt sitt inlägg till "Säg nej till kristdemokraternas hemmafrupolitik". Så heter länken till inlägget som nu fått rubriken "Allt var inte bättre förr". En bra och frän kritik mot Kd-idéerna och ett försvar för förskolan som är väl så angeläget.

Det är bra att Sabuni, Edholm och andra inom alliansen reagerar. Stödet för en god förskola för alla barn behöver vara starkt. Kristdemokraternas föraktfulla syn på förskolan har de flesta andra förpassat till historiens skräphögar för länge sen. Men hos "verklighetens folk" lever det.

Möjligen finns det på en punkt något positivt att säga till de kristdemokratiska företrädarna. Ni ska ha ett ärligt erkännande när ni mitt under ert partis stora opinionsmässiga kris och interna motsättningar, står för er politiska linje. Även om den riskerar att förpassa er bort från riksdagen. Men ärlighet om vad man står för och har för samhällssyn är fundamental i en demokrati. För detta, icke för förslagen, ska ni ha visst beröm. Politiken är dessvärre så illa som folkpartisterna beskriver den.

Mer: DN,

Fler som bloggar: Röda Berget om hemmafrulinjen, Aurora Gullberg om föräldraledighet, Martin Moberg om hemmafrulinjen, Signerat Kjellberg, Christian Norlin,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdnadsbidrag, kristdemokraterna, göran hägglund, alliansen, regeringen

Löfven vs Reinfeldt om Sveriges framtid

2012-02-01T07:38:00.004+01:00

De två stora kvällstidningarna har sannerligen olika perspektiv på gårdagens första "stora" tal av Stefan Löfven efter tillträdandet som partiledare. Aftonbladet med en vinkel. Expressen med först den motsatta, sen en uppföljande om talet på Runöskolan. Talet hölls på ett möte med den nordiska arbetarrörelsen med närvaro av bland andra norges Jens Stoltenberg. Temat skrev de fackliga och politiska ledarna om på gårdagens DN Debatt. Hur utvecklas bäst den nordiska modellen? En bra inramning för en nyvald S-ledare.

Jobb och tillväxt blir mycket tunga frågor under Löfvens ledarskap, något som förvisso inte är nytt för svensk socialdemokrati. Men kanske ändå tonläget igår andas lite av det jag har efterlyst i blogginlägg. En positiv syn på företagandet som inte bara är halvhjärtat. Det måste ligga som en viktig grund i en politik för fler jobb. Att Löfven redan i starten av sin gärning får erkännanden från näringslivet är utmärkt. "Löfven har högre trovärdighet än Reinfeldt och Borg", var en kommentar. Löfven efterlyste i går en aktivare näringspolitik och gick också i svaromål mot Reinfeldts syn på näringslivet som ett "särintresse". Men inte bara näringspolitik ligger i den politiska "fabriken". Också en upplyft arbetsmarknadspolitik och som övergripande för detta vill (S) sätta upp tydliga nivåer för de delmål som måste uppnås för att vi ska kunna uppnå full sysselsättning.

Om det är som SvDs Johan Ingerö skriver, att "klasskampen är uppskjuten", må väl så vara. Det handlar ju där mycket om begrepp och vilken innebörd man lägger in. Däremot lär Löften inte styra in (S) till någon passiv hållning till de växande samhällsklyftor som nu riskerar att fördjupas och underminera en del av framgångsfaktorerna för vår utveckling. Redan Löftens tal när han valdes andades en vilja att ta itu med detta. Som alltid i S historia görs inte det bäst med skarp retorik eller genom att bygga motsättningar. Det görs genom en politik som håller ihop samhället. Det görs genom en jobbpolitik som stärker människor och tar tillvara deras förutsättningar att jobba och utbilda sig. Det görs alltid bäst när det kompletteras med välfärdssystem som också ökar tryggheten i omställningar, exempelvis vid arbetslöshet. Matchen kan börja på allvar mellan Löfven och Reinfeldt, mellan Socialdemokrati och allians.

Mer att läsa: SvD, Johan Ingerö, SvD, LO med replik om regeringens arbetsmarknadspolitik,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven, fredrik reinfeldt,

Klasskamp och klassresor Sverige 2012

2012-01-31T22:11:00.001+01:00

Har begreppet "klasskamp" kommit åter till svensk politik? Frågan är onekligen relevant efter den gångna veckan. Ett stort utrymme har ägnats i medier åt att beskriva det "Överklassafari" som en liten grupp "revolutionärsstinna" unga från Allt åt alla" gjorde till villakvarteret Solsidan i Nacka. Syftet beskrivs som att en resa till rika områden ska ge människor möjligheter att "odla sitt klasshat". Eller, som en mening i inbjudan formulerar det: "...där vi bjuder på en guidad tur och berättar lite om några av Sveriges rikaste utsugare. Möt Rolf som bor i Sveriges dyraste hus och som jagas för skatteflykt. Kolla på Oscars sjöutsikt, som han själv fixade genom att ta upp kampen mot allemansrätten och kommunens tallar med sin motorsåg".Det är väl ingen tvekan om att arrangemanget i alla fall lyckades provocera. Nationella medier som SvT Rapport, SvTs Godmorgon Sverige och radions Studio Ett har alla haft debatter och inslag om "safarit". Boende i området Solsidan verkar ha reagerat och blivit förbannade.

Det är inte vilket område som helst att "ge sig på" i form av politiska attacker. Solsidan/Älgö fick i riksdagsvalet ett rejält alliansstöd med 92,31 procent. Moderaterna tog ensamma 58,42 procent. Ett område med starka röster, gissningsvis. Reaktionerna verkar ha varit lite blandade i området. En av Solsidan-damerna som intervjuas i Nacka-Värmdöposten menar "med en passning till de besökande revolutionärerna, att har man varit parasit på andra så får man bo där man bor". Ett par andra damer har en mer hovsam inställning till arrangemanget. De "tycker synd" om safariresenärerna.

Politiskt försvar i olika former från olika alliansföreträdare rycker ut: Folkpartiets Martin Lundqvist från Haninge menar att man själv väljer sin samhällsklass. En annan, kristdemokraternas toppman Patric Rylander, är så arg att han som motangrepp vill ordna en "underklassresa". Med den vill han, enligt Rapport, visa ett program med följande innehåll.

"Det ska finnas en hög andel socialbidragstagare, vanartiga skrikande ungdomar, enbart bestå av hyresrätter i miljonprogrammet, nedlagda butiker, utarmad samhällsservice, vara slitet och mängder med klotter".

Att ordet "klass" är helt legitimt kanske tidningen Metro visades så sent som i morse. Då med påminnelse på löpet om hur cancer drabbar människor olika, allt efter klass. Den kopplingen är glasklar också när det gäller andra sjukdomar, också ett erkänt sammanhang i forskningen. Så möjligen är det inte förekomster av klasser som är det stora ämnet för debatt utan snarare samhällsanalysen varför de uppstår och vad som ska göras åt det?

Eller? Riktigt så enkelt är kanske det inte. I uttalanden från borgerliga företrädare har man i "saffaridebatten" påmint om sin övertygelse att klyftor (inkomstskillnader) är bra för samhället. Och i Svenska dagbladet kommenteras safarit av Johan Ingerö som slår fast "Sanningen": Skillnaden handlar inte om inkomster utan om utbildningsnivå och socialt kapital. Saker som är betydligt svårare att åtgärda via skattsedeln.

Må så vara. Man skulle förstås kunna se stora inkomstskillnader som att alla har bastryggheten, goda förutsättningar och "lever livet" men att några har ansträngt sig mer än så och fått ett större "netto" i plånboken. I den utopin finns inte könsskillnader i löner eller skillnader mellan privat och offentligt. Att det finns samband mellan utbildning, inkomst, hälsa, ohälsa, aktiv fritid, kraften att påverka demokratiskt och höja sin röst och mycket annat är i all forskning solklart. Så vad är hönan och vad är ägget? Och sägs inte allt detta för att fly bort från de verkliga utmaningarna som kommer för den som ser sambanden? Jämlikhetsanden visade, med Henrik Berggrens ord i DN:

På nästan alla områden blir utfallet detsamma. I länder med relativt låga inkomstskillnader – främst Skandinavien och Japan – är människor över lag friskare, nyktrare, smalare, bättre utbildade och lyckligare än i länder med stora sociala klyftor, i första hand Storbritannien och USA

Här ligger en av politikens stora stridsområden. Där reagerar borgerligheten som alltid. Minskade klyftor och utjämning ses inte som önskvärt. Den övertygelsen om att alla kan och alla vill om det också finns sådant som balanserar sämre villkor och lyfter människor saknas i deras tankevärld. Just därför säger man som man gör i kommentarer till "överklassafarit". Och just därför växer klyftorna i Sverige, något som OECD, bland många andra, visade nyligen.

Just därför ger den politik som förs nu det mesta till människor i områden som Solsidan. Mer än till de som lever i stadsdelar och områden som Kd-företrädaren ovan så föraktfullt talar om. Där är för övrigt arbetslöshet och sjuklighet högre och de slag som riktas mot de grupperna är väl kända. Hur mycket har "Solsidan-borna" tjänat på jobbskatteavdragen? Hur mycket ROT och RUT använder dom? Hur många i "Solsidan"-områden jobbar själva i ROT- och RUT-svängen? Och hur många där tillhör egentligen näringslivet och kräver sänkta löner för andra? Illustrationerna kan göras i oändlighet av ett samhälle med växande klyftor. Att folk blir förbannade på detta är inte märkligt. Tvärt om.

Jag tillhör dem som inte skulle ta begreppet "klasshat" till mitt språkbruk. Jag är sosse och inte revolutionär. Med det är jag också stolt över att Sverige en gång byggdes upp till ett land med kanske minst klyftor människor emellan. Så är det inte längre. Men visst går det att göra något åt det, för den som viljan har.

Läs också: Lars G Linder, DN Debatt med nordiska arbetarrörelsen om jämlika samhällen, DN, SvD.
Ekot,Marika Lindgren Åsbrink, med länk till guide för unga S över klyftor i Stockholm,.

Fler bloggar om Politik
Läs även andra bloggares åsikter om politik, klasser, överklassresa, underklassresa, orättvisor, solsidan, nacka, regeringen, fredrik reinfeldt

Jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt

2012-01-29T10:45:00.001+01:00

Det är som förbytt. Den mediala bild jag ser av socialdemokratin har, efter valet av Stefan Löfven till partiordförande, vänts upp och ner. Eller rättare sagt, kanske, på rätt köl. Krisrubrikerna är borta och ledarsidor ägnar sina teckenutrymmen till mer konstruktiva resonemang om hur Löfven kommer att påverka socialdemokratin, politiken i stort och hur han kommer att ta fighten med regeringen. Dagens ledare i SvD och Aftonbladets motsvarande är väl ett bra exempel. Där resoneras om hur den stora frågan om jobben, tillväxten och företagandet kommer att utvecklas. Löfven startar sitt partiledarjobb med ett starkt förtroendekapital, med goda kontakter i näringslivet och med en gedigen erfarenhet och förståelse för såväl löntagarnas villkor och näringslivets behov av långsiktiga spelregler och bra förutsättningar att konkurrera.

Man kanske ändå ska korrigera SvD-ledarens rubrik på en punkt. Löfven utmanar inte främst centerpartiets Annie Lööf, hur mycket näringsminister hon än är. Förvisso ligger flera av framgångsnycklarna för Sverige i hur en offensiv näringspolitik utformas. Där finns, som ledaren också antyder, många förbättringsområden. Men Löfvens utmanare är moderatledaren och statsminister Fredrik Reinfeldt. Inte kanske främst personen utan retorikern. Inför den matchen kommer nya kvitton på regeringens tillkortakommanden. I helgen har medier som Expressen och Ekot berättat om en ny rapport från Arbetsmarknadsdepartementets institut för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Deras slutsats är att det är mycket svårt att hävda att regeringens "stora reform", jobbskatteavdraget, har gett det stora antal nya jobb som man själva påstår. Granskningen ser förändringar som också förekom före avdragets införande. Det, menar man, tyder på att andra faktorer påverkar och spelar roll.

Rapporten och kritiken mot regeringens tal om nya jobb som inte verkat ha skapats av avdraget är tung i sig men läggs ovanpå en rad andra analyser om jobbpolitikens misslyckande. Just detta kan socialdemokrater säkert berätta om men räcker verkligen inte som enda budskap. Partiet måste själv ha ett trovärdigt alternativ som bygger på en trovärdig ekonomisk grund. Det kan och ska innehålla klassiska inslag om förstärkt arbetsmarknadspolitik, utbildning och trygghet för löntagarna i form av en bättre a-kassa. Men, som också Stefan Löfven kommer att bära med sig i sitt uppdrag, gäller det att bli mycket tydligare på hur förutsättningarna kan bli bättre för tillväxt, nya företag och nya jobb. Den kombinationen av att se till löntagarnas intressen med företagandets villkor har varit ett starkt S-signum historiskt och kan också bli det framöver. Där ligger också ett oerhört viktigt område som tappats bort i debatten, som förvisso både Sahlin och Juholt har lyft: Hur ska arbetslivet förändras för att människor ska kunna jobba längre, inte tvingas lämna arbetsmarknaden i förtid på grund av utslitning? Om detta har nuvarande regering inga tankar. Det har (S) men det är något som måste utvecklas, förtydligas och kommuniceras, allt i samverkan med fackföreningsrörelsen.

Mer att läsa: Expressen, Ann-Charlotte Marteus. DN-ledaren,
Fler som bloggar: Kent Persson, Kristian Krassman, Röda Berget, Roger Jönsson, Göran Johansson, Kaj Raving, Rasmus Lenefors, Jämlikhetsanden,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven, jobb, jobbskatteavdrag, fredrik reinfeldt, annie lööf,

Skuggregering, ja tack!

2012-01-28T15:27:00.000+01:00

Efter valet av Stefan Löfven till (S)-ledare har debattörer och bloggare fört fram tankar på hur det politiska arbetet ska läggas upp. Min förhoppning är väl att det är det politiska hantverket nu drar igång. Att partiet, dess medlemmar och S-väljare på många sätt får möjlighet att diskutera vägval för Sverige, värderingar och sakfrågor. Men självklart är det som verkar dominera diskussionerna, organisation och personer, också viktigt. Redan tidigare i veckan skrev Dagens Arenas chefredaktör Eric Sundström om behovet av en tydlig skuggregering. Jag tycker det är ett bra och till och med viktigt förslag.

Politik handlar bland annat om vägval. Väljarna ska inför det valet ges en god bild av de politiska alternativen. En skuggregering skulle där kunna vara ett sätt att bidra till den tydligheten. Med skarpa företrädare som var och en har ett uttalat ansvarsområde och som på ett tidigt skede kan presentera sig för väljarna och ta matchen inom sitt område med sittande minister kan den politiska debatten lyfta. Rimligen kan formalia som att "statsministern utser regeringen" inte vara hinder för att i praktiken tillämpa detta. Om (När) nu Stefan Löfven blir statsminister så kan och bör han på tidigt stadium ha presenterat sin gäng. Till skillnad från valet 2010 handlar det ju här om en ren (S)-regering och (S)-statsråd. Vi har självklart rätten att utse vårt dreamteam.

Såväl DN som Aftonbladet har också namnidéer. Jag brukar avstå från att gå närmare in på namn men en del har jag tidigare nämnt själv. Eva Nordmark, Jens Henriksson, Mikael Damberg och Åsa Westlund är exempel på mycket goda företrädare som bör ingå. Jag kan också frångå min princip att inte diskutera namn i några fall till. Övertyga Ilija Batljan att återvända till politiken och en S-regering. Maryam Yazdanfar, Luciano Astudillo, Veronica Palm, Magdalena Andersson och Ardalan Shekarabi är ytterligare namn att ta med i leken tillsammans med Tomas Eneroth och Anna Johansson. Det härliga med (S) är väl att det finns väldigt många fler som är kompetenta och tänkbara i en skuggregering. Tillsammans med en skarp, tydlig och trovärdig politik, kan en skuggregering bidra till tydlighet och trovärdighet också när det gäller företrädare.

Mer att läsa: DN om skuggregering, AB-ledare om skuggregering, AB,.
Fler som bloggar: Erik Laakso, Roger Jönsson, Kent Persson, Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven, val 2014

KD-kampen avgörs!

2012-01-28T14:14:00.000+01:00

Kampen om partiledarposten inom alliansens minsta parti, kristdemokraterna, ska avgöras. Sannolikt blir Göran Hägglund omvald men det är väl ändå inte helt otänkbart att utmanaren Mats Odell kan "ta hem det"? Ett val som få svenskar kanske bryr sig om men som ändå kan påverka vår vardag. Kristdemokraterna är ju ett regeringsparti, men ett sådant med mycket stora problem. Problem att få ut sitt budskap. Problem också med självidentiteten. Man är med och styr Sverige men de politiska framgångarna är mycket begränsade. Och i vilken riktning går Kd framöver?

Göran Hägglund har försökt en del vändningar av Kds budskap. Mest känt och mest misslyckat är ambitionerna att göra partiet till en röst mot "makthavare", inte minst mot vänsterdebattörer (!) Temat "Verklighetens folk" sjösattes och ingen begrep väl egentligen var det innebar. Delvis hämtade man där ett budskap som den forna politiska högern stod för, med uttalad skepsis mot politik i allmänhet och vänster i synnerhet. "Köksborden skulle bestämma". Men när tankarna skulle omsättas i sakpolitik blev det svårare. Mest tydliggjorde man att vårdnadsbidrag var ett inslag i dessa tankar. Och företrädare som Stefan Attefall bidrog med märkliga illustrationer som att kommuners stöd till äldre i hemmet, "Händiga fixaren" och annat, egentligen var att lägga "välfärdens våta filt" över svenska folket.

Som dagens utspel av Göran Hägglund på DN debatt ger signal om, ses äldrevården som en kärn- och symbolfråga för partiet. Kanske tror Hägglund att han genom att tala detta, ska säkra de sista avgörande rösterna. Samtidigt borde rimligen KD som innehar regeringsansvaret för äldrefrågor, drabbas hårdare än andra när skandaler som Carema rullar på och återkommer. En av kärnfrågorna dock, ställs sällan KD till svars för: man har val att sänka skatter före satsningar på äldrevården. Ska man tro de två kandidaternas utspel inför dagens omröstning gäller det också framöver: I DN svarar "herrarna".

Hägglund säger tydligt att fler jobbskatteavdrag kommer före värnskatten som sänker skatten mer för höginkomsttagare. Odell kan dock tänka sig att sänka värnskatten före fler jobbskatteavdrag om den är mer tillväxtfrämjande.

Om drygt en kvart står slaget mellan de två. Kanske förändras vare sig Sverige eller kristdemokraterna så mycket av detta val. Men det är onekligen lite spännande.

Fler som bloggar: Camilla Grepe, Mikael Andersson, Martin Moberg, Peter Soilander,

Mer att läsa: DN om kandidaterna, DN Debatt om äldreomsorg, DN; SvD Brännpunkt, Mats Odell, SvD, Odell om våldtäkter, Ekot,. Ekot om striden, AB,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, mats odell, göran hägglund,

Välkommen självkritik hos medier om Juholt-bevakningen

2012-01-28T12:48:00.001+01:00

Lördagens Medierna i radion tog upp frågan om hur journalistiken har fungerat under "drevet" mot Håkan Juholt och det efterföljande spelet kring efterträdaren. En nyckelfråga var vad som händer med bevakningen av den makt som faktiskt styr, fattar beslut och påverkar oss i tider när det är oppositionen som granskas. Som bloggare med ganska täta kritiska kommentarer om mediernas agerande tycker jag att programmet var oerhört angeläget men också en bekräftelse på att det inom medierna faktiskt finns ett självkritiskt tänkande om hur man agerar.

PJ Anders Linder, SvD, pekade på att Kd är regeringsparti och att valet på KDs riksting av Hägglund eller Odell som partiledare får konkreta politiska effekter. Men mer energi gick alltså åt att bevaka Juholts kris än Kds. "Det är inte förnuftigt" säger PJ Anders Linder om proportionerna. På Sveavägen 68 väntar ett jättelikt medialt uppbåd på att röken ska stiga upp och förkunna att ett val är gjort. Hela veckan har man väntat. Samtidigt, menar PJ,: "Det får större betydelse för läsarna var riksdagen fattar beslut om än vad (S) inte fattar beslut om."

I programmet hänvisas också till företaget Cision som visar i mätningar att det är en kraftig övervikt i bevakningen av Juholt än om den makthavare som faktiskt styr "högst upp": Reinfeldt. Eller som Cisionsbloggen skriver

Sedan den 1 oktober har det skrivits 16 259 artiklar om Håkan Juholt i svenska medier på internet. Det är 68 procent fler artiklar än om statsminister Fredrik Reinfeldt, som omnämns i 9 677 artiklar under samma period. Publiciteten kring Håkan Juholt har eskalerat under vintern med över 3000 artiklar bara under den senaste veckan. Spekulationer kring hans avgång har förekommit i 21 procent av artiklarna mellan den 1 oktober 2011 till och med i lördags den 21 januari 2012. I 4 procent av dessa artiklar har man diskuterat ytterligare ett steg och pratat om efterträdare.

Mattias Croneborg, chefredaktör för Riksdag&Departement, medverkar också i programmet. Han framhåller att det "händer spännande saker hela tiden i regeringskansliet", frågor som borde belysas och analyseras men som trängs undan. Där nämner han frågor som privatiseringar, de verkliga effekterna av jobbskatteavdraget och en del spänningar mellan departementen som påverkar medborgarna och de politiska besluten.

Även Rapports Mats Knutson medverkar i programmet med självkritik. Han pekar på att det finns viktiga områden som inte granskas: Vi har en arbetslöshet som går upp. En ekonomiskt kris som slår till mot Sverige. Det är en klar svaghet för medierna, en situation som inte alls är bra.

Hur får mediernas företrädare agera på sociala medier? I programmet tar man upp att många "trådar" på Facebook och tweet på Twitter har varit i form av journalister som mellan sig skickar skämt om Juholt. Var går gränsen mellan att vara en opartisk bevakare av makten och när man "privat" tar mer eller mindre öppen ställning mot en partiföreträdare? Här nämns en facebook-kommentar av Studio Etts Jörgen Hvitfeldt på temat "Juholts sjukdomsinskt". Programmet frågar sig: Hur kan en medarbetare på ett av radions tyngsta program som nu bevakar S-krisen och Juholt samtidigt ta sådant avstånd mot Juholt. Hvitfeldt säger sig ångra inlägget och ser det som en väckarklocka. Man måste ta säkerhetsmarginaler, menar han.

Visst har han rätt där. Det är och blir inte ett avgränsat "samtal" mellan journalister. Just inför Håkan Juholts medverkan i SvTs Fråga Doktorn gick några riktigt överstyr. (eller ner i dyn) En twittrare talade om "skönt att få fram diagnosen" och tyckte sig se tydliga tecken på vissa nämnda dito. Och sådant sprider sig in i etablerad politisk debatt. Moderate twittraren och bloggaren Edvin Alam hade ett tweet på samma tema. "Tips till SvT. Byt ut Margit och Mats mot två läkare på onsdag. Roligare att ta del av med. diagnoser. Särskilt en om Juholt."

Oppositionspartier och företrädare ska granskas. Det är en del av det demokratin. Väljarna har rätt att få veta också det partier i opposition inte själva talar om och inte själva lyfter fram men som är viktigt för deras val. Men det säger sig att "en del" resurser måste avsättas för att granska regeringsmakten också.

Mer att läsa: Medievärlden, Mikael Marklund,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, medierna, medier, mediekritik, mats knutson, pj anders linder, håkan juholt,

Näringslivet: "Löfven mer respekterad än Reinfeldt och Borg"

2012-01-27T20:47:00.000+01:00

Jag vet inte vad det står för men här bloggar Linda Rosing om grannen som idag är mycket uppmärksammad i Sverige. S nya partiordförande, Stefan Löfven.

Man kan säkert vända och vrida på en annan nyhet i dag. Men industrimannen Sverker Martin-Löfs uttalande i fyrans Nyheterna är ändå en av många erkännanden som redan samma dag som valet har skett, möter socialdemokraternas nya partiledare, Stefan Löfven. Ska erkänna att det efter många år av ganska hårda tag och ord mot (S) från näringslivsföreträdares sida gjorde att utspelet idag verkligen hördes. Och det handlade inte om exempelvis kärnkraftsinställning utan om hela inställningen till näringslivet. Ulf Kristoffersson kommenterade i Nyheterna och Sverker Martin-Löf senare i Nyheterna hade samma budskap: "Stefan Löfven är mer respekterad i näringslivet än Reinfeldt och Borg".

För den som till äventyrs tror att det handlar om att Löfven har "förespråkat kärnkraf" (egentligen att trygga energiförsörjningen till basindustrin oavsett varifrån den kommer?) så bör man tänka på att partiet sedan mycket länge, långt före existensen av kärnkraft, har haft gott anséende i näringslivet. Det har handlat om politisk konsekvens, man vet var partiet står, en positiv inställning till tillväxt, forskning och utveckling. Men utöver den traditionen tar Löfven också med sig en gedigen förhandlingserfarenhet där en grund alltid handlar om att förstå situationen för de företag som verkar där.

Sveriges stora utmaning handlar om att få fart på tillväxten, få ner arbetslösheten och minska utanförskapet. Där har socialdemokratin en lång tradition av "politisk verkstad" som nu måste uppdateras. Men grunden är densamma, den som i mångt och mycket byggde Sverige. Utbildning, trygghet i omställningen när man blir arbetslös, (läs en bra a-kassa), en arbetsmarknadspolitik som inte har inslag som eländet FAS 3 utan en dito som stärker den enskildes förutsättningar att möta kraven när jobbet sökes. Där ingår den viktiga basen av att ha ordning på ekonomin, att våga stå för den gemensamma finansieringen över skatter och att hushålla med varje krona. Där kan och borde ingå en samverkan mellan näringsliv, forskning, hälso- och sjukvård osv, som tillsammans föder idéer och nya näringar.

Allt det här läggs på Löfvens bastanta grund i arbetarrörelsens idéer och värderingar som kan samla medlemmar och de många väljare som i hjärtat känner för (S) värderingar. Där tillkommer den trovärdighet som Löfvens egna livserfarenhet ger, från den arbetarklass han nu är främsta företrädare för tillsammans med dess fackliga gren. Det är kanske inte konstigt att det känns väldigt bra efter denna fredag.

Fler som bloggar: Mary X Jensen, Annarkia, AB, ledarblogg, Thomas Böhlmark, Alexandra Einerstam,
Anna Vikström. Rosenrasande, Röda Berget, Martin Moberg, Monica Green, Baba Babies, Matilda Ernkrans, Olas tankar, Hanna Lindquist, Krassman, Fredric Kjellberg,

Eget tidigare inlägg om partiledarvalet,

Läs också Peter Johansson som förtjänstfullt dragit igång partiprogramsdebatten på bloggen.

Mer att läsa: Ekot1, Ekot, : AB, DN,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven,

Stefan Löfven och den socialdemokratiska politiken

2012-01-27T07:37:00.001+01:00

Idag väljer partistyrelsen med stor sannolikhet Stefan Löfven som partiordförande. Det görs i dagar då tidningarna kör med "specialsidor" och röda rubriker om "S-krisen". Det stämmer. Partiet har en jätteutmaning framför sig, om man vill återfå den starka och ofta självklara roll i svensk politik som har varit dess signum under många år. Förväntningarna är skyhöga från medlemmar och sympatisörer.

Runt om i landet finns väldigt många sossar som väntar på att partiets politik nu ska formuleras, presenteras och därmed öka trovärdigheten hos svenska folket. Men visst: en partiordförande har ansvar för helheten så där finns också förväntningar om organisationen. Och så kopplingen, som har visaat sig på ett trist sätt under den senaste tiden: Politik och organisation hänger ihop. Funkar inte organisationens alla delar så går det ut över det politiska. Funkar inte det kommunikativa så når man inte ut med det politiska budskapet.

Man kan väl säga att det har börjat bra. Med rubriker innan man ens är vald som "Löfven hyllas på "ledarsidorna" så har Stefan sannolikt före partistyrelsens val av honom, öppnat sinnena på väldigt många besvikna S-väljare som nu kan tänka sig att lyssna igen. Partiet ska förstås ta den chansen. Där gäller det att orka förändringen mentalt, från att stiga upp på morgonen och tala "S-kris" tills natten faller på. Det gäller att växla från detta till mer av värderingar och sakpolitik.

Jag blir inte ett dyft orolig när Dagens Arenas Eric Sundström skriver på DN debatt om Löfvens utmaningar. Tvärtom, det är viktiga förslag och tankar om partiledningens sätt att jobba, om personfrågor och om öppenhet i nomineringsprocesser. Och om "skuggkabinett":

Slutsatsen blir att Löfven bör satsa på såväl erfarenhet som förnyelse och personer utifrån. Ett förslag är att forma ett reellt skuggkabinett vars kärna skulle kunna bestå av riksdagsgruppens bästa veteraner (som Leif Pagrotsky, Ylva Johansson, Thomas Östros) och lovande talanger (till exempel Mikael Damberg, Maryam Yazdanfar). Skuggkabinettet kunde sedan kompletteras med några färgstarka talespersoner som inte verkar på Helgeandsholmen (förslagsvis Luciano Astudillo, Åsa Westlund, Ardalan Shekarabi).

Debatten om detta lär föras ganska intensiv och så ska naturligtvis göras. Men samtidigt "kryllar det av sossar" runt om i landet som nu längtar efter det politiska vardagsjobbet, som inget hellre vill än att bidra till partiets kommande partiprogram och som vill ta den politiska matchen med allianspartier om det politiska vägvalet och om de växande klyftorna i landet. Hur ökar vi tillväxten och hur pressar vi ner arbetslösheten? Hur får vi nya jobb och hur skrotar vi FAS 3? Hur stärker vi människor i form av utbildning och kompetenshöjning hela livet? Hur säkrar vi kvaliteten i sjukvård och äldreomsorg? Hur klarar vi att ställa om Sverige till det Gröna Folkhem som Göran Persson talade om? Hur betalar vi för allt detta och hur håller vi vår grundsten, den ekonomiska politiken, trovärdig? Hur stödjer politiken bäst människor som har svårt att få ihop sitt "livspussel"? Hur vänder vi utvecklingen i Sverige med växande klyftor och segregation?

Politiken måste alltid förnyas i takt med tiden samtidigt som utgångspunkten, värderingarna, ligger fast. Socialdemokratin har trots de svaga opinionssiffrorna, en djup förankring hos svenska folket när det kommer till grundläggande syn på hur samhället bör vara. Där har stödet svajat och svängt sedan valet 2010 och en viktig förklaring har varit ett totalfokus på kris, en entonig persondebatt, falangstrider och stad-land-konflikter. Med dagens val av Stefan Löfven kan partiet äntligen slutas samman, inte i form av tystnad av debatt. Tvärtom. Men med ett gemensamt fokus på det som är viktigt för väljarna och för Sverige.

Mer att läsa: DN ledare, DN1, IF Metall, SvD, SvD ledare. AB1, AB ledare, Ekot1, Ekot2,
Fler som bloggar: Roger Jönsson, Huddingeperspektiv, Martin Moberg, Leines blogg, Göran Johansson, Peter Högberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, stefan löfven

Fredrik Reinfeldt med kritik mot Filippa Reinfeldt

2012-01-26T23:44:00.000+01:00

Den välkomna offentliga debatten om de helsnurriga affärer som alliansmajoriteten har gjort med skattebetalarnas pengar i Stockholm går vidare. Även utanför landstingssalen denna gång. Mest uppmärksammat är Serafens vårdcentral som såldes för mer än 20 miljoner kronor till vårdföretaget Capio. Sex läkare som själva köpte mottagningen för 694 500 kronor tjänade grova pengar. Själva affären förtjänar kritik i sak efter att vänsterpartiet lyfte den på DN debatt. Visst har högst ansvarig politiker i landstinget beklagat. "Det var inte så vi hade tänkt". Men det förlåter knappast handlingen i sig.

Två intressanta och anmärkningsvärda saker har nu hänt. Dels uttalade sig moderatledaren Reinfeldt mot det som hade hänt i det landsting där Filippa Reinfeldt är högsta ansvariga för sjukvården. Fredrik Reinfeldt menar enligt Aftonbladets referat av en Studio Ett-utfrågning: – Det förstår väl alla att det är orimligt.

En kritik från regeringen mot ett landsting. En kritik riktad av moderater mot moderat. I hela affären har också en sidodebatt kommit upp som blir så tydlig i Aftonbladets artikel:

Efter avslöjandet har Filippa Reinfeldt inte velat kommentera affären. Det ville hon inte heller i går, då hennes pressekreterare hänvisade till finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl.

Så har det varit flera gånger. Men det är inte acceptabelt att man "låser in sig" när man har ett stort ansvar för viktiga verksamheter som sjukvården, något jag nämnt i tidigare blogginlägg. Det har också uppmärksammats av Dagens Arena som i debattartikel i DN och på sin egen webbplats har tagit upp det demokratiproblem som "tysta" politiker utgör. De skrev bland annat:

Medial granskning av politiker är grundläggande i en demokrati. En självklar del av den folkvaldes uppdrag är att vara tillgänglig för väljarna, direkt eller via medier. När det granskande uppdraget försvåras av att ledande politiker vägrar prata med oss journalister är det ett hot mot demokratin. Vi avkräver Filippa Reinfeldt svar på de frågor som vi och stockholmarna vill ställa om en hälso- och sjukvård som på kort tid har förändrats i grunden.

Men nu svarar Filippa Reinfeldt på kritiken. Och i Dagens media säger hon:

Hon avsäger sig också allt ansvar för den hårt kritiserade avknoppningen av vårdmottagningen Serafen, som nyligen såldes till vårdkoncernen Capio för 20 miljoner kronor.

– Däremot kan jag säga att jag inte tycker att den blev tillräckligt bra. Därför har landstinget övergivit den här modellen. Men jag vill hålla mig till till mina ansvarsområden och avknoppningar är inte ett av de områdena.

Det där är häpnadsväckande. Det hade varit oerhört märkligt att avsäga sig ansvar om hon så varit "bara" en ledamot av fullmäktige för moderaterna. Men nu är Filippa Reinfeldt sjukvårdslandstingsråd. Då duger det inte att avsäga sig ansvar, inte ens om ärendehanteringen ligger hos ett annat "råd".

Jag har full förståelse för att journalister och väljare inte kan ha koll på alla ansvarsgränser som nuvarande landstingsledningen sätter. Att, som i ett fall, vända sig till sjukvårdslandstingsrådet när det är kris på sjukhusens akutmottagningar är kanske naturligt för väldigt många men i det fallet låg ansvaret hos någon annan. Om detta ställde jag själv en fråga i landstinget. I just det fallet var det närmast omöjligt för journalister att få en politisk kommentar. Och när fem chefredaktörer framför kritik blir svaret att det är "socialdemokrater" som försöker sätta en bild.

En sak är helt klar: Landstingsmajoriteten borde göra sina ansvarsgränser något tydligare för medier och medborgare. Och kanske är det en naturlig sak att ställa frågor om en vårdcentral till ett sjukvårdslandstingsråd. Möjligen. Men det centrala är förstås att tokerierna upphör. Det kräver byte av politisk ledning för landstinget och sjukvården.

Mer att läsa: Dagens arena,
Fler som bloggar: Ett hjärta rött, Michel Silvestri, Alliansfritt, Heléne Björklund, Martin Moberg, Dag Larsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, fredrik reinfeldt, stockholm, stockholms läns landsting

Stefan Löfven - ett riktigt bra förslag!

2012-01-26T16:49:00.001+01:00

Det känns som om krisstämpeln äntligen ska kunna lyftas bort från den socialdemokratiska rosen. Dagens besked att partiets VU föreslår IF Metalls ordförande Stefan Löfven som partiordförande är och blir en viktig vändpunkt uppåt!

Löfven verkar vara en person som har "fötterna på jorden". Han känns som en partiledare som socialdemokratin behöver: Lyssnande, förankring i arbetarrörelsen, nytänkande, modig, förhandlingsvan och med en bred erfarenhet från svensk såväl som internationell fackföreningsrörelse. Ska socialdemokratin vinna val krävs trovärdighet i jobbpolitiken och att politiken håller ekonomiskt och bygger på hållbar tillväxt. Det förstnämnda kan Löfven och vad beträffar miljöperspektivet är jag inte orolig för att det faller bort.

Med partistyrelsens beslut i morgon kan vi äntligen börja prata politik, forma politik och se framåt. Ingen, inte ens Stefan Löfven, kan skapa underverk. Socialdemokratins framgång avgörs av om vi kan bli tydliga i budskapen till väljarna samtidigt som vi moderniserar oss som folkrörelse, blir öppnare och framåtblickande.
Det är ett jobb som Löfven ska leda tillsammans med Carin Jämtin och andra men som förutsätter att alla gör sitt på sin ort som medlem. Om detta och mycket annat tänker jag skriva mer så snart jag hinner. Just nu känns det kort och gott bra...

Fler som bloggar: Sjölander med lista över arbetsuppgifter, Annarkia, Peter Högberg, Westerholm, Parkstugan, Katarina Nyberg Finn, HBT-sossen,.

Mer: DN, Ekot, SvD, AB; LO-tidningen

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, stefan löfven, socialdemokraterna

Namnspekulationer och opinionsvindar

2012-01-26T07:39:00.003+01:00

Vaknar denna torsdag upp till nya, dystra opinionssiffror. Bara tanken på att "det gamla högerpartiet" moderaterna noteras till över 35 procent av väljarstödet hade varit otänkbar för några år sedan. Men så är det nu. Och mitt eget parti gör ytterligare en bottennotering, under 23 procent. Väljarna lämnar och går i stället till V och MP, en utveckling som på intet sätt förvånar med tanke på det som varit och är.

• Moderaterna 35,6 (+0,8)
• Socialdemokraterna 22,9 (–3,3)
• Miljöpartiet 12,1 (+1,1)
• Vänsterpartiet 7,6 (+1,2)
• Sverigedemokraterna 6,0 (+0,6)
• Folkpartiet 5,8 (+0,2)
• Centerpartiet 5,4 (–0,4)
• Kristdemokraterna 3,4 (–0,4)

Ingen kan veta med säkerhet men jag är själv övertygad: den som nu räknar ut (S) gör en kraftig felbedömning. Väljarna har med stor sannolikhet inte omprövat sina grundläggande värderingar i takt med olika affärer och med Håkans avgång. Problemet är att allt detta har spärrat partiet från att tala politik med väljarna och också från att jobba igenom politiken efter valförlusten. Men görs det så är min övertygelse att det kan gå som under första halvåret 2011. Uppåt.

Det är väl det som gör att jag har förståelse för den linje i form av "snabbhetsspår" som partiledningen nu verkar vara inne på. En TF ordföranden. Ingen extrakongress. En genomarbetat och förnyad process för val av ordinarie ordförande på kongressen 2013. Men samtidigt förloras möjligheter att använda läget och "röran" till något politiskt konstruktivt, där olika kandidater med sina politiska berättelser om vad man vill, kan skapa intresse - ett positivt sådant - för (S) ledarval. Med detta är inte Peter, Sandro och Eric nöjda. och fler kritiker finns.

En sak är mycket klar och en tillgång för (S): Hela krishanteringen har fått Carin Jämtin att växa stort i respekt hos den allmänhet som kanske inte sett henne tidigare. Det kan vara mycket värdefullt inför framtiden. Och så dagens stora namnnyhet, som är att Stefan Löfvén ska bli TF ordförande. Om detta stämmer får vi se i morgon.

Mer att läsa: Exp, SvD, DN, TV4, AB, Lena Mellin, SvD2, AB;

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, carin jämtin, stefan löfven, opinionen, opinionsläget,

Tips inför riksdagens frågestund, tors, vecka 4/2012

2012-01-25T23:07:00.002+01:00

Återupptar nu mina små tips till den riksdagsledamot som så vill, inför frågestunden i morgon. Normalt vill jag göra det i början av veckan. Ska försöka hålla mig det framöver. I morgon deltar:

Näringsiminister Annie Lööf (C)
Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Statsrådet Ulf Kristersson (M)
Statsrådet Erik Ullenhag (FP)
Miljöminister Lena Ek (C)

Det är centerledaren Annie Lööf som svarar för de allmänpolitiska frågorna. Här är tipsen till frågor och av tidsskäl enbart till tre ministrar.:

- Näringsiminister Annie Lööf (C)
Eftersom jobbfrågan är så akut och viktig är det naturligt att följa upp dagens arbetsmarknadsdebatt i riksdagen med frågor till regeringen. Densamma har ju två insatser mot arbetslösheten. Sänkt krogmoms och Fas 3. Det förstnämnda är ju regeringens stora sak, i årets budget. 5,4 miljarder till något som väldigt många har sagt inte kommer att funka för fler jobb. I de rapporter som strömmade in när medier kartlade eventuella sänkningar efter årsskiftet var resultatet uselt. Trots det håller regeringen fast vid sin linje och hyllar den gärna med Mc Donaldsbesök. Det andra, Fas 3, är nu landets största arbetsgivare. Efter 750 dagar i arbetslöshet tvingas den arbetslöse till ett gratisarbete i en insats där 71 procent av tiden ägnas till att...lära sig söka jobb. Frågan till Lööf kan väl handla om de två områdena. Men vill man verkligen sätta fingret på den viktiga punkten: Varför inte fråga.

Vilken bedömning gör regeringen av möjligheterna att matcha deltagare i FAS 3, cirka 30.000, med de (?) nytillkommande jobben i restaurangbranschen?

- Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Jag vet inte. Bostadsminister och allt, i ett land med alltför många som inte får den egna bostad man drömmer om. Och som jag har bloggat om bostadspolitik! Men man blir uppgiven när ingenting händer i Rosenbad, av värde, på det området. Antingen ställer man helt enkelt ingen fråga till Attefall. Eller så tar man något som trots allt är aktuellt. Hittar där ett visst ordkrig om hyressättning och den nya lagen som gäller för allmännyttan. Hyresgästernas Barbro Engman bloggar om fastighetsägare som drar in till rättsalar för att få domar om hyror. Fastighetsägarna argumenterar emot. Här ska inte Attefall döma i sak men däremot har han fått fram en lag som tydligen går att tolka lite hur som helst. Kanske ett förtydligande behövs?

Ser regeringen behov av något förtydligande i lagen om vad "affärsmässighet" innebär för allmännyttan och när det gäller att undvika att efterfrågan och betalningsvilja tillåts styra hyressättning?

Miljöminister Lena Ek (C
Där tycker jag att det finns en helgjuten fråga: För en tid sedan uttalade ju Lena Ek att hon ser behov av ett minskat bilåkande. Dagens efter invände infrastrukturministern som hävdade att det i stället borde öka. Så har den inte ställts förut så är det självklar:

Avser regeringen ha inriktningen på politiken för ett ökat eller ett minskat bilåkande?

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om riksdagens frågestund, politik, regeringen, riksdagen

Ett nytt besked om S-partiledare och om valprocess

2012-01-25T19:54:00.001+01:00

Såg just nu en direktsänd presskonferens med S partisekreterare Carin Jämtin. Under dagarna har VU fört samtal med partistyrelse och partidistrikt om såväl namn som om det ska bli extrakongress och hur valet ska gå till.

Carin Jämtins besked att hon inte hade namnkommentarer i dag verkade, som jag hörde sändningen på nätet, inte hörsammas av de församlade medierna. Därför blev Carins svar i många fall "Inga kommentarer". Ett besked lämnade hon dock: Hon kommer inte själv att ta rollen som partiledare utan fungera som partisekreterare även framöver.

Nu finns ett förslag om en snabb process. Ett önskemål / kvar från alla partidistrikt. Det är, betonade Jämtin, ett exceptionellt läge. I ett första skede utser alltså partistyrelsen en ny partiledare. Ingen extra kongress föreslås, alltså. Därefter kommer partiets organisationsutredning att inför valen på nästa ordinarie kongress 2013 att bereda hur förslag om förnyade former av valprocesser till alla uppdrag utformas. Ett remissmaterial om detta kommer också att sändas ut till medlemmarna inom kort. Om Carins besked om "Nej" till partiledarskap också i detta andra steg uppfattade jag inte...helt tydligt..

Jag har tidigare bloggat om att jag gärna ser den där förnyelsen och öppenheten så snart som möjligt. Men jag har förståelse för att man bedömer läget som man gör och det är bra, eller nödvändigt, att man redan nu markerar att det blir ändring till ordinarie kongress.

Även om jag på nätet och i samtal med andra kan se att det finns kvarvarande bitterhet, besvikelse och starka känslor hos många efter det som har hänt, så känns det ändå som om tonläget har förändrats. En vändning och en samling i ett svårt läge med en insikt om att vi bara kommer att greja uppgiften att lyfta partiet om vi håller ihop. "Håller ihop" innebär inte frånvaro av kritik, i mina ögon. "Hålla ihop" innebär att främst att samlas kring de politiska diskussionerna med väljarna, att jobba ihop politiken, att lägga krut på att stärka partiorganisationen och en del annat. Må så ske!

Fler som bloggar: Tord Oscarsson,
Mer att läsa: DN, AB, SvD, Ekot,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, carin jämtin,

Jobbkris kan fälla en statsman. Vem?

2012-01-25T07:30:00.002+01:00

Idag toppar SvD med nyheten "Jobbkris kan fälla Obama". På ett uppslag i ekonomibilagan skrivs om den arbetslöshet som biter sig fast, trots löften om motsatsen. Många börjar nu ge upp att söka jobb och räknas dem in i statistiken handlar det om snarare 15 procent än den officiella siffran 8,5. Utvecklingen hotar Obamas omval i november, menar SvD.

Borde inte samma rubrik kunnat handla om Sverige? Om alliansregeringen? Om Reinfeldt? Ja, helt klart. Därför är dagens debatt i riksdagen högaktuell och intressant. (S) begärde debatten i slutet av förra året. S skrev:

Arbetslösheten förväntas stiga till 8,5 % år 2013. Utgångsläget på arbetsmarknaden är tufft då vi redan idag, efter ett drygt år av stark tillväxt av nya jobb, ändå har en mycket hög arbetslöshet på 7,6 %. Ungdomsarbetslösheten är redan nu rekordstor – mer än var femte ung människa är arbetslös idag, och långtidsarbetslösheten har bitit sig fast. Arbetsförmedlingen gör bedömningen att Sverige nu står inför den största utmaningen på arbetsmarknaden sedan 90-talskrisen.

Nu har ju även svenska medier haft uppslag och rubriker som den om USAs jobbkris. Om detta har jag själv bloggat vid några tillfällen. Men trots det verkar bilden av att alliansregeringen gör tillräckligt för jobben ha fäst i människors medvetande. Så är det inte. Och i ett land där, oavsett den exakta riktigheten i jämförelsen, en så usel arbetsmarknadsinsats som FAS 3 har växt till åtminstone jämförbart i storlek med Volvo, borde jobbfokuset behövas ännu mer. Regeringens nya lösning, sänkt krogmoms, duger inte som lösning. Dagens riksdagsdebatt bör ge en del svar om de politiska skillnaderna i synen på hur fler jobb ska skapas och arbetslöshet bekämpas.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobben, arbetslösheten, alliansen, regeringen, socialdemokraterna

LO-ekonomerna tar initiativ till skatteöversyn

2012-01-25T07:04:00.001+01:00

Idag skriver LO-ekonomerna Ola Pettersson och Torbjörn Hållö på DN Debatt om behovet av en stor översyn av skattesystemet. Med ett antal konkreta förslag vill man med debattinlägget bidra till en bred debatt och så småningom en bred parlamentarisk överenskommelse. Det är oerhört vällovligt att arbetarrörelsens fackliga gren nu bidrar med lite bränsle för politiska diskussioner, efter allt fokus som har legat på S-krisen.

I artikeln nämns en rad områden där skattesystemet har "förvridits", där likformighet har försvunnit och är behöv av "upprustning". Med artikeln försöker man också göra det viktiga att säkra finansieringen av välfärden inför framtidens utmaningar.

Precis som en lång rad andra länder och ekonomer, ser LO-ekonomerna en möjlighet att använda fastigheter som en stabil och långsiktig finansieringskälla.

Om staten inte använder de mest effektiva skattebaserna kommer beskattningen av andra och mindre effektiva skattebaser att behöva tas i anspråk. LO-ekonomerna menar att en viktig del i en skatteöversyn bör vara att bättre utnyttja exempelvis den stabila skattebas som fastigheter utgör.

LO-ekonomerna menar att den omfördelande roll som skattesystemet bör ha kan stärkas genom en avsskatt. I övrigt bör omfördelningen ske med verktyget "generell välfärdspolitik". Jobbskatteavdraget bör ersättas med ett enhetligt grundavdrag. Inom bolagsskatteområdet och miljöskatter bör EU sätta miniminivåer och för finanssektorn borde moms införas och i skatterna i övrigt stimulera till hög kapitaltäckning.

Det är ett välkommet bidrag till diskussionerna. De senaste åren har det nästan blivit en politisk renlärighetsfråga att bara tala sänkta skatter här och var. Det gemensamma för dessa har väl varit att det har haft mycket tveksamma effekter på sysselsättningen. Tvärtom har ju arbetslösheten ökat parallellt med Reinfeldts sänka skatter. Det senaste stora exemplet är ju krogmomsen för 5,4 miljarder som redan före sänkningen har många dömt ut åtgärden som dyr och utan effekt. Det har varit reformer som har haft en fördelningspolitisk profil som gjort att ju mer du tjänar desto mer av skattesänkningarna har du fått. Perspektivet långsiktig hållbar finansiering av välfärden har ställts i skuggan. Det är dags att vända blad, bort från dessa kortsiktiga tankar och i stället göra som LO-ekonomerna föreslår. Allt med sikte på en bred överenskommelse i riksdagen.

Mer att läsa: DN., SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, LO-ekonomerna,

Makthavare ska granskas! Även regeringsmakt!

2012-01-24T22:34:00.001+01:00

Någon kommentar i rapporteringen kring Håkan Juholts avgång gick ut på att det var en speciell sådan som var "droppen". Uppgiften att regeringen "drev igenom" en ny försvarspolitik med stöd av Sverigedemokraterna blev enligt den teorin för mycket och HJ fick lämna in. Just här handlar inlägget om en annan person. Moderatledaren, statsministern Reinfeldt. Listan som Alliansfritt Sverige idag har publicerat är väl i stil med Juholt upphöjt till 19. En gedigen lista, delvis sammanställd av Nyheterna 24 men med Alliansfritts kompletteringar, som, om Reinfeldt hade granskats på samma sätt och få ta samma slags konsekvenser av felsteg, hade inneburit tack och adjö från Rosenbad. (ja, en grov jämförelse. Jag är medveten om att det i det andra fallet också fanns en annan "affär")

Ett smakprov ur listan
"I en intervju i SVT i början av 2012 passade Reinfeldt på att snygga till tillståndet i ekonomin en smula:”vi har två år i rad, 2010, 2011 varit ensamma i Europa om att ha en ekonomi i balans och överskott”Svenska Dagbladets faktakoll gav honom rött ljus direkt:

”Till att börja med har inte Sverige haft överskott de båda åren […] När statsministern talar om att vi är ’ensamma i Europa’ om överskottet stämmer det inte heller. Schweiz hade överskott både 2010 och 2011. Vår granne Norge har också uppvisat (stora) överskott både 2010 och 2011, detta enligt den redan nämnda rapporten från OECD.”

Reinfeldts stab försökte förgäves överklaga det röda ljuset och förhandla ner det till ett gult."

Ett annat exempel om klimatfrågor och här citat från Nyheterna 24:

Mars 2009: "Vi inrättade en CO2-skatt i Sverige 1991. Det var mycket klokt av den dåvarande borgerliga regeringen att inrätta denna."

Statsministern hävdade detta under en debatt i riksdagen. Faktum är dock att lagen om CO2-skatten trädde i kraft den 1 januari 1991 efter en proposition från den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Att det går drev mot politiker är en avart i journalistiken och inget jag önskar vare sig S-företrädare eller allianspolitiker. Att drevet mot Juholt verkligen kan beskrivas så berättar bland annat Cision i en analys som Peter Johansson bloggade om igår. Men det är en stor skillnad om vi talar om att granska makten. Där har medierna en avgörande roll men också den politiska oppositionen. Den granskande uppgiften är viktig att sköta i en demokrati. När det har svängt så långt att granskningsarbetet av regeringsmakten knappast fungerar utan i stället läggs på ett av oppositionens partier, ja då har det gått överstyr.

Ytterst riskerar vi att demokratin försvagas och att makten män och kvinnor inte granskas som de borde. Att moderatledaren och statsministern verkar ses som fredad zon av en del medier är oerhört olyckligt, inte minst mot bakgrund av det som bloggen Alliansfritt har fått fram. Men, ska sägas, det är mer att se som en varning än som en realitet idag eftersom listan här bygger på bland annat Svenska Dagbladets "faktakoll". Så där funkar det. Men trycket mot regeringsmakten borde rimligen kunna vara något högre med tanke på dagens meny över Reinfeldts grodor.

Mer läsvärt: Nyheterna 24 om Reinfeldts grodor.
Fler som bloggar. Norrköpingsbloggen, Parkstugan, Martin Moberg, Alliansfritt2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, alliansfritt sverige, alliansen,

Filippa Reinfeldt utan lösning på sjukvårdens finansiering

2012-01-24T07:24:00.001+01:00

Det händer inte alls ofta men idag är sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt intervjuad i SvD. Nej, det handlar inte om vårdskandaler, om överbeläggningar på akutssjukhus eller ens om usla affärer som landstinget har gjort, som i fallet med Serafens vårdcentral. Då brukar inte den högst ansvariga för Stockholms sjukvård uttala sig. Nu gäller det i stället hur framtidens sjukvård ska betalas i ett Stockholms län som växer snabbt. Vård för en halv miljon fler invånare ska fram på något sätt. Landstingets långtidsutredningar visar på stora kostnadsökningar av befolkningsökning och förändringar i befolkningssammansättningen. Hur ser då lösningen ut? Ja, enligt Filippa Reinfeldt ligger lösningen i att de ansvariga politikerna "träder tillbaka". I stället ska problemet lösas med att bli mer "patientstyrd". "Vården måste få kosta", slår hon fast.

Ett lite omvänt perspektiv, blir det i artikeln. S företrädare, Helene Hellmark Knutsson, påminner om att länets landstingsskatt redan är den högsta. Det verkar inte bekymra Filippa Reinfeldt som också tidigare, i sin roll som författare till moderaternas nationella sjukvårdsprogram, har stängt dörren (i alla fall retoriskt) för privat finansiering.

Jag har inga färdiga lösningar på vårdens stora finansieringsutmaning. Svaret ligger säkert i en rad åtgärder, där en del redan finns på "ritbord" eller är under utveckling. Det handlar om att flytta ut vård från de stora sjukvården till olika "närsjukhus". (något som moderaterna tidigare har stoppat men nu är "på igen"). Det handlar inte som jag ser det om konstruerade lösningar som att bussa människor som kommer "fel i vården", som exempelvis till en akutmottagning, utan att se över hur ersättningssystemen är utformade utifrån vårduppdrag. Det måste också handla om mer långsiktiga inslag: Att stärka vårdens arbete med förebyggande insatser.

Valfriheten att välja vårdcentral eller utförare av annan vård, kommer säkert att finnas kvar. Men övertron på att etableringsfrihet för vårdgivare är patienternas stora önskan finns fortfarande kvar hos allianspartierna. Just där försvinner patientfokuset. Dagens besked i SvD duger inte som lösning på frågan om hur vården framöver ska finansieras. Och det duger inte att som politiskt ansvarig meddela att man själv tänker "träda tillbaka".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, moderaterna, filippa reinfeldt, stockholm,

Budord som lyfter S från kris till framgång

2012-01-23T22:49:00.002+01:00

En av mina nätvänner, en samhällsdebattör och författare, twittrade om att hon så sent som i morse hade sett nyheten. Så, om fler har missat det och det kan hända den bäste, så har Håkan Juholt avgått som partiordförande för socialdemokraterna. Han gjorde det i ett starkt tal vid en pressträff i Oskarshamn i lördags. Partiets ledning har nu dragit igång en process för att hinna Håkans efterträdare.

Jag skrev mitt första inlägg när Håkan valdes under rubriken: "Socialdemokratin lyfter med Juholt vid rodret". Där är alla försök att tala bort den analysen helt omöjliga. Men för mig var Håkan ingen "nykomling", "lantis", "Åsa-Nisse-typ". För mig var Håkan inte heller främst försvarspolitiker eller ens före detta biträdande partisekreterare med motorsåg och allt. För mig var han den första kursledaren på en iktigt lång SSU-kurs under tre veckor (på Bommersvik) där ideologi och politik lärdes ut och där föreläsare hade namn som Sven Andersson, Tage Erlander och en rad andra namnkunniga fackliga och politiska sossar. Allt sammanhållet av kursledare Håkan Juholt.

Opinionsvändningen uppåt som vi såg under hela första halvåret 2011 förbyttes till ras efter "bostadsaffären". Därmed försvann det politiska budskapet in i skuggan och "allt annat", inklusive medialt drev, ledde till slut till en helt omöjlig situation. Det förstärktes av andra tveksamma utspel, otydligheter, ändringar i budskapet, felaktigheter och annat. En del i detta var otydligheter om vårt budgetalternativ, något som är förödande eftersom val sällan vinns utan trovärdighet i jobbfrågan och om den ekonomiska politiken. Allt detta efter ett år av avsaknad av politisk eftervalsrestaurering.

På tal om medialt drev. Peter Johansson har bloggat om siffror som belyser mediernas skriverier, som jag själv fick i mailen idag. Läsvärt!.

Nu är läget helt annat. Partiet ska och måste gå vidare. Partiledningen sitter nu i täta möten för att få fram en ny partiledare och forma en ny organisation. Samtidigt ska ett pariprogramsarbete startas om idébasen och om sakpolitik . Det blir också grunden för alla politiska budskap till väljarna inför 2014 års val. Jag tror att det arbete som nu ska genomföras bör präglas av några "budord":

1. Det finns inte några "oäkta socialdemokrater".
I den diskussion som har förts under S krisperiod har det ibland kunnat tolkas som om några är bättre sossar än andra. Det är ett förödande sätt att resonera. Socialdemokratin har byggt sin styrka över klassgränser där värderingar om allas lika möjligheter och rättigheter har skapat ett större stöd än inom "arbetarklassen". En del i det kitt som har hållt ihop partiet har varit att man lyssnat till varandra, kompromissat och enats om ganska starka gemensamma nämnare. Se inte dig själv som den bästa av sossar om du med det dömer ut andra som oäktingar. Det finns inga sådana!

2. Det är den politiska högern som är motståndare!
Ibland skyms sikten. Politiskt borde den vara glasklar i dagens Sverige. Regeringen Reinfeldt styr och klyftorna ökar. Utförsäljningar, sänkta skatter, död fördelningspolitik och hårda slag mot löntagarnas trygghet borde sluta, inte splittra, progressiva krafter. Det är den politiska högern som är motståndare, inte partivänner! Lägg ner krypskytte! Lägg ner gamla SSU-fejder! Lägg ner revansch- och hämdlystnad! Lägg ner det som riskerar att förgöra Socialdemokratin och tänk framåt om egen politik och med skarp kritik av den verkliga motståndaren i stället!

3. Du och jag har som andra medlemmar ett ansvar!
Det är lätt att bli förbannad på andra, lätt att ställa krav och kanske lätt att enbart se sin rätt att tycka, inte att göra. Är man medlem har man ändå ett ansvar i varje läge för att bidra till ett nödvändigt lyft. Sitt inte på läktaren och kräv, bara. Bidra med det du kan till partiets programkommission, till en insats för att prata med väljare, ställ upp som förtroendevald eller partiarbetare. Det förutsätter att partiets olika led ger dig förutsättningar för detta.

4. Socialdemokratin bärs upp av medlemmar men måste vinna väljarnas stöd.
När opinionsläget rasade såg jag röster som menade att "partiet är vårt". "Det är medlemmarna som styr". Helt rätt. Men det gäller att bestämma sig vad man vill vara: Ett idéparti som resonerar om att "den som vill får rösta på oss". Eller att politiken utvecklas i samklang med samhällsutvecklingen och i dialog med väljarna. Inte nödvändigtvis ett vindflöjande men i samklang...(S) finns till för att vara en stark politisk kraft i Sverige. Då måste väljarna "ses" och "höras" av partiet.

5. Du ska se möjligheter och styrkor i öppenhet.Just nu diskuteras hur partiet ska välja ny partiordförande. Under veckan ska partistyrelsen ta ställning till tidsplan och former för detta. Förra gången valdes en valberedning och namn "vaskades fram" som alltid i dialog med partiets formella kanaler. Nu resoneras om mer öppenhet men det finns tongångar om att detta inte hinns med.

Det hinns med! Det går att kombinera en modernisering av formerna med tydliga kandidater, med presentationer av egna plattformar för sin kandidatur och med ett brett engagemang runt omkring i partiet för partiledarvalet. Men det går också att använda utåt, det måste helt enkelt finnas tid att visa väljarna all den kraft och all den vilja att gå framåt och uppåt som partiet besitter.

Låt den öppenheten slå igenom och låt en skarp och erfaren ta över som tillförordnad. Och en sak. Man behöver inte tänka på amerikansk politik när förslag om öppenhet och att kandidater berättar vad de vill med sitt uppdrag. Det kan lika gärna, och kanske bättre, sägas vara något av själva grundtanken med förtroendeuppdrag...

6. Du ska kunna uttala ett tydligt JA!
I såväl tidigare som nuvarande läge får många frågan om man vill bli partiledare. Runt om i landet ställs samma frågor till medlemmar om andra uppdrag. Det finns en utbredd tradition och kultur att man inte ska förhäva sig själv. Det finns i partiledarval en tradition att man ska säga nej. Det är en syn som måste förändras så att JA-svar och "Jag vill" blir verkligt tillåtet och uppskattat.

7. Du ska vara tydlig om din vilja för Sverige
Jag vill att alla, eller i alla fall de flesta tyngre uppdrag, ska besättas med människor där kandidater har berättat vad de vill med uppdraget. När (S) väljer partiledare handlar det om hur man vill vända socialdemokratin från den kris som varit redan långt före "Juholt"-affären till en stark kraft i svensk politik. Och det är politiken som är viktigast! Visst, trovärdigheten hos den som ska berätta om den och sättet man gör det på avgör hur budskapet tas emot. Men den politiska grunden måste finnas där och tyvärr har diskussioner om detta varit undantag efter valförlusten 2010. Jag vill se partiledarkandidater som talar om deras hjärtefrågor för framtiden!

8. Du bör lyssna till alla kärleksfulla kritiker!
Under de senaste månaderna av kris har det funnits en del berättigad kritik mot diverse utspel. Ibland har det dock används som belägg för att i olika sammanhang sluta partiet. Någon talade om att ställa dem som kommer med kritiska tankar inför "partidomstol". Stopp! En folkrörelse dör den dagen man har slutat lyssna till densamma. Och en folkrörelse är inte ett partis VU, eller ens partistyrelse. En folkrörelse har med sig medlemmar som ibland har andra uppfattningar och som säger vad de tycker! Det är inte ett hot mot partiet!! Det är en tillgång och en injektion i hela partikroppen om man tar tillvara synpunkterna. Inte sluter öronen och stänger ute. Å andra sidan ligger det ett förhållningssätt i ordet "kärlektsfulla" som också en del kritiker borde reflektera över ibland.

9. Du är engagerad i ett parti för hela Sverige. Också för storstäder!
Socialdemokratin är ett parti för hela Sverige. Ibland har jag funderat på om alla ser det så. Det finns olika perspektiv på detta. Det ena är att politik på nationell nivå ofta beskrivs utifrån storstadsperspektivet. Maktens boningar finns ju här. Men ibland känns det som att man tror att regeringsmakten och riksdagsmajoritet kan skapas bara man "skiter i Stockholm". Så är det inte. Och så får det heller inte vara om huvudstadsregionen har en inte allför oansenlig andel av befolkningen. Många av oss som nu lever här har rötter i andra delar av Sverige och vill inget hellre än att se hela Sverige leva.

10. Du har tankar om partiets organisation. Säg dom!
Vårt parti har en väl inarbetad organisation, för att uttrycka det lite milt. Den behöver förändras i takt med samhället i övrigt och för att bättre passa hur människor, väljare och medlemmar, vill engagera sig i dagens parti. Just nu pågår organisationsöversynen. Vänta inte tills de färdiga förslagen kommer! Bidra redan nu med dina tankar om hur du tycker att det ska vara. På facebook finns en sida som kanal för detta.

Avslutning: Lägger ovan in en bild av partivännen Tomas Henrikssons uppdatering på facebook. De orden säger det mesta...

Mer att läsa: SvD; 10 som säger nej, DN, "m-makeover inte lösningen", HD, Bengt Göransson med tankar, DN om läget, AB om avgångskrav, AB om "nej-tack",

Läs gärna Erik Laaksos viktiga inlägg om S process för val av partiordförande. Samma läsvärde i Ulf Bjerelds inlägg

Läs också Eric Sundströms ledare i Dagens Arena.

Fler som bloggar: Johanna Graf, Alexandra Einerstam, Johan Westerholm, Peter Högberg, Röda Berget, Rosenrasande, Anna Vikström, Anna Ardin i radio, Annarkia, Lena Sommestad, Martin Moberg, Roger Jönsson, Kristian Krassman,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, carin jämtin,

Varumärket socialdemokraterna Rolling in the deep

2012-01-21T12:24:00.002+01:00

Lördag. Sent igår kom ett TT-meddelande om att Juholt idag har en presskonferens. Ensam. I Oskarshamn. Medier uppger att han avgår. Ekot tror att Carin Jämtin tar över tillfälligt. Detta efter en fredag där beskedet efter två dagars VU-överläggningar var att Håkan har fortsatt förtroende och sitter kvar som partiordförande. Mitt inlägg sent på lördagskvällen avslutades med en mörk spådom om den nära framtiden. Efter allt det elände som (S) har genomlevt allt sedan valförlusten 2010 är det nu dags för ytterligare internfokus, partiledarval, nomineringar, valberedanden och inte helt otänkbart en del ställningskrig mellan olika falanger. En mätning som DN publicerar tyder på att S-väljarna också är splittrade: Hälften vill att Juholt stannar. Hälften vill att han går. Fredagen uppvisade också en splittring i partiets organisation med krav på avgång från vissa landsdelar och dess motsats från andra distrikt.

Det finns de som förenklar hela situationen. Jag ser det på bland annat facebook och på kommentarer till nyhetsartiklar. Min känsla är att väldigt många ser det som ett resultat av mediedrev. I de kommentarerna hyllas Juholt och om bara medier håller käft så går vi framåt. Jag har respekt för dem som tycker och känner så. Jag tycker att dem är minst lika bra partivänner som andra. Men jag tror att det är att förenkla. Kraftigt förenkla. Och i förlängningen är det ett svek mot socialdemokratins framtid att inte se vidare och djupare än så.

Som väldigt många, har jag också önskat att fokus ska vridas från person till politiska alternativ. Det ligger oerhört mycket i att (S) stöd i väljarkåren ökade ett tag, då före bostadsaffären. Juholt hade hållit tal och gjort utspel baserade på partiets grundvärderingar och ideologi. Så kände många och det längtade många efter. Där hade funnits en framgångsväg: att bli trygg i sig själv som sosse. Att med den tryggheten i idéerna pröva varför sakpolitiken inte fick tillräckligt väljarstöd 2010. Att därefter modernisera och förtydliga med det som utgångspunkt. En bostadsaffär understödd av ett "tidernas mediedrev" sabbade detta. Förtroendet rasade.

Oavsett om det är enskildas skuld eller mediernas ansvar så har allt detta påverkat väljarnas syn på oss. Gissningsvis är det en blandning av både och, som den som vågar låta bli förenklandet kanske kan se. Men varumärket "socialdemokraterna" har också svärtats ner av otydliga utspel, av brist på utspel som i senfärdigheten när Caremaskandalen exploderade, av faktafel som gett medialt nyhetsstoff. och av oerhört märkliga beslut som att inte ställa upp i en TV-sänd partiledardebatt.

Vi kan älska Håkan Juholt hur mycket som helst men bilden i medierna har gått från att vara kritiska till att beskriva hela den socialdemokratiska rörelsen som ett enda stort skämt. Att det skulle kunna ske skulle jag bara för något år sedan ha betecknat som orimligt. Ledsamt, tragiskt. Oerhört!

Tyvärr lär inte bilden av oss i väljarnas ögon stärkas av det gångna dygnet. Och där spelar det faktiskt ingen som helst roll hur vi som aktiva ser på saken. Att på fredagen ge besked om A för att sedan på fredagkvällen ändra till B urholkar trovärdigheten. Att, som jag kan tolka det, driva med de medier som man ser som ansvarig för ett långt medialt kampanjande kan möjligen förstås känslomässigt men är förstås förödande för trovärdigheten. Ja, det kan ses som ett sätt att "ge fingret" åt medier om man gör som man nu gör. Om det nu blir som alla spekulerar om...

Det finns något underliggande som handlar om att några ser sig som mer "riktiga" sossar än andra. Jag accepterar inte det. Den som är vår sympatisör är lika värdefull om man är kritisk som om man är anhängare av Håkan Juholt. Och jag kräver respekt även för den som vill berätta om hur partiets väljare, inte bara medlemmar, ser på oss. Att forma parti och politik handlar verkligen inte om att snegla på opinioner utan mer på idéer. Men om vi vill påverka Sverige och svensk politik så kräver det stöd av väljarna. Då måste vår politik vara trovärdig och UPPLEVAS trovärdig. Då måste vårt ledarskap vara och upplevas som trovärdigt, väl i nivå med Reinfeldt och Borg. Då duger det inte att bara önska politiska samtal, när vi genom snedsteg har slammat igen kanalerna för kommunikationen med dem vi gärna vill få stöd av för vår politik.

Om jag fick drömma skulle det vara att alla sossar med ansvar och som känner ansvar för partiets läge läser dagens ledare i Aftonbladet av Katrine Kielos.

Människor som förstår att en ny socialdemokrati måste uppstå i dialog med omvärlden – inte inom den egna strukturen. Och att Sverige behöver en ny socialdemokrati.Det här är ett parti som byggt upp ett av de anständigaste samhällena i hela världen. Ni är så oerhört mycket bättre än såhär.

Låt oss då visa det!

När Håkan Juholt inleder sin presskonferens kl 15 börjar min linedance i Nykvarn. Danslistan är rolig men möjligen leder en del av danserna till att tankarna far till Oskarshamn. Om det är dansen "Wont let go", "Make you sweat", "Maybe I could" eller "Have fun go mad", vet jag inte. Mest tänkbart i nuläget är väl att Rollin in the deep bäst fångar stämningsläget. Men just de timmarna får faktiskt partiet och Juholt hålla sig borta från mina tankebanor. Det är svårt att få in dansstegen rätt med andra, tunga tankar i huvudet.

Mer att läsa: DN, SvD, AB Melin, AB Nuder, Dagens Arena,

Fler som bloggar: Deepedition, ,Peter Johansson,Thomas Böhlmark, Högberg, Westerholm, Rosenrasande, Leine Johansson, Fredrik Lidby,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt

Presskonferens med Håkan Juholt lördag eftermiddag

2012-01-20T23:58:00.001+01:00

2012-01-20

Pressträff med Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt

Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt håller en pressträff i Oskarshamn lördag den 21 januari.

Tid: Lördag den 21 januari, kl 15.00
Plats: Köpcentrat Flanaden på flanaden 13, Oskarshamn.

Presskontakt:
Fredrik Kornebäck, presschef
070-246 65 03

Så har kvällen efter den dagen gått.

Jag hörde den mycket korta presskonferensen på pendeltåget hem till Huddinge. Beskedet lämnades hastigt av Carin Jämtin: "Juholt sitter kvar. VU har fortsatt förtroende". Detta kom efter en dag då det var ganska svårt att fokusera på annat, i alla fall för den som bryr sig om socialdemokratins framtid och kraft (eller inte) i svensk politik. Efter den senaste tidens händelser och doppet när det gäller förtroende för (S) skulle det inte ha förvånat mig om beskedet varit ett annat. Så blev det inte. Med Carins besked blev det ändå en viktig signal, trots de olika krav på partiledarens avgång som kommit under dagen.

Min egen slutsats, för mig själv, hann jag tänka igenom. Socialdemokratin och dess värderingar, oavsett vilka som företräder denna rörelse, behövs i svensk politik. Jag tänker där jag kan, göra allt jag kan för att det ska bli möjligt. I miljöarbetet i Huddinge, i fullmäktige, som sjukvårdspolitiker, som partiarbetare och som bloggare. Socialdemokratin behövs också för Sverige, ett land med växande klyftor och ökad arbetslöshet. Ett Sverige där många människors livschanser försämras med ett borgerligt styre. Ett Sverige där ett annat samhälle faktiskt kan bli verklighet om socialdemokratin får påverka.

Det ville jag skriva om. Jag är mycket väl medveten om att krisen är djup och att utmaningarna är gigantiska. Även om vi partivänner oftast sluter upp kring en ordförande som vi har valt och som idag har gjort av vårt VU (för andra gången....) så återstår de som vi gärna vill få stöd av: väljarna.

Det är inte självklart att ett parti, likt "nya moderaterna", gör allt för att anpassa sig till väljarna i stort. Det finns både en moral och ett krav på politisk ärlighet att stå för det man står för, även om det inte är populärt. Jag har aldrig gillat förändringar som görs därför att opinionen blåser åt ett visst håll. Men man måste alltid fundera över om det sätt man jobbar på och om de företrädare man har verkligen lyckas göra det som är centralt i politiken. Att kunna berätta om vad man vill politiskt. Och om man därmed kan få väljarnas öron, intresse och därmed en möjlighet att få stöd för den politiska linjen. Detta har varit oerhört för (S) under en lång tid. Att vi på senare tid inte förmått detta är en huvudförklaring till väljartappet. Därtill effekter av en bostadsaffär och en medial orkan mot socialdemokratin.Men också ett antal felsteg, oklarheter, senfärdigheter, icke-reaktioner och annat.

Det finns oerhört mycket mer att skriva och säga om detta och om vad som händer i ett parti där fler distrikt har ställt krav på avgång och nu en ledning som uttalat förtroende. Den stämning jag ser på bland annat facebook mellan partivänner ger mig oro i magen. Men med dagens VU-beslut kunde ändå något "rättesnöre" finnas att hålla i.

Med ett par nyhetsinslag försvinner min kraft och energi att skriva vidare. Fyrans Nyheterna rapporterar att en källa uppger att VUs beslut egentligen är att Juholt ska avgå. Expressen följer efter.
och likadant gör Aftonbladet. Där hade en information från mitt eget parti kunnat balansera det som kanske är skitsnack. Men om det stämmer? Som Ulf Bjereld skriver och uttalar i SvD så finns det saker i presskonferensen som var märkliga. Inget om den politiska framtidsinriktning som jag trodde skulle komma som huvudpunkt. Ingen Juholt på plats, han har åkt hem till Oskarshamn. Ingen möjlighet för närvarande journalister att berätta för oss läsare vad som har sagts. Bara "Han sitter kvar" och så efterföljande spekulationer i medierna som på ett oerhört trist sätt "toppas" av Mats Knutsson i Rapport som berättar att Juholt har "vägrat avgå". Kanske kan han säga så därför att partiet inte har haft en kommunikation till medierna eller till oss medlemmar.

Nu har jag haft fredagsmys med På Spåret och Skavlan. Jag skrev från början att jag hoppas vid gud att partiets ledning inte har "lurat skiten" av många medlemmar som nu är glada över dagens besked. Och jag undrar förstås vad det är för "central källa" som pratar i medierna. Men det kanske spelar mindre roll om nu uppgifterna är sanna. Eller?

Just då nås jag av uppgiften att TT har langat ut ovanstående meddelande. Presskonferens i Oskarshamn. Nu kunde det kanske vara en internationell konferens som tidigare har aviserats. Möjligen. Medierna har redan gjort "nid-repotage" om detta. Så kanske pressinbjudan i morgon lördag kommer att handla om en EU-konferens. Eller så har partikällor, hemliga, rätt i sina teorier och partiet åter kastas in i det gyttjebad som är så så förödande.

Mer att läsa: AB, DN, DN2, DN Ledare, S hemsida, DN om ny presskonf, SvD, AB ,Ekot,
Fler som bloggar. Johan Westerholm, Annarkia, Peter Högberg, Erik Laakso, Sjölander,
Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt

Håkan Juholt kvar som partiordförande

2012-01-20T16:51:00.001+01:00

Står på pendeltåget i trängseln och hör Carin Jämtin berätta att VU fortfarande har förtroende för Juholt som partiordförande. Om detta och perspektiv på det tänker jag återkomma.

Om man står för sitt ord: Riksdagsmajoritet för Palestina

2012-01-19T11:28:00.003+01:00

Idag skriver fem folkpartistiska riksdagsledamöter på DN Debatt om att deras parti borde erkänna Palestina:

Vi liberaler har en tradition av att bistå demokratirörelser, tidigare i det ockuperade Baltikum och i Östeuropa, i dag på Kuba och i Vitryssland. De palestinier som kämpar för demokrati och en fungerande rättsstat förtjänar ett starkt stöd från Folkpartiet.

Det här bådar gott. Nyligen har också centern meddelat att man ställer upp på den linje som i riksdagen stöds av de rödgröna partierna. Centerpartiet gjorde förvisso den mycket märkliga vändningen att man inte säger sig vilja uttala detta i riksdagen utan genom Dagens Nyheter. Mycket märklig variant. Men om, säger om, man utgår från att partierna agerar i riksdagen utifrån det man nu har deklarerat så finns en majoritet i riksdagen för ett erkännande. 184 röster för.

Fler: Röda Berget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, palestina, folkpartiet, centerpartiet,

Regeringen om Fas 3: "Finns ingen bättre arbetsmarknadspolitik"

2012-01-19T11:03:00.002+01:00

Idag genomförde LO ett seminarium med rapportpresentation av hur det ser ut med "arbetsmarknadsinsatsen" FAS 3. Presentationen startade samtidigt som det på sociala medier debatterades om huruvida det stämmer att FAS 3 är en större arbetsgivare än Volvo eller inte. "Så är det" menade Håkan Juholt i gårdagens partiledardebatt. "Så är det" menar Aftonbladets ledarsida. "Så är det inte alls", menar DNs motsvarighet.

Fakta ska naturligtvis vara korrekta och ser man uppgifterna om fas 3-antalet på arbetsförmedlingens sida så var det vid årsskiftet 28.987 deltagare i FAS 3. Wikipedia-sidan ger Juholt /Aftonbladet rätt, och på Twitter hänvisas till Ekonomifakta. Skillnaden tycks bero på om man räknar in det sålda Volvo personvagnar. Den diskussionen, bör hur spännande den än är, inte förta kraften när det gäller att granska fas 3 och regeringens arbetsmarknadspolitik.

Vid dagens seminarium menade regeringens företrädare Bettina Kashefi, statssekreterare, att "det inte finns någon bättre arbetsmarknadspolitik än den som nu bedrivs". En oerhört provocerande kommentar på ett seminarium om en så ofta förödmjukande insats (Fas 3) som inte är värdig ett land som Sverige. Men på ett sätt verkar ändå regeringen inse bristerna eftersom man har döpt om insatsen till "Sysselsättningsfasen". Lek med ord är sannolikt Per Schlingmanns insats men, som väldigt många Fas 3-deltagare vet, så blir vare sig insatsen i sig eller dess ersättning bättre efter språkförändringen.

Under seminariet gick LOs utredare igenom den olika problem som finns med systemet. Usla ersättningar och till och med noll kronor ibland. Däremot garanterat 5.000 kronor till den arbetsgivare som anordnar. Ofta oerhört dåliga insatser när det gäller kvalitet på innehållet. Och som Claes Krantz så riktigt bloggar är fas 3 en insats utan kompletterande utbildning, pensionspoäng eller ens coachning efter som de i FAS3 anses gått vidare till aktivitet. Även om de förväntas ägna 20% av tiden som heltidspraktiserande att söka arbete.

Sammantaget sett en insats mycket långt från det vi borde ställa krav på i Sverige med kollektivavtalsreglerade löner och arbetsvillkor. För denna insats, sa Bettina Kashefi, finns det inga gränser för antalet som kan komma med. Oerhört illavarslande.

Fler som bloggar: Kommunals utredare med gästbloggare Torbjörn Hållö, LO, Martin Moberg, Jämlikhetsanden, Eget tidigare inlägg,

Material: LOs rapport om "den nya tidens AK-arbeten".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobb, regeringen, lo, alliansen,

En partiledardebatt som kunde vara ett bra avstamp

2012-01-18T23:15:00.001+01:00

Dagens partiledardebatt som sådan har i de referat jag har sett, beskrivits i ganska positiva ordalag. Så var också mitt omdöme efter att ha lyssnat på tre fjärdedelar av den. En del som har rapporterat, som exempelvis SvTs Rapport, klarade dock inte av att göra ett inslag om debatten i sig utan lät den bygga på krisinslag och avgångskrav innifrån (S). Vill man så kan man trots allt se och utvärdera debatten utan att just här ta upp det sistnämnda. (därmed inte sagt att läget är allvarligt...)

I ett Sverige med stigande arbetslöshet och samtidigt en avrustning av åtgärder för att få människor i jobb är jobbpolitiken central. Om man nu har den verklighetsbilden vill säga. Statsministern menade, som Alliansfritt citerar. "Fler har kommit närmare arbetsmarknaden". Så är det ju inte. "Arbetslösheten har ökat. Det tyder på att fler är längre bort från arbetsmarknaden". Regeringen lutade sig tryggt mot sin sänkta krogmoms och folkpartiet upprepade sin tro på att sänka löner för unga ger jobb. Uppgiften som faktiskt stämmer och som nämndes av Juholt att den helt obegripligt usla insatsen FAS 3 nu är en större arbetsgivare än Volvo i Sverige är både talande för arbetsmarknadspolitikens förfall och något som skrämmer. Det behövs sannerligen en kursändring i jobbpolitiken.

Frågan om utförsäljningar, avknoppningar och vinster i välfärden handlar ju ytterst om hur vi gemensamt använder de pengar vi har avsatt för välfärd och angelägna områden där det är skatter som står för finansieringen. Och just därför ska det styras i demokratiskt valda församlingar. Och prioriteras. Så ser nu intet allianspartierna på saken. Inom ett antal områden som vård, omsorg, sjukvård och bostadssektorn har utförsäljningar gjorts och inte sällan enbart av ideologiska skäl. I själva verket är detta ett beställningsjobb sedan länge från de i näringslivet som sett det som en lockande marknad.

Om dessa tokförsäljningar och tokbeslut talade Juholt och fick direkt en fråga om "var finns listan" av moderatledaren. Det citerades också i Rapport. Däremot inte Juholts svar som hänvisade till webben Stockholmsrean med flera bra exempel på hur gemensamt ägd egendom har sålts till kraftigt underpris. Listan kan förstås uppdateras. Det senaste exemplet är inte med, Serafens vårdcentral som såldes till oerhört kraftigt underpris. "Det var inte så vi hade tänkt oss" svarade en ansvarig.

I övrigt fanns det med bra anslag från Juholt, om än kanske inte några större nyheter. Skolsatsningar, jobbpolitiken med fokus på näringsliv och företagande, investeringar i framtiden och ett fokus på att utveckla arbetsplatser så människor orkar arbeta fram till pensionsåldern. Och kanske satte han i en replik fingret på något av nyckeln till socialdemokratins möjligheter att återvinna förtroende. Det är ett alternativ som trots allt bygger på en vilja att drömma och ha visioner om ett bättre Sverige och en bättre värld. Inte varna för dessa visioner! (där en passning till Reinfeldts tal på moderatstämman om faran att ha dessa drömmar om framtiden)

Och så Reinfeldt. I några repliker till Juholt var det tydligt att han spelade på den interna kritik som finns mot S-ledaren. Men samtidigt producerar Reinfeldt själv tveksamheter och felaktigheter i en strid ström som inte granskas och uppmärksammas av medier. Alliansfritt har en genomgång av en del av dessa. Ytterligare en punkt kom ju igår när moderatledaren fick rött ljus av SvDs faktakoll. Uttalandet att Sverige är ensamma i Europa om att ha överskott i finanserna fick underkänt.

Svensk politik har dragit igång detta nya år. Partiledardebatten var en bra avstamp och borde kunna ge liv och spänst i politiken. Om det inte vore för....

Fler som bloggar. Mitt i steget, Thomas Böhlmark, Ulf Bjereld, Annie Lööf, Katarina Nyberg Finn, Tord Oscarsson, Röda Berget, Martin Moberg,

Mer att läsa: AB, ledare, LO-tidningen, SvD, Ekot, DN,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledardebatt, riksdagen, håkan juholt, fredrik reinfeldt,

Alliansregeringen splittrad - mer eller mindre av bilåkande?

2012-01-18T21:59:00.000+01:00

Som framgick av gårdagens inslag i SvTs Rapport vill miljöminister Lena Ek att vi åker mindre bil. Vilka åtgärder som ska ge den för miljön så viktiga förändringen av våra vanor kunde ministern inte ge svar på men ambitionen var tydlig. "Vi måste gå den vägen om vi ska klara höga miljömål" vad budskapet. Idag får miljöministern mothugg inifrån den egna regeringen. I dagens Rapport uttalar sig Catharina Elmsäter-Svärd med motsatt budskap: Åkandet behöver öka, är hennes budskap.

Det har länge varit välbekant att regeringens miljöpolitik är ganska grund. Budgetar, som den i höstas, har dömts ut av viktiga miljöengagerade organisationer som Naturskyddsföreningen därför att miljösatsningarna varit obefintliga eller till och med rullats tillbaka till en lägre och mindre ambitiösare nivå. SNF inledde sin kommentar då med orden:

Insikten om vikten av miljön och en hållbar utveckling saknas i regeringens höstbudget,

Och vem mins inte Almedalen före valet 2006 när Reinfeldt uttryckte att miljön aldrig varit någon "moderat fråga"...eller när han strax före tillträdandet som statsminister formulerade ord som "Man har sagt mig att klimatet är hotat".

Jag jobbar som miljöpolitiker i Huddinge. Jag har i min miljönämnd ärligt engagerade personer från Reinfeldts parti som gör ett gott jobb och som brinner för det de gör. Men en rimlig tolkning av dagens utspel av infrastrukturministern är att miljöpolitikernas kunskaper och engagemang behöver "balanseras" av andra intressen. I Centern verkar miljötyngden väga mer medan det på central nivå i Reinfeldts parti förefaller vara omvänt och mer negativt. Sen, som budgeten från i höstas visar: Det krävs förstås också av centerpartiet att man går från ord till handling. För klimatets skull.

Fler som bloggar: Supermiljöbloggen, Stina Bergström,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljöpolitik, centern, lena ek, catharina elmsäter-svärd, moderaterna, fredrik reinfeldt

Ja i tidning och Nej i riksdagen? Märkligt om Palestina, Centern!

2012-01-17T22:26:00.002+01:00

Jag har länge varit varm anhängare av en Palestinsk stat. Här ska jag inte reda ut skäl som funnits sedan länge och som finns idag för detta. För mig är det en självklarhet och något som världssamfundet har en moralisk skyldighet att driva på för och att understödja. Så också Sverige.

Glädjande nog har Centerpartiet nu höjt rösten inom alliansregeringen. I ett utspel i DN kräver man genom Kerstin Lundgren att Sverige nu verkar för ett erkännande av Palestina. Fp kräver att det först finns ett fredsavtal dvs någon slags vetorätt till det Israel som på många sätt och många gånger i historien har gjort och gör allt för att underminera en Palestinsk stats förutsättningar. Där verkar fp möta Israels syn på frågan om en palestinsk stat.

Så mina rosor (röda) till Centern, alltså. Så långt. För samtalet om palestinafrågan i P1 Morgon tar en oväntad (jaja) vändning när den avslutas. Kerstin Lundgren får frågan om hon och centern är beredd att driva frågan i riksdagen, som då är liktydigt med skarp politik och liktydigt med att göra gemensam sak med de "rödgröna". På den frågan svarar KL:

"Jag behöver inte tillkännage i riksdagen. Jag har tillkännagivit i Dagens Nyheter..."

Men stopp här: Sverige är en ganska väl etablerad demokrati. I den är riksdagen beslutsfattare och den främsta plattformen där politikens vägval ska tydliggöras genom debatter och olika förslag. Må så vara att det är regeringens sak att driva utrikespolitiken men självklart är riksdagen oerhört viktig och kan också ta initiativ. Att kräva i denna riksdag att regeringen verkar aktivt för ett erkännande av Palestina vore en sådan sak.

Centern och Kerstin Lundgren väljer alltså att svänga i sakfrågan men väja för att göra det till riktig politik i Sverige riksdag. Det är dåligt om så blir fallet när frågan ska hanteras. Jag fattar att det ligger politisk kraft i att spräcka regeringens enhetliga uppträdande i den frågan. Men ändå. Att stå för det man tycker måste gälla både i parlamentet och i mediala utspel och det är en stor fördel om man talar med samma tungor på dessa båda plattformar. Det gör inte Centern, tydligen.

Mer att läsa: Ekot1, P1-morgon, DN, Bildt avvisar erkännande,
Fler som bloggar: Röda Berget, Peter Högberg, Martin Moberg, Johan Westerholm

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, palestina, israel, alliansen, regeringen,

Partiledardebatt och en Aftonbladetnyhet om Juholt blir till

2012-01-14T14:07:00.003+01:00

På onsdag nästa vecka drabbar partiledarna samman i en debatt i riksdagen. Det saknas verkligen inte frågor att diskutera. Det saknas verkligen inte behov av att ge väljarna en bättre bild av olika alternativ. Och för socialdemokratins del borde debatten vara något av politisk straffspark. I Sverige växer klyftorna på grund av politiken som förs. I Sverige består arbetslösheten, trots talet om arbetslinjen. I Sverige säljs välfärden ut till privata intressen som gör jättevinster samtidigt som betydande brister ständigt avslöjas i vård och omsorg. I Sverige styr de borgerliga i minoritet.

Men det finns stora "aber" om det självklara i en S-fördel. Partiet ligger uselt till i opinionen, ett ras med direkt koppling till en bostadsaffär. Partiets ledande företrädare ska i detta läge matcha alliansföreträdare, som Reinfeldt och Borg, som av någon anledning har skaffat sig ett stort förtroendekapital hos väljarna. Den politiska omprövning, förnyelse och/eller återgång till rötter och värderingar som valförlusten 2010 ställde krav på, kom bort eller i alla fall bordlades. I stället blev det nya personer som skulle bli partiets räddning och som var vägen till återhämtning.

Så fel det blev. I mina ögon var Stefan Sterns första del av artikeln i DN i veckan en riktig och viktig analys, alldeles oavsett (som en del spekulerat i) vilka baktankar och annat som fanns med den. Han skriver bland annat:

I stället förvandlades ett av världens mest stabila, regeringsdugliga politiska partier till ett parti som just nu inte inger respekt hos någon. Denna historiskt svåra förtroendekris visar hur djupt felaktig personfixeringen var. Inte ens nu är partiordföranden socialdemokratins största problem. Tillräckligt väljarstöd för att vinna nästa val står eller faller inte med Håkan Juholts chanser att sitta kvar efter de svårartade misstagen. Väljarförlusterna handlar nämligen i grunden om politik

Däremot är det avslutande halvan för mig ganska obegriplig. I ett läge när till och med alliansen inser tokerier med privata riskkapitals sug efter vinster från skattefinansierad verksamhet, borde det knappast vara S-företrädare som går i fronlinjen för privatiseringseländet.

Partiledardebatten på onsdag och inte minst det socialdemokratiska alternativet i politiken riskerar att skymmas av ännu mer eländesnyheter. I går lyftes strulet med den lagda budgetmotionen upp i DI som sedan spreds till andra nyhetsförmedlare med rubriker om lögnaktiga S-företrädare. I sak en viktig fråga att reda ut: A-kassan är, som Katrine Kielos skriver på AB-ledaren, en oerhört viktig fråga för (S). Men i medierna blir Wanja Lundby-Wedins kommentar om att reda ut de olika budgetturerna till en rubrik om att rent allmänt "utreda Juholt". Så skapas nyheter i tider när krisstämpeln är som fastnitad på den annars så vackra sosserosen. Men alldeles oavsett fakta och verklighet är detta nyhetsflöde på många sätt det tyngsta som nu kan spelas upp mot (S): dels undermineras trovärdigheten i ekonomisk politik och dels undermineras tron på partiets politik när det gäller att stärka tryggheten för den som blir arbetslös. Olyckligt!

På onsdag borde det S-märkta laget göra ett antal politiska mål på motståndarlaget. Förutsättningarna rent politiskt är mycket goda. Jobben, den ekonomiska politiken, trovärdigheten i att utveckla och stärka välfärden och en del annat, borde tala för S-vinst. Men på onsdag riskerar de goda och kloka argumenten att helt missa människors öron och medvetanden, allt medan krisbilden fördjupas. Många med mig upprepar nu orden "Låt oss tala politik". Många med mig försöker också att i vardagens kommun- och landstingspolitik medverka till en bättre politik och ett starkare stöd för S, något som tvärbromasar i det massiva rikspolitiska nyhetsflödet.

Vad bör då göras? Ja, för det första får och kan inte mer av underlag till kris- och katastrofnyheter skapas. Det kräver att vi rensar och gör rent. När det är gjort måste vår färdriktning framåt mejslas ut. Ta partiprogramarbetet som hävstång för det, i en bred idédebatt i Sverige. Och inte enbart i partileden utan direkt med väljarna. Släpp fram partiets talespersoner i centrala frågor med konkret politik om jobben, om välfärden, skolan, sjukvården, tryggheten, bostäder, segregation, folkhälsa m.m. Använd vår trovärdighet som fortfarande finns i kommun- och landsting för att med konkreta S-förslag börja prata och "göra" politik. Och inte minst: Lägg krut på att genom en offensiv jobbpolitik och politik för en modern arbetsmarknad och arbetsliv använda den fackliga rörelsens kraft!

Det kan säkert finnas en och annan som inte vill höra detta, inte kan bryta sig loss från de enkla lösningarnas tankegångar. Om du tillhör den kategorin vet jag inte, men i så fall har du en bevisbörda att komma med verkningsfulla egna lösningar. Vilka är dessa?

Mer att läsa: DN, SvD-ledare, AB-ledaren om a-kassan, AB om budgetbråket,
Fler som bloggar: Johan Westerholm om politikvärdering, Peter Högberg om Klas Eklunds DNdebatt-inlägg, på samma tema Sjölander och Klas Eklund, Peter Johansson med inlägg av Sara Gunnerud på DN debatt. Sara Gunnerud, Rebellabloggen, om budgetdubbelspel, Leines blogg, Campaign Dossier om S politiska läge. Viktor Tullgren som lika mig är blockerad på Twitter av Expressens Niklas Svensson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, wanja lundby-wedin,

Gästblogg: Ulla Johanson om vänstern och Sjöstedt

2012-01-11T22:25:00.000+01:00

Sjöstedt utmanar ochimponerar

Så kom han som en stormvind. Mannen på allas läppar är förtillfället är Vänsterpartiets nya partiledare Jonas Sjöstedt. Med tanke påpartiets njugga inställning till tro är det kanske att gå för långt att sehonom som vänsterns nya frälsare. Ändå har han på några få dagar lyckats blåsaliv i frågor som varit stendöda sedan 1980-talets början. Det är en godbedrift.

Det stora frågetecknet är om socialdemokraterna ska bejakaSjöstedt framfart eller ej? Är Vänsterpartiet ett hot eller inte? Det är svårtatt se hur en vitaliserande kraft på vänsterkanten kan vara ett hot. Snarare ärdet en möjlighet som kan leda till kraft och energi när det handlar om alltfrån arbetslivets villkor till energidebatten och kapitalets ohejdadeframgångar.

Den enda oron handlar om socialdemokraterna är tillräckligtförberedda. Finns det en utstakad politik? Vilka är möjligheterna att vara medoch leda debatten istället för att hamna i kölvattnet bakom Vänsterpartiet?

Med tanke på Jonas Sjöstedts vandring uppåt i politiken ärhan en uthållig man. Han är uppenbart en person som vet vad han vill och somklarar av att vänta ut rätt tillfälle. Redan långt innan han blev känd ipolitiska kretsar, på den tiden då han var aktiv inom Elevrörelsen, var hankänd som en stabil och seende man. Han var den som mäklade fred och den som sågatt trupperna var samlade till strid. Det är egenskaper som är nödvändiga i ettparti som har en lång historia av splittringar och utrensningar.

Det är också en egenskap som säkert kommer väl till pass närdet handlar om ytterligare samvaro med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Iden bästa av världar betyder det att Sjöstedt inser att helheten till vänsterpå den politiska kartan är mer värld än enskilda delar i hans egen politik. Detvar i alla fall med den insikten som den nu sittande regeringen kom till makten.

Vitaliserande kraft eller ej så finns det en betydandeskillnad mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Det handlar omlagstiftning är ett bra medel i alla lägen eller ej. För LOs del betyder det fortsattsamverkan med socialdemokraterna stabiliseras eftersom lagstiftning påarbetsmarknadsområdet omöjliggör stora delar av LOs existens som en ansvarstagandearbetsmarknadspart.

Vi får ständigt lov att välja igen och igen. Det är alltidmöjligt att avvika från ett utvalt spår. Dock finns en begränsning för vårfrihet. Tiden. Det är inte lätt att välja för när vi väljer något innebär detatt vi väljer bort något annat. Att låta bli och välja den smittande effekt somJonas Sjöstedts person kan ha är också ett val.

Sjöstedts möjligheter utmanar socialdemokraternasmöjligheter. Det kan leda till att en världsbild befruktar en annan. Tänk vadmycket spännande saker som kan hända då.

Ulla Johanson är politisk sekreterare på LO.

Mer att läsa om vänsterpartiet: AB ledarblogg,
Fler som bloggar i ämnet: Ulf Bjereld, Utredarna om sextimmarsdag,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, socialdemokraterna, jonas sjöstedt, LO,

(S) med baken i vädret och Jonas Sjöstedt ny ledare för Vänsterpartiet

2012-01-02T22:11:00.002+01:00

Kongresser, stämmor och landsmöten ger alltid lite extra uppmärksamhet för partier. Så är det idag för Vänsterpartiet där ombuden i skrivande stund har pläderat klart för sina kandidater till ny partiledare och därefter röstat. Det blev alltså Jonas Sjöstedt som vann med röstsiffrorna 179 mot 39. Det gamla kommunistpartiet får nu en partiledare som mer än tidigare ledare kan ge partiet en bild av förnyelse och omprövning. Och kanske till och med en verklig förnyelse. Sjöstedt har ett sätt att tala och argumentera som känns äkta och sakligt. Än så länge är partiets politiska omprövning inte helt tydlig. Kommer vänsterpartiet att vara ett ansvarstagande parti som under Sjöstedts ledning kan få trovärdighet i frågor som ekonomi och tillväxt? Där väntar nog många väljare på besked.

För socialdemokratin som gått in i det nya året med baken i vädret är valet av Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet ännu ett orosmoln. Inte bara, eftersom ett regeringsalternativ i nuläget knappast inte är möjligt utan V. Men helt klart är en av Sjöstedts ambitioner att få (V) att växa på (S) bekostnad.

Jag har börjat på blogginlägg om mitt eget partis start på 2012. Det har inte blivit något färdigskrivet om detta. Vånda, uppgivenhet och trötthet över det som har pågått har slagit in i min själ. Det handlar sannerligen inte bara om den ibland högljudda ledarskapsdebatten utan om en trist linje alltsedan valförlusten där det med något undantag har varit politiskt mörker. När vänsterpartiet idag får sin nystart med Sjöstedt vid rodret har (S) talat länge om densamma men det ser onekligen ut som en uppskjuten nystart. Frågan är hur länge? Bilden av ett krisande (S) har sjunkit in så djupt att till och med andra partiers företrädare manar till samling och mer "ordning". Med det budskapet skrev bland annat vänstern/HRFs Jenny Bengtsson i Arbetarbladet.

Den första arbetsveckan har klarats av detta år. Från måndag drar det politiska livet för min del igång på riktigt allvar. Förhoppningsvis återkommer då partivänner runt om i landet med nya krafter och med en vilja att ge sitt för att vi äntligen ska börja röra oss framåt. Jag är inte riktigt säker på att det sker. Den debatt som har följt efter Ylva Johanssons inlägg på bloggen om "Mycket att göra" har innehållet det mesta och det sämsta, som kommentarer om att den som uttrycker sig så ska ställas inför "partidomstol". Och visst säger det lite om det totalt sneda fokus vi har när Ylva får 144 kommentarer för inlägget om ledarskap och ansvar, men bara 18 när hon besvarar frågor och tar med en viktig punktlista med politiska frågor?

Socialdemokratin måste formulera den politiska vägen framåt. Det börjar bli bråttom och samtidigt borde förutsättningarna vara utmärkta i ett läge då Reinfeldts regering styr, när klyftorna ökar, när arbetslösheten biter sig fast och när brister i vård och omsorg debatteras flitigt. Socialdemokratin kan inte nöja sig med att vara efter i debatten längre. Tonläget måste ner och måste ställas om, det går inte att hävda att man själv är en bättre sosse än någon annan. Partiledaren måste ta det ledarskapsansvar som ligger i uppdraget. Däri ligger också att vara tydlig och se till att (S) inte velar och hoppar i politiken. Partikongressen har valt partiledning för minst fyra år. Samtidigt lever inte svenska väljare i vår partimiljö, i alla fall inte de flesta. De allra flesta väljare har inte varit på ett "förlåtelse-möte" med Juholt och hört hans argument utan är beroende av mediernas bilder när de dömer förtroendet för (S). Därför kan "sanningen" vara en sak men människors bild av densamma en helt motsatt. Om den mindre positiva bilden tar överhanden före "sanningen": Hur möter vi då det dilemmat?

Rätten att föra debatt och uttala kritik är självklar. För ett parti som delvis präglas av synen att "det ska hållas internt" kan det vara tungt för en del att ställa om till den öppenhet som dagens samhälle kräver. Men öppenheten måste vara ärligt menad och prägla också svåra diskussioner helt enkelt därför att det ur diskussionen föds tankar, idéer och lösningar som utvecklar. Allt annat är otänkbart och det gäller att vara villig att ta tillvara allt konstruktivt.

Men just på den punkten borde fler tänka till, oavsett alla rättigheter och självklarheter. Man må hålla kritikerfanan så högt man kan mot den svenska skyn men Reinfeldt kan lik förbannat komma att sitta kvar som statsminister därför att man haft fokus på annat än att vara en stark opposition. Reinfeldt kan komma att vara statsminister därför att det rätt man har att kritisera har använts på ett sätt som gjort att partiet uppfattas som havererat, trasigt och ute. En del gör saken förbannat enkel för sig. Svart eller vitt, rätt eller fel, rött eller blått, stad eller land, Juholt eller... Jag tänker tillåta mig att se saker mer sammansatt.

Mer att läsa: SvD, Lena Hennel, AB, DN, Ekot, AB Politikerkollen, DN2, Svd om valet av Sjöstedt, NT, Kikki Liljeblad om ledarskap,.

Fler som bloggar: Ulf Bjereld, Peter Högberg, Roger Jönsson, Calle Fridén, Mitt i steget,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vänsterpartiet, jonas sjöstedt, socialdemokraterna, håkan juholt,

2012 startar i fortsatt opinionsmässig moll

2012-01-01T10:57:00.001+01:00

Det första inlägget detta år 2012 inspireras, eller hur man nu ska se det, av Svensk Opinions nya mätning av väljaropinionen. Den indikerar en årsstart som börjar i djup moll för (S) med ett fortsatt tapp av väljarstöd, nu ner till 25,3. Moderaterna stärker sig samtidigt som Kd åter är utanför riksdagen om mätningen skulle bli valresultat. Mp och även V går framåt.

Det finns ju ingenting nytt som så här några timmar in på det nya året har hunnit slå igenom i väljarnas syn på politik och partier sedan sist. Därför är den fortsatta ökenvandringen för (S) inget förvånande i sig. Förklaringarna till läget har också redan getts många gånger och är ganska självklara. Detsamma gäller vad som nu behöver göras för att vända utvecklingen. I veckan kom ju i mitt tycke en välkommen signal att (S) nu är "på" i politiken igen. Då i form av en snabb replik till Anders Borg som började tala om det bekymmersamma med växande klyftor i det Sverige han själv sitter i regeringen för. Juholt/Waidelich gav ett snabbt svar och bara det är ett gott tecken.

Diagrammet ovan kan utläsas som att väljarnas stöd för (S) ökade från inledningen av 2011 fram till den dag då "affären" med Juholts bostad i Västertorp briserade och blev till ett jättelikt mediedrev. En grov analys av detta skulle kunna vara att väljarna gillade det politiska budskapet men tappade i förtroende när affären startade. SIFO visade i förra mätningen att 350 000 väljare lämnade (S) efter affären. Det gäller nu för (S) att ta tag i det politiska spåret som helt uppenbart har så stor potential att vända utvecklingen.

Det förutsätter tydlighet, en genomarbetad politik i bland annat de frågor som är avgörande för val, som ekonomi och jobb. Det kräver också att de företrädare som ska berätta om politiken gör det med röster som människor vill och orkar lyssna på och har förtroende för. Det ligger i ledarskapet att göra de förändringar som behövs för att s.a.s återskapa kanalerna för kommunikationen mellan (S) och väljare. Det får inte dra ut på tiden.

Mer att läsa: DN, SvD, Ekot, Svensk väljaropinions mätning,
Uppdatering: Fler som bloggar: Ylva Johansson med viktigt inlägg på ämnet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, socialdemokraterna, moderaterna, fredrik reinfeldt, håkan juholt,

Gott Nytt År 2012!

2011-12-31T16:28:00.000+01:00

Det sista blogginlägget för år 2011. Förra, motsvarande inlägg summerade jag år bloggåret 2010, då med 1.182 skrivna inlägg under året. 2011 har jag bloggat en tredjedel av förra årets "volym". En huvudförklaring till det är att det inte bara blev ett utan flera längre bloggpauser under året. Men också därför att 2010 var ett valår som gav sitt till blogginsatserna. Min tanke är att försöka bli mer aktiv med start redan i morgon. Vi får se om debatterna och skrivämnen är tillräckligt för att inspirera mig under kommande år.

Det har annars varit ett händelserikt år. Personligt skrivs året i mycket positiva färger. Åter sambo med Pia i en härlig lägenhet vid Kvarbergsplan i Huddinge. Nytt jobb på LO där jag får jobba med sociala medier. Riktigt roliga och viktiga uppdrag i politiken med fokus på sjukvård, miljö och bostadsfrågor. Då utöver att ett ledamotskap i fullmäktige handlar om alla frågor som rör Huddinge.

Möjligen skriver jag det politiska året 2011 i något dystrare färger. Socialdemokratin går in i ett nytt år med ett väljarstöd lägre än någonsin, både om man tror opinionsmätningar och med tanke på senaste valresultatet. 2011 präglades de första månaderna av S-kongressen. Mona Sahlin avgick och Håkan Juholt blev partiordförande. Jag bloggade direkt från kongressen.

Valet av Juholt var mycket överraskande och knappast någon träffade rätt i gissningarna. Det blev en process som kanske är den sista valproceduren enligt "tradition", med valberedning och hemliga överläggningar. Med förhandlingar och med total avsaknad av krav på kandidater att presentera sig för medlemmarna och söka stöd för en viss framtidslinje. Under 2011 har andra partier lärt av socialdemokratins misstag och haft öppnare processer där flera kandidater har presenterat sig och deltagit i en kamp om de viktiga ledarpositionerna. Till en del är jag övertygad om att det inte skulle ha blivit så om inte (S) hade valt den linje man gjorde, något som vållade debatt och kritik.

Man må ha olika känslor och tankar efter detta men jag vågar utan att ha forskningsbelagda fakta säga att en stor del av partiets aktiva var peppade och uppåt efter kongressen. Juholts linjetal kändes igen som tryggt, framåt, som rättvisa och kryddat med lite humor mitt i allvaret. Att många väljare hade samma tankar bekräftades av de uppåtgående trenderna i en del opinionsmätningar efter valet. Med årets riktigt stora mediedrev stoppades uppgången. Juholts bostadsaffär slog ut alla försök att etablera politiken på S-dagordningen.

Men även om ett viktigt förtroendekapital gröptes ur rejält tror jag att politiska händelser och icke-händelser är väl så viktiga förklaringar till S kärva läge som detta. När budgetmotionen skulle skrivas gjordes det i en öppen form för att stimulera debatt i riksdagsgruppen. Bilden utåt blev i stället att partiledningen fick skit, och tvingades backa. Det följdes av en rad frågor där S enda dagen tyckte en sak och andra dagen sade sig tycka annat. Huller-om-buller och fram-och-tillbaka- har aldrig varit en politisk framgångslinje. Inte heller för (S). Där fanns också en utebliven debatt i TV, när det som mest behövdes. Där fanns senfärdighet i att reagera över en av 2011 års hetaste "skandaler", den om Carema. Där hann såväl Svenskt Näringsliv som moderaterna före (S) i utspel. Där fanns märkliga turer om migrationsfrågor. Där fanns i en del fall fakta-tveksamheter och annat som inte ingav det förtroende för socialdemokratin som såväl behövdes. Där fanns också.- tyvärr- en helt orimligt "bordläggning" av en politisk förnyelse i dialog med medlemmarna. Detta är jag fortfarande djupt ledsen över, å partiets framtids vägnar.

Terrordådet på Utöya blir den händelse som får känneteckna år 2011. Tragiskt. Men också en serie mänskliga prestationer utöver det vanliga, dels av Jens Stoltenberg som i hela dådets efterspel var lysande men också i de reaktioner som följde från unga norska socialdemokrater i hyllande av yttrandefrihet och demokrati just i den svåraste av stunder. "Vi ska tillbaka till Utöya!

Under dessa dagar speglar medierna i en radda årskrönikor vad som har hänt i stort och smått. Dessa rekommenderas!

2011 avslutas med ett par debattinlägg som jag gärna ser lever vidare in i 2012 och därtill fördjupas. Sverige som ett land med allt mer växande klyftor och orättvisor. Socialdemokratins hjärtefråga och viktigaste uppdrag. I veckan har till och med finansminister Borg talat om detta i ord som "bekymrad". I dagens nyårsinlägg av Fredrik Reinfeldt på Brännpunkt är just växande klyftor inte framlyft men nämns ändå. Min förhoppning är att Håkan Juholts och Tommy Waidelichs debattinlägg ska vara ett startskott på en nyfödd socialdemokrati som blir tydligare med vad man vill inför framtiden. Inte minst när det gäller en politik mot de växande klyftorna.

Jag önskar er alla ett riktigt, hjärtligt gott nytt år. Det gäller politiska vänner, politiska motståndare, linedancekompisar, arbetskamrater, fackliga vänner, bloggare från alla läger, twitterföljare, facebookvänner och alla andra som jag har glädjen av att ha i mitt liv på ett eller annat sätt. I morgon postar jag 2012 års första inlägg.

Gott Nytt År!

Mer att läsa: SvD med faktakoll om Sverige/USA;
Fler som bloggar: Katarina Nyberg Finn, Mary Jensen, Thomas Böhlmark, Kent Persson, Peter Högberg, Norrköpingsbloggen, Alliansfritt, Fredrik Antonsson, Johan Westerholm, Göran Johansson,
Ann-Sofie Wågström , Olas tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, 2011, årskrönika, socialdemokraterna, peter andersson med rätt att tycka,

En efterlängtad vändning uppåt?

2011-12-30T11:22:00.000+01:00

Närapå efterlängtad! Så kanske man kan beteckna dagens debattinlägg av Håkan Juholt och Tommy Waidelich på SvDs Brännpunkt. Temat är de växande samhällsklyftorna och vad som borde göras för att vända utvecklingen. Jobben, utbildningen, en schysst a-kassa för att underlätta omställning och skatter efter bärkraft. Fyra politiska områden som är centrala för att uppnå ökad rättvisa.

Inlägget är ett skarpt, snabbt och välkommet svar på veckans märkliga utspel av finansminister Anders Borg. I en intervju till TT glömde Borg helt sin egen politiks effekter som har lett till växande klyftor. I stället sade sig finansministern vara "bekymrad" och lät som en god socialdemokrat. Att hans egen förda politik, vad man än kan säga om historien, är en av orsakerna till att klyftorna växer, förteg Borg.

Som Juholt/Waidelich skriver idag:

Förklaringen till detta ligger delvis i lågkonjunkturen, men knappast enbart. Det handlar om politiska beslut. Det är omöjligt att skära i a-kassa och sjukförsäkring för att finansiera skattesänkningar utan att de som uppbär dessa ersättningar får mindre att röra sig med. Därför är det inte förvånande, men djupt oroväckande, att barnfattigdomen nu ökar i Sverige.

Socialdemokratin behöver lägga fast den här övergripande politiken. Även om många väljare och sympatisörer i grunden och i hjärtat vet och känner vilken inriktning politiken ska ha, så måste den jobbas igenom. Det borde ha skett direkt efter valet 2010 men nu är det tidsperspektivet satt ur spel. Dagens debattinlägg kan ändå bli en startpunkt på en djup ideologisk debatt om framtiden och om de politiska alternativen. Socialdemokratins tidigare val av "barnfattigdom" som en viktig fråga var i sak helt rätt. Jag ser förvånande invändningar mot det, dock. Men det har saknat en förnyad grund på vilket den frågan ska vila. De fyra politikområdena är viktiga i sammanhanget. Det ger också en ren och tydlig konfliktpunkt gentemot borgerligheten.

Låt nu det politiska grovarbetet börja och låt oss alla hjälpas åt att fylla den här idéplattformen med konkret politik. Detta samtidigt som vi vässar oppositionsrollen. Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och andra i alliansregeringen saknar helt trovärdighet i det myckna talet om "rättvisa". Det är bara en samlad arbetarrörelse som kan.

Det förutsätter några saker till. För att trovärdigheten ska kunna återhämtas är politiken och färdriktningen basen. Men sen gäller det att hålla sig där, utan fladdrande utspel utan eftertanke. Partiet har nu angett tonen för färden framåt. Må den hållas tydlig. Och visst kan man också hoppas på en viss uppslutning bakom detta så att personfokuset kan vridas över till ett fokus på färden framåt. Om det sker i debatten bland partivänner och bloggare lär vi se. Jag är på den punkten inte helt optimistisk.

Mer att läsa: SvD, Lena Henell, 2011 för Reinfeldt, AB-ledaren om Borgs klyftor, DN om ökade klyftor, DN debatt, om regeringens framtidskommission, AB-debatt, Magnus Ljungkvist,

Fler som bloggar: LO-bloggen, undertecknad, LO-bloggen, Ulla Johansson, Martin Moberg, Monica Green, Olas tankar, Göran Johansson, Huddingeperspektiv, Claes Krantz, Alliansfritt, Roger Jönsson, Claes Krantz 2, Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna, alliansen, anders borg, fredrik reinfeldt,

Nya republikanska medlemmar efter kungens jultal

2011-12-25T20:31:00.003+01:00

Så har också kungen hållit ett traditionellt jultal. Talet borde ge Republikanska föreningen många nya medlemmar. Hela talet verkade utgå från att kungen känner ett närmast panikartat behov av att motivera sin egen och sitt kungahus existensberättigande. Kungen och drottningen reser. Kungen vill öppna upp svenska slott. Kungen tycker om Nya Karolinska sjukhuset. Kungen ser fram emot att bli morfar. Kungen gillar Tranströmer. Talet i sammanfattning.

Kungen inleder med "Kära svenskar, hemma och utomlands". Om han däri räknar in "icke-svenskar" men som lever och verkar i vårt land, vet jag inte. Däremot gick kungen ett par hundra år bakåt i tiden, till en annan invandrare som ankom vårt land och sedemera blev kung.

"Karl XIV Johan. Han var den förste i ätten Bernadotte och kom till Sverige för 200 år sedan. Karl Johan tog initiativ till mycket i vårt svenska samhälle. Han såg till att kommunikationer, bankväsende samt sjukvård och skolgång utvecklades

Kungen hade också ett par rader för att uppmärksamma....en grupp.

"...alla de goda krafter som finns omkring oss. Det finns många hjältar i vårt samhälle som i det tysta kämpar för andra människor utan att få uppmärksamhet eller ett tack. Ni skall känna att ni också omfattas av min och familjens varma julhälsning.

Om detta kan mycket sägas. Riktigt vilka det är som ska känna glädje i kunglig uppmärksamhet i det där avsnittet av talet är väl skrivet i stjärorna. Vad som däremot är solklart är att kungen i dagens tal var så fokuserad på att bekräfta sitt eget ämbete att han själv i stället bekräftade skälen för att avskaffa monarkin. Gör så!

Och som ett par medier uppmärksammar: Kungen höll helt tyst om den skandaldebatt som varit het i medier och bland allmänheten sedan boken "Den ofrivillige monarken".

Mer att läsa: Hela jultalet på hovets pressrum, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD, Ekot.
Fler som bloggar om jultalet: Johan Westerholm,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kungen, monarkin, republikanska föreningen,

Sahlin och partiledarval

2011-12-25T15:49:00.001+01:00

Det är juldag 2011 och ser jag rätt så kommer det mest uppmärksammade politiska utspelet idag från Mona Sahlin. Hon uttalar sig för ett förändrat sätt att välja partiledare framöver. I stället för den mer slutna process som tidigare har använts så ska det bli mer öppet, enligt Sahlin. Precis som andra partier gjorde när (S) fick kritik för att inte göra det, dvs ha en öppen process där kandidater berättar vad de vill och presenterar sig för medlemmar och väljare.

Det är i grunden bra att diskussionen fortsätter och att partiet går i den riktingen. Det är inte bara bra utan också önskvärt och, tror jag, en överlevnadsförutsättning inför framtiden. Väljare och medlemmar accepterar inte längre ett passivt "titta på" när "makten själv" väljer makten. Medlemmar och väljare kräver delaktighet. Annars ger man sjutton i det parti eller den organisation som inte bryr sig om ens åsikter.

Ska man ha någon kritisk ton mot Sahlins utspel så är det väl att det riskerar att förlänga formaliafrågor och personfrågor. I stället för att fokus äntligen blir på politiken, visioner och vägval, så kan utspel av det här slaget tvinga kvar det offentliga samtalet på det område - person- och formaliafrågor - som socialdemokratin har haft alltför enögt fokus på sedan valförlusten 2010. Det borde i stället ha varit och måste framöver vara ett markant fokus på den politiska omprövningen.

Visst kan man också tolka utspelet som illasinnad kritik från Sahlin mot Juholt. En del väljer säkert att göra det med ärliga avsikter och av tröttnad på ständiga kritiker som aldrig ger det socialdemokratiska ledarskapet en lugn stund. I en del fall är det politiska motståndare som uttolkar Sahlins utspel och man kan verkligen fundera över om det är av omtanke om (S) framtid det görs. Jag är inte så säker på det. Men i sak är Sahlins utspel ett viktigt steg i (S) utveckling till ett parti i människors vardag, om man så säger.

Mer att läsa: Ekot, DN, SvD, Expressen, Laholms tidning om valet av LO-ordförande.
Fler som bloggar: Kent Persson, Tokmoderaten, , Johan Westerholm, Peter Högberg, Mattias Lundbäck, Alltid rött, alltid rätt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, socialdemokraterna, håkan juholt,

Föraktet för hyresrätten slår mot tillväxten

2011-12-23T18:44:00.001+01:00

Nej, någon fin julklapp i form av ett eget hyreskontrakt på den första lägenheten tycks väldigt få av vårt läns unga kunna se fram emot. Så också för unga i Huddinge, och för den delen också för andra hugade hyresrättsspekulanter. I veckan berättade Mitt i Huddinge att kommunen har noll ambitioner att bygga hyresrätter och idag rapporterar Radio Stockholm om läget på bostadsmarknaden på andra sidan kommungränsen, i Stockholm. 60.000 i kö i förmedlingen som tillsammans kan söka 95 lägenheter. Eftersom Huddinge också tillhör Stockholms bostadsförmedling så berör det oerhört dystra läget också Huddingeborna.

Jag håller med. Det är är inte något nytt tema i mina blogginlägg. I stället är det återkommande helt enkelt därför att verkligheten inte kommer med några positiva tecken på förbättringar. På samtliga nivåer tycks en mycket grund insikt finnas om hur viktigt det är med byggandet, också av hyresrätter. Det första för att möta behovet hos människor. Men därefter också som en av fler faktorer som påverkar tillväxt och framväxten av fler och nya jobb. Man KAN inte och kommer inte att lyckas ens med basal personalförsörjning till exempelvis vård och omsorg om människor inte kan bo någonstans.

I Huddinges fullmäktige har jag debatterat frågan åtskilliga gånger. Möjligen andas kommunledningen mer ärliga och raka besked i artikeln än tidigare i dessa debatter. Det har i alla fall antytts att man vill och kan få fart på byggandet. Nu är det ytterst svävande uttalanden och inga konkreta åtgärder. Från regeringens sida har "pratet" blivit bättre sedan Stefan Attefall tog över. Men det har hittills stannat vid just prat och det största man har presterat är "reformen" ägarlägenheter som inte gav något och så möjligheterna för lite mer välbärgade och storboende att hyra ut en del av sin bostad. Inte något mer än så. Alla tankar på att återinföra de stimulansmedel som enligt analyser är det mest verksamma för att få nya hyresrätter byggda avfärdas.

Före de "nya moderaterna" fanns det en del citat av gamla politiska rävar som möjligen berättade den mer sanna historien som förklarar varför inga hyresrätter byggs. En ledande kommunpolitiker (m) i Stockholms län menade att det var att bygga för "människor som socialt har klassat ner sig". En annan till (m) närstående PR-byro skrev i sin analys över den kommunens byggande att man därmed (med fokus på byggandet av egna hem och bostadsrätter) hade påverkat den politiska situationen i kommunen. Ibland undrar man om det är de förutfattade meningarna som verkligen ligger bakom den bristande vilja som uppvisas när det gäller byggandet.

Mer att läsa: S-utspel om "Lilla Manhattan" i Stockholm, Forskare på SvD Brännpunkt om förortens potential,
Fler som bloggar: Terje Gunnarsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, byggande, bostad, bostäder, hyresrätter, regeringen, stefan attefall, Huddinge,

Kasta inte ut Huddinges föreningar på bar backe!

2011-12-23T14:37:00.001+01:00

Strax före jul har en proteströrelse startats i Huddinge och som bland annat berättats om i Mitt i Huddinge ett par nummer. Det är föreningar, som exempelvis Huddinge kostnärsklubb, som upprörs över signaler om att kommunens fastighetsbolag HUGE tänker höja hyrorna kraftigt för föreningen som idag huserar i Fullersta Bio.

Det är bra att föreningslivet reagerar. Samtidigt är oron och protesterna mycket en följd av ett svårt dilemma som HUGE har hamnat i. När man väljer att inte rakt av skicka över ett färdigt beslut om nya förutsättningar utan i stället börjar med något som var en tänkt dialog så kan saker som inte var tänkta ändå bli en sanning i människors ögon. Delvis är det så i det här fallet. Det är inför en förändring av hyressättningen som företaget har önskat en dialog med i det här fallet Huddinge konstnärsklubb om hyran för Fullersta Bio.

Jag har tillsammans med mina partivänner i styrelsen tyckt att det finns anledning att se över hur hyror sätts. Får bolaget täckning för sina kostnader? Finns orimligt låga ersättningar i avtal där en justering är viktig för oss som ansvarar för bolagets ekonomi? Det gäller i stort men också sådant som kan ses som fastigheter som inte bara har ett verksamhetsintresse utan också är viktiga att bevara utifrån kulturhistoriska skäl. Hur ska fördelningen av ansvaret när det gäller drift/kostnader ska se ut mellan kommun och Huge?

Det innebär inte att Huges ägare, Huddinge kommun, måste låta oron bestå, öka och kanske spridas vidare till andra föreningar i samma situation. Om ägaren vill renodla kostnadsansvar så är det fullt möjligt att berätta för föreningarna att diskussionerna är en sak mellan två parter som inte kommer att leda till någon utkastning från verksamhetslokalen.

Det tydliga beskedet ger tyvärr inte kommunledningen. Huges styrelseordförande Anti Avsan (m) bloggar om saken och det ger en bra bakgrund till diskussionerna. Däremot håller den politiska majoriteten också här inne med tydliga besked.

Ge dessa klara löften att ingen kommer att sparkas ut från sina verksamhetslokaler. Att förändringarna är en sak mellan Huge och kommunen. Att det är rimligt att se på möjliga övergångstider. Men att Huddinge kommun ändå ska värna kultur- och föreningslivet också framöver oavsett om det är kommunen själv eller dess bostadsföretag som står för fiolerna.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, fullersta bio, föreningar, moderaterna, huddinge konstnärsklubb, Huge, HUGE fastigheter, anti avsan,

Någon politiker ansvarig för Carema? Träd fram, tack!

2011-12-22T19:01:00.000+01:00

Åter är en bloggfri period över. Denna gång, som varade från lucia, berodde på datahaveri hemma. Nu är det nyinvesterat och jag hoppas att min nya laptop ska ge bra skrivglädje framöver. Och precis som jag då vid förra uppstarten hade anledning att uppmärksamma, så är det vårdföretaget Carema som är ett tema. Viktigt. Berättigat. Men inte hela historien.

På Facebook skriver LO-utredaren och bloggaren på LO-bloggen, Kjell Rautio, tankar som också har varit mina under lång tid:

Att Carema-skandalen kan rulla på dag efter dag, utan att någon i media utkräver åtminstone en droppe politiskt ansvar är i sig en skandlal. En skandal i ett land som dessutom anser sig vara en av "världens främsta demokratier". Det börjar kanske snart bli dags att tala om att vi även har en av "världens bästa skitmedier"?

För egen del avstår jag omdömen om medierna. Men det Kjell tar upp i sak tillhör mina verkliga hjärtefrågor: Ska man vara politiker, förtroendevald av "folket", så HAR man ansvar och så TAR man ansvar. Medierna har ett berättigat fokus på vårdens brister och på de företag som dels misshandlar sitt vårduppdrag men också drar med pengarna från de svenska skattebetalarna. Men det kan inte, som nu, legitimera att de som fattar besluten och som anlitar "eländesföretagen" inte avkrävs ett ansvar.

Det har på många håll gått alldeles för snabbt när vård och omsorg upphandlas. Det handlar inte i de sammanhang jag finns, som många kanske tror, om jakten på den billigaste vården. Förvisso kan man få det intrycket av en av dagens "Carema News" - Om existensen av ett sällskapsspel för personalen med bland annat tips om att spara pengar. Eller som uppgiften som jag läste i Aftonbladetledaren, signerad Anders Lindberg:

"Dagens Nyheter har också tagit del av interna dokument och pratat med personal från boendet Kastanjen i Järfälla. Där pågår en liten tävling i att spara mat. Om tio ska äta köper man in mat för sex eller sju, avslöjar en anställd."

Det vi ser är direkta följder av anlitande av entreprenörer där det alltför ofta är ett självändamål att fortsätta avveckla egen-regi-verksamhet och ersätta det med privata utförare. Av ideologiska skäl och därför att man som partier har en beställning om ett sådant systemskifte från de aktörer som verkar på "vårdmarknaden" och som ser ännu större förtjänstmöjligheter där.

Detta måste få ett slut och ett politiskt ansvar måste utkrävas. Visst är valdagen 2014 det "yttersta" av ansvarsutkrävande. Men så länge kan inte äldre och sjuka som drabbats av de ideologiskt grundade privatiseringarna vänta. I Caremaskandalernas inledning var såväl Svenskt Näringsliv som Moderaterna snabba att göra utspel om förbättringar. Två av de nyckelaktörer som har ett stort ansvar för att ägarformer mer än kvalitet har tillåtits dominera debatten och dessvärre också direkta upphandlingar och den politiska styrningen. Mitt eget parti var inte fullt så snabba och har med något ljust undantag inte förmått använda den välfärdsfrågan att berätta om alternativen.

Det betyder mindre i just det här inlägget. Avsikten med detta är att efterlysa politikens ansvarstagande också när saker går snett.

Mer att läsa: DN om Carema, SvD, Carema dementerar om spel, AB om Caremaspelet, AB, ledare, Anders Lindberg, Ekot, Uppdatering: DN följer upp.

Fler som bloggar: Peter Högberg, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, The hell of hannastacia, Peter Johansson, Elisabet, Evalena Edholm, Johan Westerholm, Olas tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, carema, alliansen, moderaterna, vård, sjukvård,

Carema, Slussen, Kreab och ett parti

2011-12-13T22:15:00.001+01:00

En regnig tisdagkväll i Huddinge och min flytt-blogg-paus får ett slut. Det har varit segt att komma igång efter den "stora flyttarveckan" då bloggens hemadress tillsammans med mig själv och Pia flyttade från Huddinge centrum till Kvarnbergsplan.

Men nu är det slutpausat från nätets alla debatter. Det som får mig att äntligen komma igång igen är nyhetsflödet från Stockholm på andra sidan kommungränsen. Där har de styrande i stadshuset i en iver att möta kritik efter äldrevårdsskandalerna anlitat kompisar och partivänner för att sköta krishanteringen. Allt betalat och finansierat av skattepengar. Säkert i form av fakturor som ger en eller annan krona i vinst till det till moderaterna intimt sammankopplade Kreab Gavin Anderson. Ibland är det fint med vänner i politiken.

Det kommer, gissar jag, att bli ett par mindre rubriker. Men något drev lär knappast gå och någon lägre följetong a la andra exempel lär vi inte få vara med om. Med rätt partistä(m)pel förefaller det vara omöjligt att kliva över några moralens gränser när det handlar om politisk ledning. Vi ser det på alla nivåer där det mest illustrativa över sammanblandning mellan roller är anställningen av förre partisekreterare Schlingmann som någon slags propagandaminister i Rosenbad. Vi såg liknande vänskapsaffärer i Uppdrag Gransknings repotage från Täby med bland annat Reinfeldts förre kampanjchef som gjorde lysande affärer med den kommunledningen. (samma parti där).

Och frågan är väl hur omfattande kompisaffärena är. Ser för övrigt att Peje Emilsson, Kunskapsskolan, är verksam även här. En person som gör stora pengar på just det segmentet av verksamheter som är skattefinansierade och nu inte sällan sålda till underpris eller garanterade intäkter genom skattepengar och ersättningssystem. Dagens nyhet om moderaterna, Kreab och Carema kompletteras också med en nyhet om moderaterna, Kreab och Slussen. I den senare frågan har PR-företaget fakturerat stadens moderater fem av de nio totala miljonerna under året. (enl Rapport)

Detta är ett elände! "Staten och kapitalet sitter i samma båt" hade möjligen en ton av rättvisepatos och krav på att makten skulle tjäna folket. En vrede när man såg att politiken inte tillräckligt gjorde något åt samhällsproblem. Idag har temat fått en helt annan innebörd. Ett fritt spelrum för (ofta manliga) kompisgäng tillhörande ett maktparti som ser sin rätt att leka affär med mina och andras surt förvärvade och senare inbetalade skattekronor. Ett maktparti som så länge någon kan minnas också håller hemligt vilka som är stora privata finansiärer av partiet. Dylika nyheter stimulerar verkligen fantasierna också på den punkten.

Fruntimmersbloggen sammanfattar tydligt: "Moderaterna ger miljoner till andra moderater - för att minska publicistiska skandaler".

Mer att läsa: DN: Carema om skatter, AB ledarbloggen,
Fler som bloggar: Alliansfritt, Olas tankar, Ett hjärta rött, Annarkia, Löntagarbloggen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, carema, moderaterna, kreab,

Ännu en bekräftelse på bostadspolitisk tomhet

2011-11-28T06:33:00.001+01:00

Med tanke på den bostadspolitiska dvala som har kännetecknat regeringen alltsedan man tillträdde 2006 är det inte underligt att det ser ut som det gör. Det byggs, som också bostadsminister Attefall medger, alldeles för lite, något som illustreras utmärkt av det diagram som Lena Sommestad använder i sitt inlägg. Inlägget som ett svar på den debattartikel som Attefall hade i DN i helgen.

Det är sorgligt att se hur ideologiska skygglappar har slagit sönder alla ambitioner om en social bostadspolitik där också samhället tar ett ansvar, inte bara överlåter till marknaden att bygga det som för stunden är mest lönsamt. Ofta och med något mycket kort undantag under kristider för ett par år sedan, har det i storstadsregioner varit mest lönsamt att bygga bostadsrätter. Att snabbt bygga klart och sälja bort sitt bestånd har inneburit snabbare pengar in än ett långsiktigt förvaltande. Särskilt hyresrättsbyggandet har drabbats. Men det har faktiskt funnits verksammma styrmedel. Den första utgångspunkten är att man vill få fler bostäder byggda, också hyresrätter. En mer konkret styrmedel har varit investeringsstöd där bland annat Boverket i sina utvärderingar har visat att en stor andel av de hyresrätter som byggdes när stödet fanns inte skulle ha byggts utan detta. Över detta trots allt fungerande sätt att styra marknaden klagar en bostadsminister Attefall som inte själv har några lösningar.

Attefall fortsätter det spår som redan den tidigare regeringen jobbade med i översynen av Plan- och bygglagen. Det är förvisso bra. Nu ska också gatukostnader utredas och ett par andra punkter. Det är säkert viktiga områden att utreda men jag betvivlar att det ger några direkta effekter i form av fler bostäder de närmaste åren. Attefalls stora utmaning borde vara att vrida bort från den utgångspunkt som hans företrädare Odell stod för som bostadsminister. Den som läser min blogg löpande vet att jag ofta citerar det Odell deklarerade: "Sverige har ingen minister för byggande av lastbilar och därför behöver Sverige ingen bostadsminister". Sa Odell och gjorde ingenting. Detta får nu de köande till alltför få bostäder betala dyrt för.

På en mening inryms hela alliansregeringens bostadspolitiska syn, som har väglett densamma sedan 2006. "Vi har infört ett nytt hyressättningssystem, skapat nya förutsättningar för allmännyttan och möjliggjort ägarlägenheter i nyproduktion". Den första punkten är på initiativ av bostadsmarknadens parter, den andra handlar om "affärsmässighet" och den tredje är ett fiasko. Mer än så har inte Attefalls regering om man nu inte ska räkna in den enda bostadspolitiska punkt som brukar finnas i Reinfeldts regeringsförklaringar: Att med bättre avdrag stimulera den som har en stor bostad att hyra ut en del. De utredningar som nu ska tillsättas lär knappast förbättra läget särskilt mycket, hur vällovliga de än må vara.

Fler som bloggar: Lars Bjurström.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, bostadspolitik, stefan attefall, regeringen, alliansen,

S med fyra politiska frågor och så Varningen

2011-11-25T06:17:00.001+01:00

Idag skriver Håkan Juholt om en S-märkt politik på fyra områden. Partiet kommer att jobba mot den ökade segregationen i skolan, och satsa på en kunskapsbaserad ekonomi. Detta som en motvikt mot den väg med låga löner och sämre anställningsvillkor som en del pläderar för. Den andra punkten handlar om att bryta arbetslösheten, en punkt som också innehåller det gröna perspektivet och jobbet mot en dåliga arbetsmiljöer. Tredje punkten är att åter sätta samhälls- och individnyttan i välfärdstjänster, en motvikt mot de ideologiskt framdrivna privatiseringarna och som en fjärde punkt: Att lyfta blicken och se framåt när det gäller samhällsinvesteringar. "Socialdemokraterna är arbetets, välfärdens och livsdrömmarnas parti och det kommer vi att strida för idag och i morgon". Så avslutar Juholt.

Det är utmärkt att man nu tar det politiska initiativen som krävs för att vända den dystra utvecklingen, både den som partiet är inne i och den utveckling vi ser i det svenska samhället. Här finns en varning att utfärda. Att interna möten med ledande företrädare förbyts från dystra krisstämningar till kampvilja betyder inte att de flesta, inbegripet väljarna, ser det så. Jag såg igår ett inslag i Nyheterna (TV4) där budskapet fortsätter att hamras ut om "kris" och "förtroendebrist" och kanalen för ett eget resonemang om huruvida Juholt "sitter kvar". Samma negativa budskap i Aftonbladet och, föga förvånande, på SvDs ledarsida.Och idag en ny nedslående mätning.

Förhoppningsvis leder debattinlägget till att politiken och det politiska vägvalet för Sverige nu kommer i fokus. Jag är inte helt övertygad om att alla är med på det tåget. Tyvärr. Men möjligen kan man hoppas att partiets ledande företrädare i alla fall väljer att koncentrera sin energi på just detta.

Fler som bloggar: Annarkia, Peter Högberg, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
IntressantFler bloggar om Politik

Dags att fightas för Springsteen-biljetter!

2011-11-24T20:13:00.001+01:00

Idag kom beskedet i min mail och i medier. Bruce Springsteen kommer till Göteborg den 27 juli! Ullevi igen, alltså! Såg honom 2009 på ett huttrigt Stadion och närmast före det 2008 i Göteborg. Då lördagskonserten som var kanon, men ändå verkade fredagen har varit ännu härligare. Har också sett honom på Stadion under varmare förhållanden i slutet av...80-talet.

Kul! Underbart! Och nu gäller det bara det lilla steget att få biljett. Biljetterna släpps nu på onsdag den 30 november, klockan 09.00. Vi kommer att vara många som jagar efter en sådan!

Mer: SvD; DN, GP.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om bruce springsteen, musik, the boss

Haveriet

2011-11-24T06:38:00.001+01:00

Det borde vara något av ett politiskt drömläge för socialdemokraterna. Förvisso är det mycket trevligare och mycket konstruktivare när partier vinner stöd för den egna politiken. Och visst: säger man nej till ideologiskt motiverade privatiseringar så är det en egen politisk linje. Men just dessa dagar kunde väldigt många utanför de traditionella S-leden ha sökt sig till partiet. Dag efter dag radar medierna upp ett rent haveri av den borgerliga politiken att öppna upp allt för privata aktörer och samtidigt skrota alla ambitioner att utveckla en kommunalt driven verksamhet.

Hela det politiska Sverige verkar nu i panik ansluta sig till det S hade så sent som i budgetmotionen i oktober. Att stoppa det orimliga i att skattepengar används till skatteflykt och för placering i skatteparadis. Ett nytt exempel på det nya vi tvingas leva med i privatiseringarnas efterdyningar berättas om i Ekot. Apoteksavregleringen har gett nya företag, en del med bas i skatteparadis. Nu upptäcker man att marknaden är överetablerad och ska dra ner på folk. Det läggs till en lista av vårdskandaler, av avslöjanden om kopplingar mellan regeringspartiet och de nya välfärdsaktörerna på vårdmarknaden och så hela den politiska plattform som allianspartierna agerar på i exempelvis mitt landsting. Privata utförare ska in, oavsett allt annat. Det menar jag är ett stort politiskt haveri som "någon" måste få betala det politiska priset för.

Idag finns ett utspel med politiskt innehåll från S. I detta talas om att partiet är berett att svänga från tidigare kongressbeslut om att tillåta vinster i välfärden och i stället ha fokus på kvalitetskrav. Sven-Erik Österberg talar bland annat om att försöka stimulera andra företagsformer, som non-profit.

Man kan bara hoppas att utspelet inte startar om den debatt som var en av de få inför (S) Älvsjökongress 2009. Debattens vågor gick höga mellan "höger och vänster" om huruvida vinster i välfärden skulle tillåtas. Det blev på något sätt politikens enda fråga. Jag säger inte att diskussionen inte ska föras om hur ett "stoppförslag" mot de avarter och mot just ideologiskt motiverade privatiseringar ska se ut. Men låt det inte bli ett huvudfokus, tack. Det är det sista vi nu behöver.

Nu får förhoppningsvis politiken och alternativen den största uppmärksamheten i stället för märkliga turer som med budgeten, migrationsfrågan eller debatten om teve-debatten. Jag läser en intervju med Håkan Juholt i Aftonbladet. Juholt säger att han på sina möten i landet vill

se dem i ögonen och säga, jag är er ledare, jag är er ordförande, det här är den kurs som jag har fått partiet att slå in på – tillsammans med Tommy Waidelich och partisekreteraren. Det här är det mål vi vill gå åt, det är det vi vill göra. Vad tycker ni om det? Och sedan lyssnar jag in det,

Vad tycker ni om det? Just de orden är själva nyckelorden i en folkrörelse. Det innebär här att den utformningen av politikens framtid för partiet måste utgå från just folkrörelsen, inte presenteras som färdiga talepunkter från ett partikansli. "Vad tycker ni om det"-frågan och så en rasande massa konstruktiva förslag. Det arbetet borde, som sagt, ha startat direkt efter valet men det är bra att det äntligen är på gång.

Och om de aktuella frågorna säger HJ något som jag tror att han har ett oerhört starkt stöd för i partileden och i väljarkåren:

politiken komma tillbaka in på plan igen. Järnvägsmarknaden fungerar ju inte, vi har inte en sammanhållen järnvägspolitik i dag. Vi måste återupprätta detta. Skolmarknaden fungerar inte. Vårdmarknaden fungerar inte. Apoteksmarknaden fungerar inte och då säger de som bestämmer i landet i dag att "vi lägger oss inte i det där, vi sätter oss på läktaren". Jag säger tvärt om, in på planen och agera.

Igår kom en nyhet till som bekräftar eländet och Juholts korrekta bedömning. Skattebetalarna får, enligt SvTs Rapport, lägga 125 miljoner på ett tidigt uppsagt avtal med snöskottningsföretaget Balfour Beatty Rail som misslyckades med sina uppdrag.

Det är lite av straffspark. Igår körde förvisso Nyheterna ett inslag där man lyfte fram ett par "tyckare" som menar att (S) kan nå ner till 15 procent. En ny Novusmätning visar "fortsatt ras". Alliansen skulle få egen majoritet om just den mätningen av alla skulle bli valresultat. Jag hoppas dock att vi nu använder straffsparksläget och gör lite mål. Det skulle sitta bra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna

(S)veket

2011-11-23T06:41:00.001+01:00

Jag har ingen som helst tro att det här inlägget, döpt till "Sveket", ska bli lika spritt, läst och debatterat som det bloggaren Emelie Holmqvist skrev i valrörelsen på bloggen "Klamydiabrevet". Men rubriken om "svek" är i hög grad relevant och syftar inte bara på veckans svängning, om än temporär, när det gäller lagstiftning om partistöd. Det gäller i hög grad också det spel jag ser genom medierna. För även om någon tror annat så är min och andra "gräsrötters" källor till vad som sker inom socialdemokratin desamma som de flestas. Någon särskild "kriskommunikation" som innefattar oss aktiva bloggare eller kommunpolitiker finns inte. Bara där en illustration över läget, möjligen.

Sakfrågan i sig har skakad om mig rejält. Hur f-n tänker folk? S-linjen har varit glasklar. Frågan är oerhört viktig utifrån ett demokratiperspektiv. Förslagen att lagstifta om partibidrag kommer samtidigt som det kommer uppgifter om kopplingar mellan vårdskandalomsusade Carema och moderaterna. En likaledes moderat sköter enligt uppgifter bolagets PR. Mitt i detta vänder mitt parti och sätter sig i en förhandlingsposition med Reinfeldts allians. Igår väckte detta en oerhört stark ilska, något jag såg på facebook och på bloggar. Många av dem har som jag skrivit åtskillt om hur viktigt det är att få till lagen.

Det räckte inte med den första svängningen. Under dagen kom medieuppgifter att vändningen inte var sanktionerad hos partiledningen. Men efter riksdagsgruppen förefaller ändå den omsvängda linjen vara partiets linje, i alla fall till februari. En till i randen av märkligheter, röra och konstigheter.

Jag hör Thomas Östros i Ekot, inspelat utanför riksdagens andrakammarsal igår. Han får förstås frågor om uttalandet i Agenda, där han valde att inte uttrycka förtroende för Håkan Juholt. Med Östros bakgrund vet han mycket väl vad det innebär. Ärligt kanske. I intervjun ger Östros sitt recept för att komma ur krisen. "Att välja ett par frågor som vi kommer ut i, driva hårt mot den regering som vacklar". Mitt i denna röra, huller-om-buller-politik eller popcorn-poppande, vad du vill, får en svensk moderat finansminister ett mycket gott betyg av tidningen Finacial Times. Att leva i tron att (S) nu har kraften att välja frågor att sätta dagordningen med är väl ganska världsfrånvänt?

Om röran kan mycket sägas men samtidigt träffar jag oerhört många i arbetarrörelsen som dagligen "gör" och slåss för (S) politiska linje eller fackliga frågor. Igår såg jag jag en livesändning där 1.500 fackligt engagerade deltog, med bland annat tema "kamp mot främlingsfientlighet". Jag träffade S-politiker som driver sjukvårdsfrågor och jag mötte partivänner som jobbar med bostadsbyggande och översiktsplanerande i sina kommuner. Jag "sprang på" en redaktionsgrupp som jobbar med en tidning för S i Huddinge där mycket kommer att skrivas om (S) politik inom vård, omsorg och utveckling av kommunen. I måndags träffade jag fackligt engagerade som dagligen slåss för sina kompisars arbetsvillkor. Alla dessa partivänner och fackligt aktiva med drömmar om en annan politik för Sverige, om minskade klyftor och ökad rättvisa på olika områden.

Det är mot alla dessa som snurrturerna på nationell nivå är ett svek. Hur och vem som tar ansvaret för att få skutan på rätt kurs igen, vet jag inte och egentligen skiter jag i vem, bara någon gör det. Dagens situation håller inte!

DN, SvD.ledare, AB Debatt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt

Socialdemokratin bör lära av Bofors Stefan Bengtzén

2011-11-22T06:54:00.001+01:00

Jag följer inte den allsvenska hockeyn särskilt väl. Men i helgen lyclades jag i alla fall se ett inslag om Bofors hockey, som spöade mitt favoritlag sedan barnsben, Leksand. Det slog mig direkt: Socialdemokratin bör, som en del bloggare ibland tar upp, ligga lågt i användningen av olika konsulter, i alla fall i tron att detta löser partiets problem. Det är annat som måste till på den politiska fronten, och delvis när det gäller kulturen. De senaste dagarnas händelser bekräftar den bilden.

Stefan Bengtzén har i många år byggt upp ett lag i Karlskoga som nu har tagit sig upp till en andraplats i allsvenskan. Lite resurser men ett "djävlar anamma", en krigarinstinkt, målmedvetenhet och ett team där alla spelar för laget.

Om nu Bofors är på väg uppåt så kan inte samma bedömning göras om mitt parti. För ett par dagar sedan anade jag en möjlighet att äntligen bryta dödläget. Programkommissionen som handlar om att jobba vidare med partiets idébas och värderingar och de mer breda perspektiven skulle nu igång. En stor möjlighet. Men dagens morgontidning genombläddrad och jag ser tre helsidor med "S-kris-tema" igen, får mig att känna dysterhet igen. Östros, som jag såg i helgens Agenda, ville inte uttala något förtroende för Juholt. Partiet betecknades som en "popcorn-maskin" av ständigt uppflygande små politikdelar utan sammanhang eller mål.

I dessa dagar svarar såväl kritiker som företrädare för partiet att skälet till de offentliga avsågningarna av varandra beror på "högt i tak". Det där är vad som måste sägas. Det är möjligtvis inte takhöjden som är det stora problemet. Framgångslaget lever på öppenhet i dialog men inte på knivar i ryggen. Framgångslaget har ett hägrande mål, inte ett ständigt uppskjutande av formuleringen av detsamma. Framgångslaget blir ett bottenlag om enskilda spelare vräker ur sig skit om ledaren offentligt eller i interna grupperingar, något som ofta sker om klimat och kultur "förbjuder" diskussion. Diskussion kan bidra till växten ja, men inte offentliga avrättningar.

Det avgörande är trots allt att detta läge förhindrar partiet från att prata politik. Men vad ska då pratas? Ardalan Shekarabi pekar i DN på hur snett hanteringen gick efter valförlusten, med en alltför sent förlagt partikongress där politikutvecklingen har lidit. Det var, säger Ardalan, ett misstag att förlägga kongressen så sent som 2013. Jag instämmer och menar att det snarare ha varit förtroenderådet nästa vecka sosm spikade en "katalog" med politik. Nu verkar det i stället bli startskottet, i bästa fall.

Det sägs saker som kanske måste sägas men som "alla" vet är lite av desperation. "Långt kvar till valet", "vi har högt i tak" och till och med "politiken ligger fast". Men det går utan tvekan att vända! Och möjligen ska partiet avstå från en del konsultinköp men ett sådant borde ledningen fundera på. Ta in Bofors Stefan Bengtzén som inspiratör. Låt honom och Juholt köra Sverigeresa om politik och lagarbete. Å andra sidan har jag ingen aning om vad Stefan Bengtzén står politiskt. Däremot vet jag att socialdemokraterna fick 46.31 procent av rösterna i riksdagsvalet i Karlskoga år 2010.

DN, SvD, SvD, analys, SvD2,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt,

Socialdemokratin, rörelsen och målet

2011-11-20T10:16:00.001+01:00

Jag blir denna morgon inspirerad till inlägg om socialdemokratin efter att ha läst Johan Westerholms blogg. Här inte på något sätt en replik utan mer en fortsättning eller egna tankar kring temat "Vad är socialdemokrati". Johan tar utgångspunkt i de lokala debatterna, meningsutbytet och de olika erfarenheter som samlas i det vi kan kalla "partiet".

Det är vi – medlemmarna - som är socialdemokratins kärna när vi går ut och interagerar med vår samtid och vår omvärld, inte konsulten. Aktivistens personlighet, folkrörelsearbetet, den höga och frejdiga debatten, passionen, nerven är det som förenar oss. Samt inte minst: Humorn och inte minst respekten för olikheterna, att vi tolkar och tillämpar socialdemokratiska ideal olika i vår samtid. Inget rätt, inget fel.

I mina ögon finns det ett steg före det Johan tar upp. Förvisso avgörs partiets möjligheter att genomföra det man vill av styrkan i organisationen, som i alla fall delvis påverkar det riktigt avgörande: Hur starkt stödet är i väljarkåren. Men socialdemokrati för mig är först och främst en korg av värderingar, en analys av samhällets problem och brister, uppfattningar om vad som är rätt och fel väg framåt och även kryddat med moralperspektiv, rätt och fel. Ur detta växer sedan de konkreta politiska förslagen fram ganska naturligt. Är den ideologiska basen stabil känns de små stegen ofta ganska givna.

Därmed finns i min "socialdemokrati" både historia och framtid. Det ger ett särskilt perspektiv och ansvar. (S) har växt fram och kunnat påverkar samhället genom att enskilda partivänner alltsedan 1889 har slitit dagligen för att vinna terräng. En del har till och med fängslats och / eller fått sparken från sina jobb på grund av att de har jobbat för arbetarrörelsen. Partiets medlemmar idag formulerar politiken men har också ett ansvar gentemot de segrar som tidigare generationer har vunnit.

Man vinner inga val på historien, annat om det i historien kan utläsas vad man vill göra i framtiden. Därför är framtidsdebatten alltid en överlevnadsfråga för (S). Utan den stannar det som är partiets hjärta och blodomlopp. Det var detta som hände efter valförlusten 2010 och det är en huvudförklaring till läget idag. Där kommer också det man kallar "kärleksfulla kritiker" in. Bilden är ofta att socialdemokratin är toppstyrd och att "starka män" som förvisso också kan vara kvinnor, bestämmer inriktningen och så följer "fotfolket" med. Det stämmer säkert ibland. Men trots allt så har aldrig och kommer aldrig "makten" att sitta kvar om den på alltför många punkter kör det "egna racet". När socialdemokratin inte vårdar och lyssnar till de kärleksfulla kritikerna, utan i stället tystar (medvetet eller omedvetet med en intern kultur som styr i den riktningen) så blir vi alltid svagare.

Där må jag stå på i en annan position än en del av andra som utan förbehåll menar att kritik oavsett form och innehåll per definition är bra. Jag menar att i detta finns alltid ett ansvar som man som aktiv har. Rätten att tycka, tänka och säga sin mening är så självklar att den inte borde behöva markeras. Och som enskild kan du alltid göra precis som du vill, inom lagens råmärken. Det finns inget i lagen som kräver att du ska hålla inne med kritik. Men kallar jag mig "kärleksfull kritiker" i egenskap av aktiv sosse så är det samtidigt omöjligt att springa ifrån att det jag säger kan ha mycket stor påverkan. Den mediala logiken är sådan. Därför kan en partikongress bestå av 249 ombud som i mångt och mycket är eniga om färdväg men 1 "kritiker". Det är på den sistnämnda som det mediala ibland fokuseras och blir "socialdemokratin" i medier. Detsamma kan vara som den gångna veckan. Ett par utspel med skarp kritik och så till helgen en ledare i Svenska Dagbladet som självklart byggs upp kring två "kritiker". Vi kommer att få se mycket mer av det framöver....

Och så en notering. På den ovan länkade sidan med partiets mer formella definition av socialdemokrati nämns rubriken "Gröna folkhemmet".

Vi socialdemokrater tycker att en klok hushållning med jordens resurser är en förutsättning för hela mänsklighetens framtid. Den ekonomiska utvecklingen måste vara i samklang med det ekologiskt hållbara. Det är för oss självklart eftersom vi anser att kommande generationer också ska få leva i en värld med frisk luft och rena vatten, naturligt klimat och biologisk artrikedom. Idag utnyttjas naturtillgångar och ekosystem över det långsiktigt hållbara. Om denna utveckling inte bryts hotar en ekologisk kollaps. Den nödvändiga omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världen och vi socialdemokrater kämpar för det både här hemma i Sverige och i alla internationella sammanhang.

Det här vill jag att socialdemokratin ska börja samtala med väljarna om. Det måste göras utifrån vetskapen om att utan väljare har inte partiet något inflytande. Utan väljare kan inte de konkreta förslag vi gärna vill se förverkligade genomföras. Det kräver en stark organisation, ja, men det kräver först och främst en politisk plattform som har byggts upp i dialog med människor, inte genom tal som har hållits till människor.

Mer att läsa: AB ledare, om S investeringslöften, SvD helg, repotage om Juholt
Fler som bloggar: Anders Nilsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt,

Med ordet "HBT-personer" slår Odell hål på sin egen programförklaring

2011-11-19T10:43:00.001+01:00

Det ska sägas först. Det är positivt att det i andra partier utvecklas en tradition där kandidater till ledande poster säger vad de vill innan de blir valda. Så också i kristdemokraterna där opinionen växer för att få Göran Hägglund utbytt vid extrastämman i januari. Som ett inslag i den maktkamp som pågår i det parti som nyligen noterade drygt 3 procent i en opinionsmätning, skriver idag Mats Odell sin programförklaring på SvDs Brännpunkt. Det är ett brett fält som Odell betar av. Allt från att slå fast att Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken, till inrättandet av ett svenskt FBI.

I artikeln har Odells stab, som möjligen har författat texten, petat in ett ord som underminerar hela trovärdigheten i Odells förklaring. Odell menar att KD tar "avstsånd från intolerans" och där smyger han in ordet "HBT-personer". Det där är en lögn. Odell hade kunnat utelämna det lilla ordet och möjligen fått kritik för att inte ta upp det. Men när han nu skriver på det sätt han gör, faller hela artikeln på just det ordet. KD är ett intolerant parti på HBT-området! Det handlar inte bara om uttalanden från ledande företrädare som bekräftar att man står kvar där man alltid har stått utan även den praktiska politiken.

Det finns ettt par anmärkningsvärde saker till med Odells inlägg. Ett positivt. Han vill ha en blocköverskridande energiuppgörelse. Men däremot utelämnar Odell helt kristdemokraternas hjärtefråga, äldreomsorgen. Det är mycket märkligt, även om jag förstår det Odell också skriver, att avsikten är att ge perspektiv på politiken utanför "socialdepartementets sfär". Men äldreomsorgen tillhör de viktigaste frågorna för väljarna när de väljer parti. Den senaste tidens vårdskandaler gör att frågan skjuter i höjden ytterligare som viktig fråga. Odell väljer bort den i sin programförklaring. Märkligt.

Möjligen kan man åter nämna formuleringen Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken. Det där torde väl reta moderatledaren och finansministern till vansinne. Men problemet för Odell är att det har varit också KDs inriktning under några år, in inriktning som Odell har tillhört de ansvariga för. Och det riktigt ärliga skriver inte Odell men väl Peter Johansson på Röda Berget. Arbetslinjen ska i Odells värld ersättas med "hemmafrulinjen".

Mer att läsa: DN,.
Fler som bloggar. Thomas Böhlmark, LO-bloggen om välfärd som handelsvara, Sebastians tankar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, mats odell, göran hägglund, arbetslinjen, FBI, äldreomsorg, carema

Starkt folkligt stöd för LOs avtalskrav

2011-11-18T07:05:00.001+01:00

Det kan vara tufft att företräda sina kompisar i löneförhandlingar. Jag vet det av egen erfarenhet. För Per Bardh och andra som ska hålla ihop avtalsförhandlandet på nationell nivå är det därför en styrka att det finns en stark uppslutning hos svenska folket bakom de krav man ställer. Per Bardh skriver idag på LO-tidningens debattsida om detta.

Per Bardh debattinlägg lutar sig mot en enkät där LO har låtit Novus fråga 1 000 personer om deras inställning till avtalskraven. Här vill en majoritet bla.

– minska antalet tillfälliga anställningar till förmån för fasta tjänster.
– att facket driver på för att minska löneskillnaderna generellt.
– att facket driver på för att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor.
• Bara 17 procent av de tillfrågade tror att sänkta eller frysta löner skulle ge fler jobb.
• 69 procent tycker att anställningsskyddet bör vara som det är i dag eller förstärkas.

Per Bardh skriver

SCB visar att den tiondel av befolkningen som har högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det ska jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Det är skamligt.

Signalen från fackligt håll är att det måste löna sig mer att arbeta också för den som inte tjänar mest. Det är viktigt att öka köpkraften och produktivitet. Att utveckla en växande låglönemarknad är samhällsekonomiskt fel. I stället ska LO-kollektivets löner, arbetsvillkor och status höjas.

Inlägget från LOs avtalssekreterare är ett välkommet svar på de dysterkvistar i näringslivet som alltid i avtalsrörelsen påstår att pengarna är slut, att krisen kommer och att löneökningar och andra förbättringar därför måste bli noll. Att minska löneskillnader och öka jämställdheten är ett avtalskrav som får stöd av svenska folket. Och så punkten "Trygga människor vågar": Det är inte med ökad otrygghet i jobbet för löntagarna som svenskt näringsliv utvecklas och jobben kommer. Talet om att LAS-försämringar skulle lösa det mesta har vare sig stöd i forskning eller hos allmänheten.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtal 2012, avtalsrörelsen, per bardh, LO, facket

Programarbetet en drömchans för (S)

2011-11-18T06:13:00.001+01:00

Ett partiprogram är kanske inte det mest lästa dokumentet inom den politiska världen. Så mycket annat av pappersluntor och aktuella rapporter kommer före. Ändå är det arbete som föregår beslutet om ett nytt partiprogram en stor möjlighet att få tala politik och samhällsanalys utifrån sina grundvärderingar. Genom de diskussionerna i medlemsled och utanför partiet formuleras den ram inom vilken konkreta politiska förslag formuleras. Socialdemokrartin har i det arbete med ett nytt program som nu startar en jättemöjlighet att växla om från "krisande" och eftervalsdepression till framtidsfokus och politisk debatt.

I går presenterades de två sekreterarna till den kongressvalda programkommissionen. Person som alltså bistår de valda med skrivandets konst och kloka tankar. Lasse Enqvist blir huvudsekreterare och Marika Lindgren Åsbrink biträdande. En kombination av erfarenhet och förnyelse som inger hopp. Lasse med bakgrund som SSU-ordförande, tidningen Arbetet, kommunalråd i Malmö, socialminister och landshövdning, därtill ett kortare tag också Strängnäsbo. Marika med uppdrag nu som stöd till partiets ekonomiska talesperson, med bakgrund som en av de progressiva bloggarnas allra skarpaste publikationerna, och med kommunapolitisk erfarenhet från Sundbyberg. Marika ska ha och får uppdraget på helt egna meriter. Att hennes mamma Anne-Marie tidigare har haft en liknande partiprograms-funktion är att se som kuriosa.

Programarbetet ska nu formeras och jag hoppas och tror att det kommer att göras med alla ögon och öron öppnade utåt. En oerhört viktigt grund för arbetet finns i det material som partiets kriskommission arbetade fram och som alltför mycket har fastnat i partiets hyllor. Men partiprogrammet är på längre sikt, mer djupare och mer principiellt. Det betyder också att programarbetet till skillnad från till exempel ett valmanifest inte ska budgetanpassas! Ibland framställs det inte så men både socialdemokrater och andra kan ha mycket större ambitioner som politisk idé än vad som syns vardagspolitiken. Ett partiprogram är ett dokument som utan att låsas av budgetbegränsningar kan ge besked om den mer långsiktiga viljan.

S bör inte som motsvarande arbete i moderaterna se det som Reinfeldt. Att idéer kostar och därför ska hålllas lite kort när partier bestämmer sin färdriktning. Därför handlade den stora debatten om historien och inte om framtiden när (m) möttes i Örebro.

Visst är det färdiga programmet viktigt men lika angelägen är själva resan dit. Det går att göra oerhört mycket bra politik, samtal och aktiviteter om detta där hela svenska folkets bjuds in. Lite av en drömchans att vända, alltså.

Mer att läsa: Ekot, DN, SvD, AB, DA
S- partiprogram
Fler som bloggar: Johan Westerholm, Kent Persson, Röda Berget, AB Ledarblogg, Annarkia,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiprogram, håkan juholt, lars enqvist, marika lindgren åsbrink,

S-krisen och en lång lång tid kvar till valet?

2011-11-16T17:43:00.001+01:00

Det är ett par dagar efter SMS:et. I tider när socialdemokratin har gått ner på knä efter ett medialt drev, som följde på ett år av vacuum och eländestragglande, kommer SMS-vägen ett skarpt retoriskt liehugg över den politiska strupen på partiets nyvalda ordförande. Dagar då allt fler ropat på möjligheter att prata politik och detta så när hade tröskat igång, är vi åter till "spelfrågor" och bilder av ett splittrat parti i djup kris. Mediegenomslaget för Anders Johanssons utvärdering av Juholts insatser i Ekots lördagsintervju har varit total. Någon funderar kanske på varför? Jag tror inte det behövs någon utförlig analys. I det läget är intern kritik från den egna partistyrelsen något som väcker all blodtörst.

Partivännen och förre kollegan Anders Johansson hade kritik mot hela fundamentet i S-politiken. Den ekonomiska. Den fråga utan vilken något parti kan klara hem en valseger utan att ha trovärdighet i. Johansson är också kritisk till Juholts påhopp på SvT för hanteringen av partidebatter, något jag menar att han har rätt i. Men det är sannerligen inte Sveriges viktigaste politiska fråga, även om jag också har varit kritisk mot SvT. Däremot blev verkligheten en annan än vad som målats upp. S borde ha varit med! Att nu göra Tv-debatter till sina hjärtefrågor. Nej!!

Johansson hade en annan punkt som också i dagens SvD får stöd av Ardalan Shekarabi:

–Vi har ju Caremafrågan, där allmänheten är extremt frustrerad. Det är uppenbart att regeringen har ett ansvar för det som hänt. Och då måste man ju ha ett alternativ. Vad tycker Socialdemokraterna då? Jag vet inte det

Det där borde partiledning, Juholt och ledande företrädare i övrigt fundera över. Om till och med en initierad medlem som Ardalan har svårt att se tydligheten i vårt budskap: Då behöver det minst sagt vässas, Alldeles oavsett kongressbeslut ett par år bakåt i tiden. Frågan om vårdskandaler och riskkapitalbolagens agerande är Sveriges hetaste fråga just nu. Den borgerliga regeringen och dess företrädare i kommuner och landsting har det politiska ansvaret i de flesta fall.

Mer kritik framförs i dag. Peter Weiderud, som sitter för de kristna Socialdemokraterna i partiets VU (!),
" tycker att förslagen i den kriskommission som partiet tillsatte efter förlustvalet 2010 oförtjänt har fallit i glömska och i stället blivit en ”hyllvärmare”.

–Vi har inte på allvar tagit vara på det som kriskommission sade. Det är en utmärkt rapport, framför allt analysen av det förändrade samhället. Det är det som partiet inte fullt ut har tagit till sig, att samhället har förändrats.

På den punkten landar Weiderud i den kritik som jag själv har bloggat om ett antal gånger. Det är bra att den åsikten nu delas av personer i VU. Att det sen borde ha framförts och "roddats" för ett år sedan är kanske en annan historia...

Med all respekt: Den som vill hålla den fria debattens fana högt och fortsätta den här vägen har självklart all rätt i världen till det. Ingen ska eller kan tysta olika politiska inlägg och röster. Sådana samhället och rörelser kväver och dödar engagemang. Sådana partier blir svagare därför att politiken blir sämre om inte den debatteras, förankras och utvecklas i dialog med väljare och medlemmar. Socialdemokratin har ett politiskt ledarskap, i alla fall det formellt valda. Där ingår också Anders Johansson. Det är detta ledarskap som ska ta ansvar i de sammanhang de är satta att sköta, om inte partiet ska fortsätta bakåt och isär.

Är då ett offentligt utspel med kritik att ta ledaransvaret? Ska inte, som alltid, debatten föras internt? Ja, visst borde Johansson ha SMSat, talat med eller framfört budskapet på andra sätt direkt till partiledningen. (han uppger förvisso i radio att det är gjort, även om det knappast kan gälla lördagsintervjun) Men jösses, vi är ett parti som ändå har heta kongressdebatter helt öppet om allt. Och ska vi växa och utvecklas så funkar det inte i Sverige 2011 den gamla teorin att debatter ska låsas in. (S) måste växa och utvecklas i den dynamik som konstruktiv kritik och debatt skapar.

Där ingår inte "knivar i ryggen" som handlar om andra saker än omtanke om det parti man tillhör eller till och med ansvarar för. Jag är för egen del helt övertygad om att Anders Johansson, med den bakgrund han har, inte en sekund lever med drömmen om att "krossa Juholt" eller skada det parti han har växt upp i och med och dessutom företräder. Något i vidareförmedlingen av SMSet andas maktspel av det slaget som är förkastligt men vad det står för vet jag inte.

Det finns ett återkommande budskap som gör mig mycket orolig. "Det är långt kvar till valet". Med det som intäkt har eftervalsarbetet segat, med det som utgångspunkt verkar oron inte uttalas särskilt tydligt. Med det som tröst ska socialdemokratiska gräsrötter ge sig ut och möta väljarna trots att den politiska plattformen känns en aning oklar, helt enkelt därför att jobbet inte har börjat hos dessa gräsrötter. Det ska ställas mot den borgerliga alliansregering med högt förtroende i väljarkåren, trots politiken, som nu går fram med Framtidskommission. Om detta kan mycket sägas men det är just detta som vi borde ha varit först med. Nu är vi efter där också.

Det är många dagar kvar till valet. Men att vända negativa bilder av ett parti tar tid, en tid som rinner i från oss allt mer. Det kräver att den som har en position i partiet tar ansvaret, gemensamt med andra i ledningen. Väljer man bort det så tar man på sig ett mycket stort ansvar.

Fler som bloggar: Jonas Morian kräver Juholts avgång, Anders Nilsson om att väljarna inte glömmer, Krassman om Weideruds kritik, Mitt i steget om läget, Röda Berget om framtidskommission, Ulf Bjereld om SMS-affären, Lena Sommestad om vinster i välfärd,

Läs: AB, SvD1,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar

2011-11-16T13:30:00.001+01:00

Bloggar sällan genom att kopiera in pressmeddelanden. Men här nöjer jag mig med det. Det utesluter inte att det är väldigt läsvärt och angeläget.

Pressmeddelande

2011-11-11

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddingessjöar

Socialdemokraterna i Miljönämnden tog vid tisdagens sammanträde initiativ tillen lägesrapport i nämnden om vattenkvaliteten i Huddinges sjöar. Det är denoroande utvecklingen i framför allt Trehörningen i Sjödalen, Huddinge, somligger bakom partiets begäran.

- Enligt nämndens uppföljning harvattenkvaliteten försämrats och 2010 års värde når den nivå därNaturvårdsverkets definition beskriver halterna av fosfor som "extremthöga" och det är oroande. Det senaste mätvärdet innebär att halternaligger högre än under perioden 1987-97, säger Peter Andersson, gruppledare förS i miljönämnden.

Det tydliga försämringen gäller för Trehörningen. Där är målet att till 2012uppnå ett värde av 28 ug P/l (mikrogram per liter). För 2010 visades ett värdeav 98 ug P/l jämfört med 69 ug året före. Även Drevviken uppvisar ett någotsämre målvärde och vatten-kvaliteten i Långsjön och Orlången som förbättrats ärtrots detta markerat som "dålig" i uppföljningar.

- Det görs en del redan nu från kommunen och Stockholm vattens sida för attförbättra vattenkvaliteten. Men den ökning av medelvärdena vad gällerfosforhalten som vi nu noterar oroar oss. Vi vill veta vad kommunen och andrakan göra mer för en snabbare tillfriskning av Trehörningens och andra Huddingesjöarsvatten, avslutar Peter Andersson.

Mer info:
Peter Andersson
mobil: 070-914 14 91

Fakta:
Huddinge kommun:
http://www.natur.huddinge.se/sjoar/trehorn/trehorn.htm

Huddinge kommun, Miljöbarometern om Trehörningen
http://www.miljobarometern.huddinge.se/key.asp?mo=7&dm=1&nt=1&tb=3

Det totala inflödet av fosfor till sjön från omgivningen varierade underperioden 1987-1997 mellan 520 kg P/år till 132 kg P/år. I medeltal flödade detin 260 kg P/år under den studerade perioden. Detta kan jämföras med medelvärdet455 kg P/år under perioden 1975-1983, vilket innebär en minskning med 57 %.Totalfosforhalterna i Trehörningen låg under perioden 1987-1997 i medel på 83,7ug P/l att jämföras med medelvärdet 150 ug P/l under perioden 1975-1983.

Vattenvårdsförbundets hemsida:
http://www.tyresan.se/show.asp

Stockholm vatten: Miljörapport 2010
http://www.stockholmvatten.se/Documents/5297/23%20Milj%C3%B6rapport%202010.pdf

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, miljö, trehörningen,

Vem ska betala det politiska priset av Carema-skandalen?

2011-11-14T19:22:00.001+01:00

Ingen ska påstå att politiker som Filippa Reinfeldt i landstinget och Sten Nordin i Stockholms stad önskar vanvårdade äldre i sjukvård och omsorg. Nej, inte ens trots att de är moderater! Jag är helt övertygad om att de reagerar som jag när enskilda drabbas. Blir förbannade, ledsna och upprörda.

Den här gången har larmrapporterna mot Carema varit så höga att de (moderaterna) samma dag, på flera plan, "slår till" mot de avarter som nu har visat sig med skrämmande tydlighet. DN debatt-artikel om ändrad äldreomsorg, även om det kan vara lite oklart om vad som är det nya. Uppsagda avtal, hårdare granskning och krafttag mot skattefiffel. För det kraftfulla agerande ska de ha ett erkännande, även om det måste sägas vara deras uppdrag från väljarna. Och, väl att minnas, även om de avarter de nu agerar på har förvarnats av väldigt många under årens lopp. Detta till skillnad mot det en författare hävdade i gårdagens Agenda.

Det man möjligen kan fundera över är

Kommer man att se att det ligger i hela strukturen med privata affärsintressen och lönsamhetskrav i det som gett oss vanvården?

Mitt "favoritexempel", (uselt uttryck just här...) hur skrämmande det än är, nämnde jag i morgonens inlägg och det fallet ger mig rysningar av samma mått som Caremaskandalerna. När Legevisitten sade upp avtalet med landstinget om Ormängens vårdcentral var det i och för sig inte några patienter som hade vanvårdats, vad jag vet. Men att företaget motiverade sitt återtagande av uppdraget med att "patienterna är för sjuka och gamla" skrämmer. Jag vill inte ha den typen av vårdaktörer vare sig i landsting eller kommuner.

Eller är det samlade agerandet vi nu ser från först Svenskt Näringsliv, sen moderaterna och regeringen, (moderaterna kom nog före....) och så Vårdföretagarna, en ren och skär krishantering? Man individualiserar och gör Carema till (berättigad) syndabock men drar inte några slutsatser om vinstkraven, etableringsfriheten eller andra inslag i det som privatiseringsjippot har haft som inslag. Jag hoppas på ärlighet i syften med dagens utspel och att det på allvar handlar om vårdens kvalitet snarare än att "stimulera nyföretagande". För någonstans där ligger en av förklaringarna till vårdens haveri i det här fallet.

Jag har inte några som helt vetenskapliga bevis men det är en känsla att man också mer talar om ansvar för kommuner och landsting som handlar tjänsterna än om utförarna själva. Det är helt rätt men ändå inte tillräckligt. Politiken på alla nivåer behöver sända signaler om vilka aktörer som INTE är välkomna i svensk vård och omsorg eller för den delen inte i andra verksamheter heller där vi som skattebetalare står för kalaset. Svensk offentlig sektor är inte öppen för att "leka affär".

På ett område har de borgerliga partierna pladdrat i ett slags ordflöde men menat och medverkat till en helt annan verklighet. I åtskilliga debatter och artiklar har man lyft fram alternativ i vården som när personal startar eget eller tar över, eller när ideella krafter engagerar sig eller när non-profit-intressen vill bedriva en verksamhet. De konkreta stimulanserna och den stora, helhjärtade insatserna har varit att få just privata företag till "vårdbranschen". Jag erkänner: Det ska bli riktigt spännande att se hur vårdcentralen som ska drivas av "socialistiska läkare" kommer att mottas av...låt oss säga Filippa Reinfeldt.

Och för att avsluta med den rätt trista huvudmannaskapsfrågan: Jag tycker själv inte att någon har rätt att neka den bästa vården, den bästa utbildningen eller något annat bästa av viktiga verksamheter som vi betalar via skatter. Det innebär för mig att man inte ska stoppa de "bästa" aktörer som kan finnas i privata sfären. Men det borgerliga ofta glömmer är att den kompetens och erfarenhet väldigt ofta finns hos kommunal anställda. Det har man försummat därför att man har satt privatiseringar som självändamål. Jag tycker att Ilija Batljan hade en klok inställning. "Låt vem som helst konkurrera med oss i kommunen. Men vi ska vara så pass bra att vi klarar den konkurrensen". Det lär inte ha funnits någon privat som konkurrerade ut omsorgen i "Ilijas Nynäshamn".

Strax före "postning" av det här inlägget ser jag en annan nyhet: Det privata barnsjukhuset Martina ska stänga.

kundtillströmningen har nu stannat upp och med nuvarande affärsupplägg kommer vi inte att nå lönsamhet förrän flera år framåt i tiden

Det borde trots allt betalas ett politiskt pris för privatiseringsivern.

Mer att läsa: SvT om regeringens förslag. DN, förnekande av Carema, DN, näringslivet om utredning, DN om socialstyrelsen, SvD om uppsägning av Caremaavtal. SvD om Borgs "stopplag". Ekot om stopplag, Ekot om regeringens förslag,AB ledare, SvD ledare,AB Stockholmsavtal,AB Juholt,

Fler som bloggar.
Johan Westerholm - Att uppfinna hjulet ....med länkar till
Alliansfritt – Vanvårdskandalen – sagt & gjort av högern
Johan Westerholm2 – Med ”Baby steps” framåt mot en bättre vård
Roger Jönsson – Skrota dagens äldreomsorg och låt oss bygga en ny äldreomsorg
Lotta Olsson – Girighet är aldrig vackert…
Erik Weiman – Kvalitet ska vara självklart
Per Ankersjö – Carema Careless

Och jag hittar också...
LO-bloggen, Tobias Gerdås - . om möjlighetsfönster.
Annarkika - Utan marknadsvärde inget värde..
Per Ankersjö 2 - Carema slängs ut...
Annie Lööf - Lex Carema behövs,
Thomas Böhlmark - Även m behöver förändra syn på äldre
Agneta Lindskog - Ställ Carema till svars.
Mikael Andersson - Inom vården finns inte rum för bedrägliga företag
Göran Johansson - Riskkapitalbolag ska inte äga äldreomsorg.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
IntressantFler bloggar om Politik

Vårdkris, Carema och de maktlösa makthavarna

2011-11-14T06:20:00.001+01:00

Dagens ledare i Svenska Dagbladet har ett inlägg som är värt att i sak uppmärksamma och reflektera kring. Men låt mig just i det här inlägget ta det mer som illustration på något jag känner viss bismak av att se: Makthavare som inte står för att de är makthavare. Nu är ju SvD inte moderaternas egenkontrollerade tidning. Men visst finns banden ganska starkt knutna. Och när Svenskans ledare skriver under rubriken "Partierna och staten smälter samman" så väljer tidningen inte det maktinnehavande moderata partiet som bildobjekt. Det är i stället socialdemokratin som i bild får illustera den företeelse man skriver om.

Idag är det också dagen efter Agenda om vårdkrisernas Carema. I studion statsrådet Maria Larsson som på grund av sitt uppdrag - ansvarig för äldrepolitiken - hade en omöjlig uppgift att stå till svars för vanvården av de äldre. Det blev mycket försvar i form av "det har vi redan gjort" och inte minst, efter fem års alliansstyre, peka på vad tidigare S-regeringar hade gjort eller inte gjort. Dåligt och svagt.

I Agenda medverkar också författaren Marta Szebhely som har granskat äldrevården som konkurrensutsatt verksamhet. Reportern citerar henne där hon kommenterar det faktum att en stor del av äldrevården är privatiserad och att marknaden innehåller mycket pengar : "Politikerna knappast räknat med att marknaden som nu skulle domineras av ett fåtal stora vinstinriktade företag". Rösten berättar vidare om rapporten slutsats att "man inte var beredd på ett strikt marknadstänkande". Där borde någon invända. Vi är ganska många som under många år har förutspått just det som nu händer, om privata intressen tillåts agera med svagare styrning på välfärdsområdet. Den argumentationen har också varnat för stora internationella riskkapitalbolag som söker sig hit. Just det händer nu.

Rimligen borde Carema snart vara historia i svensk vård, så snart de enskilda avtalen runt om i kommunerna kan lämnas därhän. Idag berättar också Vårdföretagarna att företaget kan uteslutas ur branchorganisationen. Samtidigt gör moderaterna om sig från största ansvariga regeringsparti till någon form av "opposition". På DN debatt skriver man som parti om hur man ska stöpa om äldrevården. "Moderaterna har inte alla svar", är en formulering. Om skattepengar till skatteparadis hänvisas till en utredning i finansdepartementet. Texten i övrigt innehåller en hänvisning till att kommunerna är ansvariga. De konkreta punkterna om bättre mat, boende, ekonomi och annat har ju (m) regeringsmakten till att förverkliga. Gör man det?

Helgen bjöd på en annan uppvisning i detta att ha makt men inte stå för den. Vid sidan av Caremaskandalerna är det vårdkris på våra stora sjukhus. Överbeläggningar på Karolinska Solna gör att också det sjukhuset nu hotas av vitesföreläggande. I SvD berättas nyheten med kommentaren att ansvarig för vården inte gått att få kommentar av. I stället för Filippa Reinfeldt uttalar sig ett biträdande landstingsråd. (S) kräver en hearing om vårdkrisen, men M avböjer att medverka så partiet gör nu en egen aktivitet av det.

Det har under lång tid varit i princip omöjligt för medier och opposition att få svar av Filippa Reinfeldt. Förra gången, när Karolinska Huddinge belades med vitesstraff, bollades frågan mellan landstingsråd. Det finns teoretiskt tre ansvariga: Filippa Reinfeldt som sjukvårdslandstingsråd, Anna Starbrink som ordförande i ett produktionsutskott och så KDs Stig Nyman som i sin äldreberedning har ansvar för patientsäkerheten. Den som nu dök upp i medierna var en fjärde: moderaten Lars-Joakim Lundqvist. Från kriser och skandaler ska helt uppenbart Filippa Reinfeldt hållas borta. Makthavare när det är invigningar och utbyggnader. Så långt bort från makten som möjligt när ansvar ska utkrävas.

En skandal som det varit nästan tyst om är trots det en ruskig illustration till det som nu sker i vård och omsorg. Ett privat företag, Legesvisitten, skrev till landstinget och bad om att bli av med ett vårdavtal, gällande driften av Ormängens vårdcentral. Här såg man att patienterna hade blivit alltför gamla och sjuka. Därför sa man tack och adjö till det vårduppdraget. Det säger något om vilka drivkrafter som har släppts fram i vård och omsorg. De senaste veckorna har dess tragiska effekter uppmärksammats av allt fler. Nu har till och med Svenskt Näringsliv vaknat. Frågan är vilka konkreta åtgärder som nu vårdansvariga i kommuner, landsting och regering vidtar.

Mer att läsa: DN, Caremabonusar, AB-ledare om vården, Ekot
Fler som bloggar: Alliansfritt om hur högern sett på vårdskandaler, Roger Jönsson om en ny äldreomsorg, Ledarbloggen Ab om veckan, Roger Berzell om kriskommission, Johan Westerholm om äldrevårdspolitik, Annarkia om systemfel, Per Ankersjö om kvalitetskontroll, Olov Lindqvist, Peter Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, carema, sjukvård, äldrevård, vanvård, vårdskandaler, filippa reinfeldt, moderaterna,

Det finns en botten för väljartappet

2011-11-13T10:40:00.001+01:00

Det går uppåt. (S) ökar i dagens mätning från SIFO med 1,9 procent och medierna tror att det beror på Juholts "förlåtelse-resor" i landet. Inom det rödgröna blocket går samtidigt vänsterpartiet och miljöpartiet något bakåt. På den borgerliga sidan är det Annie Lööfs Centerparti som vinner framgångar, på moderat bekostnad. C ökar 1,5, M tappar 2, samtidigt som alliansens stora problembarn, Kristdemokraterna, faller ytterligare 0,8 till 3,2 procent. 49,3 mot 43,2 är dock alliansens ledningssiffror. I analyserna visar det sig också att S i Stockholmsregionen får 19 procent av väljarna, något som den som blir glad över uppgången ska minnas.

Det finns en botten för väljartappet och det finns sannolikt väljare som är minst lika förbannade på mediernas drev som på affären i sig. Att tappet inte fortsätter visar att ett skarpt politiskt alternativ kan vända uppåt. När vägval för Sverige får vara fokus är (S) fortfarande en kraft att räkna med i svensk politik. En sak är glasklar: Vi kan inte nöja oss med att knappt nå 30 procent av väljarkåren. Visst kanske det kan förklaras. Av rörligare väljarkår, av att allt fler byter parti, att klassröstandet minskar och att (kanske) sakfrågor mer än hela ideologiska "kataloger" ligger till grund för väljarnas val. Höger-vänster-skalan avgör fortfarande många väljares val, dock. Men för att stärka (S) i den matchen behövs, oavsett den slutliga färdriktningen, att partiets medlemmar får vara med och bygga upp det politiska alternativet. Det bloggade jag om i går. Och vårt mål för valrörelsen 2010 som ju så grovt missades var 40, inte 30, procent.

Där hoppas jag att interna debatter kan och tillåts vitalisera partiet och inte tvärtom. När vänner på bloggar trissar upp debattonen så går det att välja utgångspunkt också där. 1) kritik är konstruktivt och kan användas till att stärka positionen. 2) kritik är nedbrytande och bör hållas borta och i alla fall internt. Jag tror inte på väg 2.

Men det som har varit den stora styrkan är ju när och där kritiken har kompletterats med egna tankar om alternativet. I eftervalsdebatten var den Öppna kriskommissionen just exempel på detta, framlyft och omnämnt inte bara av medier utan också i partiledartal och i fler sammanhang av partiledningen. Kraften var inte, och ursäkta uttrycket", ett evigt entonigt "surbloggande" även om det finns tillfällen då man bara måste skriva av sig besvikelse och frustration. Men det var i fallet "öppna kriskommissionen" en konstruktiv kritik i kombination med egna tankar om färdvägen framåt som blev styrkan. Mer sådant behövs! Och inte bara på bloggar utan också i en levande debatt i partiet och i dialog med väljarna. Även de många "icke-sossarna".

(S) behöver ha ett största fokus på att utveckla egen politik. Jag tror själv att Juholts inriktning är en bra grund, sammanvävd i en alternativ budget som dessvärre riskerar att ha glömts bort efter alla "mediedrev". Men den formuleras alltid i en kontext där samhällsutvecklingen och andra politiska partier och krafter påverkar och kräver ett förhållningssätt. En central sådan är att det är en borgerlig politik som nu ökar klyftorna mellan människor som ska ersättas av något annat. En utveckling i Sverige där de som främst drabbas aldrig kommer att bli "flest antal" i väljarkåren utan är beroende av andras omtanke och solidaritet.

Där finns i dagens mätning saker värda att notera. En följd av mätningen borde vara att kraven på partiledarbyte i Kd ytterligare skärps. Partiet har helt kommit bort i svensk politik och försöken att göra partiet relevant för väljarna helt misslyckats av Hägglund. Och för Reinfeldt återstår frågan hur det ser ut med det parlamentariska underlaget utan Kd i riksdagen.

Mer att läsa: DN, AB; Ekot efter lördagsintervjun, Ekot om mätningen. Ekots lördagsintervju med Juholt, Expressen,

Fler som bloggar: Sebastians tankar1, Sebastians tankar2, Johan Westerholm, Roger Jönsson om lokalvalets betydelse, Alexandra Einerstam med inspelad berättelse, Jämlikhetsanden med söndagsmusik, Leines blogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, opinionen, opinionsläget, alliansen, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, annie lööf, kristdemokraterna

Socialdemokratiska supportrar och tvivlare

2011-11-12T10:34:00.001+01:00

Det vore skevt om tidningen Svenska Dagbladets ledarsida var alltings utgångspunkt när jag resonerar om Socialdemokratins läge och utveckling. Därför får dagens SvD-ledare av Johan Ingerö vänta till sist. Mer angelägen är det blogginlägg som Staffan Lindström skriver på temat tvivel. Min utgångspunkt för att tolka det inlägget är inte bara det krisartade opinionsläget, inte bara den snudd på havererade eftervalshanteringen utan också en del utspel under den gångna veckan. Det har från S-ledaren Juholt kunnat tolkas som att den politiska ramen är färdigspikad och klar. Hänvising till ett antal tal som har hållits har där varit utgångspunkten, tillsammans med den i en röra presenterade budgeten. Så är det inte. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.

Staffan Lindström skriver.

Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet. Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.

Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.

Fortfarande är det väldigt många som bryr sig om socialdemokratin. Människor som reagerar mot den utveckling som Sverige nu har tagit. Väljare och partimedlemmar som vill se en annan färdriktning och som också har idéer om hur det måste se ut. Ännu mer än ett år efter det förödande Eländesvalet har efterarbetet och formuleringarna av framtidens politik knappast börjat. Ja, i centrala grupper och organ, kanske. Men inte i partiet, som i stället haft fokus på eländesanalyser och personfrågor. Därtill ett och annat krishanterande.

Kanske är det nödvändigt att låta så säker och så "färdigprocessad" som Juholt gör i exempelvis Dagens Industri. Allt för att ge en motvikt till de bitvis förljugna och medvetet mörka bilder som har satts under drevet mot Juholt. Men frågan är vad det här står för.

”Men partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat. Vi har en berättelse, vi har inga ideologiskt stora stridigheter, vi är samlade.”

Förhoppningsvis sägs det utifrån en övertygelse att en ledare måste säga så och måste ge den bilden. Men det förtar inte behovet av att ocskå påskynda och fördjupa det politiska arbetet i partiets medlemskår. Men inte bara det. DI skriver:

Men utanför värmen i ABF-huset finns en betydligt kallare verklighet. Många väljare har vänt socialdemokratin ryggen. I den senaste opinionsmätningen från Aftonbladet/United Minds hamnar partiet under 25 procent.

Det är där den stora utmaningen ligger.

Jag är helt övertygad om att den inriktning som ligger i det Juholt har tänkt sig är riktigt. Kanske visade också väljarna det före "affären" då (S) opinionssiffror faktiskt började förbättras. Men att få stöd av kärnväljarna räcker inte. Ska partiet överleva på sikt och också (även om en eller annan ifrågasätter behovet) överleva i storstadsregioner som Stockhom, krävs att de som vi förväntar oss få rösten av på valdagen har förtroende och ser oss som alternativ. Det arbetet har knappast börjat. Och även om det skulle leda till att (S), vilket jag både tror och hoppas, mest återkopplar starkare till våra grundvärderingar så måste jobbet göras av och med partimedlemmar och väljare. Det finns inget mandat att likt de nya moderaternas retoriska förnyelse agera "företagsledning" eller "bolag".

Det saknas också en del i politiken. Själv tror jag att en parti som vill vara starkt i framtiden bara MÅSTE ha en genomtänkt politik för ett hållbart samhälle, det vi ett tag kallade "gröna folkhemmet". Klimathotet kommer att öka trycket på alla politiker och därmed också engagera fler människor. En socialdemokrati som saknar lösningar kommer att dömas ut. Och då handlar det inte om i sig bra förslag som skrivs i ett riksdagsutskott eller i en partirapport. Det handlar om hur människor ser bilden av S som ett offensivt miljöengagerat parti.

Så till SvD-ledaren där Johan Ingerö skriver ett av många i svenska medier med nedsabling av Håkan Juholt. Den bästa kommentaren till den här typen av artiklar hade LO-bloggens Kjell Rautio i veckan. För (S)-ledare ingår ju det slaget av skriverier i själva uppdraget. Rautio skriver:

När mediemoralen allt mer hämtas från dokussåporna, och den politiska journalistiken cirklar kring de mörkblå värderingarna som fortfarande dominerar i pressen, får nog en ledare i någon av våra stora rödfärgade organisationer tyvärr kallt räkna med att leva med de omdömen som också drabbade August Palm: oborstad, ociviliserad, obegriplig, oansvarig och omodern.

Idag är Juholt gäst i Ekots lördagsintervju. Jag hoppas att en del av mina tankar och funderingar får tydliga svar.

Mer att läsa: Ekot, DN Hanne Kjöller, Ekot,

Fler som bloggar: Jämlikhetsanden har några länkar: "Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre. Även Hannah Bergstedt, Jill Melinder om alternativet, SvD ledarblogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna,

Ooops-mannen Rick Perrys sorti?

2011-11-11T06:50:00.001+01:00

Ibland kan man tycka att politik innehåller ingredienser som gör det till ett mycket märkligt spel samtidigt som det där finns nerv och spänning. Politiska debatter kan vara exempel på det, även om den allmänna bilden kanske är åt det mer torftiga hållet. Debatten i Michigan mellan republikanska presidentkandidater hade säkert mer än det lilla jag har sett från den. Men de 53 sekunderna och det lilla lilla ordet "oops" betyder säkert mycket för utgången av nomineringen. Texasguvernören Rick Perry, som väl får sägas varit en kandidat med chans att bli presidentkandidat, kan nog se sig förpassad bort från arenan efter "ooops-orden".

Det räcker inte med drygt 17 miljoner dollar i kampanjkassan. Det spelar ingen roll att Perry och hans medarbetare har jobbat fram ett dokument på 149 sidor om den ekonomiska politiken. Det må vara så att människor lider med Perry och att de flesta tycker att politik måste tillåta mänskliga felsteg. Men politik är en förtroendebransch. Och nu hade Perry glömt en av tre myndigheter han ville lägga ner. Vem ser en sådan kandidat som president och högste befälhavare över jättelika amerikanska stridskrafter, inklusive kärnvapen. "Ooops" -jag kom åt den röda knappen", typ.

Det ÄR förvisso mänskligt att fela. Det kan ingen ta ifrån Perry eller oss andra. Vi är "bara" mänskliga varelser och det innehåller för alla ett eller annat sådant. Men det hjälper föga i politiken, denna förtroendebrasch. Perry är för alltid stämplad som "Ooops-mannen" och kommer inte att bli USAs nästa president.

Mer att läsa: DN, Real clear politics, Svd, AB.
Fler som bloggar: Amerikanska val, Vägval 2012,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, USA, rick perry, republikanerna,

Unga pensioneras bort från jobben

2011-11-10T07:13:00.003+01:00

Inte tillräckligt ofta men ändå återkommande berättar medier om en annan och dystrare bild av regeringens så kallade jobbpolitik än de själv vill sätta. Och, kan tilläggas, har lyckats sätta. Idag är det den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som i DN visar att unga mellan 20-24 år som stämplats ut i alltför stor omfattning från arbetsmarknaden. "Aktivitetsersättning" är det nya namnet. Förr kallades det "förtidspension".

– Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, säger utredningens huvudsekreterare, Irene Wennemo,

Förklaringarna, menar rapportförfattarna, är inte en ökad ohälsa efter 2003, utan arbetslöshet och svag utbildning. Eller som rubriken antyder: Unga pensioneras bort från jobben. Och Irene Wennemo varnar inför framtiden:

– Vi har en tickande bomb. Många av dem som fått aktivitetsersättning kommer inte att få sjukersättning och står då utan försörjning när de fyllt 30

Jag gissar att det som nu sker, med bland annat fler elever som inte klarar kraven till gymnasiet och fler som kommer att nekas en högskoleutbildning, gör den tickande bomben kraftigare. Samtidigt brister det, minst sagt, i regeringens insatser för att vända utvecklingen. Det stora i årets budgetpropp var ju 5,4 miljarder på en högst osäker momssänkning på krogar. De aktiva arbetsmarknadsinsatserna fick i och för sig en del positiva förstärkningar men då ska man minnas att åtgärder och utbildning i arbetsmarknadspolitiken tidigare har dragits ner. Dessutom finns andra osäkerheter när det gäller ungas jobb: Det är en grupp som är särskilt otrygga på arbetsmarknaden med osäkra jobb, timanställningar och arbetsvillkor. Regeringen vägrar följa de EU-direktiv som finns för tidsbegränsade anställningar, menar TCO.

Mer att läsa: DN artikel 2, Aftonbladet,
Blogginlägg: Eget om misslyckad jobbpolitik1, Eget om misslyckat jobbpolitik 2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, förtidspension, alliansen,

Det händer något trist med Sverige

2011-11-09T07:48:00.002+01:00

Vaknar denna morgon upp i ett Sverige där en rad nyheter gör mig nedstämd. Gårdagens Aktuellt berättade om sämre resultat i skolan. Färre elever är behöriga till gymnasiet, enligt nya sifffror från Skolverket. I inslaget förklarades det helt väntat med att de elever som har sämre förutsättningar inte får det stöd och den hjälp de har rätt att kräva. Nyheten kommer i tider då medierna har berättat om vanvård i äldrevården. Men parallellt med repotagen om äldre som far illa berättar DN om hur skattepengar, som skulle kunna användas till en bättre vård, slussas ut ur Sverige till skatteparadis och de ägare i riskkapitalbolag som jag tidigare har skrivit om. Som rubriken kort nämner i tidningen: Samtidigt som den mediciska kompetensen minskar så ökar utskyfflingen av de skattepengar som skulle kunna användas till löner till personal.

Jersey, skatteparadisön. finns också med i min andra morgontidning. SvD berättar om hur apotektsföretagen som nu har växt fram, använder skatteparadisen för sina tveksamma transaktioner. På mitt apotek nedanför balkongen innebar apoteksreformen alltså inte bara ett skyltbyte. Från "Apoteket" blev det också ett företag som trixar med mina skattepengar, enligt SvD, Apoteket Hjärtat.

Sverige, ett land som sänker skatten på krogen i något som kallas "jobbpolitik" samtidigt som människor tvingas in i den usla åtgärden FAS3. Sverige, ett land där bara ett avstående av ett femte jobbskatteavdrag skulle kunna avskaffa barnfattigdomen. Men "vi", eller de som styr" väljer andra prioriteringar. Sverige, ett land där det hårdnar på arbetsmarknaden med osäkra anställningar, med allt tuffare arbetsgivare som nu siktar in sig på att skjuta sönder facket och som i de första förhandlingarna är oerhört ovilliga att göra något i form av förbättringar.

I detta Sverige växer det "nya moderaterna" samtidigt som socialdemokraterna noterar bottenläge i opinionen. En förklaring är nog att partiets budskap inte upplevs som relevant av väldigt många väljare. Det har i sin tur många bottnar. En är att de negativa bilderna av ett Sverige som oppositionen utmålar, inte upplevs som relevant av många. Den borgerliga politiken har ju inte sin stora skam i att fler fått mer i plånboken. Det riktigt allvarliga är att vi lämnar ambitioner att "ALLA" ska omfattats av politiken till att gälla de flesta. De som ligger lite risigt till drabbas och kan aldrig aldrig rösta fram en förändring. De "sämst ställda" kommer aldrig att bli en majoritet.

Just därför borde den socialdemokratiska förnyelsen ha börjat i värderingarna. Vad är jämlikhet egentligen? Vad är samhällets ansvar och vad är den enskildes, ett område där utvecklingen nu går alltmer mot att lägga alla livets eländesbördor på individen samtidigt som det kollektiva ansvaret dras tillbaka. Vad är skillnaden mellan en socialdemokratisk frihet som frigör människor och en borgerlig frihet att få starta ett apotek?
Hur ska socialdemokratin konkret förändra skolan så att alla kan få en bra grund att stå på och hur reagerar vi när Sverige är ett land där särskilt stöd dras bort från de som behöver mer stöd samtidigt som allt fler redan högpresterande elever har föräldrar som köper läxläsningshjälp privat? Är det rimligt att den svenska a-kassan till arbetslösa är en av Europas sämsta?

Där försvinner socialdemokratin in i sitt eget trauma, precis när partiet behövs som mest. Bilden av partiet har förändrats, den bild som tar sån tid att förändra. "Det är långt till nästa val", tröstar sig några med. Ja, men att förändra en bild där väljarna inte ser oss som relevanta som en kraft som kan möta dagens samhällsproblem görs inte med en kampanj. Det tar tid. Inte minst om människor i dag ser oss som enbart ett eländesparti när vår egentliga styrka och våra värderingar faktiskt förenar både det och att "frigöra människor". Men hur starka och vackra idéerna än är och hur bra och offensiv den praktiska politiken än är, så är det skitsamma om människor inte upplever det så. Kanske till och med tvärtom. Om att vända detta handlar uppdraget för partiets aktiva och inte minst partiets ledning. Där hoppas jag innerligt att Johan Westerholms analys kommer att slå fel. Kamp mellan falanger är det absolut sista som socialdemokratin nu behöver.

Mer att läsa: Ekot om apotek, S kampanj mot barnfattigdomen, detta även på facebook, Katrine Kielos,

Fler som bloggar: Johanna Graf om (S), Emil Högberg om borgerligt haveri i Huddinge, Alliansfritt om färre behöriga elever, Löntagarbloggen om riskkapitalbolag, Alexandra Einerstam om "det motvilliga partiet, Annarkia om (S)-kris, Erik Laakso om en djup kärlek, (Grattis i förskott!) Peter Karlberg om vägen mot något bättre, Calle Fridén om S-kris,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, Sverige

Opinionsraset: Politik handlar om förtroende

2011-11-07T07:47:00.000+01:00

Dagens morgonläsning bjuder kvarvarande S-sympatisörer på dubbla nyheter i rysarklass. Dels presenterar United Minds en opinionsmätning där partiet för första gången går under 25 procent. Aftonbladet har beklätt nyheten med rubriken "Stumma av skräck". 24,9 procent för S, samtidigt som vänsterpartiet och miljöpartiet ökar. Blockmässigt går alliansen fram med 2,3 % mot de rödgrönas, om man nu kan tala om ett sådant block, backande med 3,4.

Opinionsnyheten kombineras med en mätning i DN om förtroendet för statsministerkandidaterna Reinfeldt och Juholt. Reinfeldt är i en tämligen bastant ledning på alla punkter, är kanske en blygsam sammanfattning av nyheten. Föga förvånande efter allt som har hänt.

Med opinionsras kommer ofta tankar om partiledarbyten och personförändringar. Så sker säkert nu också vid ett och annat kaffebord runt om i landet. Men frågan är om inte Lena Mellin, Aftonbladet, ändå har mer rätt än den som ser skiften på partiledarstolen som en lösning. Jag citerar några rader:

Socialdemokraternas kris är monumental. Den handlar inte om Håkan Juholts hyresbidrag eller hans virrighet. Den handlar om en identitetslöshet.

Normalt sett borde alliansen vara Juholts största fiende. Just nu är det inte så.
För närvarande är Socialdemokraternas största problem Vänsterpartiet i ny skrud under Jonas Sjöstedt. Han tillhör partiets högerfalang och är allmänt respekterad bland socialdemokrater. Han har en målmedveten retorik som tilltalar många inom S.

Identitetslösheten handlar om en oerhört seg vandring för (S) alltsedan september 2010. Minst. En tid av vånda och självömkan, följd av partiledardebatt och byte. Det avbrott i eländet i form av tillfälligt uppvisade positiva opinionssiffror gav hopp. Inte på grund av att en ny ledare var en viss person utan därför att (S) började tala mål och drömmar kombinerad med samhällskritik. Något i de tankarna lockade människor. Vi var några som tänkte "äntligen". Med bilden av ett förvirrat parti i budgetpresentationen, med avhopp i debatt, med utspel som inte fanns förankrade i partiet och därtill "bostadsaffären" är nedgången som beställd.

Det lär pågå ett programarbete. Jag har ärligt talat inte sett mycket av det. Ändå är det just där som partiet borde ha lagt mycket kraft. Vilka idéer bär in i framtiden? Vilka är våra lösningar i detta årtionde? Vilken är vår samhällskritik? Om detta är socialdemokratin utåt sett mycket tyst.

Jämför det med moderaterna. Partiet har de senaste dagarna fått stå till svars för en omskrivning av historien. Inte minst tidningar som Svenska Dagbladets ledare har skrivit kritiskt om partiets nya program. Men, som en ytterligare ledarkrönika i helgen av PJ Anders Linder, visar så pågår trots det debatten och kan tolkas som en vitalitet inom de nya moderaterna. Just den vitaliteten som (S) bara MÅSTE visa.

Lena Mellins andra teori var om Vänsterpartiet. Partiets framryckning i dagens mätning bekräftar att hon kan ha rätt. Jonas Sjöstedt som ny partiledare blir utan tvekan en ytterligare press på (S). Samtidigt är det väl högst osannolikt att väljarna ger partiet stöd därför att någon ny politisk linje har sjösatts (!). Person har betydelse i politiken, trots allt.

"Partiet är den enda kraft vi äger" lyder ordspråket i mitt parti. Det kan inte vara ett löst utslängt talesätt. Det kräver omsorg och handling. Nu!

Mer att läsa: SvD,

Fler som bloggar: Peter Högberg, Kent Persson, Thomas Böhlmark,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, håkan juholt, fredrik reinfeldt, opinionen, opinionsläge, val 2014

Svag miljöpolitik - då lägger regeringen ner expertmyndigheten

2011-11-04T07:32:00.000+01:00

[uppdaterad] När budgetpropositionen kom i september skrev jag ett inlägg om den kritik som budgeten mötte av bland annat Naturskyddsföreningen för dess svaga miljöpolitiska innehåll. Det verkade som om regeringens ambitioner på området hade anpassats till det Reinfeldt signalerade redan före valet 2006: Miljön är ingen valfråga och kanske illustrerat med algblomningen:

"Geggan har funnits där ute även andra somrar, men inte blåst in till land."

Idag läser jag att samma regering vill lägga ner den expertgrupp för miljöstudier som på ett fristående sätt ska granska, och kanske till och med kritisera, regeringens politik. Sett till internet verkar nedläggningen redan ha skett. Jag kommer inte in på myndighetens hemsida. www.ems.expertgrupp.se

Uppdatering: Jag fick en reaktion på facebook av Nanna Wikholm, heltidare på landstinget med bland annat regionala utvecklingsfrågor inkl miljö på sitt bord:
Fast Peter, om man vill föra en progressiv miljöpolitik är det en välgärning att den där gruppen läggs ned. Den har mest fungerat som ett sätt att ge Anders Borg underlag för att inte föra någon miljöpolitik alls.

Jag litar helt på Nannas bedömning men kommenterar "Sen kan man fundera om nedläggningen görs av just de skälen av ...regeringen. Man borde kanske hellre ändra uppdrag o inriktning än att lägga ner..i så fall??

Mer att läsa: SvD, GP,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, expertgruppen för miljöstudier, miljöpolitik,

Minister gör äldrevårdsskandaler till fråga om personalens civilkurage

2011-11-04T07:03:00.003+01:00

En del politiska företrädare uttalar sig på ett sätt som gör att man tvekar om vad som är en rimlig reaktion på deras ord. Som exempelvis statsrådet Maria Larsson, som idag citeras i DN. Hon reagerar på de uppgifter om vanvård av äldre som den senaste tiden har kommit från Järfälla och Stockholm.

Men statsrådet verkar inte ha den inriktning av krav och kritik som jag själv uttryckte i ett inlägg i veckan. Om krav på kvalitet om man ska kunna bedriva vård, särskilt om den är skattefinansierat. Om att avkastningskrav till stora, internationella riskkapitalbolag tvingar fram "slimmade" organisationer som riskerar att gå ut över vården. Detta kommenterar inte Larsson. Hennes budskap är i stället att den anställda personalen måste visa "civilkurage" och rapportera om felaktigheter.

I artikeln berättar man också om Nejad Khadiri som gjorde som Larsson tycker. Berättade. Något som kostade honom jobbet. Till skillnad från en anställd i offentlig tjänst har inte privatanställda den meddelarfrihet som ger lagstadgat skydd för yttrandefriheten. Det finns grundlagsskydd men den övertas ofta av de krav på lojalitet som gäller för privata företag.

Att regeringen och Maria Larsson försöker vrida ansvaret för eländesvård hos bl.a. Carema till de anställda i stället för vårdföretaget är skamligt och samtidigt oerhört avslöjande av det fokus som driver politiken.

källa: Dagens Nyheters papperstidning idag.
Mer att läsa om vårdskandalen: DN1, DN2,
Fler som bloggar: Tomas Alsbros, '

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria larsson, regeringen, äldrevård, carema

Fattigdomsförnekaren Jernbeck med krav på skrotad värnskatt

2011-11-03T18:13:00.000+01:00

Vi har olika bilder av verkligheten och av det samhälle vi lever i. Av det Sverige vi lever i. Själv oroas jag över det Sverige där klyftorna fördjupas och orättvisorna växer. Ett Sverige som Rädda Barnen pekar på, har allt för många barn som lever i det de benämner barnfattigdom. Ett Sverige där SCB visar tabeller över allt större skillnader mellan den som jobbar och den som är sjuk eller arbetslös. Men det finns de som har en annan bild. Jag har i något inlägg berättat om moderaternas ledamot i fullmäktige som en gång talade om "tiotusen kronor i julklappskassan" som något som gällde alla. Idag finns ett annat exempel: Isabella Jernbeck, moderat ledamot i riksdagen. Denna makthavare från Nya Moderaterna menar att "fattiga" bara finns i Afrika. Till organisationen RFLH säger Jernbeck:

Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag”.

Jernbeck "tycker så" och vill heller inte se någon kamporganisation för de som tvingas gå utan jobb eller vara sjukskrivna kräva bättre villkor. På sin blogg skriver hon:

Det borde inte finnas någon organisation som värnar om social trygghet som låter bidragen gå före kravet på arbete

Man skulle kunna tycka att det efter hennes eget knapptryckande i riksdagen, som har försämrat för väldigt många, borde vara berättigat med starkare företrädare för de sämst utsatta i Sverige. Inte i Jernbecks tankevärld

Isabella Jernbeck driver själv inte så mycket i riksdagen som skulle leda till minskade behov hos utsatta av stöd för samhället. Natomedlemskap, skrota värnskatten, förstatliga skatteutjämningen och se över LAS var hennes motionsteman detta år. Om värnskatten skriver hon:

En avskaffning av värnskatten är viktigt för att Sverige ska kunna konkurrera med andra länder. Värnskatten gör mer skada än nytta och bör, när de offentliga finanserna och ekonomin så tillåter, avskaffas.

Isabella Jernbeck som inte ser det väldigt många andra ser, att väldigt många far illa av hennes politik, lever i en egen värld.

Jag förstår om Reinfeldt och partiets propagandaminister Per Schlingmann är irriterade. Isabella Jernbecks uttalanden avslöjar oerhört mycket om den syn på samhället som lever i välmåga i moderaterna, hur mycket man än kallar sig nya. I valrörelsen avslöjades råden i den moderata PR-handboken: "Ta bort pärlhalsband och slipsar". Partiet skulle "stylas om" till något mer attraktivt. Jernbeck har med sina klantiga men förmodligen från hjärta och övertygelse - och egen livssituation - sabbat mycket av det försöket. Och för övrigt kan man sakna en analys av Jernbeck som tar sin ansats i att det är hennes egen regerings misslyckande med jobbpolitiken som i många fall ökar behov hos människor att få bistånd.

Det här inlägget är inte skrivet i någon som helst avsikt att peka ut Isabella som enskild person. Det är skrivet därför att hennes uttalande så väl visar varför Reinfeldts regering utgår från en syn på samhället som är helt frånvänd den de flesta ser. "Bort med er".

Mer att läsa: RFHLs hemsida, AB;
Fler som bloggar: Politiken, Alliansfritt, Fanny, Svensson, Jämlikhetsanden,LO-blogg en om ett tuffare Sverige även för medelklassen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, isabella jernbeck, orättvisor, jobbpolitiken,

Pendeltågskaoset: Vakna, Wennerholm!

2011-11-03T07:14:00.003+01:00

Nej, Moderaternas Christer G Wennerholm är sparsam med bloggposter om pendeltågskaoset. Ett ganska nytt inlägg består av ett inkopierat pressmeddelande om kaoset i Östertälje. Möjligen (?) snickrar det moderata trafiklandstingsrådet ihop något ytterligare idag. Det är nämligen en "totalskandal" det som händer med trafiken. Igår tvingades resenärerna i något tåg strax bakom mitt att kliva av mitt på Årstabron. Det gäller att inte vara höjdrädd om man ska åka med dagens kollektivtrafik, tydligen.

SvD skriver om nya mätningar om läget med trafiken.

Till och med augusti i år har punktligheten för pendeltågen gått ner till 83 procent jämfört med 92 procent som är SL:s mål. Nöjdheten hos SL-resenärerna har sjunkit under året, men klart störst är missnöjet med pendeltågstrafiken visar SL:s egna mätningar. Bara 57 procent av resenärerna är nöjda med hur pendeltågstrafiken fungerar, mot 84 procent av resenärerna på lokalbanorna

Mitt i eländet skyfflas ansvarsfrågan runt. SL hänvisar till Trafikverket och trafikverket säger...? Samtidigt är det väl så att vi pendlare har stor förståelse för om trafiken påverkas av exempelvis bygget av Citybanan. Men det är annat som stör mest, inte minst bristen på information. Det ganska ofta förekommande att ett tåg som annonseras ankomma om 3 minuter helt plötsligt "försvinner" och aldrig dyker upp är ett exempel. Men det krävs också investeringar i nya tåg och i trafiken i stort. Där har alliansledningen i landstinget prioriterat annat före, inte minst den så kallade NK Express inne i city. Dags att vakna, Wennerholm!!

Mer: SvD, Twitterflöde från Årstabron, Pendelupproret, Facebook

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, pendeltåg, SL, trafikverket, christer g wennerholm, nk express, spårväg city,

Stor nyhet: Regeringen följer upp sina beslut

2011-11-03T06:42:00.003+01:00

Brännpunkt, Svenska Dagbladet på nätet 3 nov 2011

Det är inte tal om att det är rätt och riktigt. Inte minst i fallet med den sänkta krogmomsen behövs uppföljning. Det var ju den stora satsningen i årets budget, 5,4 miljarder. "Reformen" genomförs för att Centern ska få sin del av reformutrymmet och det görs samtidigt som andra länders erfarenheter talar för att åtgärden ger få nya jobb. Men visst är det lite märkligt att ett utspel om att man följer upp vad politiska beslut får för effekter, blir en stor nationell nyhet. På Brännpunkt skriver både finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf om saken.

Skatteverket ska följa "övergången från svart till vitt". Konjunkturinstitutet ska tillsammans med SCB, IFAU och Tillväxtanalys, berätta om hur priser och löner utvecklas och så ska myndigheten Tillväxtanalys tillsammans med Tillväxtverket och Konkurrensverkett följa reformens effekter på bland annat nyföretagande. En ganska bred uppslutning av landets myndigheter som alltså ska granska effekterna av momssänkningen.

SvD Brännpunkt gör layoutmässigt Annie Lööf till finansminister samtidigt som Borg skrivs i feta bokstäver. En nyhet om att regeringen följer upp sina beslut. Sverige 2011.

Mer att läsa: Ekot, DN.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, krogmoms, annie lööf, anders borg, alliansen, jobb, jobbpolitiken

Huddinges ekonomi gungar: Återtagen sänkt skatt eller välfärdsbesparingar?

2011-11-02T22:13:00.000+01:00

Ja, regeringens misslyckande med jobbpolitiken slår hårt mot landets kommuner. De så stolta allianspartierna i min hemkommun Huddinge deklarerade före sommaren att skatten skulle sänkas. Moderaterna stoltserade med pressmeddelanden med "talstreck" från kommunstyrelsens ordförande:

I majoritetens politiska inriktning för åren 2010–2014 är målsättningen att på längre sikt sänka skatten så att den hamnar på en genomsnittlig nivå bland kommunerna i Stockholms län. Skattesänkningen föreslås träda i kraft 1 januari 2012.

-Det känns både rimligt och rättvist att Huddingeborna får ta del av den goda ekonomin kommunen har genom ett litet tillskott i sina plånböcker.

Jag har nu sett uppgifter på hur kommunens resurser minskar när kostnader för arbetslösheten slår igenom i kommunens ekonomi. Minskade skatteintäkter och högre kostnader för arbetslösheten påverkar oss. Den en gång så stolt presenterade budgeten för 2012 lär få skrivas om.

Frågan är vilken väg de borgerliga väljer. Man har lovat en sänkt skatt med 20 öre. Men går man den vägen blir resultatet ännu sämre. Väljer man att ta ut den sänkta och utlovade skatten och spara in på verksamheterna? Eller någon slags kompromiss?

Från Örebro bloggar Kent Persson om deras kommuns läge. Jag gissar att även deras besparingar i grunden har samma förklaring som det som nu slår mot Huddinge och flera kommuner. Alliansregeringens misslyckande med jobbpolitiken.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, skattesänkning, alliansen, moderaterna, jobbpolitik, arbetslöshet

Hur mycket kommer regeringen att "bistå" i avtalsrörelsen?

2011-11-02T21:20:00.000+01:00

Som ett av de första utspelen Annie Lööf gör som näringsminister väljer hon att kommentera sin och Centerns stora (och enda?) hjärtefråga. En försämring av anställningstryggheten, eller annorlunda uttryckt, försämring av LAS. Det verkar som statsrådet gör det med värme i hjärta. Efter att under de senare åren ha gått på storhinder i Reinfeldts regering får hon i stället chansen när Svenskt Näringsliv och tjänstemännen väljer att förhandla om frågan. Enligt Annie Lööf är regeringen beredd att "bistå" parterna.

Den svenska modellen och dess kollektivavtal är viktiga. Det innebär att politiken inte lägger sig i förhandlingarna om löntagarnas villkor. Annie Lööf, som också är ett bloggande statsråd, avslutar sitt inlägg idag med just de argument som partiet länge har haft för sämre trygghet på arbetsmarknaden:

Vi har utmaningar på den svenska arbetsmarknaden idag – dels de stora grupper som står utanför och har svårt att etablera sig men vi kan också se företag, små och medelstora, som vill anställa men inte vågar o kan anställa.

Fackligt är ju diskussioner mellan parterna inte ny för i år. I somras presenterade LO och Svensk Näringsliv en rapport efter ett arbete i arbetsgrupper om LAS. Politiskt råder det en mastodont uppfattning i riksdagen om att just sämre anställningstrygghet inte är lösningen på arbetslöshet eller för att få fart på företagandet. Centern och Annie Lööf står i princip ensamma med folkpartiet och en eller annan kristdemokrat.

Dagens fråga för medier och andra att gräva vidare i är: Vad menar Annie Lööf med att "bistå"? På vilka fler områden avser regeringen "bistå" en eller flera parter i avtalsrörelsen?

På ett område har man redan gjort det. Sedan semestrarna tog slut har upptakten på en lång avtalsrörelse börjat. Redan från start har arbetsgivarna börjat sin argumentation på ett sätt som väcker min oro. Det handlar inte om sakfrågor i förhandlingar, om löneutrymme eller annat. Deras första utspel har varit att försöka underminera de fackliga organisationerna (läs LO) med hänvisning till det medlemstapp som man har drabbats av efter att alliansregeringen tvingade fram höjda avgifter till a-kassan. Steget efter detta har varit att plädera för att lönen inte ska sättas i förhandlingar utan genom "samtal mellan anställd och chef". Chefernas organisation applåderar.

Det är en utmaning att möta en stark arbetsgivarpart som har den ekonomiska makten i tider av ekonomiska krisvarningar och samtidigt som landet styrs av en regering som nu tydligen ska kommentera, tycka till och "bistå" sådant som är "rätt" med borgerliga ögon. Det vore en välgärning om såväl arbetsgivare som regeringen lyfte bort avtalsförhandladet som en väg att nå politiska framgångar eller - gud förbjude - som ett tillfälle då man (arbetsgivarparten) hellre av ideologiska skäl ska slå till mot facket.

Mer att läsa: DN, SvD, AB, ledarblogg, LO-tidningen, AB. debatt : ledarna, AB debatt, Unionen,SvD led
Fler som bloggar: Röda Berget, Roger Jönsson, Unionen, LO-bloggen, Chefsblogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtalsrörelsen, avtal12, lo, svenskt näringsliv, LAS, regeringen, annie lööf, centern,