måndag 28 november 2011

Ännu en bekräftelse på bostadspolitisk tomhet


Med tanke
på den bostadspolitiska dvala som har kännetecknat regeringen alltsedan man tillträdde 2006 är det inte underligt att det ser ut som det gör. Det byggs, som också bostadsminister Attefall medger, alldeles för lite, något som illustreras utmärkt av det diagram som Lena Sommestad använder i sitt inlägg. Inlägget som ett svar på den debattartikel som Attefall hade i DN i helgen.

Det är sorgligt att se hur ideologiska skygglappar har slagit sönder alla ambitioner om en social bostadspolitik där också samhället tar ett ansvar, inte bara överlåter till marknaden att bygga det som för stunden är mest lönsamt. Ofta och med något mycket kort undantag under kristider  för ett par år sedan, har det i storstadsregioner varit mest lönsamt att bygga bostadsrätter. Att snabbt bygga klart och sälja bort sitt bestånd har inneburit snabbare pengar in än ett långsiktigt förvaltande. Särskilt hyresrättsbyggandet har drabbats. Men det har faktiskt funnits verksammma styrmedel. Den första utgångspunkten är att man vill få fler bostäder byggda, också hyresrätter. En mer konkret styrmedel har varit investeringsstöd där bland annat Boverket i sina utvärderingar har visat att en stor andel av de hyresrätter som byggdes när stödet fanns inte skulle ha byggts utan detta. Över detta trots allt fungerande sätt att styra marknaden klagar en bostadsminister Attefall som inte själv har några lösningar.

Attefall fortsätter
det spår som redan den tidigare regeringen jobbade med i översynen av Plan- och bygglagen. Det är förvisso bra. Nu ska också gatukostnader utredas och ett par andra punkter. Det är säkert viktiga områden att utreda men jag betvivlar att det ger några direkta effekter i form av fler bostäder de närmaste åren. Attefalls stora utmaning borde vara att vrida bort från den utgångspunkt som hans företrädare Odell stod för som bostadsminister. Den som läser min blogg löpande vet att jag ofta citerar det Odell deklarerade: "Sverige har ingen minister för byggande av lastbilar och därför behöver Sverige ingen bostadsminister". Sa Odell och gjorde ingenting. Detta får nu de köande till alltför få bostäder betala dyrt för. 

På en mening inryms hela alliansregeringens bostadspolitiska syn, som har väglett densamma sedan 2006. "Vi har infört ett nytt hyressättningssystem, skapat nya förutsättningar för allmännyttan och möjliggjort ägarlägenheter i nyproduktion". Den första punkten är på initiativ av bostadsmarknadens parter, den andra handlar om "affärsmässighet" och den tredje är ett fiasko. Mer än så har inte Attefalls regering om man nu inte ska räkna in den enda bostadspolitiska punkt som brukar finnas i Reinfeldts regeringsförklaringar: Att med bättre avdrag stimulera den som har en stor bostad att hyra ut en del. De utredningar som nu ska tillsättas lär knappast förbättra läget särskilt mycket, hur vällovliga de än må vara.

Fler som bloggar: Lars Bjurström.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 25 november 2011

S med fyra politiska frågor och så Varningen

Idag skriver Håkan Juholt om en S-märkt politik på fyra områden. Partiet kommer att jobba mot den ökade segregationen i skolan, och satsa på en kunskapsbaserad ekonomi. Detta som en motvikt mot den väg med låga löner och sämre anställningsvillkor som en del pläderar för. Den andra punkten handlar om att bryta arbetslösheten, en punkt som också innehåller det gröna perspektivet och jobbet mot en dåliga arbetsmiljöer. Tredje punkten är att åter sätta samhälls- och individnyttan i välfärdstjänster, en motvikt mot de ideologiskt framdrivna privatiseringarna och som en fjärde punkt: Att lyfta blicken och se framåt när det gäller samhällsinvesteringar. "Socialdemokraterna är arbetets, välfärdens och livsdrömmarnas parti och det kommer vi att strida för idag och i morgon". Så avslutar Juholt.

Det är utmärkt
att man nu tar det politiska initiativen som krävs för att vända den dystra utvecklingen, både den som partiet är inne i och den utveckling vi ser i det svenska samhället. Här finns en varning att utfärda. Att interna möten med ledande företrädare förbyts från dystra krisstämningar till kampvilja betyder inte att de flesta, inbegripet väljarna, ser det så. Jag såg igår ett inslag i Nyheterna (TV4) där budskapet fortsätter att hamras ut om "kris" och "förtroendebrist" och kanalen för ett eget resonemang om huruvida Juholt "sitter kvar". Samma negativa budskap i Aftonbladet och, föga förvånande, på SvDs ledarsida.Och idag en ny nedslående mätning.

Förhoppningsvis leder debattinlägget till att politiken och det politiska vägvalet för Sverige nu kommer i fokus. Jag är inte helt övertygad om att alla är med på det tåget. Tyvärr. Men möjligen kan man hoppas att partiets ledande företrädare i alla fall väljer att koncentrera sin energi på just detta.

Fler som bloggar: Annarkia, Peter Högberg, Johan Westerholm, Lena Sommestad, Roger Jönsson, Martin Moberg,







Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Fler bloggar om Politik

torsdag 24 november 2011

Dags att fightas för Springsteen-biljetter!



Idag kom
beskedet i min mail och i medier. Bruce Springsteen kommer till Göteborg den 27 juli! Ullevi igen, alltså! Såg honom 2009 på ett huttrigt Stadion och närmast före det 2008 i Göteborg. Då lördagskonserten som var kanon, men ändå verkade fredagen har varit ännu härligare. Har också sett honom på Stadion under varmare förhållanden i slutet av...80-talet.

Kul! Underbart! Och nu gäller det bara det lilla steget att få biljett. Biljetterna släpps nu på onsdag den 30 november, klockan 09.00. Vi kommer att vara många som jagar efter en sådan!

Mer: SvD; DN, GP.




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Haveriet

Det borde vara något av ett politiskt drömläge för socialdemokraterna. Förvisso är det mycket trevligare och mycket konstruktivare när partier vinner stöd för den egna politiken. Och visst: säger man nej till ideologiskt motiverade privatiseringar så är det en egen politisk linje. Men just dessa dagar kunde väldigt många utanför de traditionella S-leden ha sökt sig till partiet. Dag efter dag radar medierna upp ett rent haveri av den borgerliga politiken att öppna upp allt för privata aktörer och samtidigt skrota alla ambitioner att utveckla en kommunalt driven verksamhet.

Hela det politiska Sverige verkar nu i panik ansluta sig till det S hade så sent som i budgetmotionen i oktober. Att stoppa det orimliga i att skattepengar används till skatteflykt och för placering i skatteparadis. Ett nytt exempel på det nya vi tvingas leva med i privatiseringarnas efterdyningar berättas om i Ekot. Apoteksavregleringen har gett nya företag, en del med bas i skatteparadis. Nu upptäcker man att marknaden är överetablerad och ska dra ner på folk. Det läggs till en lista av vårdskandaler, av avslöjanden om kopplingar mellan regeringspartiet och de nya välfärdsaktörerna på vårdmarknaden och så hela den politiska plattform som allianspartierna agerar på i exempelvis mitt landsting. Privata utförare ska in, oavsett allt annat. Det menar jag är ett stort politiskt haveri som "någon" måste få betala det politiska priset för.

Idag finns ett utspel med politiskt innehåll från S. I detta talas om att partiet är berett att svänga från tidigare kongressbeslut om att tillåta vinster i välfärden och i stället ha fokus på kvalitetskrav. Sven-Erik Österberg talar bland annat om att försöka stimulera andra företagsformer, som non-profit.

Man kan bara hoppas
att utspelet inte startar om den debatt som var en av de få inför (S) Älvsjökongress 2009. Debattens vågor gick höga mellan "höger och vänster" om huruvida vinster i välfärden skulle tillåtas. Det blev på något sätt politikens enda fråga. Jag säger inte att diskussionen inte ska föras om hur ett "stoppförslag" mot de avarter och mot just ideologiskt motiverade privatiseringar ska se ut. Men låt det inte bli ett huvudfokus, tack. Det är det sista vi nu behöver.

Nu får förhoppningsvis politiken och alternativen den största uppmärksamheten i stället för märkliga turer som med budgeten, migrationsfrågan eller debatten om teve-debatten. Jag läser en intervju med Håkan Juholt i Aftonbladet. Juholt säger att han på sina möten i landet vill
se dem i ögonen och säga, jag är er ledare, jag är er ordförande, det här är den kurs som jag har fått partiet att slå in på – tillsammans med Tommy Waidelich och partisekreteraren. Det här är det mål vi vill gå åt, det är det vi vill göra. Vad tycker ni om det? Och sedan lyssnar jag in det,

Vad tycker ni om det? Just de orden är själva nyckelorden i en folkrörelse. Det innebär här att den utformningen av politikens framtid för partiet måste utgå från just folkrörelsen, inte presenteras som färdiga talepunkter från ett partikansli. "Vad tycker ni om det"-frågan och så en rasande massa konstruktiva förslag. Det arbetet borde, som sagt, ha startat direkt efter valet men det är bra att det äntligen är på gång.

Och om de aktuella frågorna säger HJ något som jag tror att han har ett oerhört starkt stöd för i partileden och i väljarkåren:
politiken komma tillbaka in på plan igen. Järnvägsmarknaden fungerar ju inte, vi har inte en sammanhållen järnvägspolitik i dag. Vi måste återupprätta detta. Skolmarknaden fungerar inte. Vårdmarknaden fungerar inte. Apoteksmarknaden fungerar inte och då säger de som bestämmer i landet i dag att "vi lägger oss inte i det där, vi sätter oss på läktaren". Jag säger tvärt om, in på planen och agera.
Igår kom en nyhet till som bekräftar eländet och Juholts korrekta bedömning. Skattebetalarna får, enligt SvTs Rapport, lägga 125 miljoner på ett tidigt uppsagt avtal med snöskottningsföretaget Balfour Beatty Rail som misslyckades med sina uppdrag.

Det är lite av straffspark. Igår körde förvisso Nyheterna ett inslag där man lyfte fram ett par "tyckare" som menar att (S) kan nå ner till 15 procent. En ny Novusmätning visar "fortsatt ras". Alliansen skulle få egen majoritet om just den mätningen av alla skulle bli valresultat. Jag hoppas dock att vi nu använder straffsparksläget och gör lite mål. Det skulle sitta bra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 23 november 2011

(S)veket

Jag har ingen som helst tro att det här inlägget, döpt till "Sveket", ska bli lika spritt, läst och debatterat som det bloggaren Emelie Holmqvist skrev i valrörelsen på bloggen "Klamydiabrevet". Men rubriken om "svek" är i hög grad relevant och syftar inte bara på veckans svängning, om än temporär, när det gäller lagstiftning om partistöd. Det gäller i hög grad också det spel jag ser genom medierna. För även om någon tror annat så är min och andra "gräsrötters" källor till vad som sker inom socialdemokratin desamma som de flestas. Någon särskild "kriskommunikation" som innefattar oss aktiva bloggare eller kommunpolitiker finns inte. Bara där en illustration över läget, möjligen.

Sakfrågan i sig har skakad om mig rejält. Hur f-n tänker folk? S-linjen har varit glasklar. Frågan är oerhört viktig utifrån ett demokratiperspektiv. Förslagen att lagstifta om partibidrag kommer samtidigt som det kommer uppgifter om kopplingar mellan vårdskandalomsusade Carema och moderaterna. En likaledes moderat sköter enligt uppgifter bolagets PR. Mitt i detta vänder mitt parti och sätter sig i en förhandlingsposition med Reinfeldts allians. Igår väckte detta en oerhört stark ilska, något jag såg på facebook och på bloggar. Många av dem har som jag skrivit åtskillt om hur viktigt det är att få till lagen.

Det räckte inte med den första svängningen. Under dagen kom medieuppgifter att vändningen inte var sanktionerad hos partiledningen. Men efter riksdagsgruppen förefaller ändå den omsvängda linjen vara partiets linje, i alla fall till februari. En till i randen av märkligheter, röra och konstigheter.

Jag hör Thomas Östros i Ekot, inspelat utanför riksdagens andrakammarsal igår. Han får förstås frågor om uttalandet i Agenda, där han valde att inte uttrycka förtroende för Håkan Juholt. Med Östros bakgrund vet han mycket väl vad det innebär. Ärligt kanske. I intervjun ger Östros sitt recept för att komma ur krisen. "Att välja ett par frågor som vi kommer ut i, driva hårt mot den regering som vacklar". Mitt i denna röra, huller-om-buller-politik eller popcorn-poppande, vad du vill, får en svensk moderat finansminister ett mycket gott betyg av tidningen Finacial Times. Att leva i tron att (S) nu har kraften att välja frågor att sätta dagordningen med är väl ganska världsfrånvänt?

Om röran kan mycket sägas men samtidigt träffar jag oerhört många i arbetarrörelsen som dagligen "gör" och slåss för (S) politiska linje eller fackliga frågor. Igår såg jag jag en livesändning där 1.500 fackligt engagerade deltog, med bland annat tema "kamp mot främlingsfientlighet". Jag träffade S-politiker som driver sjukvårdsfrågor och jag mötte partivänner som jobbar med bostadsbyggande och översiktsplanerande i sina kommuner. Jag "sprang på" en redaktionsgrupp som jobbar med en tidning för S i Huddinge där mycket kommer att skrivas om (S) politik inom vård, omsorg och utveckling av kommunen. I måndags träffade jag fackligt engagerade som dagligen slåss för sina kompisars arbetsvillkor. Alla dessa partivänner och fackligt aktiva med drömmar om en annan politik för Sverige, om minskade klyftor och ökad rättvisa på olika områden.

Det är mot alla dessa som snurrturerna på nationell nivå är ett svek. Hur och vem som tar ansvaret för att få skutan på rätt kurs igen, vet jag inte och egentligen skiter jag i vem, bara någon gör det. Dagens situation håller inte!

DN, SvD.ledare, AB Debatt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 22 november 2011

Socialdemokratin bör lära av Bofors Stefan Bengtzén

Jag följer inte den allsvenska hockeyn särskilt väl. Men i helgen lyclades jag i alla fall se ett inslag om Bofors hockey, som spöade mitt favoritlag sedan barnsben, Leksand. Det slog mig direkt: Socialdemokratin bör, som en del bloggare ibland tar upp, ligga lågt i användningen av olika konsulter, i alla fall i tron att detta löser partiets problem. Det är annat som måste till på den politiska fronten, och delvis när det gäller kulturen. De senaste dagarnas händelser bekräftar den bilden.

Stefan Bengtzén har i många år byggt upp ett lag i Karlskoga som nu har tagit sig upp till en andraplats i allsvenskan. Lite resurser men ett "djävlar anamma", en krigarinstinkt, målmedvetenhet och ett team där alla spelar för laget.

Om nu Bofors är på väg uppåt så kan inte samma bedömning göras om mitt parti. För ett par dagar sedan anade jag en möjlighet att äntligen bryta dödläget. Programkommissionen som handlar om att jobba vidare med partiets idébas och värderingar och de mer breda perspektiven skulle nu igång. En stor möjlighet. Men dagens morgontidning genombläddrad och jag ser tre helsidor med "S-kris-tema" igen, får mig att känna dysterhet igen. Östros, som jag såg i helgens Agenda, ville inte uttala något förtroende för Juholt. Partiet betecknades som en "popcorn-maskin" av ständigt uppflygande små politikdelar utan sammanhang eller mål.

I dessa dagar svarar såväl kritiker som företrädare för partiet att skälet till de offentliga avsågningarna av varandra beror på "högt i tak". Det där är vad som måste sägas. Det är möjligtvis inte takhöjden som är det stora problemet. Framgångslaget lever på öppenhet i dialog men inte på knivar i ryggen. Framgångslaget har ett hägrande mål, inte ett ständigt uppskjutande av formuleringen av detsamma. Framgångslaget blir ett bottenlag om enskilda spelare vräker ur sig skit om ledaren offentligt eller i interna grupperingar, något som ofta sker om klimat och kultur "förbjuder" diskussion. Diskussion kan bidra till växten ja, men inte offentliga avrättningar.

Det avgörande är trots allt att detta läge förhindrar partiet från att prata politik. Men vad ska då pratas? Ardalan Shekarabi pekar i DN på hur snett hanteringen gick efter valförlusten, med en alltför sent förlagt partikongress där politikutvecklingen har lidit. Det var, säger Ardalan, ett misstag att förlägga kongressen så sent som 2013. Jag instämmer och menar att det snarare ha varit förtroenderådet nästa vecka sosm spikade en "katalog" med politik. Nu verkar det i stället bli startskottet, i bästa fall.

Det sägs saker som kanske måste sägas men som "alla" vet är lite av desperation. "Långt kvar till valet", "vi har högt i tak" och till och med "politiken ligger fast". Men det går utan tvekan att vända! Och möjligen ska partiet avstå från en del konsultinköp men ett sådant borde ledningen fundera på. Ta in Bofors Stefan Bengtzén som inspiratör. Låt honom och Juholt köra Sverigeresa om politik och lagarbete.  Å andra sidan har jag ingen aning om vad Stefan Bengtzén står politiskt. Däremot vet jag att socialdemokraterna fick  46.31 procent av rösterna i riksdagsvalet i Karlskoga år 2010.

DN, SvD, SvD, analys, SvD2,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 20 november 2011

Socialdemokratin, rörelsen och målet


Jag blir denna morgon inspirerad till inlägg om socialdemokratin efter att ha läst Johan Westerholms blogg. Här inte på något sätt en replik utan mer en fortsättning eller egna tankar kring temat "Vad är socialdemokrati". Johan tar utgångspunkt i de lokala debatterna, meningsutbytet och de olika erfarenheter som samlas i det vi kan kalla "partiet".
Det är vi – medlemmarna - som är socialdemokratins kärna när vi går ut och interagerar med vår samtid och vår omvärld, inte konsulten. Aktivistens personlighet, folkrörelsearbetet, den höga och frejdiga debatten, passionen, nerven är det som förenar oss. Samt inte minst: Humorn och inte minst respekten för olikheterna, att vi tolkar och tillämpar socialdemokratiska ideal olika i vår samtid. Inget rätt, inget fel.
I mina ögon finns det ett steg före det Johan tar upp. Förvisso avgörs partiets möjligheter att genomföra det man vill av styrkan i organisationen, som i alla fall delvis påverkar det riktigt avgörande: Hur starkt stödet är i väljarkåren. Men socialdemokrati för mig är först och främst en korg av värderingar, en analys av samhällets problem och brister, uppfattningar om vad som är rätt och fel väg framåt och även kryddat med moralperspektiv, rätt och fel. Ur detta växer sedan de konkreta politiska förslagen fram ganska naturligt. Är den ideologiska basen stabil känns de små stegen ofta ganska givna.

Därmed finns i min "socialdemokrati" både historia och framtid. Det ger ett särskilt perspektiv och ansvar. (S) har växt fram och kunnat påverkar samhället genom att enskilda partivänner alltsedan 1889 har slitit dagligen för att vinna terräng. En del har till och med fängslats och / eller fått sparken från sina jobb på grund av att de har jobbat för arbetarrörelsen. Partiets medlemmar idag formulerar politiken men har också ett ansvar gentemot de segrar som tidigare generationer har vunnit.

Man vinner inga val på historien, annat om det i historien kan utläsas vad man vill göra i framtiden. Därför är framtidsdebatten alltid en överlevnadsfråga för (S). Utan den stannar det som är partiets hjärta och blodomlopp. Det var detta som hände efter valförlusten 2010 och det är en huvudförklaring till läget idag. Där kommer också det man kallar "kärleksfulla kritiker" in. Bilden är ofta att socialdemokratin är toppstyrd och att "starka män" som förvisso också kan vara kvinnor, bestämmer inriktningen och så följer "fotfolket" med. Det stämmer säkert ibland. Men trots allt så har aldrig och kommer aldrig "makten" att sitta kvar om den på alltför många punkter kör det "egna racet". När socialdemokratin inte vårdar och lyssnar till de kärleksfulla kritikerna, utan i stället tystar (medvetet eller omedvetet med en intern kultur som styr i den riktningen) så blir vi alltid svagare.

Där må jag stå på i en annan position än en del av andra som utan förbehåll menar att kritik oavsett form och innehåll per definition är bra. Jag menar att i detta finns alltid ett ansvar som man som aktiv har. Rätten att tycka, tänka och säga sin mening är så självklar att den inte borde behöva markeras. Och som enskild kan du alltid göra precis som du vill, inom lagens råmärken. Det finns inget i lagen som kräver att du ska hålla inne med kritik. Men kallar jag mig "kärleksfull kritiker" i egenskap av aktiv sosse så är det samtidigt omöjligt att springa ifrån att det jag säger kan ha mycket stor påverkan. Den mediala logiken är sådan. Därför kan en partikongress bestå av 249 ombud som i mångt och mycket är eniga om färdväg men 1 "kritiker". Det är på den sistnämnda som det mediala ibland fokuseras och blir "socialdemokratin" i medier. Detsamma kan vara som den gångna veckan. Ett par utspel med skarp kritik och så till helgen en ledare i Svenska Dagbladet som självklart byggs upp kring två "kritiker". Vi kommer att få se mycket mer av det framöver....

Och så en notering. På den ovan länkade sidan med partiets mer formella definition av socialdemokrati nämns rubriken "Gröna folkhemmet".
Vi socialdemokrater tycker att en klok hushållning med jordens resurser är en förutsättning för hela mänsklighetens framtid. Den ekonomiska utvecklingen måste vara i samklang med det ekologiskt hållbara. Det är för oss självklart eftersom vi anser att kommande generationer också ska få leva i en värld med frisk luft och rena vatten, naturligt klimat och biologisk artrikedom. Idag utnyttjas naturtillgångar och ekosystem över det långsiktigt hållbara. Om denna utveckling inte bryts hotar en ekologisk kollaps. Den nödvändiga omställningen till en ekologiskt hållbar utveckling är ett ansvar för hela världen och vi socialdemokrater kämpar för det både här hemma i Sverige och i alla internationella sammanhang.
Det här vill jag att socialdemokratin ska börja samtala med väljarna om. Det måste göras utifrån vetskapen om att utan väljare har inte partiet något inflytande. Utan väljare kan inte de konkreta förslag vi gärna vill se förverkligade genomföras. Det kräver en stark organisation, ja, men det kräver först och främst en politisk plattform som har byggts upp i dialog med människor, inte genom tal som har hållits till människor.

Mer att läsa:  AB ledare, om S investeringslöften, SvD helg, repotage om Juholt
Fler som bloggar:
Anders Nilsson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 19 november 2011

Med ordet "HBT-personer" slår Odell hål på sin egen programförklaring

Det ska sägas först. Det är positivt att det i andra partier utvecklas en tradition där kandidater till ledande poster säger vad de vill innan de blir valda. Så också i kristdemokraterna där opinionen växer för att få Göran Hägglund utbytt vid extrastämman i januari. Som ett inslag i den maktkamp som pågår i det parti som nyligen noterade drygt 3 procent i en opinionsmätning, skriver idag Mats Odell sin programförklaring på SvDs Brännpunkt. Det är ett brett fält som Odell betar av. Allt från att slå fast att Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken, till inrättandet av ett svenskt FBI.

I artikeln har Odells stab
, som möjligen har författat texten, petat in ett ord som underminerar hela trovärdigheten i Odells förklaring. Odell menar att KD tar "avstsånd från intolerans" och där smyger han in ordet "HBT-personer". Det där är en lögn. Odell hade kunnat utelämna det lilla ordet och möjligen fått kritik för att inte ta upp det. Men när han nu skriver på det sätt han gör, faller hela artikeln på just det ordet. KD är ett intolerant parti på HBT-området! Det handlar inte bara om uttalanden från ledande företrädare som bekräftar att man står kvar där man alltid har stått utan även den praktiska politiken.

Det finns ettt par anmärkningsvärde saker till med Odells inlägg. Ett positivt. Han vill ha en blocköverskridande energiuppgörelse. Men däremot utelämnar Odell helt kristdemokraternas hjärtefråga, äldreomsorgen. Det är mycket märkligt, även om jag förstår det Odell också skriver, att avsikten är att ge perspektiv på politiken utanför "socialdepartementets sfär". Men äldreomsorgen tillhör de viktigaste frågorna för väljarna när de väljer parti. Den senaste tidens vårdskandaler gör att frågan skjuter i höjden ytterligare som viktig fråga. Odell väljer bort den i sin programförklaring. Märkligt.

Möjligen kan man åter nämna formuleringen Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken. Det där torde väl reta moderatledaren och finansministern till vansinne. Men problemet för Odell är att det har varit också KDs inriktning under några år, in inriktning som Odell har tillhört de ansvariga för. Och det riktigt ärliga skriver inte Odell men väl Peter Johansson på Röda Berget. Arbetslinjen ska i Odells värld ersättas med "hemmafrulinjen".

Mer att läsa:  DN,.
Fler som bloggar. Thomas Böhlmark, LO-bloggen om välfärd som handelsvara, Sebastians tankar,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 18 november 2011

Starkt folkligt stöd för LOs avtalskrav

Det kan vara tufft att företräda sina kompisar i löneförhandlingar. Jag vet det av egen erfarenhet. För Per Bardh och andra som ska hålla ihop avtalsförhandlandet på nationell nivå är det därför en styrka att det finns en stark uppslutning hos svenska folket bakom de krav man ställer. Per Bardh skriver idag på LO-tidningens debattsida om detta.

Per Bardh debattinlägg lutar sig mot en enkät där LO har låtit Novus fråga 1 000 personer om deras inställning till avtals­kraven. Här vill en majoritet bla.


– minska antalet tillfälliga anställ­ningar till förmån för fasta tjänster.
– att facket driver på för att minska löneskillnaderna generellt.
– att facket driver på för att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor.
• Bara 17 procent av de tillfrågade tror att sänkta eller frysta löner skulle ge fler jobb.
• 69 procent tycker att anställnings­skyddet bör vara som det är i dag eller förstärkas.

Per Bardh skriver
SCB visar att den tiondel av befolkningen som har högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det ska jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Det är skamligt.
Signalen från fackligt håll är att det måste löna sig mer att arbeta också för den som inte tjänar mest. Det är viktigt att öka köpkraften och produktivitet. Att utveckla en växande låglönemarknad är samhällsekonomiskt fel. I stället ska LO-kollektivets löner, arbetsvillkor och status höjas.
Inlägget från LOs avtalssekreterare är ett välkommet svar på de dysterkvistar i näringslivet som alltid i avtalsrörelsen påstår att pengarna är slut, att krisen kommer och att löneökningar och andra förbättringar därför måste bli noll. Att minska löneskillnader och öka jämställdheten är ett avtalskrav som får stöd av svenska folket. Och så punkten "Trygga människor vågar": Det är inte med ökad otrygghet i jobbet för löntagarna som svenskt näringsliv utvecklas och jobben kommer. Talet om att LAS-försämringar skulle lösa det mesta har vare sig stöd i forskning eller hos allmänheten.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Programarbetet en drömchans för (S)

Ett partiprogram är kanske inte det mest lästa dokumentet inom den politiska världen. Så mycket annat av pappersluntor och aktuella rapporter kommer före. Ändå är det  arbete som föregår beslutet om ett nytt partiprogram en stor möjlighet att få tala politik och samhällsanalys utifrån sina grundvärderingar. Genom de diskussionerna i medlemsled och utanför partiet formuleras den ram inom vilken konkreta politiska förslag formuleras. Socialdemokrartin har i det arbete med ett nytt program som nu startar en jättemöjlighet att växla om från "krisande" och eftervalsdepression till framtidsfokus och politisk debatt.

I går presenterades de två sekreterarna till den kongressvalda programkommissionen. Person som alltså bistår de valda med skrivandets konst och kloka tankar. Lasse Enqvist blir huvudsekreterare och Marika Lindgren Åsbrink biträdande. En kombination av erfarenhet och förnyelse som inger hopp. Lasse med bakgrund som SSU-ordförande, tidningen Arbetet, kommunalråd i Malmö, socialminister och landshövdning, därtill ett kortare tag också Strängnäsbo. Marika med uppdrag nu som stöd till partiets ekonomiska talesperson, med bakgrund som en av de progressiva bloggarnas allra skarpaste publikationerna, och med kommunapolitisk erfarenhet från Sundbyberg. Marika ska ha och får uppdraget på helt egna meriter. Att hennes mamma Anne-Marie tidigare har haft en liknande partiprograms-funktion är att se som kuriosa.

Programarbetet ska nu formeras och jag hoppas och tror att det kommer att göras med alla ögon och öron öppnade utåt. En oerhört viktigt grund för arbetet finns i det material som partiets kriskommission arbetade fram och som alltför mycket har fastnat i partiets hyllor. Men partiprogrammet är på längre sikt, mer djupare och mer principiellt. Det betyder också att programarbetet till skillnad från till exempel ett valmanifest inte ska budgetanpassas! Ibland framställs det inte så men både socialdemokrater och andra kan ha mycket större ambitioner som politisk idé än vad som syns vardagspolitiken. Ett partiprogram är ett dokument som utan att låsas av budgetbegränsningar kan ge besked om den mer långsiktiga viljan.

S bör inte som motsvarande arbete i moderaterna se det som Reinfeldt. Att idéer kostar och därför ska hålllas lite kort när partier bestämmer sin färdriktning. Därför handlade den stora debatten om historien och inte om framtiden när (m) möttes i Örebro.


Visst är det färdiga programmet viktigt men lika angelägen är själva resan dit. Det går att göra oerhört mycket bra politik, samtal och aktiviteter om detta där hela svenska folkets bjuds in. Lite av en drömchans att vända, alltså.

Mer att läsa: Ekot, DN, SvD, AB, DA
S- partiprogram
Fler som bloggar: Johan Westerholm, Kent Persson, Röda Berget, AB Ledarblogg, Annarkia,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 16 november 2011

S-krisen och en lång lång tid kvar till valet?

Det är ett par dagar efter SMS:et. I tider när socialdemokratin har gått ner på knä efter ett medialt drev, som följde på ett år av vacuum och eländestragglande, kommer SMS-vägen ett skarpt retoriskt liehugg över den politiska strupen på partiets nyvalda ordförande. Dagar då allt fler ropat på möjligheter att prata politik och detta så när hade tröskat igång, är vi åter till "spelfrågor" och bilder av ett splittrat parti i djup kris. Mediegenomslaget för Anders Johanssons utvärdering av Juholts insatser i Ekots lördagsintervju har varit total. Någon funderar kanske på varför? Jag tror inte det behövs någon utförlig analys. I det läget är intern kritik från den egna partistyrelsen något som väcker all blodtörst.

Partivännen och förre kollegan Anders Johansson hade kritik mot hela fundamentet i S-politiken. Den ekonomiska. Den fråga utan vilken något parti kan klara hem en valseger utan att ha trovärdighet i. Johansson är också kritisk till Juholts påhopp på SvT för hanteringen av partidebatter, något jag menar att han har rätt i. Men det är sannerligen inte Sveriges viktigaste politiska fråga, även om jag också har varit kritisk mot SvT. Däremot blev verkligheten en annan än vad som målats upp. S borde ha varit med! Att nu göra Tv-debatter till sina hjärtefrågor. Nej!! 

Johansson hade en annan punkt som också i dagens SvD får stöd av Ardalan Shekarabi:

–Vi har ju Caremafrågan, där allmänheten är extremt frustrerad. Det är uppenbart att regeringen har ett ansvar för det som hänt. Och då måste man ju ha ett alternativ. Vad tycker Socialdemokraterna då? Jag vet inte det
Det där borde partiledning, Juholt och ledande företrädare i övrigt fundera över. Om till och med en initierad medlem som Ardalan har svårt att se tydligheten i vårt budskap: Då behöver det minst sagt vässas, Alldeles oavsett kongressbeslut ett par år bakåt i tiden. Frågan om vårdskandaler och riskkapitalbolagens agerande är Sveriges hetaste fråga just nu. Den borgerliga regeringen och dess företrädare i kommuner och landsting har det politiska ansvaret i de flesta fall.

Mer kritik framförs i dag. Peter Weiderud, som sitter för de kristna Socialdemokraterna i partiets  VU (!),
" tycker att förslagen i den kriskommission som partiet tillsatte efter förlustvalet 2010 oförtjänt har fallit i glömska och i stället blivit en ”hyllvärmare”.
–Vi har inte på allvar tagit vara på det som kriskommission sade. Det är en utmärkt rapport, framför allt analysen av det förändrade samhället. Det är det som partiet inte fullt ut har tagit till sig, att samhället har förändrats.
På den punkten landar Weiderud i den kritik som jag själv har bloggat om ett antal gånger. Det är bra att den åsikten nu delas av personer i VU. Att det sen borde ha framförts och "roddats" för ett år sedan är kanske en annan historia...

Med all respekt:
Den som vill hålla den fria debattens fana högt och fortsätta den här vägen har självklart all rätt i världen till det. Ingen ska eller kan tysta olika politiska inlägg och röster. Sådana samhället och rörelser kväver och dödar engagemang. Sådana partier blir svagare därför att politiken blir sämre om inte den debatteras, förankras och utvecklas i dialog med väljare och medlemmar. Socialdemokratin har ett politiskt ledarskap, i alla fall det formellt valda. Där ingår också Anders Johansson. Det är detta ledarskap som ska ta ansvar i de sammanhang de är satta att sköta, om inte partiet ska fortsätta bakåt och isär.

Är då ett offentligt utspel med kritik att ta ledaransvaret? Ska inte, som alltid, debatten föras internt? Ja, visst borde Johansson ha SMSat, talat med eller framfört budskapet på andra sätt direkt till partiledningen. (han uppger förvisso i radio att det är gjort, även om det knappast kan gälla lördagsintervjun)  Men jösses, vi är ett parti som ändå har heta kongressdebatter helt öppet om allt. Och ska vi växa och utvecklas så funkar det inte i Sverige 2011 den gamla teorin att debatter ska låsas in. (S) måste växa och utvecklas i den dynamik som konstruktiv kritik och debatt skapar.

Där ingår inte "knivar i ryggen"
som handlar om andra saker än omtanke om det parti man tillhör eller till och med ansvarar för. Jag är för egen del helt övertygad om att Anders Johansson, med den bakgrund han har, inte en sekund lever med drömmen om att "krossa Juholt" eller skada det parti han har växt upp i och med och dessutom företräder. Något i vidareförmedlingen av SMSet andas maktspel av det slaget som är förkastligt men vad det står för vet jag inte.

Det finns ett återkommande budskap som gör mig mycket orolig. "Det är långt kvar till valet". Med det som intäkt har eftervalsarbetet segat, med det som utgångspunkt verkar oron inte uttalas särskilt tydligt. Med det som tröst ska socialdemokratiska gräsrötter ge sig ut och möta väljarna trots att den politiska plattformen känns en aning oklar, helt enkelt därför att jobbet inte har börjat hos dessa gräsrötter. Det ska ställas mot den borgerliga alliansregering med högt förtroende i väljarkåren, trots politiken, som nu går fram med Framtidskommission. Om detta kan mycket sägas men det är just detta som vi borde ha varit först med. Nu är vi efter där också.

Det är många dagar kvar till valet. Men att vända negativa bilder av ett parti tar tid, en tid som rinner i från oss allt mer. Det kräver att den som har en position i partiet tar ansvaret, gemensamt med andra i ledningen. Väljer man bort det så tar man på sig ett mycket stort ansvar.

Fler som bloggar:   Jonas Morian kräver Juholts avgång, Anders Nilsson om att väljarna inte glömmer, Krassman om Weideruds kritik, Mitt i steget om läget, Röda Berget om framtidskommission, Ulf Bjereld om SMS-affären, Lena Sommestad om vinster i välfärd,

Läs: AB, SvD1,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om ,

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar



Bloggar sällan genom att kopiera in pressmeddelanden. Men här nöjer jag mig med det. Det utesluter inte att det är väldigt läsvärt och angeläget.

Pressmeddelande

2011-11-11

Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar

Socialdemokraterna i Miljönämnden tog vid tisdagens sammanträde initiativ till en lägesrapport i nämnden om vattenkvaliteten i Huddinges sjöar. Det är den oroande utvecklingen i framför allt Trehörningen i Sjödalen, Huddinge, som ligger bakom partiets begäran.

-  Enligt nämndens uppföljning har vattenkvaliteten försämrats och 2010 års värde når den nivå där Naturvårdsverkets definition beskriver halterna av fosfor som "extremt höga" och det är oroande. Det senaste mätvärdet innebär att halterna ligger högre än under perioden 1987-97, säger Peter Andersson, gruppledare för S i miljönämnden.

Det tydliga försämringen gäller för Trehörningen. Där är målet att till 2012 uppnå ett värde av 28 ug P/l (mikrogram per liter). För 2010 visades ett värde av 98 ug P/l jämfört med 69 ug året före. Även Drevviken uppvisar ett något sämre målvärde och vatten-kvaliteten i Långsjön och Orlången som förbättrats är trots detta markerat som "dålig" i uppföljningar.

- Det görs en del redan nu från kommunen och Stockholm vattens sida för att förbättra vattenkvaliteten. Men den ökning av medelvärdena vad gäller fosforhalten som vi nu noterar oroar oss. Vi vill veta vad kommunen och andra kan göra mer för en snabbare tillfriskning av Trehörningens och andra Huddingesjöars vatten, avslutar Peter Andersson.

Mer info:

Peter Andersson
mobil: 070-914 14 91

Fakta:
Huddinge kommun:
http://www.natur.huddinge.se/sjoar/trehorn/trehorn.htm


Huddinge kommun, Miljöbarometern om Trehörningen
http://www.miljobarometern.huddinge.se/key.asp?mo=7&dm=1&nt=1&tb=3

Det totala inflödet av fosfor till sjön från omgivningen varierade under perioden 1987-1997 mellan 520 kg P/år till 132 kg P/år. I medeltal flödade det in 260 kg P/år under den studerade perioden. Detta kan jämföras med medelvärdet 455 kg P/år under perioden 1975-1983, vilket innebär en minskning med 57 %. Totalfosforhalterna i Trehörningen låg under perioden 1987-1997 i medel på 83,7 ug P/l att jämföras med medelvärdet 150 ug P/l under perioden 1975-1983.

Vattenvårdsförbundets hemsida:

http://www.tyresan.se/show.asp


Stockholm vatten: Miljörapport 2010

http://www.stockholmvatten.se/Documents/5297/23%20Milj%C3%B6rapport%202010.pdf
                                                                

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 14 november 2011

Vem ska betala det politiska priset av Carema-skandalen?

Ingen ska påstå att politiker som Filippa Reinfeldt i landstinget och Sten Nordin i Stockholms stad önskar vanvårdade äldre i sjukvård och omsorg. Nej, inte ens trots att de är moderater! Jag är helt övertygad om att de reagerar som jag när enskilda drabbas. Blir förbannade, ledsna och upprörda.

Den här gången har larmrapporterna mot Carema varit så höga att de (moderaterna) samma dag, på flera plan, "slår till" mot de avarter som nu har visat sig med skrämmande tydlighet. DN debatt-artikel om ändrad äldreomsorg, även om det kan vara lite oklart om vad som är det nya. Uppsagda avtal, hårdare granskning och krafttag mot skattefiffel. För det kraftfulla agerande ska de ha ett erkännande, även om det måste sägas vara deras uppdrag från väljarna. Och, väl att minnas, även om de avarter de nu agerar på har förvarnats av väldigt många under årens lopp. Detta till skillnad mot det en författare hävdade i gårdagens Agenda.

Det man möjligen kan fundera över är

 Kommer man att se att det ligger i hela strukturen med privata affärsintressen och lönsamhetskrav i det som gett oss vanvården?
Mitt "favoritexempel", (uselt uttryck just här...)  hur skrämmande det än är, nämnde jag i morgonens inlägg och det fallet ger mig rysningar av samma mått som Caremaskandalerna. När Legevisitten sade upp avtalet med landstinget om Ormängens vårdcentral var det i och för sig inte några patienter som hade vanvårdats, vad jag vet. Men att företaget motiverade sitt återtagande av uppdraget med att "patienterna är för sjuka och gamla" skrämmer. Jag vill inte ha den typen av vårdaktörer vare sig i landsting eller kommuner.

Eller är det samlade agerandet vi nu ser från först Svenskt Näringsliv, sen moderaterna och regeringen,  (moderaterna kom nog före....) och så Vårdföretagarna, en ren och skär krishantering? Man individualiserar och gör Carema till (berättigad) syndabock men drar inte några slutsatser om vinstkraven, etableringsfriheten eller andra inslag i det som privatiseringsjippot har haft som inslag. Jag hoppas på ärlighet i syften med dagens utspel och att det på allvar handlar om vårdens kvalitet snarare än att "stimulera nyföretagande". För någonstans där ligger en av förklaringarna till vårdens haveri i det här fallet.

Jag har inte några som helt vetenskapliga bevis men det är en känsla att man också mer talar om ansvar för kommuner och landsting som handlar tjänsterna än om utförarna själva. Det är helt rätt men ändå inte tillräckligt. Politiken på alla nivåer behöver sända signaler om vilka aktörer som INTE är välkomna i svensk vård och omsorg eller för den delen inte i andra verksamheter heller där vi som skattebetalare står för kalaset. Svensk offentlig sektor är inte öppen för att "leka affär".

På ett område har de borgerliga partierna pladdrat i ett slags ordflöde men menat och medverkat till en helt annan verklighet. I åtskilliga debatter och artiklar har man lyft fram alternativ i vården som när personal startar eget eller tar över, eller när ideella krafter engagerar sig eller när non-profit-intressen vill bedriva en verksamhet. De konkreta stimulanserna och den stora, helhjärtade insatserna har varit att få just privata företag till "vårdbranschen". Jag erkänner: Det ska bli riktigt spännande att se hur vårdcentralen som ska drivas av "socialistiska läkare" kommer att mottas av...låt oss säga Filippa Reinfeldt.

Och för att avsluta med den rätt trista huvudmannaskapsfrågan: Jag tycker själv inte att någon har rätt att neka den bästa vården, den bästa utbildningen eller något annat bästa av viktiga verksamheter som vi betalar via skatter. Det innebär för mig att man inte ska stoppa de "bästa" aktörer som kan finnas i privata sfären. Men det borgerliga ofta glömmer är att den kompetens och erfarenhet väldigt ofta finns hos kommunal anställda. Det har man försummat därför att man har satt privatiseringar som självändamål. Jag tycker att Ilija Batljan hade en klok inställning. "Låt vem som helst konkurrera med oss i kommunen. Men vi ska vara så pass bra att vi klarar den konkurrensen". Det lär inte ha funnits någon privat som konkurrerade ut omsorgen i "Ilijas Nynäshamn".

Strax före "postning" av det här inlägget ser jag en annan nyhet:  Det privata barnsjukhuset Martina ska stänga.

kundtillströmningen har nu stannat upp och med nuvarande affärsupplägg kommer vi inte att nå lönsamhet förrän flera år framåt i tiden
Det borde trots allt betalas ett politiskt pris för privatiseringsivern.

Mer att läsa: SvT om regeringens förslag. DN, förnekande av Carema, DN, näringslivet om utredning, DN om socialstyrelsen, SvD om uppsägning av Caremaavtal. SvD om Borgs "stopplag".  Ekot om stopplag, Ekot om regeringens förslag,AB ledare, SvD ledare,AB Stockholmsavtal,AB Juholt,

Fler som bloggar.
Johan Westerholm   - Att uppfinna hjulet ....med länkar till 
Alliansfritt – Vanvårdskandalen – sagt & gjort av högern
Johan Westerholm2 – Med ”Baby steps” framåt mot en bättre vård
Roger Jönsson – Skrota dagens äldreomsorg och låt oss bygga en ny äldreomsorg
Lotta Olsson – Girighet är aldrig vackert…
Erik Weiman – Kvalitet ska vara självklart
Per Ankersjö – Carema Careless


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik

Vårdkris, Carema och de maktlösa makthavarna

Dagens ledare i Svenska Dagbladet har ett inlägg som är värt att i sak uppmärksamma och reflektera kring. Men låt mig just i det här inlägget ta det mer som illustration på något jag känner viss bismak av att se: Makthavare som inte står för att de är makthavare. Nu är ju SvD inte moderaternas egenkontrollerade tidning. Men visst finns banden ganska starkt knutna. Och när Svenskans ledare skriver under rubriken "Partierna och staten smälter samman" så väljer tidningen inte det maktinnehavande moderata partiet som bildobjekt. Det är i stället socialdemokratin som i bild får illustera den företeelse man skriver om.

Idag är det också dagen efter Agenda om vårdkrisernas Carema. I studion statsrådet Maria Larsson som på grund av sitt uppdrag - ansvarig för äldrepolitiken - hade en omöjlig uppgift att stå till svars för vanvården av de äldre. Det blev mycket försvar i form av "det har vi redan gjort" och inte minst, efter fem års alliansstyre, peka på vad tidigare S-regeringar hade gjort eller inte gjort. Dåligt och svagt.

I Agenda medverkar också författaren Marta Szebhely som har granskat äldrevården som konkurrensutsatt verksamhet. Reportern citerar henne där hon kommenterar det faktum att en stor del av äldrevården är privatiserad och att marknaden innehåller mycket pengar : "Politikerna knappast räknat med att marknaden som nu skulle domineras av ett fåtal stora vinstinriktade företag". Rösten berättar vidare om rapporten slutsats att "man inte var beredd på ett strikt marknadstänkande". Där borde någon invända. Vi är ganska många som under många år har förutspått just det som nu händer, om privata intressen tillåts agera med svagare styrning på välfärdsområdet. Den argumentationen har också varnat för stora internationella riskkapitalbolag som söker sig hit. Just det händer nu.

Rimligen borde Carema snart vara historia i svensk vård, så snart de enskilda avtalen runt om i kommunerna kan lämnas därhän. Idag berättar också Vårdföretagarna att företaget kan uteslutas ur branchorganisationen. Samtidigt gör moderaterna om sig från största ansvariga regeringsparti till någon form av "opposition". På DN debatt skriver man som parti om hur man ska stöpa om äldrevården. "Moderaterna har inte alla svar", är en formulering. Om skattepengar till skatteparadis hänvisas till en utredning i finansdepartementet. Texten i övrigt innehåller en hänvisning till att kommunerna är ansvariga. De konkreta punkterna om bättre mat, boende, ekonomi och annat har ju (m) regeringsmakten till att förverkliga. Gör man det?

Helgen bjöd på en annan uppvisning i detta att ha makt men inte stå för den. Vid sidan av Caremaskandalerna är det vårdkris på våra stora sjukhus. Överbeläggningar på Karolinska Solna gör att också det sjukhuset nu hotas av vitesföreläggande. I SvD berättas nyheten med kommentaren att ansvarig för vården inte gått att få kommentar av. I stället för Filippa Reinfeldt uttalar sig ett biträdande landstingsråd.   (S) kräver en hearing om vårdkrisen, men M avböjer att medverka så partiet gör nu en egen aktivitet av det.

Det har under lång tid varit i princip omöjligt för medier och opposition att få svar av Filippa Reinfeldt. Förra gången, när Karolinska Huddinge belades med vitesstraff, bollades frågan mellan landstingsråd. Det finns teoretiskt tre ansvariga: Filippa Reinfeldt som sjukvårdslandstingsråd, Anna Starbrink som ordförande i ett produktionsutskott och så KDs Stig Nyman som i sin äldreberedning har ansvar för patientsäkerheten. Den som nu dök upp i medierna var en fjärde: moderaten Lars-Joakim Lundqvist. Från kriser och skandaler ska helt uppenbart Filippa Reinfeldt hållas borta. Makthavare när det är invigningar och utbyggnader. Så långt bort från makten som möjligt när ansvar ska utkrävas.

En skandal som det varit nästan tyst om är trots det en ruskig illustration till det som nu sker i vård och omsorg. Ett privat företag, Legesvisitten, skrev till landstinget och bad om att bli av med ett vårdavtal, gällande driften av Ormängens vårdcentral. Här såg man att patienterna hade blivit alltför gamla och sjuka. Därför sa man tack och adjö till det vårduppdraget. Det säger något om vilka drivkrafter som har släppts fram i vård och omsorg. De senaste veckorna har dess tragiska effekter uppmärksammats av allt fler. Nu har till och med Svenskt Näringsliv vaknat. Frågan är vilka konkreta åtgärder som nu vårdansvariga i kommuner, landsting och regering vidtar.

Mer att läsa: DN, Caremabonusar, AB-ledare om vården, Ekot
Fler som bloggar: Alliansfritt om hur högern sett på vårdskandaler, Roger Jönsson om en ny äldreomsorg, Ledarbloggen Ab om veckan, Roger Berzell om kriskommission, Johan Westerholm om äldrevårdspolitik, Annarkia om systemfel, Per Ankersjö om kvalitetskontroll, Olov Lindqvist, Peter Johansson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

söndag 13 november 2011

Det finns en botten för väljartappet

Det går uppåt. (S) ökar i dagens mätning från SIFO med 1,9 procent och medierna tror att det beror på Juholts "förlåtelse-resor" i landet. Inom det rödgröna blocket går samtidigt vänsterpartiet och miljöpartiet något bakåt. På den borgerliga sidan är det Annie Lööfs Centerparti som vinner framgångar, på moderat bekostnad. C ökar 1,5, M tappar 2, samtidigt som alliansens stora problembarn, Kristdemokraterna, faller ytterligare 0,8 till 3,2 procent. 49,3 mot 43,2 är dock alliansens ledningssiffror. I analyserna visar det sig också att S i Stockholmsregionen får 19 procent av väljarna, något som den som blir glad över uppgången ska minnas.

Det finns en botten för väljartappet och det finns sannolikt väljare som är minst lika förbannade på mediernas drev som på affären i sig. Att tappet inte fortsätter visar att ett skarpt politiskt alternativ kan vända uppåt. När vägval för Sverige får vara fokus är (S) fortfarande en kraft att räkna med i svensk politik. En sak är glasklar: Vi kan inte nöja oss med att knappt nå 30 procent av väljarkåren. Visst kanske det kan förklaras. Av rörligare väljarkår, av att allt fler byter parti, att klassröstandet minskar och att (kanske) sakfrågor mer än hela ideologiska "kataloger" ligger till grund för väljarnas val. Höger-vänster-skalan avgör fortfarande många väljares val, dock. Men för att stärka (S) i den matchen behövs, oavsett den slutliga färdriktningen, att partiets medlemmar får vara med och bygga upp det politiska alternativet. Det bloggade jag om i går. Och vårt mål för valrörelsen 2010 som ju så grovt missades var 40, inte 30, procent.

Där hoppas jag att interna debatter kan och tillåts vitalisera partiet och inte tvärtom. När vänner på bloggar trissar upp debattonen så går det att välja utgångspunkt också där. 1) kritik är konstruktivt och kan användas till att stärka positionen. 2) kritik är nedbrytande och bör hållas borta och i alla fall internt. Jag tror inte på väg 2.

Men det som har varit den stora styrkan är ju när och där kritiken har kompletterats med egna tankar om alternativet. I eftervalsdebatten var den Öppna kriskommissionen just exempel på detta, framlyft och omnämnt inte bara av medier utan också i partiledartal och i fler sammanhang av partiledningen. Kraften var inte, och ursäkta uttrycket", ett evigt entonigt "surbloggande" även om det finns tillfällen då man bara måste skriva av sig besvikelse och frustration. Men det var i fallet "öppna kriskommissionen" en konstruktiv kritik i kombination med egna tankar om färdvägen framåt som blev styrkan. Mer sådant behövs! Och inte bara på bloggar utan också i en levande debatt i partiet och i dialog med  väljarna. Även de många "icke-sossarna".

(S) behöver ha ett största fokus på att utveckla egen politik. Jag tror själv att Juholts inriktning är en bra grund, sammanvävd i en alternativ budget som dessvärre riskerar att ha glömts bort efter alla "mediedrev".  Men den formuleras alltid i en kontext där samhällsutvecklingen och andra politiska partier och krafter påverkar och kräver ett förhållningssätt. En central sådan är att det är en borgerlig politik som nu ökar klyftorna mellan människor som ska ersättas av något annat. En utveckling i Sverige där de som främst drabbas aldrig kommer att bli "flest antal" i väljarkåren utan är beroende av andras omtanke och solidaritet.

Där finns i dagens mätning saker värda att notera. En följd av mätningen borde vara att kraven på partiledarbyte i Kd ytterligare skärps. Partiet har helt kommit bort i svensk politik och försöken att göra partiet relevant för väljarna helt misslyckats av Hägglund. Och för Reinfeldt återstår frågan hur det ser ut med det parlamentariska underlaget utan Kd i riksdagen.

Mer att läsa: DN, AB; Ekot efter lördagsintervjun, Ekot om mätningen. Ekots lördagsintervju med Juholt, Expressen,

Fler som bloggar: Sebastians tankar1, Sebastians tankar2, Johan Westerholm, Roger Jönsson om lokalvalets betydelse, Alexandra Einerstam med inspelad berättelse, Jämlikhetsanden med söndagsmusik, Leines blogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

lördag 12 november 2011

Socialdemokratiska supportrar och tvivlare

Det vore skevt om tidningen Svenska Dagbladets ledarsida var alltings utgångspunkt när jag resonerar om Socialdemokratins läge och utveckling. Därför får dagens SvD-ledare av Johan Ingerö vänta till sist. Mer angelägen är det blogginlägg som Staffan Lindström skriver på temat tvivel. Min utgångspunkt för att tolka det inlägget är inte bara det krisartade opinionsläget, inte bara den snudd på havererade eftervalshanteringen utan också en del utspel under den gångna veckan. Det har från S-ledaren Juholt kunnat tolkas som att den politiska ramen är färdigspikad och klar. Hänvising till ett antal tal som har hållits har där varit utgångspunkten, tillsammans med den i en röra presenterade budgeten. Så är det inte. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.

Staffan Lindström skriver.
Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet. Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.
Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.
Fortfarande är det väldigt många som bryr sig om socialdemokratin. Människor som reagerar mot den utveckling som Sverige nu har tagit. Väljare och partimedlemmar som vill se en annan färdriktning och som också har idéer om hur det måste se ut. Ännu mer än ett år efter det förödande Eländesvalet har efterarbetet och formuleringarna av framtidens politik knappast börjat. Ja, i centrala grupper och organ, kanske. Men inte i partiet, som i stället haft fokus på eländesanalyser och personfrågor. Därtill ett och annat krishanterande.

Kanske är det nödvändigt att låta så säker och så "färdigprocessad" som Juholt gör i exempelvis Dagens Industri. Allt för att ge en motvikt till de bitvis förljugna och medvetet mörka bilder som har satts under drevet mot Juholt. Men frågan är vad det här står för.
”Men partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat. Vi har en berättelse, vi har inga ideologiskt stora stridigheter, vi är samlade.”
Förhoppningsvis sägs det utifrån en övertygelse att en ledare måste säga så och måste ge den bilden. Men det förtar inte behovet av att ocskå påskynda och fördjupa det politiska arbetet i partiets medlemskår. Men inte bara det. DI skriver:
Men utanför värmen i ABF-huset finns en betydligt kallare verklighet. Många väljare har vänt socialdemokratin ryggen. I den senaste opinionsmätningen från Aftonbladet/United Minds hamnar partiet under 25 procent.
Det är där den stora utmaningen ligger.

Jag är helt
övertygad om att den inriktning som ligger i det Juholt har tänkt sig är riktigt. Kanske visade också väljarna det före "affären" då (S) opinionssiffror faktiskt började förbättras. Men att få stöd av kärnväljarna räcker inte. Ska partiet överleva på sikt och också (även om en eller annan ifrågasätter behovet) överleva i storstadsregioner som Stockhom, krävs att de som vi förväntar oss få rösten av på valdagen har förtroende och ser oss som alternativ. Det arbetet har knappast börjat. Och även om det skulle leda till att (S), vilket jag både tror och hoppas, mest återkopplar starkare till våra grundvärderingar så måste jobbet göras av och med partimedlemmar och väljare. Det finns inget mandat att likt de nya moderaternas retoriska förnyelse agera "företagsledning" eller "bolag".

Det saknas
också en del i politiken. Själv tror jag att en parti som vill vara starkt i framtiden bara MÅSTE ha en genomtänkt politik för ett hållbart samhälle, det vi ett tag kallade "gröna folkhemmet". Klimathotet kommer att öka trycket på alla politiker och därmed också engagera fler människor. En socialdemokrati som saknar lösningar kommer att dömas ut. Och då handlar det inte om i sig bra förslag som skrivs i ett riksdagsutskott eller i en partirapport. Det handlar om hur människor ser bilden av S som ett offensivt miljöengagerat parti.

Så till SvD-ledaren där Johan Ingerö skriver ett av många i svenska medier med nedsabling av Håkan Juholt. Den bästa kommentaren till den här typen av artiklar hade LO-bloggens Kjell Rautio i veckan. För (S)-ledare ingår ju det slaget av skriverier i själva uppdraget. Rautio skriver:
När mediemoralen allt mer hämtas från dokussåporna, och den politiska journalistiken cirklar kring de mörkblå värderingarna som fortfarande dominerar i pressen, får nog en ledare i någon av våra stora rödfärgade organisationer tyvärr kallt räkna med att leva med de omdömen som också drabbade August Palm: oborstad, ociviliserad, obegriplig, oansvarig och omodern.
Idag är Juholt gäst i Ekots lördagsintervju. Jag hoppas att en del av mina tankar och funderingar får tydliga svar.

Mer att läsa: Ekot, DN Hanne Kjöller, Ekot,

Fler som bloggar: Jämlikhetsanden har några länkar: "Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre. Även Hannah Bergstedt, Jill Melinder om alternativet, SvD ledarblogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 11 november 2011

Ooops-mannen Rick Perrys sorti?

Ibland kan man tycka att politik innehåller ingredienser som gör det till ett mycket märkligt spel samtidigt som det där finns nerv och spänning. Politiska debatter kan vara exempel på det, även om den allmänna bilden kanske är åt det mer torftiga hållet. Debatten i Michigan mellan republikanska presidentkandidater hade säkert mer än det lilla jag har sett från den. Men de 53 sekunderna och det lilla lilla ordet "oops" betyder säkert mycket för utgången av nomineringen. Texasguvernören Rick Perry, som väl får sägas varit en kandidat med chans att bli presidentkandidat, kan nog se sig förpassad bort från arenan efter "ooops-orden".

Det räcker inte med drygt 17 miljoner dollar i kampanjkassan. Det spelar ingen roll att Perry och hans medarbetare har jobbat fram ett dokument på 149 sidor om den ekonomiska politiken. Det må vara så att människor lider med Perry och att de flesta tycker att politik måste tillåta mänskliga felsteg. Men politik är en förtroendebransch. Och nu hade Perry glömt en av tre myndigheter han ville lägga ner. Vem ser en sådan kandidat som president och högste befälhavare över jättelika amerikanska stridskrafter, inklusive kärnvapen. "Ooops" -jag kom åt den röda knappen", typ.

Det ÄR förvisso mänskligt att fela. Det kan ingen ta ifrån Perry eller oss andra. Vi är "bara" mänskliga varelser och det innehåller för alla ett eller annat sådant. Men det hjälper föga i politiken, denna förtroendebrasch. Perry är för alltid stämplad som "Ooops-mannen" och kommer inte att bli USAs nästa president.

Mer att läsa: DN, Real clear politics, Svd, AB.
Fler som bloggar: Amerikanska val, Vägval 2012,



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 10 november 2011

Unga pensioneras bort från jobben

Inte tillräckligt ofta men ändå återkommande berättar medier om en annan och dystrare bild av regeringens så kallade jobbpolitik än de själv vill sätta. Och, kan tilläggas, har lyckats sätta. Idag är det den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som i DN visar att unga mellan 20-24 år som stämplats ut i alltför stor omfattning från arbetsmarknaden. "Aktivitetsersättning" är det nya namnet. Förr kallades det "förtidspension".

– Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, säger utredningens huvudsekreterare, Irene Wennemo,
Förklaringarna, menar rapportförfattarna, är inte en ökad ohälsa efter 2003, utan arbetslöshet och svag utbildning. Eller som rubriken antyder: Unga pensioneras bort från jobben. Och Irene Wennemo varnar inför framtiden:
– Vi har en tickande bomb. Många av dem som fått aktivitetsersättning kommer inte att få sjukersättning och står då utan försörjning när de fyllt 30
Jag gissar att det som nu sker, med bland annat fler elever som inte klarar kraven till gymnasiet och fler som kommer att nekas en högskoleutbildning, gör den tickande bomben kraftigare. Samtidigt brister det, minst sagt, i regeringens insatser för att vända utvecklingen. Det stora i årets budgetpropp var ju 5,4 miljarder på en högst osäker momssänkning på krogar. De aktiva arbetsmarknadsinsatserna fick i och för sig en del positiva förstärkningar men då ska man minnas att åtgärder och utbildning i arbetsmarknadspolitiken tidigare har dragits ner. Dessutom finns andra osäkerheter när det gäller ungas jobb: Det är en grupp som är särskilt otrygga på arbetsmarknaden med osäkra jobb, timanställningar och arbetsvillkor. Regeringen vägrar följa de EU-direktiv som finns för tidsbegränsade anställningar, menar TCO.

Mer att läsa: DN artikel 2, Aftonbladet,
Blogginlägg:   Eget om misslyckad jobbpolitik1, Eget om misslyckat jobbpolitik 2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,